Bakgrund: Den organisatoriska och politiska kontexten påverkar hur väl fundamental omvårdnad utförs. Missed nursing care är ett begrepp som, i tidigare forskning, beskriver omvårdnad som uteblir delvis eller fullständigt och orsakas av resursbrist och hög arbetsbörda. Detta leder till en hotad patientsäkerhet. Risken för missed nursing care kan öka i den anestesiologiska kontexten, då det är en högteknologisk miljö med hög produktionstakt. Användningen av begreppet har ökat inom vårdvetenskaplig forskning. Emellertid är missed nursing care ännu inte beskrivet inom anestesiologisk omvårdnad.  Syfte: Begreppsanalysens syfte var att, utifrån den kontextuella dimensionen av Fundamentals of Care, klargöra innebörden av begreppet missed nursing care och hur det kan förstås inom anestesiologisk omvårdnad. Metod: Begreppsanalysen genomfördes enligt Walker och Avants metod.   Resultat: Missed nursing care definieras som en nödvändig omvårdnadsåtgärd som, p.g.a. kontexten och efter en process av klinisk prioritering utelämnas helt, delvis, lämnas oavslutad eller utförs med sämre kvalitet, vid en olämplig tidpunkt eller för sent. Sjuksköterskor hanterar kontextuella brister genom klinisk prioritering, vilket resulterar i att fundamental omvårdnad uteblir. Tidskrävande, icke-monitorerade omvårdnadsåtgärder nedprioriteras, främst inom basal omvårdnad.   Slutsats:  När kontexten tvingar sjuksköterskor att utföra hårdare prioritering uteblir fundamental omvårdnad. Detta får konsekvenser för patientsäkerheten, vilket belyser vikten av högkvalitativ omvårdnad. Anestesiologisk omvårdnad tros utebli enligt liknande mönster som inom övrig omvårdnad.

No description available.

Introduktion: Anestesisjuksköterskans roll prehospitalt är att vårda den kritiskt skadade patienten. De kan bidra till prehospital vård med goda kunskaper i avancerad luftvägshantering, vana att använda potent analgetika, anestesimedel och innehar erfarenhet av avancerad smärtbehandling. Ambulanser i Sverige idag är främst bemannade med specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård, men även grundutbildade sjuksköterskor förekommer. De har uttryckt efterfrågan efter mer utbildning och resurser vad det gäller smärtlindring prehospitalt. Flera studier har påvisat att smärtlindring prehospitalt som bristfällig. Bristfällig smärtlindring kan leda till svåra komplikationer för patienten. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att jobba utifrån patientens unika behov, förbereda och hantera de utmaningar som kan manifesteras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av att smärtlindra vuxna patienter med svår smärta prehospitalt. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats med beskrivande design genom semistrukturerade intervjuer användes i denna studie. Intervjuerna analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i tre kategorier – bedömning och anpassning av smärta, kompetens och erfarenhet påverkar den smärtlindring som patienten erhåller, smärtlindringens emotionella och psykologiska aspekt– med nio subkategorier. Slutsats: Anestesisjuksköterskor som deltog i denna studie beskriver att de besitter kompetens och har erfarenhet att möta de utmaningar som finns med prehospital smärtlindring. De tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt och utgår från patientens behov och aktuella situation vid smärtlindring. Anestesisjuksköterskor kan med sin kompetens och kunskap bidra med utbildning och utveckling i prehospitala verksamheter för att på sätt förbättra omhändertagandet av patienten.

