Bakgrund I Sverige har i genomsnitt en av fyra kvinnor någon gång i sitt liv upplevt fysisk, psykisk eller sexuellt våld av en man som hon har en nära relation med. Våld i nära relationer som begås mot kvinnor är ett globalt folkhälsoproblem som bekostar kvinnorna deras livskvalité och hälsa, men även samhället på resurser och pengar. Hälso- och sjukvården har en avgörande roll i mötet med dessa kvinnor, där sjuksköterskor har som ansvar at terbjuda stöd och hantera frågor och svar samt identifiera eventuella hinder i mötet dä rstrategier kan tillämpas. Syfte Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter i mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod Studien genomfördes som en icke-systematisk litteraturöversikt med integrerad analys vilket inkluderade femton vetenskapliga artiklar. Artiklarna framtogs från databaserna PubMed och CINAHL Complete där en kvalitetsbedömning genomfördes efter Sophiahemmet högskolas protokoll. Resultat Litteraturöversiktens resultat visade på att sjuksköterskor stötte på flertalet hinder under och inför mötet med kvinnor som upplever våld i nära relationer, vilket i sin tur formar sjuksköterskornas erfarenheter. Med de 15 utvalda artiklarna som grund till studien, har teman och subteman relaterat till mötet kunnat uppdagas. Det framkommer att bristen på kunskap, tid, säkerhet, samt personrelaterade och kulturella hinder i många fall påverkad emötet negativt vilket ledde till otillräcklig vård. Slutsats Resultatet tyder på att sjuksköterskors möte med kvinnor som upplevt våld i nära relationer är komplext och bristande. Utbildning, träning för vårdpersonal i hur hantering går till, ekonomiska resurser, och empati är byggstenar av stor betydelse som behöver förstärkas.

Bakgrund Många kvinnor är utsatta för våld i nära relationer. Vårdpersonal kan ha en avgörande del i processen i att kunna uppmärksamma och hjälpa våldsutsatta kvinnor. Våldsutsatta kvinnor är särskilt sårbara och omvårdnaden ska utgå ifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Mötet med den våldsutsatta kvinnan ska bygga på respekt, lyhördhet samt förmågan att beröra och hantera det som den enskilda patienten berättar. Syfte Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av mötet med vårdpersonalen efter att ha blivit utsatta för våld i nära relationer. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt har genomförts där 17 vetenskapliga artiklar har legat till grund för resultatet. Artiklarna har sökts fram i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna har därefter kvalitetsgranskats. Innehållet i artiklarna analyserades och sammanställdes genom en integrerad dataanalys. Resultat Huvudkategorier som framställdes var upplevelsen att inte våga berätta om våldet, upplevelsen av att sekretessen kring kvinnornas identitet och vård inte hanterades på ett säkert sätt, upplevelsen av att inte bli tagen på allvar samt kvinnornas delade meningar kring att bli tillfrågad om våldet. Resultatet visade att många kvinnor upplevde att vårdpersonalens attityder påverkade dem negativt och att många kvinnor inte vågade berätta om våldet. Kvinnorna upplevde även att vårdpersonalen saknade engagemang och intresse vilket skapade känslor som skam och skuld. Många kvinnor eftersökte ett mer empatiskt förhållningssätt från vårdpersonalen. Slutsats Våld i nära relationer är ett hot mot såväl kvinnors grundläggande rättigheter som folkhälsan i stort och kan ge långsiktiga konsekvenser för samhället. Vårdpersonalen måste visa engagemang och empati för de våldsutsatta kvinnorna. Kunskap om bemötande av våldsutsatta kvinnor är något som vårdpersonalen saknar. Det första mötet med den våldsutsatta kvinnan är en viktig del för att kunna främja en vårdrelation baserad på förtroende, tillit och respekt. Då våldsutsatta kvinnor är särskilt sårbara är integritet och värdighet viktigt att bevara vid mötet. / Background Many women are suffering from intimate partner violence. Healthcare professionals plays a crucial role in the processes to pay attention and help abused women. Women exposed to intimate partner violence are particularly vulnerable. Nursing should be based on a person-centred approach. The meeting with the abused woman must be based on respect and the ability to handle what the individual patient tells you. Aim The aim for this study was to describe how women who have suffered from intimate partner violence experienced the meeting with the healthcare professionals.  