Inledning Den här studien handlar om förskollärares arbetssätt med uterummet som lärmiljö. Vi är intresserade av hur förskollärare arbetar med uterummet, vad sker under utevistelsen och vad anser förskollärarna att utevistelsen har för betydelse för barns utveckling, lärande och välbefinnande. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 18) framhålls vikten av att barnen ska kunna växla mellan aktiviteter i olika miljöer, både utomhus och inomhus. Vilken roll beskriver förskollärare sig själva ha under utevistelsen. Vi vill ta reda på hur uterummet används av förskollärare som lärmiljö. Forskning visar att utevistelse är bra för barns hälsa och välbefinnande men att vissa barn vistas i större utsträckning inomhus på senare år   Syfte Syftet med studien är att undersöka förskollärares arbetssätt med uterummet som lärmiljö. Studiens frågeställningar är hur beskriver förskollärare sitt arbete i uterummet som lärmiljö? Hur beskriver förskollärare syftet med uterummet som lärmiljö?   Metod Vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. Intervjuerna antecknades med penna och papper. Ljudinspelningar valdes ej på grund av vår osäkerhet vad gäller skydd av personuppgifter. Då förskollärare har det yttersta ansvaret i barngruppen och antas ha bra insyn i förskolans verksamhet valde vi att inrikta oss på just förskollärare. Sju stycken förskollärare intervjuades på två olika kommunala förskolor, en traditionell förskola och en förskola med uteprofil. Namnen på förskollärarna och på förskolorna är samtliga fiktiva   Resultat Studiens resultat visar att förskollärarna har liknande uppfattningar om uterummet som lärmiljö och dess betydelse för barns lärande, utveckling och välbefinnande. Förskollärarna beskriver att uterummets lärmiljö ska utmana barnen i leken, ge barnen naturupplevelser och möjlighet till välbefinnande. Förskollärarna påtalade att genom att vara en medforskande, närvarande och engagerad pedagog så stimuleras barnen i deras lärande, utveckling och välbefinnande. Tematiskt arbetssätt med fokus på naturvetenskap var något som de uttryckte att de arbetade med. De anser att utomhuspedagogik är ett förhållningssätt där man tar vara på det som finns i naturen, det enkla. Barnen upplever med alla sina sinnen i naturen. Vid intervjuerna framkom att förskollärarna anser att det är viktigt att barnen kommer ut dagligen. Flera av förskollärarna påpekade att barnen har större möjlighet att röra sig utomhus, större frihet ute och mer möjlighet att välja aktivitet. Några menade också att det blir färre konflikter ute och mindre grupperingar. Barnens hälsa och välbefinnande stärks och barnen håller sig mer friska påtalades.

I förskolebarns möte med olika utomhusmiljöer förekommer matematiska begrepp, vilka de stöter på i leken samt i de planerade aktiviteterna, där förskollärare ges möjligheter till undervisning av matematik. Dessa lek och lärtillfällen kan vara i skogen, på förskolegården, i stadsmiljö, längs trottoarer eller stränder och så vidare. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares undervisning av matematik i olika utomhusmiljöer i förskolan samt deras beskrivning av den. En kvalitativ metod med self-reports och observationer som redskap har tillämpats. Self-reports skickades ut till förskollärare där de fick beskriva hur de undervisar matematik i förskolan genom att svara på tio frågor. Förskollärare observerades även i samband med undervisningen av matematik i olika utomhusmiljöer. Studien bygger på den sociokulturella teorin som framställts av Vygotskij, (Säljö 2014,ss. 17-18). Vidare baseras studiens resultat på en jämförelse av de sex grundläggande matematiska aktiviteter som presenteras av Alan Bishop, (1991, ss. 99-103). Resultatet i den här studien visar att förskollärare använder matematiska begrepp i undervisningen under vistelsen i utomhusmiljöer. Vilken form av undervisning beror på barns ålder och mognad. Förskollärare använder enkla matematiska begrepp i undervisning av yngre förskolebarn. Förskollärare upplever även sig delaktiga i aktiviteter/lekar samtidigt som de samtalar och benämner olika matematiska begrepp inför förskolebarn. Matematiken sker ofta spontant och finns överallt i olika miljöer. Förskollärare ser möjligheter med att undervisa i utomhusmiljöer även om det finns hinder som ålder på förskolebarn, väder, samt kläder vid kalla årstider.

