Detta examensarbete har genomförts med syfte att undersöka bildundervisning ur bildlärarnas perspektiv med fokus på bildanalys och bildsamtal. Undersökningen lyfter även bildlärarnas syn på Lgr11 och bildämnets aspekter om lärande utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Examensarbetet har genom en kvalitativ forsknings-metod undersökt hur bildlärare arbetar med bildanalys och bildsamtal i under-visningen. Undersökningens empiriska material består av sju kvalitativa intervjuer med bildlärare behöriga för bildämnet i grundskolan. Intervjumaterialet har analyserats utifrån en tematisk analys. Undersökningen visar att bildlärarna är eniga gällande bildämnets kommunikativa och språkliga syfte, vilket de hävdar är meningsfullt för elevernas kunskapsutveckling. Bildlärarna framhåller att bildanalys är en grund för deras bildundervisning. De presenterar en positiv syn på läroplanens övergripande beskrivning av bildämnets centrala innehåll som öppnar upp för en tolkningsfrihet. Bildanalys och bildsamtal framhävs i undersökningen som betydelsefulla moment i bildundervisningen som utvecklar elevernas lärande. Detta är utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande relevant då bildanalys och bildsamtal genomförs i meningsskapande och sociala sammanhang, där eleverna utvecklar sina bildspråkliga förmågor tillsammans.

SammanfattningSyftet med denna studie är att undersöka lärarens val och användning av matematikläromedel i grundskolans tidigare år. Med läromedel avses i denna studie det material som syftar till att hjälpa eleven att tillägna sig kunskaper i matematik. Exempel på de läromedel som förekommer i studien är lärobok, egenproducerat material, informations- och kommunikationsteknik (IKT) samt konkret material som ger möjlighet för flera sinnen att verka. Vi har valt att genomföra vår studie med stöd av två delstudier, intervju och observation. Våra intervjuer synliggör i huvudsak lärarens syn på vad som är viktigt vid lärande i matematik samt vad som ligger till grund för valet av läromedel. Genom observationerna tar vi del av hur läraren använder sina läromedel i matematikundervisningen. Under studiens gång har vi tagit del av litteratur som vi anser relevant för vår studie. Detta i syfte att kunna jämföra vår studies resultat med den litteratur vi läst. Det resultat vi kommit fram till i vår studie är att lärarna varierar sin användning av läromedel men att det sällan förekommer en tydlig koppling mellan de läromedel som används. Detta medverkar till ett begränsat lärande för eleven. Ett annat resultat vår studie visar är att lärarna saknar kunskap i att använda IKT-utrustning, som finns i samtliga klassrum, i pedagogiskt syfte.

Syftet med denna studie var att se vad tidigare forskning säger om på vilka sätt elever kan utveckla förmågorna att analysera och reflektera kring tekniska lösningar samt se behov och lösa problem med hjälp av teknik, som anges i kursplanen för ämnet teknik i grundskolan. För att besvara dessa frågeställningar har en systematisk litteraturstudie gjorts där tidigare forskning har använts för att sammanställa ett resultat. Sökningar har gjorts i databaserna Summon, Eric (via Ebsco) och NorDiNa och relevanta artiklar har valts ut, sammanställts och diskuterats. I studien framkommer ett antal faktorer som är viktiga för elevernas utveckling av förmågorna. En faktor som framkommit i denna studie är behovet av diskussioner där eleverna får möjlighet att delge sina reflektioner kopplat till tekniska lösningar och ta till sig andras reflektioner, vilket har visat sig vara viktig för elevernas analysförmåga. En annan faktor är att eleverna behöver tid att testa och konstruera om för att utveckla sina idéer samt ges möjlighet att koppla tekniken till sin vardag. Det har också visat sig vara viktigt att problemlösningsuppgifterna inte är styrda att leda till ett specifikt resultat utan istället handlar om att träna elevernas förmåga att upptäcka olika lösningsförslag.

