The aim of this master thesis is to present the form and effectivity of domestic violence offender programs. The thesis is made up of two main parts. The first part is literary review, while the other one is a research related to the previous theory. The literary review part summarises the programs' goals, and their overall form (form, process, used methods and techniques). The most significant text is the chapter about the effectivity of the programs and then the segment talking about factors increasing the effectivity of those programs. The chapter about the effectivity of the programs is followed by a research, focusing mainly on subjective evaluation (perceived efficiency) of the program from the attendees' point of view. The empirical part is divided into three self-contained sections: 1. creating a network of organisations working with domestic violence offenders, 2. thematic analysis based on final evaluation questionnaires of the individual programs, 3. evaluation of program attendees' interviews. Key words Domestic violence, violence offender, domestic violence offender program, program forms, program effectivity, effectivity increasing factors

The purpose of the study is to discover whether exposure to domestic violence leads to higher rates of special education placement. The problem of concern is the effect of domestic violence exposure to children, which results in psychological and behavioral problems that may lead to school difficulties and placement in special education programs.

Att uppleva våld mellan föräldrar är en av de värsta formerna av våld ett barn kan utsättas för, och det kan medföra trauman och hälsoproblem ända in i vuxenlivet. När kvinnan tar sig ur relationen och får en placering på skyddat boende får barnen ofta följa med. Barnen får inget eget placeringsbeslut och det finns inga direkta riktlinjer för skyddade boenden. Tas det ett samhälleligt ansvar för dessa barn? Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om vilka insatser som finns tillgängliga för barn som lever i skyddat boende tillsammans med sina mammor. Vi ville uppmärksamma barnens behov och vilka rättigheter barnen har enligt lag, samt ta reda på om de insatser barnen erbjuds kan anses tillräckliga för att tillgodose dessa behov. Studien har genomförts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju professionella med erfarenhet av barn på skyddat boende i Stockholms län. Resultatet analyserades med hjälp av en teoretisk referensram bestående av utvecklingsekologi, anknytningsteori och traumamedveten omsorg, samt kompletterades med nationell och internationell forskning. Studiens resultat visar att många barn mår dåligt och har behov av kris- och traumabearbetning, samt att de kan lida av tristess på boendena. Vidare visar resultatet att andra viktiga aspekter som spelade en stor roll för barnens återhämtning var mammans föräldraförmåga samt möjligheten att skapa normalitet i sin vardag med hjälp av rutiner, skola och sysselsättning. Andra vuxna att ty sig till var också betydelsefullt. Det framkommer dock att det finns en problematik runt samarbetet med andra aktörer som bland annat socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin och kommunen. Vilka insatser barnen erbjuds och får tillgång till visade sig skifta oerhört mycket beroende på vilket boende de hamnade på. / Intimate partner violence is one of the worst forms of violence a child can experience and it can lead to trauma and health problems all the way into adulthood. When a woman leaves a relationship and is placed in a women's shelter, the children often accompany her. Children are not subject to separate placement decisions and there is no direct regulation of shelters. Does society take responsibility for these children. The aim of this study was to contribute knowledge about the services available for children who live in shelters with their mothers. We wanted to shed light on the needs of these children and their legal rights, and to see if the services offered to these children could be considered sufficient to satisfy their needs. The study was conducted through qualitative, semi-structured interviews with seven professionals who have experience with children in sheltered housing in Stockholm county. Results were analyzed using a theoretical framework composed of developmental ecology, attachment theory, and transforming care, complemented with national and international research. The results show that many children are emotionally distressed and in need of crisis intervention and trauma-focused therapy, and that they suffer from boredom at the shelters. The results also show that other important aspects that played a major role in children's recovery were the mother’s parenting competence and the chance to create normality with the help of routines, school and activities. The presence of other adults also mattered. It appears however, that there are problems in collaboration with other actors such as, among others, social services, child and adolescent psychiatry and the municipality. The services that are available to children differ greatly among shelters.

