I denna studie har vi valt att undersöka hur samverkan mellan förskollärare i förskola och förskoleklass fungerar vid övergången mellan skolformerna. Fokus har varit att beskriva förskollärarnas perspektiv på samverkan. Som datainsamlingsmetod använde vi intervjuer. Åtta förskollärare och en biträdande rektor deltog i undersökningen. Genom våra intervjuresultat har vi fått en bild av hur förskollärarna ser på nuvarande samverkan vid övergången mellan skolformerna, och hur de önskar att den framtida samverkan ska se ut. De frågeställningar vi utgick ifrån handlade om att lyfta förskollärarnas perspektiv på samverkan, men även på att ta reda på hur övergången sker mellan verksamheterna.Vår teoretiska referensram utgörs för det första av Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell, där utgångspunkten är att en människas beteende måste förstås och förklaras utifrån de sociala och samhälleliga system som omger henne (Bronfenbrenner, 1977). För det andra har Danermarks beskrivning av begreppet samverkan och de hindrande och främjande faktorer som påverkar samverkansparterna gett oss verktyg för att analysera vår empiri, där vi använder oss av begreppen styrning, struktur och samsyn.Studiens slutsats visar på att det är av yttersta vikt att skolledare och pedagoger bör vara medvetna om att den samverkan som sker måste ha hög kvalite för att övergången ska vara gynnsam för såväl barn som pedagoger. Framförallt skolledare har ett ansvar att skapa förutsättningar för en väl fungerande samverkan. En väl fungerande samverkan vid övergången mellan skolformerna kan bidra till en bra skolstart för barnen och en utveckling av förskollärarnas kunnande och kompetens, därför är det viktigt att samverkansparterna får tid och förutsättningar att samverka.

Vägledning syftar vanligen till att få ut människor i arbete eller utbildning. Statliga och kommunala vägledningsinsatser vänder sig därför till personer upp till 64 år, vilket innebär att pensionärer idag står helt utan vägledning. Med detta som bakgrund syftar studien till att undersöka den förändring som övergången mellan arbets- och pensionärsliv innebär för individen. Även pensionsrelaterade aktiviteters betydelse undersöks, samt på vilket sätt planering, samtal och stöd kan inverka i sammanhanget.Studien utgår från en kvalitativ metod, bestående av intervjuer med personer i åldrarna 66 till 85 år. Resultat visar att informanternas upplevelse av pensioneringen är komplex, med känslor av såväl frihet som identitetsförlust. Arbetslivets betydelse är stor, och aktiviteterna fungerar ofta som en ersättning för detta. Särskilt handlar det om sociala faktorer, men även om möjligheten till utmanande och bekräftande uppgifter. Upplevelsen av övergången visar sig även vara nära sammanlänkad med hur individerna lämnat arbetslivet.Analysen visar att pensioneringen innebär en brytpunkt, vars natur avgör i vilken utsträckning informanternas roller och self-concept påverkas. Aktiviteterna fungerar sedan som en brygga mellan den avvecklande fasen och den utforskande, och skapar samtidigt nya roller och arenor. Planering, stöd och samtal saknas hos informanterna, vilket påverkar deras möjlighet att anpassa sig till pensioneringen.

No description available.

Syftet med detta arbete är att vi vill undersöka vilken syn lärare, specialpedagoger och rektorer har på transitionen mellan år 6 och 7, med fokus på elever i behov av särskilt stöd. Ett viktigt perspektiv är hur de olika aktörerna, utifrån ett professionsperspektiv, ser på övergångarna och hur organisationen i samband med dessa är upplagd. Fortsättningsvis vill vi undersöka hur skolans aktörer kan underlätta övergångarna för både elever och pedagoger och vilken roll specialpedagogen kan ha.

No description available.

Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att belysa hur yrkesverksamma förskollärare beskriver god inskolning av föräldrakooperativets barn och deras föräldrar, samt utmaningarna med detta. Vi har genomfört sju semistrukturerade intervjuer med förskollärare på kooperativ runt om i landet. Våra frågor har huvudsakligen siktat in sig på vad som kännetecknar god inskolning och hur kooperativen arbetar med detta i praktiken. I intervjusvaren har vi via tematisk analys identifierat två huvudteman, som ligger i linje med tidigare forskning: Dels beskrivs en stark koppling mellan förälderns tillit till förskolan och barnets trygghet. Dels konstaterar vi att alla förskollärare - oavsett grundupplägg - uppger att de arbetar flexibelt och anpassar sig till inskolningsbarnets och förälderns individuella förutsättningar och behov. Att bemöta barnen uppges generellt gå väldigt bra, medan det kan vara utmanande att trygga oroliga föräldrar. Till våra resultat hör även att inskolningen av föräldrarna beskrivs som dubbel, då dessa kan behöva förberedas för olika uppdrag inom kooperativet. Vår slutsats är att god inskolning förutsätter flexibelt, omsorgsfullt samspel med den andre vuxne i den så kallade omsorgstriangeln - föräldern. Något som torde vara av extra stor vikt på föräldrakooperativ, där föräldrar har en mer framträdande roll.

Sjuksköterskeyrket är ett komplext och mångfacetterat yrke. Sjuksköterskan beskrivs ofta som spindeln i nätet i vården och har ett stort ansvar som innefattar omvårdnadsansvar, ledarskap, läkemedelshantering- och administrering samt medicintekniska moment. Sjuksköterskans arbete styrs och regleras av flera lagar. Även den nyutexaminerade sjuksköterskan ska besitta de kunskapsområden samt axla det ansvar som kommer med yrket och detta kan skilja sig mycket från hur utbildningen är. Det är således av intresse att studera hur nyutexaminerade sjuksköterskor upplever den utmanande övergången från student till sjuksköterska. Syftet är att sammanställa litteratur för att belysa nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser under första tiden som yrkesverksam inom slutenvården. Vald metod för följande studie är litteraturöversikt. Resultatet belyser att den nyutexaminerade sjuksköterskan upplever flertalet utmaningar i samband med att vara ny inom yrket. Framträdande var att det finns ett stort glapp mellan teori och praktik, vilket innebar att många kände sig oförberedda. Andra känslor relaterade till övergången var stress, osäkerhet och rädsla. Likaså belyses hur överväldigande det var att anta ansvaret som sjuksköterska, däribland ledarskap. Jobbet beskrivs som fysiskt, psykiskt och emotionellt tungt. Det som anses viktigast för att klara övergången är stöd från kollegor och chef. Stöd påvisades generera professionell utveckling och att sjuksköterskorna lättare kunde hantera utmaningar. Under diskussionen tillkommer reflektioner om resultatets huvudsakliga fynd i relation till annan forskning. Dessutom reflekterades kring vald metod och litteraturstudiens vetenskapliga kvalitet och etiska medvetenhet.

