Sammanfattning   Syftet med min studie är att fördjupa förståelsen, försöka finna likheter och skillnader mellan de hierarkiska nivåerna hos företrädare (tjänstemän och politiker) i Enköpings kommun gällande kvarboendeprincipen. Dessutom vill jag ytterligare beskriva hur kvarboendeprincipens tillämpning tar sig uttryck i Enköpings kommun.   Jag har undersökt inställningen till principen om kvarboende genom att intervjua företrädare på olika hierarkiska nivåer inom en kommunal verksamhet i Enköpings kommun. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ intervjustudie, där fem tjänstemän inom Vård- och serviceförvaltningen i Enköpings kommun har intervjuats. Intervjupersonerna fick utifrån olika frågeställningar redogöra för sin inställning till kvarboendeprincipen. I uppsatsen har jag även undersökt hur kvarboendet har sett ut och ser ut i ett historiskt perspektiv, genom en begränsad litteraturstudie som sträcker sig över 1800 - och 1900 - talen.   Undersökningen visar att alla företrädare har en positiv inställning till kvarboende. Friheten att välja är viktig, anser de. Det visar sig också att företrädarna relaterar olika till begreppet. Ju högre upp i hierarkin man befinner sig desto vidare blir perspektivet. Ju längre ner i hierarkin man befinner sig desto starkare anknytning till begreppets tillämpning. Högre upp är till exempel kommunal ekonomi och långsiktig planering några exempel på perspektiv, lägre ner i hierarkin handlar det bland annat om mötet med brukarna och konsekvenser för den enskilde individen.   De kommunala företrädarna anser i första hand att kvarboende är en rättighet. Detta visar sig dock inte vara så enkelt. De lokala riktlinjerna för biståndsbedömning är restriktiva. De medicinska behoven styr till stor del, vilket kan upplevas som att du inte har det fria valet att själv välja var du ska bo. Viktigt är att poängtera att Enköpings kommun arbetar aktivt för att kvarboende skall prioriteras samt att medge stöd till anhöriga som har en äldre närstående boende hemma. Vad gäller anhöriga vittnar företrädarna om att det kan uppstå problem, när brukare, anhöriga och kommun ser olika på behovet av exempelvis plats i särskilt boende.   De kommunala företrädarna menar alla att kvarboende är en viktig politisk fråga, då det till stor del handlar om fördelning av resurser och rådande ideologi. De kommunala företrädande siar även om stora framtida förändringar i Enköpings kommuns äldreomsorg. Bland annat menar man att det måste till ökade resurser och fler boendealternativ då allt fler i befolkningen blir allt äldre. Uppsatsen avslutas med en diskussion, där komplexiteten i kvarboendefrågan tas upp.

No description available.

Studiens syfte är att undersöka vilka faktorer som kan påverka arbetsmotivationen hos undersköterskor som arbetar inom äldreomsorgen, sett utifrån deras perspektiv. De två formulerade frågeställningarna är; Vilka faktorer beskriver undersköterskor att de motiveras av i sitt arbete inom äldreomsorgen samt Vilka motivationsfaktorer kan urskiljas som mest framträdande utifrån undersköterskornas beskrivningar. Studiens empiri bygger på enkätundersökningar utifrån undersköterskors perspektiv och urvalet innefattar 81 undersköterskor som arbetar på olika äldreboenden i Uppsala. Den teoretiska referensramen består av både Granboms och Deci & Ryans definition av inre och yttre motivation, samt Maslows behovsteori. Vidare utgår studien från tidigare forskning som behandlar vad undersköterskor som arbetar inom långtidsvård tillskriver för meningsfullhet i sitt arbete, samt forskning som behandlar arbetstillfredsställelsen bland undersköterskor som arbetar på vårdboenden. Studien utgår även från tidigare forskning som berör arbetsmotivation hos Japanska undersköterskor som arbetar på sjukhus, samt forskning om sjuksköterskors arbetsmotivation. Ur resultatet kan utläsas att de faktorer som undersköterskorna främst motiveras av i sitt arbete är att få möjlighet till att hjälpa andra människor via sitt yrke och därmed känna sig behövda och betydelsefulla samt att känna gemenskap och samhörighet, främst med arbetskollegor. Vidare framkommer det ur resultatet att undersköterskorna motiveras av att få uppskattning, främst från brukare. Att självförverkligas och stimuleras via sitt arbete samt att få utveckla och nyttja sina yrkeskunskaper påverkar också arbetsmotivationen. Dessutom kan undersköterskornas arbetsmotivation härledas från känslan av att känna trygghet i sin anställning och i sitt arbete.

