Syftet med undersökningen är att försöka skapa en bild av hur några lärare ser på matematikundervisningen, är den en del av den övriga undervisningen eller är den en egen verksamhet, ser lärarna några fördelar med att integrera matematiken med övrig undervisning och hur ser lärarna på begreppet ämnesintegration. Intervjuer har varit den metod som använts och resultatet har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. De intervjuade lärarna beskriver alla vikten av att föra samman matematikundervisningen med övrig undervisning och har olika sätt att göra detta på och gör det i olika hög utsträckning. Yttre påverkan såväl som egen planering upplevs vara hinder till integration mellan matematik och övriga ämnen. Alla intervjuade lärare är eniga om att matematiken egentligen är en del i något större men att den i skolan ofta kan upplevas som en egen verksamhet.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med vår studie är att undersöka hur idrottslärarstudenterna upplever friluftslivsundervisningen på lärarprogrammet på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH). Frågeställningarna som användes var: Vad är friluftsliv för studenterna och vilka centrala områden i friluftsliv är det viktigt att ha kunskap om? Hur har friluftsundervisningen påverkat studenternas intresse för friluftsliv? Vad har studenterna lärt sig av friluftslivsundervisningen och vilka synpunkter har de på undervisningen? På vilket sätt är utbildningen i friluftsliv relevant för den kommande yrkesrollen? Metod Studien har en kvalitativ ansats och bygger på en intervjustudie av fyra studenter som läser sista terminen på lärarprogrammet på GIH. Studenterna har genomfört alla friluftslivskurserna på lärarprogrammet. I vårt urval tog vi inte hänsyn till kön, ålder eller bakgrund. Vi lottade fram våra respondenter och använde oss av en strukturerad intervjumetod där respondenterna mötte likartade teman i förhållande till studiens syfte. Resultat Friluftsliv är ett upplevelsebaserat ämne som ska vara avkopplande och genomföras utomhus utan tävlingsmoment. Det mest centrala begreppet, säkerhet, innebar för respondenterna kunskaper om vad som är lämplig utrustning, hur man planerar och genomför friluftsaktiviteter. Möjligheten att få prova på nya aktiviteter, arbeta i nya gruppkonstellationer och upplevelser de fått av friluftsliv påverkade intresset positivt. Det som påverkat intresset för friluftsliv negativt var: att friluftslivet framställs som något allvarligt och nästan farligt, att friluftslivet blev tävlingsinriktat, dåliga förkunskaper och negativ inställning innan kursstart. Våra respondenter upplevde att de utvecklat sina personliga färdigheter i friluftslivsaktiviteter (t.ex. paddling, skidåkning) samt lärt sig om vad som är lämplig utrustning.  Tre av fyra respondenter upplever att den utbildning i friluftsliv som bedrivs på GIH är relevant för deras kommande yrkesroll. Mycket av den undervisning som bedrivs på lärarprogrammet kan användas i grund- och gymnasieskolan med vissa anpassningar. Våra respondenter upplever att de didaktiska kunskaperna faller i skymundan. Fler lärtillfällen med fokus på de didaktiska färdigheterna inom idrottsläraryrket skulle öka relevansen av friluftslivsundervisningen på GIH. Slutsats Friluftslivsundervisningen på GIH ger positiva upplevelser och ökar många studenters intresse för friluftsliv. Undervisningen fokuserar på personliga färdigheter och den didaktiska delen av idrottsläraryrket faller i skymundan. Vi anser att fler diskussioner, reflektionsuppgifter och en bättre återkoppling hade bidragit till ett ökat lärande, varit bra för helhetsupplevelsen av friluftslivsundervisningen på GIH samt ökat utbildningens relevans för studenternas kommande yrkesroll.

Ett sjunkande intresse bland skolelever och försämrade matematikkunskaper har presenterats i tidigare studier, (PISA, 2003; TIMSS, 2003), vilket motiverar ämnesvalet: att undersöka kvalitetsarbetet inom gymnasieskolans matematikundervisning med fokus på att främja lärande. Hur undervisningen bedrivs samt samarbetet mellan lärarna har undersökts, men även vilket intresse som finns bland lärarna att utveckla matematiken, med målet att öka elevernas lust att lära. Studien genomfördes HT2006 och grundades på kvalitativa intervjuer med fem gymnasielärare i mellersta Sverige, samt observation av en ämneskonferens. Resultaten visade att majoriteten av lärarna var nöjda med undervisningen, baserad på läroboken, med genomgång och enskilt arbete. Inget genomarbetat samarbete med fokus på kvalitetsutveckling pågick mellan lärarna. Alla intervjuade önskade större möjlighet till kompetensutveckling inom matematikdidaktik och mer tid för planering av undervisning. Ämneskonferensens innehåll var magert och bestod i stort av informationsspridning. Den slutsats som kan dras av detta arbete är att lärarnas egna initiativ till att arbeta motivationshöjande är det som avgör vilken undervisning eleverna får då inget utvecklingsarbete pågår mellan lärarna. Det finns dock möjlighet att använda ämneskonferenserna, effektivisera dessa och därmed skapa ett samarbete mellan lärarna för att kvalitetssäkra matematikutvecklingen.