Method A non-systematic literature review has been done based on 17 scientific articles. The articles have been searched in the databases, PubMed and CINAHL. The articles have then been quality reviewed. The content of the articles was analysed and conducted into main categories. Results The main categories were, experience of not daring to talk about the violence, experience that the confidentiality of women's identity and care is not handled in a safe way, experience of not being taken seriously and the women had different opinions about being asked about the violence. The results showed that many women felt that the attitudes of the healthcare professionals had a negative effect on them and that many women did not dare to talk about the violence. The women also experienced that the healthcare professionals lacked commitment and interest, which created feelings such as shame and guilt. Many women sought a more empathetic approach from healthcare professionals. Conclusions Intimate partner violence is a major problem and a threat to both women's fundamental rights and public health in general, which can have long-term consequences for the society. The healthcare professionals must show commitment and empathy for abused women. Knowledge how to treat abused women is something that the healthcare professional lacks. The first meeting with the abused woman is an important part to be able to promote a relationship based on trust and respect. Women exposed to violence is particularly vulnerable, integrity and dignity are important to preserve.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem. Våld mot kvinnor kan uttrycka sig psykisk, fysiskt, våld och sexuellt. För att bemöta kvinnor som utsatts för våld är det av betydelse att sjuksköterskor följer de lagar och regler som hälso- och sjukvården har för att ge en god omvårdnad. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att bemöta kvinnor som utsätts för våld i nära relation vid kontakt med hälso- och sjukvården.Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ metod och induktiv ansats. Artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs (2017a) analysmodell. Resultat: Ur analysen framkom tre huvudkategorier som beskrev sjuksköterskors upplevelse av att bemöta kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Brist på kunskap, behov av stöd samt emotionellt engagemang. Bristande kunskap består av underkategorierna att ställa frågan om våld samt att kunna identifiera våld. Behov av stöd inkluderar underkategoriernakollegialt stöd samt stödjande verktyg och resurser. Emotionellt engagemang består av underkategorier att hantera sina egna känslor. Slutsats: Ökad kunskap skulle generera en vård där identifiering och att ställa frågan om våld i nära relation skulle främjas, vilket bidrar till en god omvårdnad som bygger på att vara personcentrerad. Kollegialt stöd är av vikt för att sjuksköterskor både ska få stöd samt kunna ge en god omvårdnad till kvinnor. Betydelsen av att arbeta fram olika resurser och stödjande verktyg för att sjuksköterskor ska stödja kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Sjuksköterskor påverkas av att bemöta kvinnor som utsatts för våld i nära relation på flera olika sätt, vilket ställer krav på att arbeta fram olika strategier för att hantera känslor och attityder.

This study analyses how the need of the abused women is interpreted, renegotiated, and adapted in order to be handled accordingly in the organization of the social services. The general question at issue in the study is to uphold the needs and efforts, the meaning of organization performed by the social workers and the significance of social workers capacity and limitations. The study is founded on qualitative analysis of governmental propositions, interviews with social workers and with woman that has been subjected to violence in close relationships. The social workers interpretation is shown to play a central role in proceeding on that kind of support the abused women receive. Furthermore, the study also explains that the needs expressed by abused women are often complex and there is a huge variation in type of need they express. This study will not give any answer in term of quantitative view, however it will give examples of how different the cases can be and the difference of type of needs expressed by abused women in close relationships.

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. Våld mot kvinnor omfattar allt våld som resulterat i eller troligtvis kommer resultera i sexuellt, psykiskt eller fysiskt lidande för kvinnor. För att våldsutsatta kvinnor ska kunna få den vård de är i behov av behöver sjuksköterskor fråga om deras erfarenhet av våld i nära relationer. Det finns en bristande kunskap hos sjuksköterskor om hur våldsutsatta kvinnor upplever deras bemötande.  Syfte: Syftet är att beskriva kvinnor utsatta för våld i nära relationers upplevelser av sjuksköterskans bemötande inom hälso- och sjukvården. Metod: Allmän litteraturöversikt av 8 kvalitativa/kvantitativa artiklar. Artiklarna analyserades med stöd i Fribergs (2017) analyssteg och kvalitetsgranskades utifrån Fribergs kvalitetsgranskningsfrågor.  Resultat: Våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande skiljde sig åt. De kvinnor som upplevde ett bristande bemötande berättade att det berodde på en bristande empati och kunskap hos sjuksköterskan. Kvinnorna som upplevde ett positivt bemötande berättade istället att sjuksköterskan hade visat respekt gett kvinnan en känsla av tillit och säkerhet.  