No description available.

Titel: Den salutogena äldreomsorgen. – En kvalitativ studie om omsorgspersonalens arbetssätt. Författare: Lina FranssonAnledningen till studiens start, var när jag själv uppmärksammade hur en brukare inte gavs möjlighet till att utföra sysslor som hen egentligen klarar på egenhand. Omsorgspersonalen vid tillfället tog över och utförde sysslan åt brukaren. Jag uppmärksammade sedan begreppet salutogen äldreomsorg och blev nyfiken på vad det var. Studiens syfte är att skapa kunskap om det salutogena arbetssättet, samt förståelse för hur och varför omsorgspersonalen på två äldreboende i Alvesta kommun arbetar efter det. De avgränsningar som görs är att studien grundas utifrån omsorgspersonalens perspektiv och är utifrån deras arbete mot den enskilde individen. Omsorgsförvaltningen i Alvesta kommun har valt att utbilda sina enhetschefer i salutogent ledarskap men studiens fokus kommer att vara på hur omsorgspersonalen arbetar efter det salutogena arbetssätt som enhetscheferna arbetar med att få ut i sina verksamheter, samt varför. För att följa studiens syfte söker jag svar på två frågor: Hur kommer ett salutogent arbetssätt till uttryck på arbetsplatsen? Hur kan omsorgspersonalens arbetssätt förstås? Metodiken som används för att kunna besvara studiens frågor bestod av deltagande observationer av omsorgspersonal, samt semi-strukturerade intervjuer med samma åtta personer ur personalgrupperna, för att få djupare förståelse. För att tolka det insamlade materialet och försöka besvara och diskutera studiens frågor användes begrepp ur organisationsteori. Organisationsteorin tar upp och förklarar hur organisationsbeteende och organisationskulturer som finns inom organisationer kan påverka anställda och deras arbetssätt. Teorin tar även upp att organisationen påverkas av samhället utanför. Anställdas sociala nätverk utanför organisationen skapar olika värderingar och normer som följer med de anställda in i organisationen. Studiens slutsats är att omsorgspersonalens arbetssätt kan förstås med hjälp av verksamhetens organisationsbeteende och organisationskultur. Eftersom omsorgspersonalen som deltagit i studien känner varandra och umgås utanför arbetsplatsen, delar de liknande värderingar och normer. Organisationsbeteendet och organisationskulturen stärks genom att omsorgspersonalen umgås utanför arbetsplatsen, vilket också kan skapa starkare sammanhållning i arbetsgrupperna och motivationen att strävan efter samma mål.