Syftet med vårt examensarbete är att genom barnsamtal samt observationer, studera vilka räknestrategier barn i år ett använder sig av i mötet med fenomenet addition. Det är dock inte endast fenomenet addition som är det intressanta, utan även vägen fram till en bättre förståelse för barnens tankar, detta för att vi ska vara bättre rustade i vår framtida undervisning. Då alla ser världen på skilda sätt, kommer barnen till skolan med olika förförståelse. Av den anledningen är det viktigt att pedagogen besitter verktyg, vilka kan hjälpa det enskilda barnet att utveckla sina kunskaper på bästa sätt. Frågeställningen vi avsett att undersöka är: vilka räknestrategier använder sig elever i år ett av i mötet med additionsuppgifter inom talområdet 1- 10? En viktig slutsats vi kom fram till under vårt arbete är att eleverna använder sig av olika räknestrategier samt att de har olika förkunskaper. Av denna anledning är det betydelsefullt att undervisningen individanpassas. En annan slutsats är att barnsamtal och observationer kan vara bra sätt för pedagogen att uppmärksamma och följa elevernas utveckling. Med hjälp av dessa metoder kan elevernas kunskaper kartläggas och eleven blir medveten om sitt eget lärande.

Denna studie handlar om lärares åsikter och uppfattningar om högpresterande elever i matematik. Mer precist vad lärare menar med en högpresterande elev och vilka behov lärare anser att högpresterande elever har, samt hur lärare arbetar med dessa elever. För att undersöka detta har jag genomfört en kvalitativ studie med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju lärare från fyra grundskolor i Östergötland. Samtliga lärare undervisar bland annat i matematik i skolår 7 – 9. Att definiera vad en högpresterande elev i matematik är tycks vara svårt. Ofta förekommer begreppet högpresterande tillsammans med begreppet begåvning och kanske går det inte att separera dessa begrepp helt åt hållet. Resultatet visar att innebörden av begreppet högpresterande elever kan variera hos olika lärare även om själva grunddefinitionen verkar liknande. För de flesta av lärarna är begreppet högpresterande lika med begåvning och dessa begrepp verkar användas synonymt. De högpresterande elevernas karaktäriska drag är intresse, vilja, drivkraft och matematiska förmågor. Ofta beskrivs de högpresterande eleverna som självgående, som klarar mycket på eget hand. När det gäller hur lärarna arbetar med högpresterande elever i matematik visar resultatet två arbetssätt: undervisning med och utan nivågruppering. Oberoende av dessa anpassas undervisning efter elevernas förutsättningar inom skolans ramar. Alla lärare försöker variera undervisningen och använda mer aktiva metoder i form av laborationer och rika problem, där elever diskuterar och reflekterar över sina egna och andras tankar. Ytterligare visar resultatet att de högpresterande eleverna anses ha behov av att tillhöra en grupp och att blir sedda, samt att de behöver träffa andra högpresterande elever för att prata och diskutera matematik. De behöver få mer komplexa och svårare uppgifter för att använda sin kapacitet. Samtliga lärare tycker att högpresterande elever behöver stöd och uppmärksamhet samt skulle vilja få mer tid över till dessa elever för att kunna handleda och stimulera dem i deras utveckling.

