Samlad kunskap inom hälsofrämjande arbete tyder på att medarbetare inom omsorgsförvaltningar utgör en grupp som bör uppmärksammas extra, samtidigt som förutsättningarna för hälsofrämjande ledarskap inom kvinnligt dominerade sektorer beskrivs som sämre än för mansdominerade sådana. Forskning har lyft fram relevansen av studier kring implementeringar av projekt för hälsofrämjande ledarskap. Syftet med denna studie var därför att undersöka hur enhetschefer inom kommunal omsorg, ett år efter deltagandet i det omfattande projektet Hälsofrämjande ledarskap Gävleborg, beskriver sina erfarenheter av hälsofrämjande ledarskap i praktiken. Ansatsen var att med hjälp av semistrukturerade intervjuer undersöka enhetschefernas uppfattningar om hur de praktiserar hälsofrämjande ledarskap, försöka klargöra hur de upplever förutsättningarna för detta inom sin förvaltning samt ta reda på vilken form av stöd de eventuellt önskar för att vidmakthålla och vidareutveckla sitt hälsofrämjande ledarskap. Det fenomenologiska perspektivet utgjorde inspirationskälla för planering och genomförande av studien, liksom för utskrift och analys av intervjuerna. Resultatet indikerade att informanterna tagit till sig innehållet i projektet, då de definierade hälsofrämjande ledarskap i enlighet med litteratur inom området. De metoder och förhållningssätt som informanterna praktiserade var i linje med vad tidigare forskning funnit framgångsrikt. Förutsättningar i form av stödjande och försvårande faktorer fanns både på organisations- och förvaltningsnivå. Chefskollegors och närmsta chefens stöd upplevdes som viktigt, liksom möjligheterna att vara närvarande för medarbetarna. De försvårande faktorerna var framförallt brist på tid och brist på direktiv och stöd för de hälsofrämjande frågorna, både från kommun- och förvaltningsnivå. Informanterna efterfrågade tydligare direktiv och rutiner kring hälsofrämjande ledarskap, möjligheter till avlastning och därmed mer tid att ägna sig åt ledarskapsfrågor. Övrigt önskat stöd var påfyllning av det hälsofrämjande ledarskapet genom exempelvis träningstillfällen för coachande ledarskap. Slutsatsen som drogs var sammanfattningsvis att informanternas hälsofrämjande ledarskap i praktiken kan ha goda förutsättningar att inverka positivt på medarbetarnas hälsa och att vissa insatser från kommun- och förvaltningsnivå är av vikt för att förvaltningen som helhet ska kunna genomsyras av det hälsofrämjande ledarskapet. Att resultatet av intervjuerna i flera avseenden överensstämde med tidigare forskning inom området bedömdes stärka studiens tillförlitlighet. Generaliserbarheten avseende kommunala omsorgsförvaltningar bedömdes också som relativt god.