Äldreomsorgens arbetsledare och positionen de befinner sig i, där intressenter från till exempel förvaltning, politik, medarbetare och brukare ställer krav på verksamheten, står i fokus i denna licentiatavhandling. Avhandlingens syfte är att utveckla kunskap om och förståelse för arbetsledares handlingsutrymme och handlingsfrihet inom äldreomsorgen. Empirin hämtas från två studier. Den första studien utgörs av 17 intervjuer med första linjens chefer inom äldreomsorgen i Halland. Jag undersöker här hur arbetsledarna uppfattar och tänker om hur formella ramar påverkar arbetet och om sitt mandat att agera som arbetsledare etc. Det handlar till exempel om i vilken utsträckning första linjens chefer uppfattar att de påverkas att fatta beslut, att handla på ett visst sätt och i en viss riktning och vilket utrymme för självständighet som finns i den förvaltning de arbetar i. I den andra studien har en enkät som utarbetats utifrån vinjettmetoden använts. Enkäten har besvarats av 47 arbetsledare i Halland. Vinjetterna innebär att informanterna ställs inför beskrivningar av konkreta situationer som är relevanta för deras uppdrag som arbetsledare. Här görs ett försök att gå från arbetsledarens tankar om sina möjligheter att agera till det mer handlingsinriktade. Med hjälp av konstruerade situationer undersöks hur de beskriver sitt agerande, hur handlingsutrymmet och handlingsfriheten formas och hur arbetsledarna lojalitet påverkas av bland annat situationens karaktär. Den första vinjetten består av en organisationsförändring där verkställigheten är delegerad till arbetsledaren. Den andra vinjetten beskriver en situation där omsorgskvaliteten kritiseras och slutligen den sista vinjetten, en situation där arbetsledaren ska verkställa ett kraftigt besparingskrav. För att fånga den komplexitet som ledarskapet kännetecknas av har jag valt att ha ett brett angreppssätt. Jag går från teorier som fokuserar likhetsskapande mekanismer på skilda nivåer som nyinstitutionalism och organisationskulturteori, till teori som öppnar upp för möjlighet till variation. Här använder jag teoretisering runt formella och informella regler som öppnar upp för olikheter och handlingsutrymme i organisationen. I den andra studien tas även utgångspunkter i teoretiska perspektiv på beslut utifrån begreppen top down och bottom up, på handlingsutrymme och handlingsfrihet samt på frågan om lojalitet, främst utifrån Albert O Hirschmans teori om individers reaktionsmönster på oacceptabla eller ohållbara situationer som uppkommer. I min avhandling gör jag en distinktion mellan handlingsutrymme och handlingsfrihet. Handlingsutrymme identifierar jag som den formella ramen och handlingsfriheten är det som medger eller skapar möjligheter att agera inom ramarna. I verkställandets har arbetsledare stor handlingsfrihet, men till exempel organisationskulturen, värderingar och etiska grundföreställningar inom yrket sätter gränser för vad som är acceptabla beteenden och godtagbara sätt att agera på. Handlingsfrihet i betydelsen att utforma det ”inre” ledarskapet, det som bland annat sker mellan ledaren och medarbetarna på den enskilda enheten medger enligt mina informanter stor frihet att agera utifrån ”egna uppfattningar”. Resultaten pekar på att arbetsledarna uppfattar sig ha stor frihet i det konkreta ”nära” arbetet, men att arbetet begränsas av faktorer som de har litet eller inget inflytande över. Det handlar till stor del om regulativa styrningsmekanismer (tvingande/kontrollerande regler), till exempel lagstiftning och politiska beslut som ska verkställas. Arbetsledarna i intervjustudien kände sig mest styrda av Socialtjänstlagen, de arbetsrättsliga lagarna och politiska beslut. Den regulativa styrning har en stark disciplinerande makt, menar arbetsledarna, inte minst när det gäller kontroll av ekonomin. Den ger arbetet på så sätt en inriktning mot administrativa göromål som upptar en stor del av arbetstiden och där också personalfrågor är en viktig del. I resultaten finns många exempel på att regler skapas i en process där kollegor på olika sätt och i olika sammanhang har avgörande betydelse. En del av dessa regler är så