<p>Diskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwillDiskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwill.</p>

Diskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwillDiskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwill.

The study examines the returns for new and existing holdings in Swedish actively managed equity funds. The hypothesis is based on fund managers paying more attention and effort to analyze and finding new investments for the portfolio than they do to update the analyzes for the existing holdings. The managers can therefore be assumed to create information benefits which in turn generate a higher return for new than existing holdings. Calendar-Time Portfolio Approach is used to measure the development of new and existing holdings. Alpha estimates are performed using the Fama and French (1993) three-factor model and the Carhart (1997) four-factor model. When alpha is estimated using the Carhart four-factor model, the study finds that new holdings generate a slightly higher average return per month, 0.95%, compared with the existing holdings, 0.87%. The study finds similar results when alpha is estimated using the Fama and French three-factor model. The difference was not statistically significant for either method and can therefore be assumed to be random. / I studien undersöks avkastningen för nya, respektive befintliga innehav i svenska aktivt förvaltade aktiefonder. Hypotesen baseras på att fondförvaltare lägger mer uppmärksamhet och ansträngning på att analysera och finna nya investeringar till portföljen än vad de gör för att uppdatera analyserna för de befintliga innehaven. Förvaltarna kan därför antas skapa informationsfördelar som i sin tur genererar en högre avkastning för nya än befintliga innehav. För att mäta utvecklingen av nya respektive befintliga innehav används Calendar-Time Portfolio Approach. Skattningar av alfa genomförs med Fama och French (1993) trefaktormodell och Carhart (1997) fyrfaktormodell. När alfa skattas med Carhart fyrfaktormodell finner studien att nya innehav genererar en något högre genomsnittlig avkastning per månad, 0,95 %, jämfört med de befintliga innehaven, 0,87 %. Studien finner liknande resultat när alfa skattas med Fama och French trefaktormodell. Differensen var inte statistiskt signifikant för någon av de två metoderna och kan därmed antas slumpmässig.

Hedgefonder är ett hett investeringsverktyg, specielltnui en tid präglad av låga räntor. Envanligtförekommande uppfattning är atthedgefonder skagenerera överavkastning;det faktum att de historiskt har kunnat verka under generösaregleringsformer är en av flera anledningar tillatt gemene man har högt ställda förväntningar på hedgefonder som investeringsform. Frågan är dock vad som händer med överavkastningen-vilket är varje investerares primära angelägenhet –om regleringarna stramas åt? Syftet med studien är därför att undersöka hur hedgefonder påverkas av ett minskat handlingsutrymme, det villsäga en ökad grad av reglering. Studien mäter hedgefonders överavkastning, i termer av alfa, med hjälp av Fama och Frenchs trefaktormodell, före och efter den omfattande reformen The Dodd-Frank Wall Street Reform and Consumer Protection Act. Uppsatsens data indikerar på att överavkastningen, alfa, är signifikant lägre i perioden efter införandet av reformen. Studienpåvisar även att strategierna, Event Driven och Multistrategi, har lägre överavkastning efter implementeringen av Dodd-Frank Act, medanssamma effekt inte kunde konstaterasförLång/Kort-strategin.

Denna uppsats undersöker om två olika momentumstrategier applicerat på mindre bolag i Sverige kan generera överavkastning. Momentumstrategier är investeringsstrategier som bygger på historisk prisdata och enligt den effektiva marknadshypotesen ska dessa inte kunna ge en överavkastning på en svagt effektiv marknad. Flertalet studier har dock hittat bevis för att dessa fungerar, och även att momentumavkastningen ofta är större för mindre bolag än stora bolag. Studiens urval är samtliga bolag som är noterade på NASDAQ Stockholm under tidsperioden 2007-2016. Vi följer Fama och Frenchs (2008) storleksdefinitioner och sorterar in bolagen i tre kategorier efter deras börsvärde (stora, små och mikrobolag) och vi bygger sedan portföljer med bolagen som kategoriseras som små. Portföljernas avkastning riskjusteras med Fama och Frenchs (1993) trefaktormodell. Studien finner att ingen av momentumstrategierna genererar en statistiskt signifikant överavkastning på den svenska marknaden under perioden.

