No description available.

This essay focuses on the press coverage of the riots in Gothenburg 2001. The questions it aims to answer are, How is it that although the media was gender-neutral in its news reports, the lasting memory is one of rioting men, and why did the media simultaneously exaggerate and minimize the importance of the riots? The material consists of articles and photographs from Swedish mainstream newspapers. The method is text analysis, with a heavy influence of discourse theory. The conclusions are that since the hegemonic discourse on gender does not allow women to be active and violent, all bodies in the riot automatically become men, no matter how female they seem to be in other contexts. The tendency of the press to both enhance and lessen the significance of the riots is because the power balance between the hegemonic discourse (represented by the police) and the challenging discourse (represented by the rioteers) shifted, and perhaps it shifted more than anyone was prepared for. The hegemonic discourse has to re-instate itself as hegemonic, and thus the press has to reduce the impact of the riots. The augmentation of the significance is intended to portray rioting as something normal people does not do, by portraying the rioteers as hooligans and terrorists.

Mitt syfte är att ta reda på hur det goda barnet konstrueras i läseböcker från tre olika perioder. Jag tittar även på hur det goda barnet konstruerades i relation till genus, familj, skola och samhälle. Det goda barnet konstrueras antingen som pojke eller som flicka och detta görs genom att de identifieras i motsats till varandra. Pojkar och flickor görs till en dikotomi. Det goda könsspecificerade barnet sätts sedan in i olika sammanhang som familj, skola och samhälle. Sammantaget presenteras pojkar och män som norm, de är oftast huvudpersoner i berättelserna och får oftare en roll som aktiv i texterna, samtidigt som flickorna får komma in i texterna när någon behöver tröstas eller tas om hand.

I den nationella utvärderingen (2003) går det att läsa att det är en markant skillnad mellan pojkar och flickors betyg i ämnet idrott och hälsa. Det är betydligt fler pojkar som når de högre betygen. Denna undersökning försöker genom fallbeskrivningar och intervjuer med uppfattningar från åtta lärare i grundskolans senare år i ämnet idrott och hälsa, analysera varför detta fenomen existerar.   Undersökningen tar sin vetenskapliga grund i den fenomenografiska ansatsen och sin teoretiska grund i Yvonne Hirdmans genusteori, vilken används som underlag för den analys som sker i diskussionsdelen.   Även denna undersökning ger ett sken av att genusproblematiken kring betyg och bedömning i ämnet idrott och hälsa fortfarande existerar ute på skolor. De slutsatser som kan dras av resultatet i denna undersökning är att undervisningens innehåll till stor del domineras av aktiviteter som uppskattas mest av pojkar och som därför främjar deras möjligheter till ett högre betyg. Från denna undersökning kan även utläsas att tävlings- och föreningsidrottens påverkan på ämnet är stark och att detta kan ha betydelse för hur lärare bedömer flickor och pojkar. En ytterligare aspekt som kan vara av betydelse för genusskillnader i betyget för idrott och hälsa är enligt lärarna i denna undersökning de diffust utformade betygskriterierna i styrdokumenten.

I denna studie presenteras en jämförelse mellan jämställdhetsprojektet Bonnier och Kvinnorna och könskvotering. Studien undersöker om projektet lyckades uppfylla målet att öka andelen kvinnliga chefer inom koncernen. I undersökningen ingår två intervjuer med anställda på Bonnier AB, samt så presenteras teori från genus- och organisationslitteratur. Projektet Bonnier och Kvinnorna genomfördes mellan åren 2000 till 2003 på mediekoncernen Bonnier AB och syftade till att öka andelen kvinnliga chefer och andelen chefer i koncernens ledningsgrupper. Min studie visar att projektet uppfyllde målet med att fördubbla andelen kvinnor i ledningsgrupperna men misslyckades med att öka andelen kvinnliga chefer. Bonnier och Kvinnorna hade få likheter med könskvotering.

The following text is a study of non-normative gender positions and sexualities in the architecture of the senses proposing and encouraging a new way of thinking about the built environment in terms of gender. My assumption is that a change in the way that we think about gender in the theory, practice and education of architecture also will affect the way we think about gender in relation to bodies. By showing that what we usually take for granted as a symbol for male masculinity in the expression of architectural space due to essentialist ideas about gender, can just as well be interpreted as a form of female masculinity, or an expression of butchness, my aim is to disrupt, dislocate and resignify patriarchal and heterosexist norms. I also touch briefly upon the construction of gender and racialization of sexuality within female masculinity in terms other than sex, such as class, race and ethnicity. In an architectural analysis of Peter Zumthor’s bathhouse in Vals, Switzerland, I apply a newly constructed methodology, what I call non-essential phenomenology, joining aspects of both phenomenological ideas and post-structural thought based on texts by Juhani Pallasmaa and Judith Butler. Within this methodology, I devise several new concepts such as transmateria, material performativity, and sexual material performativity which are necessary for analyzing both the performative aspects of matter and the materialization of gender in bodies. By showing that more than one interpretation exists in the way we create and inhabit space, I present the possibility of shifting and resignifying earlier assumptions about sex/gender, dismantling essentialist thinking and disrupting heteronormative trends, while retaining the materiality of matter and body to create spaces which benefit all bodies, genders and sexualities.