Slutsats: Kvinnorna talade om vikten av en välkomnande miljö. När sjuksköterskan var välkomnande, visade på en respekt för kvinnans integritet och ställde frågan om i en trygg miljö kände kvinnorna sig mer benägna att svara ärligt på frågan om deras erfarenhet av våld i nära relationer. Eftersom stora delar av resultatet visade på att kvinnor upplever att sjuksköterskor brister i sitt bemötande behövs ytterligare forskning inom detta område.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem och en kränkning av de mänskliga rättigheterna som leder till att offrets välbefinnande hotas. Detta kan drabba både kvinnor och män, trots detta är det oftast kvinnor som utsätts för systematiskt våld där män är förövare. Våldet kan vara fysiskt, psykiskt eller sexuellt men kan också utföras genom social eller ekonomisk utsatthet. Sjuksköterskans roll i omvårdnadsarbetet med våldsutsatta kvinnor är att skapa en omgivning där hennes hälsa främjas. Syfte:Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En beskrivande litteraturstudie som innefattade 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar som sökts fram genom databaserna Cinahl och Medline via Pubmed. Resultat: Sjuksköterskorna beskrev negativ och positiv påverkan som uppkom i mötet. De beskrev även vilka svårigheter och möjligheter som fanns för att hjälpa kvinnan återskapa ett hälsosamt liv. Sjuksköterskor hade delade uppfattningar om vilket ansvar de hade i omvårdnadsarbetet samt att det fanns en kunskapsbrist gällande dessa situationer. Slutsats: Sjuksköterskor har beskrivit känslor, möjligheter och svårigheter som uppstått i mötet. Sjuksköterskor beskrev osäkerhet angående hur de ska hantera de känslor som uppstår, vilket ansvar de har i omvårdnadsarbetet samt hur de ska gå vidare för att ge kvinnan god omvårdnad. Sjuksköterskor påvisade ett behov av stöd för att kunna hantera dessa möten professionellt utan påverkan på privatlivet. Tydligare riktlinjer och utökad undervisning under grundutbildningen ger sjuksköterskor ökad förståelse för dessa situationer vilket kan leda till att vården för våldsutsatta kvinnor förbättras.

Syftet med studien var att försöka förstå en mans dödliga våld mot en kvinna för att öka kunskapen kring mekanismerna bakom mäns dödliga våld mot kvinnor och på sätt kunna förhindra våld. I denna kvalitativa fallstudie användes tematisk analys med en deduktiv ansats där teorier kring strukturella-, terapeutiska- samt socialpsykologiska perspektiv användes i samspel med tidigare forskning om reaktiv- och proaktiv aggression samt utåtagerande våldsmönster. Resultatet från studien påvisade hur man i det enskilda fallet till stor del kunde förklara våldets orsaker, motiv och tillvägagångssätt. Man fann bakomliggande mekanismer till våldsutövandet genom kategorin “sociala problem och våld”, medan våldsmönstret speglades bäst i Johnsons typologi Coercive Controlling Violence. Gärningsmannens aggressiva drivkraft bedömdes i denna studie vara proaktiv.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt hälsoproblem som strider mot de mänskliga rättigheterna. Ca 30% kvinnor drabbas någon gång under livstiden för våld i nära relationer vilket belastar sjukvården. Våld i nära relationer leder till fysiska och psykiska skador samt förhöjd risk att dö i förtid. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En litteraturstudie genomfördes där 8 kvalitativa artiklar analyserades med hjälp av Fribergs femstegsmodell. Studierna återfanns i databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: Utifrån analysen formades 4 kategorier och 11 subkategorier. Kategorierna var: att avslöja våldet, strävan efter att stödja kvinnan, kunskap och erfarenhet och känslomässiga reaktioner. Konklusion: Arbetet med kvinnor utsatta för våld är ett trasigt system med flera brister. Sjuksköterskor behöver bli medvetna om problemet och alla måste jobba i samma riktning. En lärande organisation måste tillhandahålla kontinuerlig utbildning gällande identifiering av våld, hur man frågar om våld och hur man hanterar våld i nära relationer. / Background: Domestic violence is a global health problem that violates human rights. About 30% women is affected at some point in their lives by domestic violence, which burdens the healthcare. Violence in close relationships leads to physical and mental injuries and an increased risk of dying prematurely. Aim: The purpose of the literature study was to shed light on nurses' experience of meeting the women who have been subjected to domestic violence. Methods: A literature study was conducted where 8 qualitative articles were analyzed. The studies were found in the databases Cinahl and PubMed. Results: Based on the analysis, 4 categories and 11 subcategories were formed. The categories were: revealing violence, striving to support the woman, knowledge and experience, and emotional reaction. Conclusion: Working with women exposed to domestic violence is a broken system with many shortcomings. Nurses need to become aware of the problem and everyone needs to work in the same direction. A learning organization must provide continuous training in the identification of violence, how to ask about violence and how to deal with domestic violence.