Anestesisjuksköterskan ansvarar för att förebygga skador hos patienter under generell anestesi. En fruktad komplikation är awareness, oavsiktlig vakenhet undergenerell anestesi, vilket kan orsaka vårdlidande hos patienter. Syftet var att undersöka hur anestesisjuksköterskan kan förebygga intraoperativ awareness hos patienter under generell anestesi. Studien är en systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats. Sökningar gjordes i CINAHL och PubMed, 14 artiklar inkluderades. Det framkom tre teman: övervakning av anestesidjup, farmakologiska faktorer och icke-farmakologiska faktorer. Resultatet visar att enbart klinisk övervakning inte är tillräckligt för att övervaka anestesidjupet. Användning av bispectral index (BIS) och auditory evoked potentials index (AAI) har visats vara effektiva metoder för att förebygga awareness vid total intravenös anestesi (TIVA). Vid inhalationsanestesi är övervakning med endtidala anestesigaskoncentrationen (ETAC) mer effektivt än BIS. Inhalationsanestesi har visat lägre förekomst av awareness än TIVA. Muskelrelaxantia bör bara användas när det är nödvändigt eftersom det är en av de främsta orsakerna till awareness. Bensodiazepiner minskar troligen förekomsten av awareness. Den mänskliga faktorn har visat sig spela stor roll för att förebygga awareness där läkemedelsadministrering, handhavandefel av anestesiutrustning, okunskap och oerfarenhet om fenomenet är några exempel. Musikterapi har visat goda resultat när det gäller att förebygga awareness. För att minska risken för vårdlidande hos patienter bör anestesisjuksköterskan använda de metoder som har visat goda resultat för att skapa bästa tänkbara förutsättningar för säker vård. Vården bör bedrivas kostnadseffektivt med hänsyn till miljön, men inte på bekostnad av patientsäkerhet och god vård för patienter. / The nurse anesthetist is responsible for preventing injuries in patients under general anesthesia. A feared complication is awareness, accidental wakefulness under general anesthesia, which can cause suffering from care in patients. The objective was to study how the nurse anesthetist can prevent intraoperative awareness in patients under general anesthesia. The study is a systematic literature review with a quantitative design. Searches were made in CINAHL and PubMed, 14 articles were included. Three themes emerged: monitoring depth of anesthesia, pharmacological factors and non-pharmacological factors. The result shows that clinical monitoring alone is not sufficient to monitor the depth of anesthesia. Use of bispectral index (BIS) and auditory evoked potentials index (AAI) have been shown to be effective methods for preventing awareness in total intravenous anesthesia (TIVA). In case of inhalation anesthesia, monitoring with end-tidal anesthetic concentration (ETAC) is more effective than BIS. Inhalation anesthesia has shown a lower incidence of awareness than TIVA. Muscle relaxants should only be used when necessary as it is one of the main causes of awareness. Benzodiazepines probably reduce the incidence of awareness. The human factor has been shown to play a major role in preventing awareness, where drug administration, handling errors of anesthesia equipment, inadequate knowledge and inexperience about the phenomenon are some examples. Music therapy has shown good results when it comes to preventing awareness. To reduce the risk of suffering in patients, the nurse anesthetist should use the methods that have shown good results to create the best possible conditions for safe care. Care should be carried out cost-effectively with regard to the environment, but not at the expense of patient safety and good care for patients.