Denna studie handlar om hur lärare i grundskolan ser på uppdraget att utveckla eleverskommunikativa förmåga i matematik. Undersökningen behandlar vad lärare anser attkommunikation är, vilka arbetssätt och metoder de väljer för att utveckla elevernas förmågaatt kommunicera matematik, vilka svårigheter de upplever med uppdraget och hur lärarnaupplevt att Matematiklyftet har påverkat deras undervisning.Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattningar om arbetet med att utvecklaelevers kommunikativa förmåga i matematik. Fokus ligger på hur lärare inom grundskolansårskurs 1-3 beskriver och uppfattar sin praktik och hur de integrerar kommunikation i sinundervisning.Undersökningen är genomförd med kvalitativa intervjuer som gjorts med tre lärare som allaundervisar i matematik och som har gått Matematiklyftets alla moduler. Resultatet avundersökningen delades sedan upp och analyserades genom en fenomenografisk ansats och eninnehållsanalys.I studien framkommer det att lärare har lite olika uppfattning om vad kommunikation äroch vad det innefattar. Alla lärarna i undersökningen anser att det innefattar det verbalamen det blir tydligt att de lärare som arbetar mer kommunikativt har en bredare syn på vaddet innebär, att det är mer än att bara prata matematik. Resultatet visar även att det finnstvå uppfattningar gällande kommunikationens betydelse i matematiken. Trots att allalärarna förespråkar kommunikation i matematiken så arbetar inte alla lärare på detta vis.Därför bli det tydligt att en uppfattning är att kommunikation är viktigt både i teorin och ipraktiken. Den andra uppfattningen är kommunikation inte är lika viktig eftersom att denendast blir ett inslag då tid finns över. Undersökningen visar att lärarna har en mycketpositiv upplevelse av Matematiklyftet och att det fått lärarna att arbeta mer med elevernaskommunikativa förmågan, men även om de tycker att det varit bra ger analysen avintervjusvaren en känsla av att det kan vara svårt för lärare att fortsätta likadant efter attlyftet avslutas. Det är lätt att återgå till det som man kan eftersom att de kollegialasamtalen slutar och tiden inte finns att skapa kommunikativa uppgifter.

Föreliggande studie fokuserar på hur lärare berömmer sina elever i klassrummet. Lärares kommunikation undersöks i förhållande till tidigare forskning om hur olika typer av beröm påverkar barns självbild och lärande. Undersökningen bygger på en kvantitativ analys av sex observerade lektioner i grundskolans årskurs ett till tre. I undersökningen analyseras vilka olika typer av beröm som förekom, hur frekvensen såg ut för dessa olika typer av beröm samt i vilka olika situationer de olika typerna av beröm förekom. Därefter förs en diskussion om varför resultatet såg ut som det gjorde utifrån två skilda sätt att förstå beröm, samt hur resultatet kan tolkas i förhållande till tidigare forskning om hur olika typer av beröm kan påverka barns självbild och lärande. Resultatet visar att en tydlig majoritet av det beröm som förekom i observerade klassrum innehöll värderande information om det eleverna presterade och om eleverna som personer. De typer av beröm som visat sig vara mest effektiva och ha störst positiv inverkan på lärande förekom i relativt liten frekvens. Vidare har studien visat att frekvensen av beröm varierar, dels beroende på lektionsupplägg men också för att olika lärare kommunicerar olika. Fortsatt forskning på ämnet kan förslagsvis undersöka om det uppstår skillnader i hur lärare berömmer om en grupp lärare som fått fortbildning om hur beröm kan påverka lärande jämförs med en kontrollgrupp som inte fått det.

Bakgrund: Enligt Skolverkets rapporter av de internationella studierna TIMSS 2007 (Skolverket, 2008) och TIMSS 2011 (Skolverket, 2012) påpekas det att matematik-kunskaperna hos svenska elever har försämrats. I dessa rapporter framkommer bland annat att de flesta svenska eleverna inte når TIMSS kunskapskala för division. Räknesättet division är enligt Häggblom (2000) det svåraste räknesättet för eleverna att förstå och Löwing (2008) menar att svårigheterna beror på att våra elever inte förstår att man kan tänka och räkna division utifrån två olika aspekter, delningsdivision och innehållsdivision. Forskning visar att matematikundervisningen styrs av matematikläroböcker och enligt McIntosh (2008) behandlas divisionsaspekten delningsdivision mer än innehållsdivision i undervisningen vilket betyder att eleverna inte får möjligheten att arbeta med båda aspekterna lika mycket. Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur divisionsaspekterna delningsdivision och innehållsdivision behandlas i matematikläroböcker och lärarhandledningar för årskurs 1-3. Metod: För att besvara studiens frågeställningar har studien genomförts utifrån tre olika innehållsanalysmetoder. Dessa är; kvalitativ, kvantitativ och komparativ innehållsanalys. Utifrån dessa och med hjälp av McIntosh (2008) definitioner om divisionsaspekterna analyserades tre olika matematikläroboksserier med tillhörande lärarhandledningar. Resultat: Resultatet visar i vilken årskursbok division och dess aspekter introduceras och på vilket sätt kapitlen är strukturerade. I samtliga böcker behandlas division i samband med multiplikation och räknesätten arbetas alltid parallellt med varandra. I ett av läromedlen behandlas även division i samband med upprepad addition medan i de andra två uppmanas endast i lärarhandledningen att arbeta med division i samband med upprepad subtraktion. Studien visar också att samtliga granskade matematikläroböcker och lärarhandledningar behandlar båda divisionsaspekterna men hanteringen varierar mellan läromedlen. Resultatet visar att matematikläroböckerna innehåller en ojämn fördelning av divisionsaspekterna och det är fler uppgifter med innehållsdivisions än delningsdivision. Då tidigare forskning pekar på att matematikundervisning styrs av läroböcker, ges elever i lågstadiet färre möjligheter att lära sig räknesättet division utifrån aspekten delningsdivision.