Bakgrund Studien belyser vikten av förskollärarnas betydelsefulla roll i förskolans verksamhet att ge barn förutsättningar att ta del av sagoberättande samt möjligöra för barn att möta litteratur på varierande sätt. Det ingår i förskolans uppdrag att stödja barns språklärande för att i framtiden ta del av samhället som är uppbyggt av kommunikationsformer som tecken, symboler, skrift samt bilder. Sagoberättandet är ett sätt att förmedla språk samt inspirera till fantasi där barnen kan få med sig budskap, begrepp samt värderingar i sitt livslånga lärande. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare som arbetar med barn ett-tre år beskriver och motiverar sitt arbetssätt med sagor för att utveckla barnens språk. Metod Den valda metoden för arbetet är en kvalitativ metod med semistruktuead intervju där urvalspersonerna består av sju verksamma förskollärare. Resultat Samtliga förskollärare betonar vikten av att barn ska ges möjlighet att ta del av litteratur samt muntligt sagoberättande i förskolans verksamhet för att främja språket. Majoriteten av förskollärarna arbetar med sagoberättande som ett prioriterat mål i verksamheten och med ett tydligt syfte att barn ska ges möjlighet att utveckla sin språkförståelse, locka till läslust, fånga barnens intresse, ge mening åt barnens upplevelser genom fantasi, skapa engagemang samt vara gruppstärkande. Flertalet av förskollärarna synliggör språklärandet genom pedagogisk dokumentation.

Syftet med arbetet är att undersöka hur förskollärare skildras i fem bilderböcker utgivna 2017–2019. Metodvalet för studien är diskursanalys. För att kunna besvara syftet har vi använt oss av sex analysfrågor, resultatet av dessa har sedan analyserats med diskursanalytiska begrepp. Resultatet för våra analyserade bilderböcker är att alla böcker både är skrivna och illustrerade på liknande vis, med fokus på barnen och där pedagogerna figurerar som bikaraktärer. De slutsatser vi drar är att vi ser gemensamma drag för hur förskolorna och pedagogerna framställs i alla fem böcker, som visar att det är en och samma diskurs som råder. De som arbetar på förskolan kallas “fröken”, och om de är förskollärare går inte att avgöra. ”Fröken” positioneras till en roll som omhändertagande och fostrande, i dessa situationer har “fröken” handlingsutrymme. “Fröken” har lite eller inget fokus alls på utbildning och undervisning. Den fostrande delen uttrycks när “fröken” tillrättavisar barnen vilket visar på maktrelationen, där de vuxna besitter högre makt än barnen.