Bakgrund:  I samband med operation upplever patienter stress, oro och en känsla av utsatthet. Anestesisjuksköterskans agerande påverkar patientens upplevelse och hen har en utmaning i att tillgodose patientens behov i en miljö präglad av hög produktion och effektivitet. Det finns en risk att de relationella och psykosociala aspekterna av omvårdnaden nedprioriteras. Vårdrelation mellan patient och vårdgivare beskrivs som fundamental för att ge kvalitativ vård. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om det finns en samsyn mellan patientens upplevelser och anestesisjuksköterskans erfarenheter av vårdrelationen i det perioperativa mötet.  Metod: Studien är en litteraturstudie med systematisk ansats och en deduktiv kvalitativ innehållsanalys utifrån etablera vårdrelation i Fundamentals of Care.  Resultat: I delarna skapa förtroende och vara närvarande är det tydligt att det som anestesisjuksköterskan gör överensstämmer med det patienten vill ha och behöver för att känna förtroende och närvaro. Utifrån resultatet är det svårt att uttala sig om en samsyn när det gäller förutse behov och vara påläst. Det finns en samsyn om vikten att få möjlighet att utvärdera och reflektera vårdmötet. Slutsats: Anestesisjuksköterskans agerande för att skapa förtroende och närvaro är väl sammanlänkade med patientens upplevelser och behov i det perioperativa mötet. Mer tid och kontinuitet underlättar anestesisjuksköterskans etablerande av vårdrelation till gagn för patienten. För att kunna uttala sig om samsyn i de delar där anestesisjuksköterskan är i fokus behövs vidare forskning. / Background: Patients experience stress, anxiety and vulnerability during surgery. The actions of the nurse anesthetist (NA) affect the patient’s experience. The NA have a challenge in meeting the patients’ needs in an environment characterized by high production and efficiency. This environment means that there’s a risk that the relational and psychosocial aspects of nursing will be deprioritized. The relationship established between patient and caregiver has been described as fundamental to providing quality care. Purpose: The purpose of the study was to investigate whether there’s a consensus between patients and NA’s experiences of the caring relationship in the perioperative meeting. Method: Literature study with a systematic approach and a deductive qualitative content analysis based on relationship established in Fundamentals of Care. Results: In the parts trust and focus the NA’s actions are consistent with patients wants and needs to feel trust and presence. Based on the results, it’s difficult to comment on a consensus when it comes to anticipate and know. Being able to evaluate the perioperative meeting is of importance. Conclusion: The NA’s actions to create trust and focus are well linked to patient’s experiences and needs in the perioperative meeting. Time and continuity facilitates the NA’s establishment of a caring relationship which benefits the patient. Further research is needed in order to be able to express a consensus in the parts where the NA is in focus.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan ska kunna vårda akut sjuka patienter med anestesiologiska behov oberoende av vårdmiljön. Akuta larm utlöses när en patient försämras och är i behov av akut vård och då krävs det att anestesisjuksköterskan kan ta snabba beslut. Vid akuta larm utanför operationsavdelningen kan anestesisjuksköterskan möta okända teammedlemmar som hen måste samarbeta och kommunicera med för att uppnå kravet om trygg och säker vård. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelser av att delta vid akuta larm utanför operationsavdelningen. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes och tio anestesisjuksköterskor från ett mellanstort akutsjukhus i södra Sverige intervjuades enligt en intervjuguide med semistrukturerade frågor. Datamaterialet analyserades till latent nivå i enlighet med Erlingsson och Brysiewicz (2017) innehållsanalys. Resultat: Det övergripande temat var Arbete i ett förändrat sammanhang. Anestesisjuksköterskorna beskrev att larmets plats och typ påverkade upplevelserna. Att inte hinna förbereda sig var utmanande men också spännande och ibland kunde förväntningarna på yrkesrollen innebära press. Det var viktigt med ett välfungerande samarbete vid larmen, vilket kunde försvåras av okända teammedlemmar. Det fanns behov av att reflektera över sina upplevelser både enskilt och med andra. Slutsats: Anestesisjuksköterskor försätts i ett förändrat sammanhang när de deltar vid akuta larm utanför operationsavdelningen. Det är avgörande att känna till platsen och vilken utrustning samt teammedlemmar som finns där för att uppleva trygghet. Reflektion är nödvändigt för anestesisjuksköterskans möjlighet att utveckla hållbar hälsa och för att dra lärdom av larmen. / Bakgrund: Narkossjuksköterskan behöver kunna ta hand om akut sjuka patienter med anestesiologiska behov oavsett var det sker. Ett nödlarm aktiveras när en patient försämras och är i akut behov av vård och för att kunna hantera den situationen måste narkossjuksköterskan kunna fatta snabba beslut. Vid nödlarm utanför operationssalen kan narkossjuksköterskan träffa okända medarbetare som han eller hon behöver samarbeta och kommunicera med för att få en trygg och säker vård. Sikta: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att delta i nödlarm utanför operationssalen. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Tio anestesisjuksköterskor från ett medelstort akutsjukhus i södra Sverige intervjuades enligt en frågeguide med semistrukturerade frågor. Datamaterialet analyserades till en latent nivå i enlighet med Erlingsson och Brysiewicz (2017) innehållsanalys. Resultat: Det övergripande temat var Arbete i en förändrad kontext. Narkossjuksköterskorna beskrev att larmets placering och typ påverkade deras upplevelser. Att inte ha tid att förbereda sig var utmanande men också spännande och ibland kunde förväntningarna på deras yrke leda till en känsla av press. Ett välfungerande samarbete var viktigt men kunde försvåras genom att arbeta med okända teammedlemmar. Det fanns ett behov av att reflektera över deras erfarenheter både individuellt och med teammedlemmar. Slutsats: Vid deltagande vid nödlarm utanför operationssalen placeras anestesisjuksköterskan i ett förändrat sammanhang. För att känna sig trygg är det viktigt att känna till platsen och utrustningen och teammedlemmarna där. Reflektion är nödvändig för anestesisjuksköterskans möjlighet att utveckla hållbar hälsa och för att få kunskap om larmen.