kallade metaregler. Normativ styrning verkar via värderingar och har i mitt material främst ett kollegialt ursprung och här synes även gemensam utbildningsbakgrund ha betydelse. Institutionaliseringen av regler och rutiner inom arbetsledargruppen har troligen också komponenter som har sin grund i en professionell maktutövning. Det finns anledning att anta att ”starka” professionsgrupper har en sådan normativ kontrollfunktion inom organisationen. I min undersökning är dessa yrkesgrupper bestående av arbetsledare med social omsorgsutbildning eller med sjuksköterskeutbildning. Att organisatoriska regelsystem i första hand erbjuder en ram för agerande och att det inom denna ram finns möjlighet för individen till mindre styrda handlingar, visas tydligt i mina studier. Resultaten pekar också på att ett administrativt förhållningssätt breder ut sig i verksamheten vilket har en standardiserande effekt på vad de gör, men också på hur de agerar. Den administrativa orienteringen fungerar via en styrning av både regulativ och normativ art. I materialet framstår lojaliteten gentemot förvaltningen som stark. Till viss del skiftar den dock med graden av komplexitet i de situationerna som beskrivs i vinjetterna och med utbildningsbakgrund. I min studie är det framför allt gruppen unga och gruppen med social omsorgsutbildning som i hög grad var lojala gentemot förvaltningen. I denna grupp var det också vanligt att hantera situationerna på ett administrativt sätt. Den tredje vinjetten skiljer sig från de övriga två. I den aktualiserades etiska dilemman och lojaliteten utmanades vilket gav utslag i att det var relativt vanligt att arbetsledarna funderade på att göra sorti. I den första delstudien framkommer en bild som visar enhetliga tendenser avseende arbetsledarnas uppfattningar om möjligheter att agera. I den andra delen som tar sin utgångspunkt i mer konkreta situationer, i form av vinjetter, blir bilden mer varierad. Ju mer komplext det specifika fallet ter sig ju mer tenderar variationen att öka. Men vidare och kanske intressantare är att det sammantaget framträder en bild av arbetsledare inom äldreomsorgen som en grupp som har ett administrativt förhållningssätt till sitt uppdrag vilket troligen underlättar hanteringen av situationer som innebär etiska dilemman. Resultaten visar också att det finns tecken på att arbetsledarnas funktion i arbetsorganisationen i sin helhet är under omvandling. Man lämnar i allt högre grad frågor som är verksamhetsanknutna i reell mening till dem som arbetar verksamhetsnära. Arbetsledarnas administrativa uppgifter i termer av chefskap breder ut sig. Det rör sig om budgetansvar och personalansvar. Detta styrks i min vinjettstudie. I den vinjett där störst variation framträder, det vill säga i vinjett nummer tre, är personalfrågan och medarbetarna i hög grad i centrum. I de två tidigare som handlar om verksamheten uppvisar man till min förvåning som områdeskunnig överraskande samstämmighet i hur man tänker sig hantera situationen – en likhet som också uppvisar en stark lojalitetsbindning. Arbetsledarna tycks vara på väg att knytas uppåt i organisationen. Utsattheten eller klämsitsen som första linjens chefer sägs befinna sig i framkommer framför allt i intervjustudien. I vinjettstudien handlar det däremot mer om en framtoning som chef, om ett administrativt förhållningssätt och om lojalitet gentemot förvaltningen. I sin förlängning leder detta till i en orientering bort från det verksamhetsnära mot det personalpolitiska området. Genom detta avhänder sig arbetsledarna till viss del ett moraliskt ansvar vilket också kan ses som en strategi för att kunna fortsätta att verka som ledare. En moralisk indignation blir tydlig när konsekvenser för de anställda tar en allvarlig form, så som den gör i den sista vinjetten. Då övergår indignationen i många fall i ett övervägande om sorti. Slutligen kan detta leda till att behovet av att en nygammal grupp gör entré inom äldreomsorgen, det vill säga biträdande föreståndare, alltså en ny mellannivå som får ta hand om klämsitsen mellan intressenterna. Här kan också en parallell dras till det som idag kallas ett delat ledarskap.

