luftgäster, och andra försvinnande akter, behandlar ett antal olika sammankopplade teman; representation av lantbruk, ickemänniskors agens och olika akter av att komma nära natur, t.ex. naturkultur. den handlar om att lämna en plats; och att kolla i backspeglar med hjälp av framlidne ingegerd möllers karaktär luftgästen ställer jag frågor om närhet och distans. förutom en undersökande (och stundvis meandrande) text så innehåller den ett antal instruktionsverk och teckningar av växter från landskapet lantbruk.  luftgäster, och andra försvinnande akter, är skapad som ett komplement och en nyckel till min kandidatutställning utom jord: ish

I denna kandidatuppsats har jag analyserat målningar av konstnärerna Elizabeth Vigée Le Brun och Adélaïde Labille-Guiard i form av självporträtt skapade i 1780-talets Frankrike.Uppsatsens syfte har varit att tolka de två kvinnornas kommunikation och skapandet av identitet genom sina konstverk och utröna hur denna kommunikation stod sig gentemotsamtidens syn på kvinnor. Genom analysering av konstverken med användning av Panofskysmetod för ikonologisk bildanalys, samt litteratur som berör centrala ämnen för uppsatsens syfte, har jag nått slutsatsen att dessa målningar var väsentliga verktyg för deras egetskapande av identitet. Jag observerade att flera aspekter av olika storlek i varje konstverk bröt med konventionen och bidrog till att vidga uppfattningen kring kvinnorna som individer, som konstnärer - och på en större skala, kvinnor i allmänhet. / In this bachelor’s thesis I have analysed paintings by the artists Elizabeth Vigée Le Brun and Adélaïde Labille-Guiard in the form of self-portraits created in 1780’s France. The purpose of the thesis has been to interpret the communication and creation of identity through the artwork of these two women and discern how this communication stood against the contemporary view of women. Through analysing the artworks using Panofsky’s method for Iconological image analysis, as well as literature concerning topics central to the purpose of the thesis, I have reached the conclusion that these paintings were instrumental tools for their own creation of identity. I observed that several aspects of varying size in each artwork broke with convention and contributed to widening perception around the women as individuals, as artists - and on a wider scale, women in general.

To write is, in a certain sense, to experience the immaterial thoughts of one’s mind materialize in the becoming of scripture. Nevertheless, since early modernism, the writing of poetry has rarely been perceived as an unmediated transition of language, from the interior of the self to the material surface of writing. Indeed, the tendency of modernist and subsequent postmodernist aesthetics to emphasize the density, opacity and autonomy of the poem, for example through various techniques of fragmentation, draws attention to the ways in which the materiality of writing is implicated in the production of meaning. The present thesis is a study of how meaning and materiality interrelate in two poetry collections, Skäran (2001) and Täthetsteoremet (2012), by the contemporary Swedish poet Helena Eriksson. The aim is to show that these relationships are important effects of the metapoetic discourse in Eriksson’s poetry, and how they produce a certain tension or ambiguity in the writing subject's relation to body and language, self and other. Through a reading of the diverse representation of the hand in Eriksson’s poetry as a metapoetic motif, the analysis combines a phenomenological view of embodied subjectivity, with a media theoretical conception of the writing hand, as well as a new materialist approach to agency and embodiment. The method of analysis that follows from these perspectives is a close, reparative reading, where the poetic text is seen as a situational discursive act that reaches out to the reader in a communicative gesture, offering its own body as meaning.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka hur förskolebarn samt förskollärare resonerar om barns inflytande i förskolan. Vi vill även undersöka vilka möjligheter och begränsningar som finns för barns inflytande och hur förskollärare förhåller sig till de gränsdragningar de gör. Hur uppfattar barnen begränsningarna? Vi har utifrån en tematisk analys analyserat vårt empiriska material med avstamp i ett barndomssociologiskt perspektiv. Vi kan tydligt se hur både förskollärare och barn uppvisar och ger ord åt sin förståelse för den andra parten. Barnen försöker föreställa sig förskolans utbildning utifrån pedagogernas perspektiv medan pedagogerna genomgående genom intervjuerna talar om vikten av barns perspektiv. I förskolans utbildning är möjligheten till barns påverkan ständigt närvarande oavsett om förskollärarnas fokus avsiktligen ligger på barns inflytande eller inte. Förskollärarna i studien definierar inflytande som rätten att få önska, något som barnen i studien också visar förståelse för. Avslutningsvis presenteras studiens betydelse för förskollärare och andra pedagoger inom förskolans verksamhet och profession.