Postoperativ smärta i samband med kirurgi är ett vanligt förekommande tillstånd eftersom smärta är en komplex och individuell upplevelse. För att kunna ge adekvat smärtlindring behöver anestesisjuksköterskor vara öppna för och implementera andra metoder, så kallade icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder. Musik och TENS är två icke-farmakologiska metoder som kan lindra postoperativ smärta. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att se till varje patients enskilda behov och ge individuell vård med personen i centrum. Vården är under konstant utveckling och för att utvecklas hållbart krävs det forskning kring användning av alternativa metoder som tillägg till farmakologisk smärtbehandling. Syftet med studien var att undersöka effekten av musik eller TENS som tillägg till farmakologisk behandling för att lindra postoperativ smärta. En systematisk litteraturöversikt har gjorts. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna Cinahl och Medline. Totalt inkluderades 19 kvantitativa artiklar som uppnådde medel eller hög kvalitet efter kvalitetsgranskning. Studierna innefattade olika typer av ingrepp, där alla deltagare var över 18 år samt både män och kvinnor. Alla artiklar var godkända av etisk kommitté eller granskningsnämnd. Resultatet redovisas utifrån två kategorier: musik och TENS. Både musik och TENS visade sig vara säkra metoder som gav effekt på den postoperativa smärtan, dessutom kan TENS minska opioid konsumtionen. Musik och TENS kan tillämpas av anestesisjuksköterskor. Musik är en kostnadseffektiv metod medan TENS inte är det. Det krävs ytterligare forskning kring både musik och TENS inom perioperativ vård. / Postoperative pain after surgery is a common state because pain is a complex and individual experience. To be able to give adequate pain relief, nurse anesthetist should be open to and implement other methods, such as alternative therapies. Music and TENS are two alternative therapies that could ease postoperative pain. The nurse anesthetist has a responsibility to see every patients individual need and give person centered care. Healthcare is under constant development and to achieve sustainable development, research is needed on how to use alternative therapies in addition to pharmacological pain relief. The aim of this study was to examine the effect of music or TENS as an addition to pharmacological treatment to ease postoperative pain. A systematic review was conducted. The databases Cinahl and Medline were used for the search for scientific articles. Which in total consisted of 19 quantitative articles that achieved medium or high quality after a quality review was performed. The studies included different types of surgeries, all participants were 18 or older, as well as both male and female. All articles were approved by an ethics committee or review board. The results are categorized into two main outcomes: music and TENS. Both music and TENS proved to be safe alternative therapies that had positive effects on the postoperative pain perception, in addition TENS seemed to decrease the opioid consumption. Both music and TENS can be administered by nurse anesthetists. Music is a cost-effective method whereas TENS is not. However, both music and TENS need to be researched further in perioperative care.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskan i en prehospital miljö ställs inför utmaningar när en svår luftväg inte längre kan hanteras genom basal luftvägshantering. Denna situation kräver spetskompetens inom avancerad luftvägshantering och anestesi, samt särskilda hjälpmedel. Inom vissa regioner finns en prehospital förstärkningsenhet som har som uppgift att komplettera ordinarie verksamhet med spetskompetens när det finns behov av avancerad luftvägshantering. Syfte: Syftet med studien var att studera anestesisjuksköterskors strategier vid hantering av svår luftväg i en prehospital förstärkningsenhet. Metod: En kvalitativ studie med datainsamling via enkät tillämpades och analyserades med kritisk incident teknik (CIT). Sexton anestesisjuksköterskor i en prehospital förstärkningsenhet