Den här uppsatsen ämnar svara på frågan om och hur manlig amning kan utmana existerande uppfattningar om maskulinitet. Vi vill analysera hur maskulinitet uppfattas i personernas resonemang genom att undersöka deras argument om manlig amning. De olika uppfattningarna gällande ämnet är fokus för vår undersökning. Genom att använda teorier om genussystemets isärhållande, performativitet och maskulinitet fastställer vi att maskuliniteten är föränderlig och därmed öppen för omförhandling. Slutsatsen blir att manlig amning är kontext – och aktörsbunden, vem som utför amningen, var och hur, avgör om maskuliniteten uppfattas som utmanad eller ej. Men det behöver inte leda till den jämställdhet som en del hoppas på om omförhandlingen av maskuliniteten resulterar i en förstärkning av denna, istället för ett utjämnande av biologiska olikheter. / This paper strives to answer the question if, and how, male breastfeeding could challenge the current perceptions of masculinity. We want to analyse what masculinity consist of for the people expressing their views in this study, by looking at their thoughts of male breastfeeding. The different opinions concerning the subject is the focus of our analysis. By using theories about gender dichotomy, performativity and masculinity we can establish that male breastfeeding unfix masculinity and is therefore open for a possible change. The conclusion is that wether masculinity will be perceived as challenged or not, male breastfeeding depends on the context in which it is carried out, and by whom its is performed. However, this does not have to lead to the gender equality some are hoping for, if it results in a negotiation which strengthens the masculinity instead of evening out the biological differences.

Syftet med studien är att undersöka den mediala konstruktionen av äldre kvinnors moderskap i två tidskrifter, mama och Gravid. Fokus ligger på hur kvinnor över 35 år och experter uttalar sig om äldre kvinnors moderskap och vilka kvinnor som framställs som äldre mödrar. Den teoretiska plattformen består av en kombination av samhällsvetenskapliga perspektiv och feministiska forskares teorier om konstruktionen av kvinnlighet och moderskap. I analysen används uttalanden från experter och äldre mödrar ordnat efter de två mest framträdande teman. Några av slutsatserna är att äldre kvinnors moderskap konstrueras som något riskfyllt särskilt av medicinska experter i tidskriften Gravid. I tidskriften mama däremot konstrueras äldre kvinnors moderskap som en möjlighet. Detta görs dels genom att visa att kvinnans biologiska begränsningar kan övervinnas medels medicinska åtgärder, genom att frikopplas från kvinnans biologi och dels genom att visa att äldre kvinnors moderskap konstrueras på samma sätt som yngre kvinnors moderskap.

Vi vill ta reda på hur kvinnliga pedagoger i förskolan fördelar talutrymmet och hur kommunikation/samspel ser ut mellan pedagog, flickor och pojkar. De frågeställningar som ligger till grund för vår studie är: · Skiljer det sig i flickors och pojkars tilldelade talutrymme/uppmärksamhet i samling på förskolan. Är det så att pojkar får större talutrymme/uppmärksamhet? · Finns det en medvetenhet hos pedagogen i hennes förhållningssätt/kommunikation/samspel/interaktion? · Finns det skillnader i pedagogens uttryckssätt till flickor och pojkar vid tillsägelser och bekräftelse? · Använder pedagoger lika/olika ordval, röstläge, tonfall, kroppsspråk gentemot flickor och pojkar? I vår fallstudie har vi observerat pedagoger och barn genom videoinspelning och intervjuat pedagogerna angående genus och jämställdhet. Intervjuerna dokumenterades genom ljudupptagning. Vår studie visar att i kommunikationssammanhang skiljer sig flickor och pojkar åt. Det har visat sig att pojkar både tar och får mer utrymme.

In this paper I have studied how feminist parents talk to their children about body and sexuality and with which intentions they speak the way they do. The aim of the study was to locate strategies applied to give children positive relations to their bodies and their sexuality. My data are constituted by answers from a questionnaire sent out to an e-mail list for feminist parents. The answers have been compiled and analyzed, mainly qualitatively by the use of discourse analysis, with support of poststructuralist theories about language, gender and heteronormativity, as well as theories about children’s sexuality. In the reports I found several patterns. The most obvious ones were that these parents made great efforts to talk as openly as possible with their children about sexuality, and communicating with them about sexual and bodily integrity appeared to be important. The parents generally showed a relaxed attitude to children’s sexual behaviour. Many of them were also anxious not to force the children into static normative models, such as heterosexuality or fixed gender roles. Naming all body parts, female genitalia in particular, was another important issue to many of them.