Generative AI systems for image-creation have taken a giant leap technologically in the last few years, creating opportunities for users and introducing new areas of research for the scientific community. New implementations for these technologies are discovered regularly and due to the complex nature of AI, there is an ongoing discussion among researchers on whether generative AI is yet another tool, or if there is potential for the technology to be something more. The aim of this study is to explore the nuances and complexity of co-creation with generative AI, using post-human and post-anthropocentric perspectives that consider human agencies as entangled with machine agency. To understand whether human-AI co-creation is sustainable and valuable as an activity, a netnographic study was conducted to explore the different aspects of user interaction. Among the most relevant of these aspects were the system limitations, dataset limitations, prompting, user goals and user procedures. The study found that the current limitations to the generative AI systems were too significant for the systems to display a high amount of machine agency. This ultimately pointed to human-AI co-creation being non-sustainable and non-valuable as an activity, but the resultsand following discussion also suggest how we can move on overcoming these limitations. / Generativa AI-system för bildskapande har teknologiskt tagit ett stort kliv framåt de senaste åren, detta har lett till möjligheter för användare och det har introducerat nya forskningsområden för forskarvärlden. Nya tillämpningar för dessa teknologier upptäcks regelbundet. På grund av den komplexa naturen hos AI så pågår en diskussion bland forskare gällande huruvida generativ AI är ett nytt verktyg, eller om det finns potential för teknologin att vara något mer. Denna studies mål är att undersöka nyanserna och komplexiteten hos samskapande med generativ AI, genom att använda post-humanistiska och post-antropocentriska perspektiv som betraktar mänsklig ”agency” som sammanflätad med maskiners ”agency”. För att förstå huruvida människa-AI-samskapande är hållbart och värdefullt så utfördes en netnografisk undersökning för att granska de olika aspekterna med användarinteraktion. Bland de mest relevanta av dessa aspekter var systembegränsningarna, datasetsbegränsningarna, promptning, användarmål och användarprocedurer. Undersökningen visade att de nuvarande begränsningarna hos generativa AI-system är för stora för att systemen skulle kunna uppvisa en hög grad ”maskin-agens”. Detta pekade i slutändan mot att människa-AI-samskapande är ohållbart och icke värdefullt som en aktivitet. Men resultaten och den följande diskussionen antyder också hur vi kan gå vidare med att övervinna dessa begränsningar.