i Sverige besvarade enkäten. Resultat: Analysen ledde fram till fyra betydelsefulla strategier för att hantera en svår luftvägprehospitalt. Förberedelse i att ställas inför en svår luftväg, mental förberedelse på väg ut på larm, möjligheten att lägga upp en primär samt en sekundär plan tillsammans med kollegan och att våga agera direkt var strategier som identifierades för att hantera en svår luftvägprehospitalt. Detsamma gällde att ta beslut i tid, att flytta patienten så att omhändertagandet inte behövde anpassas i onödan av omständigheter som kanske gick att undvika, att skapa åtkomst och insyn till patientens luftväg och ha närhet till egen utrustning vid hantering av en svår luftväg. Kollegan, teamkänsla, kommunikation, igenkännande, förståelse för varandras uppdrag och kännedom om varandras arbetssätt och utrustning var framgångsfaktorer för att få ett bra och effektivt teamarbete runt den svårt sjuka patienten. Utrustning som normalt inte fanns i en akutambulans som videolaryngoskop, endotrakealtub förberedd med ledare, kapnograf och en bra sug var framgångsfaktorer för att hantera en svår luftväg prehospitalt. Slutsats: Resultatet kan komplettera specialistutbildningar och introduktionsutbildningar för att göra specialistsjuksköterskan bättre förberedd på luftvägshantering i en prehospital miljö. Kunskapen kan bidra till en större förståelse för hur den svåra luftvägen på olika sätt kan undvikas eller hanteras. Basal luftvägshantering skall ambulanssjuksköterskan behärska i sin akutambulans men för hantering av den svåra luftvägen behövs särskild spetskompetens, hjälpmedel och förmåga.

Bakgrund: Interhospitala transporter ökar årligen inom Sverige. För att en interhospital transport skall utföras med god vårdkvalitet ställs höga krav på samarbete mellan de olika professionerna. Ett väl fungerande team underlättar arbetet och leder till ökad trygghet hos personalen vilket troligen kommer att påverka den vård patienten får. Det finns emellertid begränsad kunskap om hur teamarbetet fungerar vid interhospitala transporter och vad personalen har för erfarenhet av det.   Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesi- och ambulanssjuksköterskors erfarenheter av teamarbetet vid interhospitala transporter.   Metod: Studien utfördes med en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes med tolv anestesi- och ambulanssjuksköterskor vid två olika regioner i södra Sverige under våren 2017. Analysen företogs med en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).   Resultat: Resultatet redovisas i fyra kategorier med underkategorier. Erfarenheterna tyder på ett överlag välfungerande teamarbete vid de interhospitala transporterna. Kommunikation, ansvarsfördelning och tidigare erfarenheter uppfattades påverka samarbetet samt den vård som patienten fick. Relationerna i teamet samt attityder hos teammedlemmarna innebär en utmaning för synergin i teamet.   Slutsats: Ett välfungerande teamarbete utgörs av tydlig kommunikation, relationerna i teamet samt grundlig kompetens vilket framkallar en trygghet i teamet. Erfarenheterna av samarbetet vid interhospitala transporter är bra samtidigt som det finns ett behov och en vilja till förbättring. / Background : The interhospitala transports of intensive care patients is increasing every year in Sweden. To make sure that the transport between the various units are- performed to the highest possible level of care it is vital that a high standard of co-operation is performed with all professionals involved. Well organized teamwork eases the workload and helps to give a feeling of security with all staff involved which is then likely to positively affect the care of the patient in focus. However there is still a limited knowledge about how a well functioned teamwork is interpreted between all parts involved in transportation of intensive care patients. Purpose: The purpose with this study was to describe the Nurse anesthetists and Ambulance nurses experiences of teamwork at interhospitala transports. Method: This study was implemented with a qualitative method where semi-structured