Denna studie syftar till att undersöka de äldre barnens möjligheter till rytmikutövande i förskolan. Studien syftar även till att undersöka eventuella skillnader i förskollärares och barns syn på rytmikutövande. Studiens syfte är angeläget då det enligt min uppfattning finns en avsaknad av planerade musikaktiviteter i förskolan samtidigt som förskollärarna är skyldiga att arbeta i enighet med läroplanens mål och riktlinjer. Materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer med förskollärare samt fokusgruppsamtal med barn där materialet analyserades utifrån tematisk analys och bearbetades med utgångspunkt i ett ramfaktorteoretiskt perspektiv. Utifrån studiens resultat framgick det att ramfaktorer som tid, materialresurser, barngruppens storlek samt förskolans styrdokument, påverkar förskollärarna i deras utformning av musikundervisningen. Ramfaktorerna påverkar även barnens inställning och möjligheter till rytmikutövande i förskolan. Studiens resultat visar även att förskollärarnas syn på sin musikaliska kompetens påverkar deras förmåga att kunna omsätta hinder till möjligheter vid utformning av rytmikaktiviteter i förskolan. Studiens resultat visar utmärkande skillnader i förskollärarnas och barnens syn på musik och rytmik. Detta genom att förskollärarnas beskrivningar är starkt kopplade till deras eget intresse, förmåga samt erfarenhet, medan barnen ger olika förslag på instrument som inte alltid är kopplade till deras eget musicerande. Resultatet visar även skillnader i förskollärare och barns syn på hinder vid rytmikutövande, där vissa förskollärare uttrycker en viss tveksamhet kring sin musikaliska förmåga som de beskriver som ett hinder för deras rytmikutövande i förskolan. Detta skiljer sig i förhållande till barnens uppfattningar då barnen inte lyfter sin musikaliska förmåga som ett hinder för rytmikutövande utan deras syn på hinder vid rytmikutövande grundas i deras uppfattningar kring ljudnivån i förskolans lokaler samt antal barn som deltar i musikaktiviteterna.

Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om hur fyra förskollärare och fyra förskolechefer beaktar och arbetar med barns kroppsliga integritet i förskolan. Den valda metoden för studien är en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyseras utifrån ett normkritiskt perspektiv med fokus på makt och normer. Resultatet visar att barnsyn och gränssättning blir synligt i förskollärare och förskolechefers förhållningssätt och om de arbetar med barns integritet spontant eller planerat bli grundläggande för huruvida barn lär sig respektera sin och andras kroppsliga integritet eller inte. En av studiens slutsatser är att ämnet är komplext.

Syftet med föreliggande studie är att få en inblick i pedagogers reflekterande kring estetiska uttrycksformer och fördjupa vår kunskap om hur pedagoger använder de estetiska uttrycksformerna med barn i förskolan. Till detta har vi valt en kvalitativ metod där vi använder oss av semistrukturerade intervjuer av pedagoger verksamma i förskolan för att få kunskap om hur estetiska uttrycksformer används i barngruppen och hur pedagogerna uppfattar och definierar vikten av barns användning av de estetiska uttrycksformerna i förskolan. Studien omfattar samtliga estetiska uttrycksformer; sång och musik, bild och skapande och drama. Vad betyder dessa för pedagogerna? Vilken roll spelar de för barnen? Studiens slutsats är att pedagogerna använder sig av estetiska uttrycksformer tillsammans med barnen, om än på olika sätt beroende på pedagog och förskola.

Inledning Det systematiska kvalitetsarbetet på förskolan syftar till att utveckla arbetet genom att synliggöra vilka läroplansmål som uppnåtts samt vilka utvecklingsområden som finns att arbeta vidare med. Under utbildningen till förskollärare har vi upptäckt olikheter i hur arbetet genomförs vilket gjorde oss nyfikna på att studera det här vidare. Då det är lagstadgat att barn ska delta i det systematiska kvalitetsarbetet väcktes en nyfikenhet om hur förskollärare uppfattar att det genomförs i praktiken. Studiens syfte Studiens syfte är att undersöka i vilka moment förskollärare beskriver att barn deltar i det systematiska kvalitetsarbetet. Metod Studien bygger på en kvalitativ undersökning med self report som datainsamlingsmetod. Urvalet bestod av verksamma förskollärare, totalt har fem stycken förskollärare ingått i studien. Som sedan analyserats med hjälp av ett hermeneutiskt förhållningssätt. Resultat Förskollärarna i studien beskriver att barn deltar i det systematiska kvalitetsarbetet genom att barn tillåts vara delaktiga i främst dokumentationsarbetet men även också i reflektionen. Ofta synliggörs barns intresse i teamarbetet och i utformningen av lärmiljöer. Respondenterna poängterar att digitala hjälpmedel underlättar barns deltagande i det systematiska kvalitetsarbetet. Samtliga förskollärare uttrycker sig positivt till att barn deltar i det systematiska kvalitetsarbetet. Vidare önskar förskollärarna större möjligheter för att kunna fortsätta utveckla arbetet i samarbete med barnen.