Det är inte bara maten på tallriken som ger något utan hela måltiden och sällskapet som kan bidra till lycka och gemenskap hos de äldre. Studiens syfte var att undersöka hur vårdpersonal arbetar med måltidssituationen för äldre. Bakgrunden till den här studien är att måltiden kan ses som ett socialt umgänge. Det kan vara det som bidrar till att äldre lämnar sitt rum och umgås med andra. För äldre människor blir måltiden en av de sysselsättningar som ändrar hur dagen planeras, antingen blir måltiden en höjdpunkt eller en besvikelse. Metoden som användes var halvstrukturerade intervjuer där utgångspunkten var en intervjuguide under intervjun. Urvalet var sex respondenter på ett äldreboende. Resultatet visade att vårdpersonalen arbetar med måltider genom att de fokuserar på att försöka skapa en lugn miljö vid måltiderna och ett trevligt uppdukat bord. När olika händelser uppstår, t.ex. att de äldre spiller eller är högljudda försöker de lösa problemet så att de lugnar ner sig. Det visades också att ingen av respondenterna har en utbildning med fokus på äldre.

Bakgrund Undernäring är vanligt bland personer bosatta på vårdhem, närmare bestämt 15-40% av dem är undernärda. Det finns olika sätt att undersöka om en person är undernärd, en modell är Mini Nutritional Assessment (MNA). Studier som använts sig av MNA-modellen visar att undernäringen minskat från 36 % 1999 till 18 % 2008. Att matsedelsplaneringen utgår från vårdtagarnas behov är viktigt. Även om antalet välnärda ökat inom äldreomsorgen är undernäring fortfarande ett stort problem, därför känns det angeläget att belysa detta område. Syfte Syftet med undersökningen är att skapa en överblick hur måltidsrutinerna samt undernäring ser ut och hur den kan förbättras inom äldreomsorgen i Piteå kommun. Metod Studien gjordes enligt en kvantitativ metod med strukturerade intervjuer. En enkät utformades, denna fylldes i samtidigt som intervjun skedde över telefon. Tjugo personer intervjuades, dessa representerade var sin avdelning på ett äldreboende. En sammanställande analys gjordes i statistikprogrammet SPSS 21.0 som presenterades med beskrivande statistik. Resultat Vanligast var att de äldre åt i matsalen, enstaka individer åt inne på sitt rum. Knappt en tredjedel av respondenterna svarade att de tyckte att det doftade mat i matsalen. På samtliga boenden kunde nattfastan överstiga elva timmar. Oftast serverades kvällsmålet 1,5 timme efter middagen som serverades av 13 boenden klockan 16.30. Till lunch samt middag serverades två alternativ. Dessert serverades två till tre gånger per vecka. En regelbunden kontakt med dietist var sällsynt för samtliga boenden. På 55 % av boendena förekom undernäring. Slutsats Det uppmärksammades en nattfasta som kunde bli alltför lång. Att senarelägga middag och kvällsmål skulle kunna vara en lösning. Andelen som befann sig i riskzon till undernäring var alltför stor. Matsedeln stämde generellt väl överens med rådande riktlinjer.