Cette thèse porte sur la prédiction de la détresse financière et son impact sur le rendement des actions. L’objet principal de cette thèse est de : (i) prédire la détresse financière des petites et moyennes entreprises françaises en utilisant plusieurs spécifications économétriques tels que, le modèle Logit, les réseaux de neurones artificiels, la méthode SVM et la régression des moindres carrés partiels, et (ii) d’identifier les facteurs de risque de détresse financière à caractère systématique, explicatifs des rendements des actions, et additionnels au modèle de Fama et French (1993) tels que le momentum, la détresse relative, la liquidité et la Value-at-Risk, sur le marché boursier Français. Cette étude comporte deux parties. La première partie, composée de 2 chapitres, s’interroge sur les principaux indicateurs discriminants entre les petites et moyennes entreprises françaises saines et celles en détresse financière un an et deux ans avant la défaillance. Elle mobilise différentes approches de prédiction et aboutit à des résultats empiriques qui font l’objet d’analyse. La deuxième partie, composée aussi de 2 chapitres, étudie le pouvoir explicatif, du modèle de Fama et French (1993) augmenté de certains facteurs de risque, mais aussi des modèles alternatifs à cette approche dans le contexte français. Les tests portent aussi sur le caractère systématique des facteurs de risque additionnels ou alternatifs, explicatifs des rendements des actions. Les résultats empiriques obtenus font l’objet d’analyse et permettent de proposer des implications managériales aux décideurs. / This thesis focuses on financial distress and its impact on stock returns. The main goal of this dissertation is: (i) to predict the financial distress of French small and medium-sized firms using a number of techniques namely Logit model, Artificial Neural Networks, Support Vector Machine techniques, and Partial Least Squares, and (ii) to identify the systematic risk factors of financial distress that can explain stock returns, in addition to those of Fama and French (1993) such as the momentum, the relative distress, the liquidity, and the Value-at-Risk in the French stock market. This study has been concretized in two parts. The first part, composed of 2 chapters, wonders about the main indicators that can discriminate between distressed and non-distressed French small and medium-sized firms one and two years before default. It mobilizes different prediction techniques and leads to the empirical results that are the subject of the analysis. The second part, composed also of 2 chapters, investigates the explanatory power of Fama and French (1993) model augmented by a number of risk factors, as well as alternative models in the French context. The tests also focus on the systematic nature of the additional or alternative risk factors, explaining the stock returns. The obtained empirical results are analyzed and propose managerial implications to decision makers.

在知識經濟時代下，無形資產的對於公司的重要性愈來愈高。有別於在工業時代下的生產重心，著重在大量的土地，機器設備...等有形的資產，在二十一世紀競爭中致勝的關鍵因素卻是那些無實體存在的知識累積，例如：研究發展的能力、員工的素質、顧客關係的維持…等;然而，會計處理對於無形資產卻是停留在歷史的取得成本，而不是現時的市場價值，更甚，有些無形資產根本無法入帳;因此，資本市場如何看待與反應公司的無形資產就是一項有趣的議題。本研究之研究目的是：依據Fama and French (1993)三因子模型，以橫斷面的分析方式，欲控制了系統風險、規模效果和淨值與市價比效果後，進一步分別探討研究發展活動與專利權對於股票報酬之影響，是否擁有投入愈多的研發活動與專利可以在股票市場獲得愈高的報酬？是否研究發展費用與專利權數對於股票報酬有遞延效果的影響？ 樣本期間從民國七十一年到民國九十三年，包含上市與上櫃公司，總共有21717筆觀察值，在研究發展活動方面，本研究採用了當期研究發展費用與依五年資本化後之研究發展費用二種替代變數，專利權方面，採用專利權數與累積專利權數二種代理變數，其實證結果發現： (1)當期研究發展費用溢酬與股票超額報酬呈現顯著的正向相關，將研究發展費用依五年資本化後，資本化後之研究發展費用溢酬仍與股票超額報酬呈現顯著的正向相關。 (2)專利權數之溢酬與股票超額報酬卻是顯著的負相關，累積專利權數之溢酬與股票超額報酬也是呈現顯著的負向關係，可能的原因是：在本研究樣本裡的大部分的專利權數量是非常集中在少部分的公司。 (3)研究發展溢酬對於超額報酬最多有三年的遞延效果，專利權溢酬對於超額報酬至少有五年遞延的效果。 (4)當期研究發展費用溢酬與資本化後之研究發展費用溢酬對於超額報酬有顯著不同的影響，二者比較下，當期研究發展費用溢酬對於股票報酬的影響程度大於資本化後之研究發展費用溢酬。可能的原因是:Fama and French三因子模型某種程度上代表著流量的概念，因此，當期研究發展費用溢酬的效果較為顯著。 (5)在專利權數之溢酬與累積專利權數之溢酬二者之間，對於超額報酬不具有顯著差異性的影響。可能的原因是:大部分的樣本都沒有專利權，因此，專利權數之溢酬與累積專利權數之溢酬沒有太大的差異。 (6)以研究發展與專利來說，二者對於超額報酬具有顯著不同差異的影響。 / Since the change in the global economy in the last decade, from manufacturing and industry-based to knowledge-based, it has created new interest in intellectual capital and increased the demand for measuring and reporting the effect on business and profitability. Nonetheless, accounting conventions based on historical cost often understate their value. Thus, from a practical point of view, how the stock market responses to the innovative activity is an interesting issue. Here, the major objective of this study is, on the basis of the three-factor model in Fama and French (1993), to investigate the relationship between innovation activities in firms and stock returns. That is, the aim in this study is to examine whether the intellectual capital, in particularly focusing on R&D and patents, has impact on stock returns. Does the market provide the premium for the value of the innovation in firms? Do the stocks with more innovation efforts worth the higher market rate of returns? Do R&D and patents have time lag effect on returns? We find that: (1) The return premiums are significantly greater for high-level of R&D than for low-level R&D. The mimicking returns both for the R&D-expense factor and capitalized-R&D factors are significantly positive related to excess stock returns. (2) Contrary to our intuition and expectation, the mimicking returns both for patent count and cumulated patent count are significantly negative associated with excess stock returns. One possible explanation is that the distribution of patented innovation is known to be extremely skewed, implying that a few patents are very valuable and many are worth almost nothing. (3) R&D-related return premiums have 3-year lag effect on excess stock returns at most. As for patent-related return premiums, it shows 5-year lag at least for excess stock returns. (4) R&D expenses have more impact on stock returns than the R&D capitalization. One possible explanation is that the “flow” concept is more suitable than the “stock” concept in the Fama and French (1993) regression of stock returns. (5) There is no difference between patent count and cumulated patent count in explaining stock returns. It is likely that, for a large proportion of the sample, they do not possess any patents. (6) When it comes to compare R&D to patents, we find that there is statistically significant difference between the two in explaining excess stock returns.