Syftet med arbetet har varit att försöka ta reda på elevers attityder och inställningar till matematik. Detta för att få en djupare förståelse för de faktorer som påverkar dem så att undervisningen kan ta sin utgångspunkt hos eleverna och därmed öka deras intresse för matematik. Frågeställningarna har varit: Vilka faktorer påverkar elevernas attityder till matematik? När är matematiken rolig och när upplevs den som tråkig? Hur överensstämmer elevernas bild med vad läraren har för syn på sina elevers attityder? För att söka svar på mina frågeställningar har jag dels gjort en litteraturgenomgång där jag tittat på tidigare forskning om elevers attityder till matematikämnet. Jag har också genomfört intervjuer med åtta elever i år 6 samt deras lärare i matematik. Det är många faktorer som påverkar elevernas attityder till matematiken. Resultatet visar att förståelsen är A och O för om eleverna tycker matematik är roligt eller ej. När eleverna får räkna på i boken, när det går fort och lätt då är det roligt. Tal som eleverna klarar av gör att deras självkänsla stärks. Matematik kan av många elever upplevas som tråkig när de får sitta och höra på lärarens genomgångar, antingen för att de redan har förstått eller för att de inte förstår. En annan orsak till att det ibland upplevs som tråkigt är när eleverna är trötta, vilket gör att eleverna också pratar mer. De flesta upplever att det är mycket ”prat” på matematiklektionerna. Fastän att eleverna ibland blir störda av prat är de samtidigt medvetna om att de själva kan verka störande med sitt prat. Läraren menar att elevernas dagsform har en mycket stor betydelse för deras lust. Det som är lätt och roligt för en elev kan för en annan vara svårt och tråkigt och det är en utmaning för läraren att räcka till för alla. Både lärare och elever var överens om att den mesta tiden på lektionerna gick åt till att räkna i boken. Många elever tycker det är bra att de får räkna på i boken men det finns också de som skulle vilja ha mer variation. Mitt resultat visar att eleverna till en övervägande del tycker att matematik är roligt eller som en elev sa: ”Jag tycker matte är roligt fast ibland kan det vara jättejobbigt och tråkigt.”

Enligt Skolverket (2003) så har yrkeselever låg motivation och dålig förståelse för matematikstudier. Jag vill med detta arbete undersöka hur ett ämnesintegrerat arbete kan påverka denna låga motivation och den dåliga förståelsen som finns för ämnet. I flertalet styrdokument så påpekas vikten av samverkan på skolorna för att uppnå alla mål. Trots detta så förekommer det sällan någon samverkan och jag vill därför se närmare på orsaker till detta. Syftet med arbetet är att undersöka några lärares syn på ämnesintegrering gällande matematik och yrkesförberedande linjer. Jag vill se om lärarnas uppfattningar skiljer sig åt. Studien syftar också till att se hur de lärare som ämnesintegrerar arbetar. Den metod som har använts i undersökningen är kvalitativa intervjuer. Urvalet består av åtta lärare på en medelstor norrländsk gymnasieskola. Resultatet visar på att inställningen till ett ämnesintegrerande arbete är positivt men att det går tungt att införa arbetssättet. Lärarna säger att arbetet försvåras på grund av organisatoriska och ekonomiska skäl. Det behövs mer tid för att kunna samverka. Det ämnesintegrerande arbete som förekommer handlar mest om ett utbyte av räkneuppgifter, att samtala med eleverna om vikten av matematik samt att hämta in fysiska föremål till matematiksalen. Resultatet tyder på att de olika lärarkategorierna har olika definitioner av ordet ämnesintegrering och detta kan påverka arbetet med integrering. Dessutom finns tendenser till att yrkeslärarna vill påverka matematikundervisningens innehåll utan att vara insatt i matematikämnets styrdokument och matematiklärarens arbete. Matematiklärarna anser att yrkeslärarna måste legitimera matematikämnet inför eleverna men förståelsen för detta är sämre hos yrkeslärarna. Yrkeselever har enligt lärarna en nyttoinriktad kunskapssyn där de vill se den praktiska användningen av den matematik de läser. Ett problem här är den akademiska tradition som matematiklärare oftast har och som kan missgynna elevernas inlärning. Matematiklärarna menade att eleverna blir mer motiverade av ett ämnesintegrerat arbetssätt. Yrkeslärarna har däremot svårare att se om det har någon effekt. De flesta lärare ser ingen fysisk separation mellan matematikundervisningen och karaktärsämnesundervisningen, dvs. undervisningen sker i samma lokaler. Däremot finns en större separation vad gällande arbetsrum.