Abstract Background: There is a need of good palliative care of the growing elderly population. Liverpool Care Pathway (LCP) is a care program that was developed for palliative care in other facilities than hospice departments. There is lack of evidence on the effect of the LCP, therefore it has been phased out in many countries. Objective: To investigate the advantages and disadvantages of Liverpool Care Pathway, factors affecting the implementation and if the LCP can be used in the care of dying elderly non-cancer patients. Methods: A literature review containing 15 scientific original articles. Articles were searched in PubMed. All of the articles were of high or medium quality. Results: Several studies showed that communication improved. Treatment of symptoms and pain increased in frequency. Examinations and blood sampling decreased. Psychosocial support for patient and family improved. Management of medication was safer with the LCP. Shortcomings regarding documentation were discussed. The quality of implementation had influence on how the LCP would be carried out. Factors affecting implementation was time, money, personal views, leadership and support. Conclusion: The results of the literature review shows improvements on the communication, medication management, symptom management and psychosocial support to patients and families. The documentation process requires further improvement. For LCP to work optimally implementation it requires careful implementation with clear leadership and proper training. There are parts of the LCP that could be used in the care of dying elderly non-cancer patients, but more research is needed in this area. Keywords: LCP, Palliative Care, Elderly Care, Implementation, / Sammanfattning Bakgrund: Det finns ett behov av god palliativ vård hos den växande äldre befolkningen. Liverpool Care Pathway (LCP) är ett vårdprogram som togs fram för palliativ vård även utanför hospiceavdelningar. Evidens saknades för effekten av LCP, därför har den fasats ut i många länder. Syfte: Att undersöka fördelar och nackdelar med Liverpool Care Pathway, faktorer som påverkar implementeringen och om LCP kan användas vid vården av döende äldre utan cancerdiagnos. Metod: En litteraturöversikt innehållande 15 vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna söktes i databasen PubMed. Samtliga artiklar bedömdes vara av medel eller hög kvalitet. Resultat: Flera studier påvisade att kommunikationen förbättrades. Symtom och smärtbehandling ökade i frekvens. Undersökningar och provtagningar minskade. Psykosocialt stöd till patienten och anhöriga förbättrades. Läkemedelshanteringen blev säkrare med LCP. Brister gällande dokumentation diskuterades. Kvaliteten på implementeringen hade stor inflytande på hur LCP skulle komma att utföras. Faktorer som påverkade implementeringen var tid, pengar, personliga åsikter, ledarskap och stöd. Slustats: Resultatet från litteraturöversikten visar att det finns fördelar för kommunikationen, läkemedelshanteringen, symtomhanteringen och psykosocialt stöd till patienter och anhöriga. Dokumentationen behöver förbättras. För att LCP ska fungera optimalt krävs en noggrann implementering med tydligt ledarskap och ordentlig utbildning. Det finns delar i LCP som skulle kunna användas i vården av döende äldre utan cancerdiagnos men mer forskning krävs inom området. Nyckelord: LCP, Palliativ vård, Äldreomsorg, Implementering

<p>Utgångspunkten för uppsatsen var mitt intresse för omsorgsmötet inom social omsorg. Syftet med studien är att studera begreppet empati utifrån olika teorier, att se vilka kopplingar jag kan göra mellan empati och social omsorg samt att se på vilka sätt empatibegreppet kan bidra till att belysa olika förhållningssätt inom social äldreomsorg. Metoden är kvalitativ litteraturstudie och jag har låtit mig inspireras av hermeneutiken som vetenskapsteori och som tolkningsmetod. Studiet av begreppet empati visar att empati innebär en känsloaspekt och en förståelseaspekt men olika teorier betonar de olika aspekterna olika mycket och lägger olika betydelser i aspekterna. Det visade sig också att man kan ha empati och att man kan vara empatisk. Att ha empati är att känna med och förstå den andra men att vara empatisk innebär att uttrycka empatin för den andra i handling. Fem avhandlingar om social äldreomsorg studeras och analyseras med hjälp av de olika teorierna om empati. Resultatet visar generellt att personalen har empatiska förmågor och att de känner empati med de äldre, men resultatet visar även att det till stor del stannar vid känsla och förståelse och att förståelsen inte leder till empatisk handling. På det sättet är personalens förhållningssätt till omsorgsmottagarna bara delvis empatiskt. Resultatet visar att bristande empatiskt förhållningssätt kan bero på</p><p>omständigheter som organisationsstruktur och arbetets organisering. Även personalens inre psykologiska, känslomässiga och sociala behov samt lojalitetskonflikter och grupptryck kan hindra ett empatiskt förhållningssätt till de äldre. Personalens förståelse för de äldre kan utgå från en generell bild av gruppen äldre och inte från den individuella omsorgsmottagaren. Förhållningssättet är då inte empatiskt, som jag tolkat det. Studien visar att en personlig medvetenhet och ett personligt ansvarstagande i det konkreta omsorgsmötet kan leda till ett empatiskt förhållningssätt.</p>