This thesis provides evidence of size and value premiums in returns in the Central and Eastern European (CEE) region, through its analysis of financial markets in 12 countries. Following the portfolio construction methodology of Fama and French (1996) we use a sample of 1245 stocks and record that small stocks outperform big stocks (size premium) and value stocks outperform growth stocks (value premium). In addition, we create nine portfolios to test the Fama and French three-factor model and show that the factor-mimicking portfolios that have been documented in the developed markets, SMB (small minus big) and HML (high minus low), also capture most of the cross-section variation in average stock returns in the CEE region. We demonstrate a similar pattern in terms of size return as documented in the U.S. market, but with small differences in the value returns found. Although the Gibbons-Ross-Shanken (GRS) test does not reject the null with 95%, we do not agree that the model completely explains the variation in average returns across the portfolios. The GRS rejects the null at 90% and implies that other factors are omitted from the model. Nevertheless, this thesis contributes to the literature applying asset pricing models to the CEE region, and should provide insights to investors active in the CEE...

Det är sedan länge känt att det finns en positiv korrelation mellan risk och avkastning. Investerare och bolag kan välja mellan flera olika prissättningsmodeller för att förutspå priset på en aktie. Forskare har, med den kända enfaktormodellen CAPM som utgångspunkt, utvecklat en modell som tar hänsyn till mer än bara marknadsfaktorn. Detta resulterade i framtagandet av Fama &amp; French-trefaktormodellen (FF3) som även inkluderar storleksfaktorn SMB samt värdefaktorn HML. Syftet med studien är att utvärdera två prissättningsmodeller, CAPM och FF3, för att kunna bedöma deras prestanda vid värdering av förväntad avkastning. Tidigare forskning, inom området för nämnda modeller, berör ofta internationella marknader samt modellernas prestanda för portföljer. Vår studie utförs på utvalda enskilda svenska aktier inkluderade på Stockholmsbörsens Large Cap för januari år 2011 till december år 2015, genom att replikera tidigare forskning gjord av Bartholdy &amp; Peare (2005). Utvalda bolag analyseras efter regressioner för modellerna för att kunna utvärdera dessa var för sig, samt för att se om FF3 har en högre justerad förklaringsgrad än CAPM för enskilda svenska aktier. Resultatet av studien visar att både CAPM och FF3 är applicerbara för utvalda enskilda svenska aktier. Ställs FF3 i förhållande till CAPM föreligger skillnad i justerad förklaringsgrad, dock är den ytterst marginell. Sammanfattningsvis bidrar studien med kunskapen om att CAPM och FF3 går att applicera på enskilda svenska aktier, men att det inte föreligger någon större skillnad i val av dessa två modeller. / Investors and companies can choose between multiple pricing models to predict the price of shares. With the known one factor model CAPM, researchers have developed a model that consider more than just the market factor. This resulted in the creation of the Fama &amp; French three factor model (FF3), which also includes the size factor SMB and the value factor HML. The purpose of the study is to evaluate two pricing models, CAPM and FF3, to assess their performance when evaluating expected returns. Previous research often deal with international markets and model performance of portfolios. We study selected individual Swedish shares for January 2011 to December 2015 by replicating previous research by Bartholdy &amp; Peare (2005). Selected companies are analysed by regressions for the models to be able to evaluate these separately, and to see if FF3 has a higher degree of explanation than CAPM for individual Swedish shares. The result of the study shows that both CAPM and FF3 are applicable for selected individual Swedish shares. There is a difference in the adjusted degree of explanation between the models but it is marginal. In conclusion, the study contributes with the knowledge that CAPM and FF3 can be applied to individual Swedish shares, but there is no major difference in the choice of these two models.