<p>Talängsliga elever känner oro eller ångest när de skall tala och sitter därför mestadels tysta i</p><p>klassrummet. Åtskilliga lärare saknar kännedom och kunskap om talängslan och då kan de inte</p><p>heller ge tillräckligt stöd och hjälp till dessa elever. Vår enkätundersökning visar hur vanligt förekommande</p><p>talängslan kan vara bland elever i årskurs åtta och nio samt vilka talsituationer de</p><p>tycker känns svårast. Flickorna visade sig vara talängsliga i större omfattning än pojkarna, vilket</p><p>kan beror på fostran och de förväntningar som skolan och samhället har på dem. För att få en</p><p>uppfattning om hur talängslan kan upplevas känslomässigt intervjuade vi två elever. Konsekvensema</p><p>av talängslan kan vara mycket omfattande. Människor använder språket för att skapa kunskap.</p><p>Vi lär oss genom att läsa, skriva och tala. Talängslan kan också bli förödande för elevernas</p><p>självbild och sociala liv. Med kunnighet, förståelse och engagemang kan emellertid lärare hjälpa</p><p>de flesta av sina talängsliga elever</p>

<p>Syftet med föreliggande studie var att få en djupare förståelse för hur några matematiklärare uppfattar elevers prestationer och motivation i ämnet matematik. Syftet ämnar också belysa om lärarna ser några könsskillnader, samt om lärarna behandlar elever annorlunda utifrån dess kön. Urvalet bestod av fyra matematiklärare, tre kvinnor och en man som hade varit verksamma lärare i minst sju år. En semistrukturerad intervjuform användes med en förbestämd intervjuguide som hade två kategorier: könsskillnader i klassrummet och motivation. Resultatet analyserades med inspiration från fenomenologin. Enligt Skolverket och internationella undersökningar presterar pojkar bättre än flickor, vilket inte överrensstämmer med föreliggande studie. Faktorer som kan påverkar elevers resultat är t.ex. rädsla för att misslyckas, ansträngning och intresse för matematik. Affekterna intresse och glädje har en stor inverkan då det gäller motivationen och inlärning.</p>

<p>Syftet med föreliggande studie var att få en djupare förståelse för hur några matematiklärare uppfattar elevers prestationer och motivation i ämnet matematik. Syftet ämnar också belysa om lärarna ser några könsskillnader, samt om lärarna behandlar elever annorlunda utifrån dess kön. Yrvalet bestod av fyra matematiklärare, tre kvinnor och en man som hade varit verksammma lärare i minst sju år. En semistrukturerad intervjuform användes med en förbestämd intervjuguide som hade två kategorier: könsskillnader i klassrummet och motivation. Resultatet analyserades med inspiration från fenomenologin. Enligt Skolverket och internationella undersökningar presterar pojkar bättre än flickor, vilket inte överensstämmer med föreliggande studie. Faktorer som kan påverka elevers resultat är t.ex. rädsla för att misslyckas, ansträngning och intresse för matematik. Affekterna intresse och glädje har en stor inverkan då det gäller motivationen och inlärning.</p>

<p>Lärande kan ses som en livslång process där vi konstruerar oss en världsbild i relation till världen och andra människor. I skolan möter vi människor med andra synsätt och föreställningar och vi möter också skolkunskaper som skiljer sig från våra vardagskunskaper. Inte minst i de naturorienterade ämnena kan mötet innebära en sådan krock och därför framstå som både främmande och skrämmande för många elever. Om skolans sätt att introducera naturvetenskapen blir för avlägsen elevens vardagskunskaper finns en risk att eleven endast lär sig begrepp och utvecklar ett kunnande om fenomen utan att kunna ge dessa ett sammanhang.</p><p>Syftet med detta arbete är att undersöka hur några naturvetenskapliga begrepp introduceras i några centrala läroböcker i fysik, inom området elektricitet, samt vilken mening de ges. Vi vill därefter undersöka vilken mening elever ger dessa begrepp. Vi har utfört en intervju med ett fåtal elever och avser därför inte att göra några generaliseringar med vårt arbete utan ambitionen är att föra en diskussion om vad elevers vardagskunskaper kan innebära.</p><p>Resultatet visar att elevernas uppfattningar om begreppen i elektricitet ofta skiljer sig från den mening som finns i läroboken. Eleverna använder sig visserligen, till viss del, av ett naturvetenskapligt språkbruk, men det är ett mycket fragmenterat språkbruk där de blandar ihop begreppen med ett vardagligt språkbruk när det naturvetenskapliga inte räcker till.</p>