Syftet med studien var att undersöka hur barns inflytande och delaktighet kan se ut i praktiken i relation till förskolans planerade morgon samling. Vi formulerade två frågor i relation till syftet: På vilka sätt skapas inflytande och delaktighet i förskolans samling för en yngre barngrupp (1–2 år)? På vilka sätt skapas inflytande och delaktighet i förskolans samling för en äldre barngrupp (3–5 år)? Den metod som användes för att besvara frågorna var observationer med hjälp av filminspelning. Det studieobjekt som observerades var barns uttryck och reaktioner med pedagogerna under samlingarna. Analysen av den insamlade empirin gjordes med hjälp av barndomssociologisk teori samt Shiers modell. Resultaten visade att barnens engagemang påverkades av olika faktorer såsom ålder, miljö och innehållet i samlingen. Språket visade sig vara avgörande för att möjliggöra delaktighet och inflytande, och pedagogerna hade en aktiv roll i att främja kommunikationen, både verbalt och med kroppsspråk. Enligt Shiers modell ligger inflytande och delaktighet på nivå ett, två och tre, där barn ges möjlighet att delta genom att pedagogerna bjuder in dem att uttrycka sina tankar och åsikter, vilket ligger i linje med artikel 12 i FN-konventionen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barns agens framställs i barnböcker som behandlar miljö- och klimatfrågor. Materialet i studien består av fyra finska bilderböcker för barn som behandlar teman kring miljömedvetenhet och klimatförändring. Studien syftar till att undersöka vilka former av agens som kan observeras i de analyserade verken och hur de gestaltas genom text och bild. Jag analyserar relationen mellan barnet och naturen som de fyra bilderböckerna förmedlar och undersöker om barnet i dem ses som en aktiv miljöaktör som har en skyldighet att agera för att bekämpa klimatförändringarna. Jag diskuterar även maktrelationerna mellan barn och vuxna och hur miljöansvaret är fördelat mellan dem. Som det teoretiska ramverket använder jag ett ekokritiskt perspektiv och tar stöd i teorier om barnlitteratur och bilderboksforskning. Jag knyter även an till forskning som diskuterar barnlitteraturens fostrande funktion och maktförhållanden samt till begreppen ekologisk läskunnighet och agens. Som analysmetod tillämpas närläsning. Utifrån analysen kan olika former av agens identifieras i de analyserade verken, varav en agens som betonar individuella val framstår som den mest centrala. I böckerna betonas individens ansvar för att lösa miljöproblemen, även om kollektiv agens och upplevelser av gemenskap skulle kunna bidra till att minska klimatångest och ansvarsbörda och ge en bredare bild av miljöarbetet. När det individuella ansvaret blir centralt, betonas också det lokala sammanhanget, vilket gör att de globala effekterna av klimatförändringen ignoreras. / The purpose of this study is to investigate how children's agency is portrayed in children's books dealing with the environment and climate change. The study material consists of four Finnish picture books for children that deal with the themes of environmental awareness and climate change. This study does not aim to define all forms of environmental agency but to investigate which forms of agency can be found in the analyzed works and how they are portrayed in text and image. I examine the relationship between the child and nature that the picture books convey and analyze whether the child is seen as an active environmental actor who has an obligation to act to fight the climate change or not. I also discuss the power relations between children and adults and how environmental responsibility is divided between them.  As the theoretical framework, I use an ecocritical perspective and lean on theories of children's literature and picture book studies. I also address research that discusses the educational function and power relations found in children's literature, as well as the concepts of ecological literacy and agency. As the analysis method I use close reading. Based on the analysis, different forms of agency can be identified in the analyzed works, of which an agency that emphasizes individual choices appears to be the most central. The books emphasize the individual's responsibility for solving environmental problems, even though collective agency and community experiences could contribute to reducing climate anxiety and the burden of responsibility and give a broader picture of environmental work. When individual responsibility becomes central, the local context is emphasized, the wider, global effects of climate change are ignored.

Text in Afrikaans / Aquinas's five point argument for God's existence views creation as a holistic entity in which synthesis and creative influences are initiated through the interaction between minimal and maximal acts of being. These acts are represented by the per accidens and the per se respectively. Both these acts are fundamental acts which are crucial to the outcome of the argument for the existence of God. The creature who, because of his per accidens dependency, possesses minimal status, is elevated to a place of honour by participation in creation. Both the essence and esse of creatures have their origin in the pure esse of the maximal act of being (God). Maximal being, the efficient cause, grounds the similarity between itself and minimal acts of being. Both the per accidens and the per se have crucial roles to play in the verification of tbe argument. Should any one of these two elements be lacking, the argument would be invalid. / Aquinas se Quinque Via as 'n Holistiese Beredenering is 'n vyfpunt-argument vir die bestaan van God wat die skepping as 'n eenheid beskou waarin sintese en skeppende invloede bewerkstellig word deur interaksie tussen minimale en maksimale bestaansaktes. Die bestaansaktes word deur die per accidens en die per se (wat die fundamentele boustene in die argument vorm) verteenwoordig. Die skepsel wat vanwee sy per accidens- afhanklikheid beperkte status beklee, word deur bemiddeling van die per se of maksimale bestaansakte (God) tot deelgenoot verhef en beklee ·n ereplek in die skepping. Beide die esse en essensie van menslike wesens het hul oorsprong in die suiwer esse van die maksimale bestaansakte. Maksimale bestaan, die effektiewe oorsaak, begrond die ooreenkoms tussen sigself en die minimale bestaansaktes. Die per accidens sowel as die per se vervul 'n onontbeerlike rol in die bewysvoering van die argument. Sou een van die twee fundamentele elemente ontbreek, sou die argument in geheel ongeldig wees. / Philosophy, Practical & Systematic Theology / M.A. (Wysbegeerte)