[pt] Desde sua proposição, na decada de 60, o modelo de apreçamento de ativos de capital e suas expansões, em particular a modelagem proposta por Fama e French entre os anos de 1992 e 2015, causou um entusiasmado debate sobre a interpretação econômica de seus fatores. Foi demonstrado na literatura acadêmica que variaveis que descrevem o conjunto das futuras oportunidades de investimento devem comandar um prêmio de risco e deveriam ser correlacionadas com os fatores de Fama e French. Uma outra questão sempre discutida é a aplicação desse tipo de modelagem à mercados emergentes. Economias mais fracas e menos estruturadas seguiriam a mesma racionalidade de mercados desenvolvidos? As expansões de Fama-French acrescentam ao modelo do CAPM fatores que representam o tamanho, o valor, a lucratividade operacional e a politica de investimento das empresas, em duas versões básicas de modelo. A primeira, proposta em 1993, acrescenta ao excesso de retorno de mercado um fator de tamanho e um fator de valor. É normalmente chamada de modelo de três fatores. A segunda, proposta em 2015, acrescenta a versão de três fatores um fator de lucratividade operacional e um fator de politica de investimentos das empresas. É normalmente chamada de modelo de cinco fatores. Com o uso desses modelos e dos conceitos financeiros envolvidos, esta tese estuda a possibilidade de que as inovações na variância média do mercado, decomposta em dois fatores, um representando a variação média do mercado e outro representando a correlação média do mercado, pudesse aumentar a capacidade explicativa do modelo de três fatores no que se refere aos excessos de retornos de portfólios de ações. Ela também estuda a capacidade do modelo de cinco fatores de melhor explicar o retornos dos portfolios de ações, em blocos econômicos de mercados emergentes, em relação ao CAPM original e ao modelo de três fatores. Finalmente, o estudo mostra que as inovações no indice de inflação e as inovações da inclinação da curva de juros são proxies para os fatores de tamanho, valor, lucratividade e investimento, e, em conjunto com o excesso de retorno do mercado, conseguem explicar o cross-section dos excessos de retornos dos portfólios de ações melhor do que o modelo de cinco fatores. / [en] Since its proposition in the 1960s, the capital asset pricing model and its expansions, in particular the modeling proposed by Fama and French between the years 1992 and 2015, caused an enthusiastic debate about the economic interpretation of its factors. It has been demonstrated in the academic literature that variables describing the set of future investment opportunities should command a risk premium and should be correlated with the Fama and French factors. Another issue that has always been discussed is the application of this type of modeling to emerging markets. Weaker and less structured economies would follow the same rationality of developed markets? Fama-French s expansions add to the CAPM model factors that represent size, value, operating profitability, and corporate investment policy in two basic model versions. The first, proposed in 1993, adds to the excess market return a factor of size and a factor of value. It is usually called the three-factor model. The second, proposed in 2015, adds to the three-factor version a factor of operational profitability and a factor of companies investment policy. It is usually called the five-factor model. With the use of these models and the financial concepts involved, this thesis studies the possibility that the innovations in the average market variance, decomposed into two factors, one representing the average market variation and another representing the average market correlation, could increase the explanatory capacity of the three-factor model with respect to the excess returns of stock portfolios. It also studies the ability of the five-factor model to best explain stock portfolio returns in emerging market economic blocks relative to the original CAPM and the three-factor model. Finally, the study shows that innovations in the inflation index and innovations in the slope of the interest curve are proxies for size, value, profitability, and investment factors, and, together with excess market returns, explains cross-section of excess returns on stock portfolios better than the five-factor model.