Svensk förskola står inför stora utmaningar gällande kompetensförsörjningen. Allt för få söker sig till förskollärarutbildningen, samtidigt som det finns krav på att enbart förskollärare – och inte förskolans andra yrkeskategori barnskötare – kan få tillsvidaretjänster. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur barnskötarelever konstruerar och förhåller sig till den bild av barnskötarprofessionen som konstrueras i utbildningspolitiska dokument, och om den lokala aktören, Norrköpings kommun, på utbildningsfältet och deras logik och strategi. Studien tar avstamp i Foucaults styrningsmentalitetsteori, i den nyinstitutionella teorins logikbegrepp, och i socialkonstruktivistiska perspektiv som kontextualiserar samhället inom nyliberalismens logik. Studien är kvalitativ och består av intervjuer och dokumentanalys. Analysen visar att barnskötarutbildningen och barnskötarprofessionen konstrueras i speglingen mot förskollärarutbildningen- och professionen, vilket innebär att barnskötare tillskrivs lägre status. Konstruktionen av barnskötare sker även genom att det värde som professionen traditionellt har kopplats till – omsorg – ges mindre och mindre utrymme i utbildningspolitiska dokument, samtidigt som de värden som förskollärarprofessionen kopplas till – utbildning och lärande – får större utrymme. Analysens huvudsakliga poänger visar att Norrköpings kommun rymmer flera logiker som konkurrerar med varandra, och att elever på barnskötarutbildningen har en annan logik och strategi. Det finns en distinkt diskrepans mellan logikerna, både de som förmedlas av respektive aktör, men också inom respektive aktör. På så vis framträder flera olika bilder som inte hänger ihop – ologiska logiker.

Det övergripande syftet med studien är att bidra med kunskap om hur sex förskollärare ser på barns trygghet i förskolan. Ett annat syfte är även att synliggöra hur förskollärarna arbetar med trygghet samt vilka eventuella möjligheter och svårigheter som kan finnas i arbetet med att tillgodose barnens behov av trygghet. För att studera detta har vi använt oss av tre huvudfrågor: Vad upplever de intervjuade förskollärarna vara viktigt i arbetet med att tillgodose barnens behov av trygghet i förskolan? Hur arbetar de intervjuade förskollärarna med att tillgodose barnens behov av trygghet i förskolan? Samt vilka möjligheter och svårigheter kan de intervjuade förskollärarna möta i arbetet för att tillgodose barns behov av trygghet på förskolan? Sex pedagoger från olika kommuner och förskolor har deltagit i studien. Kvalitativ intervju som metod där intervjuerna har varit halvstrukturerade har använts för att samla in material. Intervjuerna har genomförts vid personliga möten på respektive förskollärares förskola. Studiens resultat visar dels att samtliga förskollärare anser att tryggheten är grunden till både utveckling och lärande, det är en förutsättning för barnets välmående på förskolan. Dels att tryggheten startar redan vid inskolningen, där även vårdnadshavarna har en betydelsefull roll. Ytterligare något som framkommer i resultatet är vikten av att vara ett arbetslag, vilket visar sig ha en stor betydelse när det handlar om att kunna möta alla barn och vårdnadshavare. I arbetet med att skapa trygghet får inte vårdnadshavarna glömmas bort, då vårdnadshavarna speglar av sig trygghet på barnen. Även framkommer det i resultatet att en svårighet som pedagogerna beskriver är att inte räcka till, vilket gör det svårt för dem att kunna tillgodose tryggheten för alla barn. En slutsats som dras i studien är att trygghet är en viktig aspekt inom förskolan samt har en avgörande roll i förskollärarnas arbete.