interviews took place with 12 Nurse anesthetists or Ambulance nurses in two different regions in the south of Sweden during the spring of 2017. The analysis was completed with a qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Result: The result is presented in four categories. The experiences of those involved gave an interpretation of a mainly well-functioning teamwork. However communication, division of responsibilities and competence are main factors with recurring issues which was perceived to affect the cooperation of all professions involved and of course the treatment that the patients receive. The relations in the team as well as the attitudes of the team members funds challenges for the synergy in the team. Conclusion : A well functioning teamwork is built from clear communication, relations in the team and thorough expertise which will lead to a feeling of safety in the team. The experiences of the cooperation in interhospital transports are good, at the same time as there is a need and a will to make improvements.

Bakgrund: Operationssalen är en högteknologisk arbetsmiljö där flertalet yrkesprofessioner arbetar tillsammans. Förutsättningar för att få en välfungerande samverkan är att tillsammans sträva efter att nå ett gemensamt mål. Bristande samverkan kan leda till konsekvenser för individerna i operationsteamet samt till att patientsäkerheten äventyras. Syfte: Syftet var att belysa operationsteamets erfarenheter av samverkan på operationssalen. Metod: En systematisk litteraturstudie som sammanlagt inkluderade 20 vetenskapliga artiklar som analyserats med stöd av Bettany-Saltikov och McSherry (2016) och Stern et al (2020). Resultat: Den föreliggande analysen resulterade i två huvudkategorier samt sju underkategorier. Det som framkom som viktiga aspekte för en god samverkan var att alla har en förståelse för varandras profession, att alla professioner respekterar varandra samt att kommunikationen är tydlig på operationssalen. Något som också framkom var vikten av att trots hierarkisk struktur kunna göra sin röst hörd, känna förtroende för varandra i teamet samt vikten av att känna en tillhörighet med sina kollegor. Slutsats: Att arbeta tillsammans i ett operationsteam innebär ständiga interaktioner mellan olika yrkesprofessioner vilket kräver en välfungerande samverkan på operationssalen. Att dessutom kunna bemöta varandra på ett värdigt sätt, ha förståelse för både sin egen och andras kompetens samt att kunna etablera en god kommunikation är också grundpelarna för en bra samverkan. / Background: The operating room is a high-tech work environment where several different professions work together. Prerequisites for a well-functioning collaboration are to strive together a common goal. Lack of collaboration can lead to consequences for the individuals in the surgical team and to the fact that patient safety is endangered. Objective: The purpose was to shed light on the operating team´s experience of collaboration in the operating room. Methods: A systematic literature study with a qualitative approach was chosen that included a total of 20 articles and analyzed in accordance with Bettany-Saltikov and McSherry (2016) and Stern et al (2020). Results: The analysis is presented in two main themes and seven subcategories. What emerges as important aspects for a good collaboration was that everyone has an understanding of eachother´s profession, that all professions respect eachother and that communication is clear in the operating room. Something that also emerged was the importance of being able to make their voice heard, hierarchical structure, feel trust in eachother and the importance of feeling a sense of belonging with their colleagues. Conclusions: Working together in a operating team means constant interactions between different professions, which requires a well-functioning collaboration in the operating room. In addition, being able to treat eachother in dignified manner, having an understanding of both one´s own and other´s competence and being able to establish good communication are also cornerstones of good collaboration.