Utgångspunkten inför studien är att våld i nära relationer inte sällan benämns som mäns våld mot kvinnor och syftar till att det är ett fenomen som främst förekommer inom heterosexuella relationer, där mannen framförallt ses som förövaren. Vi ser att våld i samkönade relationer därigenom riskerar att inte bli lika uppmärksammat. Från litteraturen går det att utläsa att det kan påverka tillgången till stöd och hjälp för personer som lever i våldsamma samkönade relationer. Vidare ser vi även att hbtq-personer, världen över, många gånger lever utan samma rättigheter som heterosexuella. Studien har som syfte att undersöka hur våld i samkönade relationer, uppbrott och bemötande kan uppfattas och beskrivas från personer som levt i en våldsam samkönad relation. Studiens material har samlats in från offentligt publicerade, personliga, berättelser på sociala forum, både internationellt och nationellt. Studiens resultat visade att våldet i en samkönad relation kan beskrivas på liknande sätt som våld i nära relation. Däremot framgick det i resultatet att målgruppen kan stå inför en specifik utsatthet till följd av samhällets struktur och normer. Denna aspekt återfanns i våldets olika uttryck, uppbrott och bemötande. Det är en aspekt som vanligtvis inte återfinns i våld i nära, heterosexuella, relationer. Ett annat resultat från studien var att hjälp- och serviceorganisationer inte ansetts vara behjälpliga och anpassade att bemöta målgruppen. Däremot framkom det att individuella professionella har ansetts behjälpliga i uppbrottet och tiden efteråt. Det återfanns även ett märkbart fenomen inom resultatet där män som är utsatta av våld tenderar stå utanför samhällets skyddssystem. Det framgick att mäns utsatthet, i sig, osynliggörs genom samhällets förutfattade meningar kring maskulinitet och mannens roll i samhället. Slutsatser från studien är att våld i samkönade relationer till stor del liknar det våld som återfinns i våld i nära relationer, men att det finns aspekter som skiljer sig. Dessa aspekter utgörs av hbtq-personers generella, och karaktäristiska, utsatthet i samhället och kan leda till att personerna blir dubbelt isolerade. Slutligen har vi även kunnat dra en slutsats om att heteronormen i ett samhälle kan bidra till att fenomenet blir obelyst. / Our prior view is that violence in close relationships is not often referred as men's violence against women and aims to be a phenomenon which mainly occurs in heterosexual relationships, where the man is the perpetrator. Therefore, violence in same sex relationships risks not being as well known. Based on the literature this may affect access to support and help for people living in violent same sex relationships. Furthermore, we also see that LGBTQ-people often live without same rights as heterosexuals. The aim of this study was to investigate how break-up and response regarding violence in same sex relationships can be perceived and described from people who have lived in a violent same sex relationship. The materials of the study have been collected from publicly published, personal, stories on social forums, both internationally and nationally. The results of the study show that violence in a same sex relationship can be expressed similarly as violence in a close relationship. However, the results showed that the target group can face a specific vulnerability as a result of the structure and norms of society. This aspect was found in various expressions, break-up and response of violence. It is an aspect usually not found in violence in close, heterosexual, relationships. Another result was that aid and service organizations were not considered helpful nor adapted to meet the target group. However, it emerged that individual professionals were considered helpful in the break-up and afterwards. There was also a noticeable phenomenon where men who were subjected to violence tend to be outside the social protection system. It appears that men's vulnerability is invisible through society's preconceived notions of masculinity and man's role in society. Conclusions drawn in the study are that violence in same sex relationships is similar to the violence found in close relationships, though there are aspects that differ. These aspects constitutes from LGBTQ-peoples general vulnerability in society and how it risks causing them to become doubly isolated. Finally, we have been able to conclude that the heteronorm can contribute to the phenomenon going unresolved.

