Invasiv äggstockscancer anses vara en av de mest dödligaste gynekologiska maligniteterna. Granulosacelltumör i äggstocken är en sällsynt subtyp av äggstockstumör, som utgör 1–5% av alla äggstockstumörer. De kan kännetecknas av den långsamma tillväxthastigheten och produktionen av höga östrogennivåer. Återfallsfrekvensen efter den första behandlingen är låg, men dödligheten på ett återfall är så hög som 80%. Det är därför av intresse att undersöka nya terapeutiska mål som kan användas för att behandla granulosacelltumör i framtiden. Granulosacelltumörer tros uppstå från de sena preovulatoriska granulosacellerna eftersom de delar liknande egenskaper; de uttrycker follikelstimulerande hormonreceptorer och producerar östrogen som respons på follikelstimulerandehormoner. Östrogen och dess motsvarande kärnreceptorer, östrogenreceptor α och β spelar en avgörande roll i utvecklingen av äggstocksfolliklarna under äggstockscykeln. Uttrycket av östrogenreceptorn α är ganska lågt i granulosacellerna, istället tros östrogenreceptorn β (ERβ/ESR2) spela den övervägande rollen att aktivera intracellulära signalvägar som främjar cellproliferation och överlevnad i äggstocken. Det finns också många varianter av östrogenreceptorn β, främst ERβ1, ERβ2 ibland kallad för ERβcx, ERβ3, ERβ4, och ERβ5. Deras roll i äggstocken är fortfarande okända och har varit svårt att studera eftersom de saknar ligand-bindningsdomänen. DNA-bindningsdomänen är fortfarande bevarad, så de kan fortfarande vara viktiga transkriptionsfaktorer i äggstocken. Nya ChIP-sekvenseringsresultat från en studie visade att ERβ och leverreceptorn homolog 1 (LRH-1/NR5A2) delar många av kromatinbindningsställena i en normal musäggstock. Detta resultat tyder på att dessa två transkriptionsfaktorer troligtvis interagerar med varandra fysiskt eller indirekt. ChIP-qPCR användes för att bekräfta ERβ-varianternas kromatinbindning i den mänskliga granulosatumörcellinjen COV434. Dubbel luciferasanalys användes för att undersöka om ERβ påverkar LRH-1s transaktivering aktivitet. Co-IP utfördes för att undersöka om ERβ och LRH-1 fysiskt interagerar med varandra. Vi kunde bekräfta att ERβ-varianterna ERβcx, ERβ5 och ERβ4 binder till LRP6 genen och att varianterna kan binda direkt till DNA. För att ytterligare bekräfta flera målgener för ERβ-varianterna måste DNA-proverna skickas för sekvensering. Resultaten från denna studie indikerar att ERβ undertrycker LRH-1s transaktiverings aktivitet med eller utan liganden östradiol, hur ERβ fungerar som repressor är fortfarande okänt. Vi kunde inte visa om ERβ fysiskt interagerar med LRH-1 i denna studie. / Invasive ovarian cancer is considered to be one of the most fatal gynecological malignancies. Granulosa cell tumor in the ovary is a rare subtype of ovarian tumor that makes up almost 1-5% of all ovarian tumors. It can be characterized by the slow growth rate and production of high estrogen levels. The recurrence rate after the first treatment is fairly low, but the mortality rate for the recurrence is as high as 80%. Therefore, it is interesting to investigate new therapeutic targets that can be used to treat granulosa cell tumors in the future. Granulosa cell tumors are thought to originate from the late preovulatory granulosa cells because they share similar features; they express follicle-stimulating hormone receptors and produce estrogen in response to follicle-stimulating hormone. Estrogen and its corresponding nuclear receptors, estrogen receptors α and β, play a crucial role in the development of the ovarian follicles during the ovarian cycle. The expression of the estrogen receptor α is relatively low in the nucleus of the granulosa cells; instead, estrogen receptor β (ERβ/ESR2) is thought to play the predominant role of activating intracellular signaling pathways that promote cell proliferation and survival in the ovary. There are also many splice variants of the estrogen receptor β, mainly ERβ1, ERβ2 or also sometimes called ERβcx, ERβ3, ERβ4, and ERβ5. Their role in the ovary is still unknown. Most of the splice variants lack the ligand-binding domain. However, the DNA-binding domain is still preserved, so they could be crucial transcriptional factors of different pathways in the ovary. Recent ChIP-sequencing results from a study showed that two nuclear receptors, ERβ and the liver receptor homolog 1 (LRH-1/NR5A2), share many chromatin binding sites in normal mouse ovary. This finding suggests that these two transcriptional factors may interact with each other physically or indirectly. ChIP-qPCR was used to confirm chromatin binding of ERβ’s splice variants in the human granulosa tumor cell line COV434. Dual luciferase assay was used to investigate if ERβ affects the transactivation activity of LRH-1. Co-IP was performed to investigate if ERβ and LRH-1 physically interact. We could confirm that LRP6 is a target gene of ERβ splice variants ERβcx, ERβ4 and ERβ5. We also demonstrated that these ERβ splice variants bind directly to DNA which has not been shown before. The DNA samples must be sent for further sequencing to confirm more target genes of the ERβ splice variants. The results from this study indicate that ERβ represses the transactivation activity of LRH-1, how ERβ acts as a repressor is still unknown. We could not show whether ERβ and LRH-1 physically interact in this study.