The thesis examines accompanied asylum-seeking children’s position in Swedish asylum reception management and in the determination of their claims. The three articles of the thesis focus on children’s own experiences of seeking asylum, on the experiences and practices of the civil servants at the Migration Board, as well as those of the legal representatives that assist asylum-seekers in the application process. The thesis builds on ethnographic fieldwork carried out between 2008 and 2010 in southwest Sweden. Theoretical inspiration has been sought in the new sociology of childhood as well as in practice theory. The first article in the thesis concerns children’s caseworkers who are responsible for safeguarding children’s interests in the Migration Board’s daily work with reception. The study highlights a range of dilemmas caseworkers have to deal with in their role as frontline bureaucrats. The study shows that the children’s caseworkers often perceive their discretion as limited, but also that they themselves contribute to limiting it, for example due to their hesitation in challenging existing norms and collegiality.    The second article examines the ways in which legal representatives, who act on behalf of families in asylum determinations, in their practice perceive and relate to the concept of children’s best interests and children’s right to participate. The study shows that children in families can become invisible in the legal representatives’ daily rounds. This invisibility is due to practical limitations in the representatives’ work as well as a general view that children rarely have their own grounds for asylum, as separate claimants to their parents. The third paper of the thesis explores the ways in which children experience and seek to influence circumstances that signify their time spent as asylum-seekers. The study shows how the children developed a range of tactics to deal with their particular situations, which varied with their housing and schooling, and the family’s financial resources. The conclusion is that the children themselves are the primary representatives of the child perspective in the asylum-seeking process, not least through their struggle to belong and create a life like that of ’ordinary’ children.  In line with previous research in the field, the thesis points to the contradiction between the principle of regulated migration and the child perspective in the asylum-seeking process. Together with practical circumstances, such as lack of resources, this contradiction results in a more limited implementation of the child perspective than rules and regulations actually stipulate. Finally, the thesis points to the active role asylum-seeking children take in their efforts to create an everyday life that is as similar as possible to that of  the ’ordinary’ children (e.g. non asylum-seeker and permanently settled children) around them. / <p>At the time of the doctoral defense, the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 1: Submitted.</p>

Barn har rätt att påverka sina liv utifrån barnkonventionen, vilket brister i dagsläget. Studien syftar till att synliggöra ungdomars upplevelser och åsikter om påverkan i relation till vuxna rörande det de anser är viktigt att få påverka i sina liv. Få studier finns om vad unga anser är viktigt att påverka eller om vad vuxna kan göra för att främja deras påverkansmöjligheter, varpå även det ämnas undersökas. Studien intar ett agens och empowermentperspektiv. Inspiration för ansatsen hämtas från fenomenologin där fokus kretsar kring individens upplevelser. Resultatet baseras på semistrukturerade intervjuer med fem ungdomar boende i Västra Götalands län, vilka är 16 eller 17 år. Materialet analyserades med tolkande fenomenologisk analys och centrala delar ur det utifrån ungdomarnas upplevelser är: det är viktigt att få möjlighet att påverka allt i sina liv, möjligheten att påverka enklare saker finns, vid komplexa sådana tas de ej på allvar. Att skapa tillit mellan sig och vuxna utgör en påverkansstrategi och samspelet mellan ungdomen och den vuxne påverkar hela processen. Vuxna kan främja möjligheterna till påverkan genom inkludering och att vilja förstå deras perspektiv. Samhället har skyldighet att arbeta för allas lika rättigheter. Så länge ojämlika förhållanden existerar är främjandet av barns rättigheter aktuellt. / According to the United Nations Convention on the Rights of the Child, children have the right to impact their own lives, which is inadequately implemented in today's society. The present study aims to highlight experiences from adolescents, who voiced their opinions on their perceived ability to impact decisions affecting matters central in their lives. Few studies exist regarding which areas adolescents consider most important to influence, nor regarding what adults can do to assist them in this. The current study captures a perspective of agency and empowerment and its approach is inspired by phenomenology. The result is based on semi-structured interviews involving five 16-17 year old adolescents living in Västra Götaland County, Sweden. The material was analysed with an interpretative phenomenological analysis methodology. The main findings show that adolescents' view the ability to impact all imoprtant matters in their lives as imperative and that while they do perceive that they are allowed to influence basic things, they are not taken seriously in regard to more complex matters. The findings suggests that adults can encourage impact by including adolescents in decision making and show willingness to understand their perspective. All societies have an obligation to promote equal rights. As long as unequal rights exist, promotion of the UN Rights of the Child is crucial.