I denna uppsats har vi studerat 12 tingsrättsdomar från åren 2017 - 2019, där tingsrätten avgjort frågan om vårdnad, boende och umgänge där den ena föräldern dömts för våldsbrott (bl.a. misshandel och olaga hot) mot den andre föräldern och/eller deras barn. Vi har studerat hur tingsrätten dömer utifrån föräldrabalken 6 kap. 2 a §, men även undersökt i vilken utsträckning tingsrätten har dömt som socialtjänsten föreslagit i sin vårdnadsutredning och vilka de huvudsakliga skälen har varit när tingsrätten upplöst den gemensamma vårdnaden. Resultatet visar att tingsrätten har lutat sig mot bestämmelserna i FB 6 kap. 2 a § i samtliga domar utom i ett fall. Endast i undantagsfall har tingsrätten haft huvudfokus på det våld som inträffat. I de flesta av domarna har förekomsten av våld verkat vara av underordnad betydelse i jämförelse med barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. I vår studie har vi även undersökt hur tingsrätten förhåller sig till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad. Endast i en dom skrev tingsrätten att hänsyn måste tas till barnets åsikt med beaktande av barnets ålder och mognad. I det fallet var barnet 14 år. Då det kommer till tingsrättens resonemang kring om den gemensamma vårdnaden ska bestå eller upplösas, kunde vi se att föräldrarnas samarbetsförmåga har haft en större påverkan på utfallet än faktumet att en förälder är dömd för våldsbrott inom familjen. Vad gäller huruvida tingsrätten dömer som socialtjänsten föreslagit, kunde vi se att tingsrätten mestadels dömde som socialtjänsten föreslagit gällande vårdnaden och var barnet skulle ha sitt stadigvarande boende. Angående frågan om huruvida barnet skulle ha umgänge med föräldern som utövat våld, skiljde sig dock tingsrättens dom från socialtjänstens förslag. I en tredjedel av domarna var socialtjänstens förslag på beslut att inget umgänge skulle ske mellan barnet och föräldern som utövat våld. I samtliga av dessa vårdnadsmål dömde tingsrätten ändå till umgänge mellan barnet/barnen och den förälder som dömts för våldsbrott inom familjen. En av studiens slutsatser är att barn, trots att de i lagens mening har en viss makt och rättigheter, i praktiken i princip saknar makt att påverka sin egen livssituation i vårdnadstvister där frågan om vårdnad, boende och umgänge avgörs. Den makten verkar näst intill uteslutande tillhöra vuxna. / In this essay, we have studied twelve district court judgments from 2017 - 2019, where the district court decided on custody, residence and contact. In these cases, one parent has been convicted of abuse against the other parent and/or their children, which includes assault and unlawful threats. We have investigated the extent to which the district court has ruled in favour of the proposals of social services in its custody investigation and what the main reasons have been when the district court dissolved the legal joint custody. The results show that the district court has relied on the provisions of föräldrabalken chapter 6, 2 a §, in all judgments except one. Only in unique cases, the district court has had its main focus on the violence that has occurred. In most of the judgments, the incidence of violence seems to be of secondary importance compared to the child's need for a close and good contact with both of his/her parents. In our study, we have also investigated how the district court relates to the child's will, taking into account the child's age and maturity. Only in one judgment did the district court write that the child’s opinion must be taken into account, due to the age and maturity of the child. In that case, the child was 14 years old. When it comes to the district court's reasoning on whether legal joint custody should be upheld or dissolved, we could observe the parents' ability to cooperate had a greater impact on the outcome than the fact one parent has been convicted of domestic violence within the family. The district court mostly rules in accordance with what social services had proposed regarding custody and residence. However, regarding the question of whether the child should have contact with the parent who has been violent in the past, the district court has ruled against the proposals of social services. In a third of the judgements, social services advised that no contact should take place between the child and the parent who had been violent. In all of these custody cases, the district court ruled to allow visitation between the child and the parent convicted of domestic violence. One of the study's conclusions is that, although children in the sense of the law both have a certain power and rights, are nevertheless almost powerless to influence their own life situation in custody disputes where the issue of custody, housing and visitation is decided. That power, to influence the child's life, seems to belong to the adults.