Bakgrund: Samarbete mellan olika vårdenheter rymmer många olika svårigheter och utmaningar från geografisk distans till skilda arbetssätt, rutiner och journalsystem samt olika individer. Tidigare studier har visat att samarbetet fungerar bättre om personalen känner varandra. Uppföljning i öppenvården efter inläggning är viktig inte minst med tanke på den då kraftigt ökade suicidrisken. Det finns få studier som undersökt hur sjuksköterskor upplever samarbetet och vad som är hämmande och främjande för detta.  Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelse av samarbete mellan vuxenpsykiatrisk öppenvård och heldygnsvård Metod: Datainsamling gjordes genom semistrukturerade intervjuer av tio sjuksköterskor, fem från varje vårdkontext. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom att när man kände varandra i öppen- och heldygnsvården upplevdes samarbetet fungera bra, det var lättare att ha en dialog och komma fram till gemensamma lösningar. Det fanns ett behov av att informera varandra om respektive område, vilka möjligheter, resurser och begränsningar som fanns. Det kunde vara svårt för öppenvården att erbjuda snabb återbesökstid efter utskrivning och man önskade mer framförhållning för att planera in detta. Sjuksköterskorna i öppenvården upplevde det enkelt att få tag på kollegorna i heldygnsvården men omvänt var upplevelsen den motsatta. Att använda digitala system upplevdes smidigt förutsatt att alla inblandade var aktiva i systemet. Slutsats: Att känna varandra är den enskilt största faktorn för ett välfungerande samarbete och därmed något som bör tas i beaktande för samtliga medarbetare i psykiatrin. Det finns en vilja och strävan efter att arbeta för och utveckla samarbetet. / Bakgrund: Samverkan mellan olika vårdenheter innehåller många olika svårigheter och utmaningar från geografiskt avstånd till olika arbetssätt, rutiner och journalsystem samt olika individer. Tidigare studier har visat att samarbete fungerar bättre om personalen känner varandra. Uppföljning i öppenvården efter inläggning är viktigt, inte minst med tanke på den då kraftigt ökade risken för självmord. Det finns få studier som har undersökt hur sjuksköterskor upplever samarbete och vad som hämmar och främjar detta. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelse av samverkan mellan vuxenpsykiatrisk öppenvård och slutenvård Metod: Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med tio sjuksköterskor, fem från varje vårdkontext. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultaten visade att när man kände varandra i öppenvården och slutenvården upplevdes samarbetet fungera bra, det var lättare att ha en dialog och komma fram till gemensamma lösningar. Det fanns ett behov av att informera varandra om varje område, vilka möjligheter, resurser och begränsningar som fanns. Det kunde vara svårt för öppenvården att erbjuda snabba återbesök efter utskrivning, och mer framförhållning önskades för att planera detta. Sjuksköterskorna i öppenvården hade lätt för att få tag på kollegorna i slutenvården, men omvänt var upplevelsen den motsatta. Att använda digitala system upplevdes smidigt förutsatt att alla inblandade var aktiva i systemet. Slutsats: Att känna varandra är den enskilt största faktorn för ett väl fungerande samarbete och därmed något som bör beaktas för alla medarbetare inom psykiatrin. Det finns en vilja och ambition att arbeta för och utveckla samarbetet.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom som ökar världen över och livsstilsförändringar är ofta en del av behandlingen då hälsosamma levnadsvanor minskar risken för senkomplikationer. Att diagnostiseras med diabetes mellitus typ 2 och att förändra levnadsvanor kan innebära att personen genomgår olika former av transition. Sjuksköterskan har en viktig del i omvårdnaden genom att ge information om sjukdomen och risker för senkomplikationer samt att stödja personen till förändring av levnadsvanor. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna personers erfarenheter av förändrade levnadsvanor vid diabetes mellitus typ 2. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Resultat: Resultatet delades in i två teman: Att hantera livsstilsförändringar och Omgivningens betydelse för en lyckad livsstilsförändring. Personer med diabetes mellitus typ 2 har utmaningar att förändra levnadsvanor och att bevara förändringar över tid. I resultatet beskrivs hur omgivningen påverkar personens förmåga till förändring samt hur hälso- och sjukvården kan stödja och motivera till hälsosamma levnadsvanor. Slutsats: Samhället behöver erbjuda fler platser som är anpassade för fysisk aktivitet för att stödja personer med diabetes mellitus typ 2 till hälsosamma levnadsvanor. Informationen från hälso- och sjukvården var alltför omfattande när personer blivit nydiagnostiserad med diabetes mellitus typ 2 och informationen och sättet att ge information på behöver utvecklas och anpassas för den enskilda personens situation och behov. Även strategier för att skapa möjlighet för personer att få kompletterande informationen senare i sjukdomsförloppet behöver utvecklas.

Denna studie handlar om övergången från den anpassade grundskolan till det anpassade gymnasiet-Elever och lärares erfarenheter. Studien syftet är att undersöka elevernas upplevelse av övergången, vilka förberedelser de anser varit viktiga och i vilken utsträckning eleverna upplever att de har påverkat det egna gymnasievalet. Studien undersöker även hur högstadie-och gymnasielärare arbetar för att stödja elever inför övergången samt deras uppfattning om elevernas påverkan på gymnasievalet. Studien är kvalitativ och använder sig av semistrukturerade intervjuer, där elevintervjuerna genomfördes i fokusgrupper, lärarna intervjuades enskilt eller i par. Teorin som används är Bronfenbrenners ekologiska systemteori, som syftar till att undersöka hur de olika systemnivåerna påverkar övergångsprocessen. I denna studie framgår det att det är viktigt att elever med funktionsnedsättningar får göra sin röst hörd och aktivt delta i utbildningssystemet, vilket forskningen stödjer. I resultatet framkommer att hälften av eleverna inte känner att de fick välja det de ville. Resultatet visar också att elevernas nätverk spelar en avgörande roll för deras möjligheter att delta i olika övergångsaktiviteter. Dessutom framkommer det brister i struktur, information och kommunikation mellan anpassade grundskolor och anpassade gymnasieskolor. En slutsats som kan dras är att eleverna bör stå i fokus under övergångsprocessen och att det är viktigt att erbjuda eleven stöd för att sin röst hörd. Denna studie är relevant för speciallärare, specialpedagoger, lärare och andra yrkeskategorier i den anpassade grund-och gymnasieskolan.