Bakgrund: Kvinnors utsatthet för våld i nära relationer är ett globalt problem som påverkar kvinnans fysiska och psykiska hälsa på både kort och lång sikt. Eftersom våldsutsatta kvinnor ofta söker hjälp hos sjukvården i första hand behöver sjuksköterskan ha en beredskap för att kunna möta kvinnans specifika behov av vård och stöd. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva effekterna av olika omvårdnadsåtgärder med avseende på våldsutsatta kvinnors hälsa och/eller lidande. Metod: I arbetet användes en beskrivande design och litteraturstudie med analys av kvantitativ forskning som metod. En systematisk sökning gjordes i databasen PubMed och artiklarna kvalitetsgranskades enligt protokoll av Willman och medarbetare (2015). Resultat: Studiens resultat baseras på tio vetenskapliga originalartiklar vilka totalt inkluderade 3993 deltagare. De omvårdnadsåtgärder som utvärderats inkluderade information, stöd och rådgivning om våld, säkerhet och resurser, hänvisning till kvinnojourer eller andra samhällstjänster samt empowerment-interventioner. Dessa åtgärder genererade olika effekter på våldsutsatta kvinnors fortsatta utsatthet för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, deras fysiska hälsa, livskvalité och psykiska välbefinnande, depression, PTSD samt säkerhetsplanering och användning av säkerhetsstrategier. Även om flera av resultaten var inte statistiskt signifikanta, sågs ofta tendens till förbättringar i både interventions- och kontrollgrupperna. Slutsats: Avsaknaden av statistiskt signifikanta skillnader mellan studiegrupperna implicerar att det finns svag evidens för att undersökta omvårdnadsåtgärder leder till bättre hälsa och minskat lidande för våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskor kan dock spela en stödjande roll för att hjälpa denna patientgrupp. / Background: Women's exposure to intimate partner violence is a global problem that affects women's physical and mental health in both short and long term. Since women exposed to violence often seek help from healthcare providers, the nurse needs to be able to meet the woman's specific needs for care and support. Objectives: The aim of this study was to describe the effects of nursing interventions with regards to health and/or distress in women who have experienced intimate partner violence. Method: We applied a descriptive design and made a literature review with analysis of quantitative research. A systematic search was made in the PubMed database and the articles were quality checked in accordance with a protocol by Willman et al. (2015). Results: The results of the study are based on ten original scientific articles which included a total of 3993 participants. The nursing measures evaluated included information, support and counseling on violence, security and resources, assisted referrals to women's shelters or other community services, and empowerment interventions. These measures generated different effects on abused women's continued exposure to physical, mental and sexual violence, their physical health, quality of life and mental well-being, depression, PTSD and safety planning and use of safety strategies. Although several of the results were not statistically significant, improvements were often seen in both the intervention and control groups. Conclusion: The lack of statistically significant differences between the study groups implies that there is little evidence that the studied nursing measures lead to better health and reduced suffering among abused women. However, nurses can play a supportive role in assisting this patient group.

Sammanfattning Bakgrund: Att kvinnor utsätts för våld i nära relationer medför inte bara lidande och ohälsa för de som är direkt involverade utan påverkar även samhället i stort. Kvinnor som lever i våldsbenägna relationer uppsöker frekventare sjukvård än andra och därmed har sjuksköterskor en betydande roll i att uppmärksamma och bekräfta våldets förekomst. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor inom vården utsatta för våld i nära relationer.Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats där 13 artiklar sammanställdes och analyserades med induktivt förhållningssätt enligt Friberg.Resultat: Sjuksköterskors upplevelser visade att mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer var både komplext och väckte starka känslor. Den omgivande miljön påverkade möjligheterna att skapa goda och tillitsfulla relationer och sjuksköterskor upplevde osäkerhet i att fråga om våld i nära relationer.Slutsats: Sjuksköterskor påverkades av såväl vårdorganisationen som av deras egen kunskap och erfarenhet. Mötet väckte även starka känslor vilket kunde påverka deras professionella förhållningssätt. Genom att uppmärksamma ämnet både inom vården och samhället i stort kan intresset öka för vidare forskning och bättre förutsättningar skapas för både sjuksköterskor och våldsutsatta kvinnor.