Syftet med denna studie är att undersöka om socialarbetare tillämpar genusmedvetenhet i arbetet med personer som är utsatta för våld i nära relationer, och hur det i så fall uttrycker sig i mötet med dessa klienter. För att besvara dessa frågeställningar har en kvalitativ ansats tillämpats, med vinjettintervjuer som metod. Den hypotetiske klienten var för tre av informanterna en våldsutsatt man och för tre informanter en våldsutsatt kvinna. Informanternas svar jämfördes sedan och analyserades med hjälp av tidigare forskning på området samt teorier om genus, stereotyper och institutionalisering. De slutsatser vi kunnat dra genom denna studie är att socialarbetare till viss mån påverkas av könsstereotypa föreställningar och att man gör skillnad mellan könen vad gäller insatser, bedömningar och bemötande. Dock har vi även sett att det alltid finns en vilja att hjälpa klienten om behovet finns, i den mån det är möjligt utifrån bland annat det politiska och ekonomiska läget. / The aim of this essay is to examine if social workers apply gender awareness when meeting individuals exposed to domestic violence and how it is expressed in the meeting. To answer these questions, a qualitative approach has been used, with vignette interviews as method. Three of our informants were given a scenario where the client was a man, and three informants were given the exact same scenario but with a female client. The informant’s answers were compared and analyzed through former research and theories such as gender theory, stereotypes and institutionalization. Our conclusions of this study show that social workers, to some extent, are influenced by gender stereotypes and that they distinguish between men and women regarding treatment, assessments and decisions. However, we have also seen that there is always a will to help the client if needed, if it is possible due to the political and economic situation.

For centuries women have experienced domestic violence from men they know, as a consequence of which many turn to public services for support. Traditionally, these services have failed to provide adequate support, yet it is through these interactions with the services that abused women's lives are shaped and defined. Service providers therefore need to hear their voices in order to develop effective support services that enable survivors to 'move on' with their lives. A government initiative ¬- the Supporting People Programme (SPP) - has the potential to ensure that housing support providers develop their services in this manner. The main aim of the SPP is to place service users at the 'heart' of the system through user participation. Whilst this is certainly a step in the right direction, my concern is whether this actually happens or whether services adopt a tokenistic approach to user participation that marginalises and silences women survivors. My primary research question, therefore, is: 'What is the impact of the SPP on women survivors of domestic abuse?' Using a research design that included document analysis, observation and semi-structured interviews, I argue that the SPP has the potential to improve the lives of survivors and even to ameliorate, if not eradicate, domestic abuse. However, far from achieving this, the SPP through lack of commitment to ensuring that services actually meet the funding requirement of user participation continues to marginalise and silence the voices of women survivors.

Syftet med denna studie är att undersöka hur skolkuratorer uppmärksammar barn som bevittnat våld i hemmet samt hur barnpsykiatrikuratorer uppfattar att barnen påverkas av detta. Vi har valt att använda en kvalitativ metod och samlat in material från respondenterna genom semistrukturerade intervjuer. Enligt tidigare forskning kan barn påverkas negativt av att bevittna våld i hemmet, vilket visas genom inåtagerande eller utåtagerande beteende samt genom att barnet upplever somatiska besvär. Resultatet från respondenterna överensstämmer till stor del med forskningen gällande hur barnen visar att de inte mår bra samt hur de kan påverkas både kort- och långsiktigt. Slutsatserna för denna studie är att barnen oftast uppmärksammas av skolkuratorer genom att en lärare eller skolsköterska gör dem medvetna om att ett barn har problem, samt att en empatisk kurator i en inbjudande miljö skapar trygghet för barnen. Det behövs dessutom mer resurser vid vidarehänvisning av barnen, för att de skall få nödvändigt stöd och skydd. Ytterligare slutsatser är att det inte finns några specifika signaler som barnen uppvisar vid den här problematiken, utan det kan vara inåtagerande likväl som utåtagerande signaler, samt psykosomatiska signaler. Barnen kan få både kort- och långsiktiga symtom i form av till exempel koncentrationssvårigheter, aggressivitet och passivitet. / The aim of this study is to research how school counselors note children that has witnessed domestic violence and how child psychiatry counselors perceive that children are affected by this. We have chosen to use a qualitative method and collect material from respondents through semi-structured interviews. According to previous research children can be adversely affected by witnessing domestic violence, as shown by the inward or outward behavior, and by the child experiencing somatic pains. The result from the respondents comply largely with the research regarding how children show that they aren’t doing well and how they can be affected both short and long term. The conclusions of this study show that children often are encountered by school counselors through a teacher or school nurse making them aware of a child that has problems, and that an empathetic counselor in an inviting environment creates security for the children. At times of referring the children further for necessary support and protection, there is a need for more resources. Further conclusions are that there are no specific signals that children exhibit at this problem, but it can be inward as well as outward behavior signals, as well as psychosomatic signals. The children can have both short and long term symptoms such as, for example, concentration difficulties, aggression and passivity.