Huvudsyftet med undersökning är att ge en beskrivning av hur laborativ matematik kommer till uttryck hos två lärare i grundskolan. Vi ville också ta reda på hur metoden används i syfte att stödja elever i matematiksvårigheter. Dessutom låg i vårt intresse att undersöka de fördelar och nackdelar som kan följa med arbetsmetoden. För att kunna besvara våra frågeställningar använde vi oss av en kvalitativ metod. Första steget i arbetet var att granska litteratur som behandlar det berörda området. Därefter gjordes kvalitativa intervjuer med två lärare som använder sig av laborativ matematik i undervisningen. Resultatet visade att lärarna ser laborativ matematik som en metod där eleverna får arbeta med konkret material för att åskådliggöra matematiska begrepp. Det är ett arbetssätt som fokuserar på samtal och kommunikation, eftersom det anses kunna ge eleverna en bättre grundförståelse. Begreppet matematiksvårigheter var svårt att definiera, eftersom området är omfångsrikt och där många olika faktorer spelar in. Undersökningen gav oss en kunskap om hur den laborativa matematiken kan vara av varierad form och underlätta för elever i matematiksvårigheter. Ett behov av varierad undervisning i matematik är enligt många källor nödvändig för att elever ska känna större motivation i inlärning.

Våra orsakstolkningar är nära relaterade till bland annat vår motivation, vår självuppfattning och våra förväntningar. Med dessa begrepp till vår hjälp kan vi bättre förstå vårt beteende och varför vi ibland misslyckas och ibland lyckas. Det primära syftet med denna studie är att undersöka vilka orsaker elever ser till framgångar och misslyckanden inom ämnet matematik. Hur eleverna uppfattar att lärare och föräldrar förhåller sig till, och tolkar, deras prestationer. Mitt mål är även att försöka förstå vad elever tror måste ske för att de ska bli bättre i ämnet matematik. Mina huvudfrågor lyder: Hur uppfattar eleverna att deras självuppfattning påverkar deras resultat?, Hur beskriver elever orsaker till fram- och motgångar i matematik? Hur ser eleverna på lärarens och föräldrarnas roller? Vad kan man enligt eleverna göra för att bli bättre i matematik? Jag har gjort en kvalitativ studie och försökt besvara mina frågor genom att analysera och tolka 6 högstadieelevers berättelser om deras orsakstolkningar till fram- och motgång, hur de ser sig själva som matematikelever och sina tankar om förändring och förväntningar. Jag har genomfört semi-strukturerade intervjuer och analyserat och tolkat resultatet genom att bland annat jämföra vad som skiljer de olika elevkategorierna, hur deras berättelse kan kopplas till teorier om orsakstolkningar och prestationsmotivation och begrepp som självuppfattning och förväntningar. Till stöd för min analys och tolkning har jag även kopplat mina resultat till tidigare undersökningar på området. Eleverna som intervjuats var väl medvetna om hur bland annat självförtroende kan påverka studieresultat. De hade många synpunkter på vad som orsakar fram- och motgång i matematik, och även om vad man bör göra för att förbättra sina resultat. Intressant var även resultatet att eleverna nästan aldrig samtalar med vuxna om varför det går bra eller dåligt i matematiken, och det framkom även att eleverna inte verkade medvetna vissa orsaker till misslyckanden som framkommit ur en tidigare studie där lärare intervjuats.

Syftet med undersökningen är att få en bild av för- respektive nackdelar med att använda sig av skönlitteratur i undervisningen. Vidare vill vi veta hur en sådan undervisningsmetod uppfattas ur ett lärarperspektiv, främst utifrån de frågeställningar som utgör grunden för denna uppsats. Vi har valt att använda oss av en enkätundersökning för att på ett kvantitativt sätt få en bild av nuvarande utsträckning av undervisningsmetoden. För att på ett kvalitativt sätt undersöka vilka för- och nackdelar de tillfrågade lärarna ser med användandet av undervisningsmetoden har vi använt oss av intervjuer. Våra intervjuer visade att de tillfrågade lärarna utgick från att läromedelsförfattarna tagit hänsyn till styrdokument då de skrev läromedlet. Vid val av annat material än lärobok tas hänsyn till den gemensamma kursplanen samt lärarnas erfarenhet. Lärarna angav ett flertal faktorer som de ansåg påverkar elevers motivation t.ex. varierad undervisning och ett varierat arbetssätt. Nackdelar lärarna såg med användandet av skönlitteratur i undervisningen var bl.a. att elever med bristande läsförståelse kunde missgynnas. Fördelar kunde vara sådant som en utvecklad begreppsförståelse samt en verklighetsanknytning till matematiken m.m. Utifrån våra resultat samt vår teoretiska bakgrund konstaterade vi att skönlitteratur används i viss utsträckning, då främst i de tidigare åren av grundskolan. Vi märkte även att detta arbetssätt stämmer väl överens med vad som står i kursplanen för matematik.