The aim of the current study was to highlight the social service work with domestic violence against women. In this study, we examined whether there was a difference in the way the social service works and if their effort differ in terms of domestic violence. Moreover, this study investigated how social workers work to prevent future violence against victims also what method they use to find out the causes behind men’s violence against women. A total of four administrative officers were interviewed from two different municipalities. All four officers were actively working with questions concerning domestic violence against women. The content analysis methodology was used as a basis for our questioner which contained twenty questions. This method was chosen because of violence is the basis of social service work. In conclusion, social services in the two municipalities that were studied in this study offer abused women different types of contributions. The type of effort provided depends on women’s individual situations. There are however, no major differences between the ways social services are dealing with domestic violence compared with honor-related violence. In those cases that were received to the two social offices, the underlying causes of violence against women varied. This may possibly include alcohol-related violence and mental illness. Future actions concerns the need of social assistance to work more on developing new methods to mainly protect women from domestic violence also to provide information to women about the social service interventions.

Gender-based violence is a widespread health problem all over the world and in Tanzania, domestic violence and rape within marriage are widely spread. Since nursing students are likely to meet abused women within their future profession, it is important to explore their attitudes towards the subject. The aim with the study was to describe nursing students' attitudes towards domestic violence. The method used was descriptive, quantitative and the instrument used was a questionnaire containing questions from Domestic Violence Blame Scale (DVBS) and Domestic Violence Myths Acceptance Scale (DVMAS), two selfconstructed questions were also added. The respondents (n=30) were nursing students at KCM College, in Moshi Tanzania. The result shows that the general opinion among the students was that the likeliness of domestic violence to occur was affected by situational factors, such as family living conditions. Almost half of the respondents strongly agreed that the Tanzanian society was male-dominated, and that it contributes to the occurrence of domestic violence and many of the students thought that women instigate domestic violence and that they have themselves to blame. Since the result shows that many of the students seem not to fully understand the mechanisms of domestic violence and that they tend to blame the victim for the crime it is essential with more education on the subject. / Våld mot kvinnor är ett omfattande hälsoproblem över hela världen och i Tanzania är våld mot kvinnor, såsom våld i nära relationer och våldtäkt inom äktenskapet, vida spritt. Eftersom sjuksköterskestudenter troligtvis kommer att möta våldsutsatta kvinnor i sitt framtida yrke är det viktigt att undersöka deras attityder kring ämnet. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskestudenters attityder till våld mot kvinnor i nära relationer. Metoden för studien var deskriptiv, kvantitativ och instrumentet som använts är ett frågeformulär med frågor från Domestic Violence Blame Scale (DVBS) och Domestic Violence Myths Acceptance Scale (DVMAS), samt två frågor tillagda av författaren till studien. Respondenterna (n=30) var sjuksköterskestudenter på KCM College, I Moshi Tanzania. Resultatet visar att den generella åsikten bland studenterna var att situationen, som till exempel familjeförhållanden påverkar sannolikheten för att våld mot kvinnor i nära relationer ska uppstå. Knappt hälften av respondenterna höll med om att samhället är mansdominerat, vilket bidrar till förekomsten av våld mot kvinnor och många av studenterna tyckte att våld i nära relationer är en konsekvens av kvinnans eget beteende och att hon får skylla sig själv. Eftersom resultatet visar att många av studenterna inte fullt förstod mekanismerna kring våld mot kvinnor i nära relationer, och att de tenderade till att skuldbelägga kvinnan för brottet, är mer utbildning i ämnet av högsta vikt.