No description available.

No description available.

Syftet med den här uppsatsen är att ur ett genusvetenskapligt perspektiv undersöka hur kvinnligt genus skapas och reproduceras inom nutida kommersiell amerikansk film. Fiktiva karaktärer framställs som binära och dikotoma könskategorier vilka formar, förstärker och speglar rådande könsnormer i det västerländska samhället. I min analys beskriver jag hur kvinnor och kvinnlighet framställs (i kontrast till män och manlighet) i filmen Djävulen bär Prada, som ett exempel på populär amerikansk nutida film. Därutöver beskriver jag tematiskt återkommande likheter i fyra andra filmer inom genren för att därigenom förtydliga analysen. Med slutsatserna ämnar jag att illustrera och konkretisera hur media konstruerar ett för samtiden ”önskvärt” kvinnligt genus.

Denna uppsats ämnar undersöka om och hur den strukturella vardagsrasismen upplevs av afrikaner i Sverige. Stor fokus ligger på att undersöka diskriminering i Sverige vilket leder till att orsaken till diskriminering, rasism, inte får det utrymme som den behöver. Detta har dock sina nackdelar då man riskerar att genom detta inte erkänna förekomsten av den rasism som finns i vårt samhälle i dagens Sverige. Genom en kvalitativ studie med djupintervjuer har jag i denna uppsats lyft fram upplevelsen av den strukturella vardagsrasismen. Den teoretiska bakgrunden för detta har varit social konstruktivism samt en "vi och de andra" uppdelning som lägger grunden för kategorisering och stigmatisering av de andra som sedan kan leda till rasistiska åsikter. Det empiriska materialet har visat på att det finns en upplevelse av strukturell vardagsrasism bland afrikaner i Sverige, att den upplevs som dold och att dess förekomst många gånger förnekas och förminskas i samhället. Detta leder sedan till slutsatserna om att det behövs mer forskning kring rasism och etnicitet för att kunna synliggöra dessa strukturer i samhället och därmed motarbeta den strukturella vardagsrasism som förekommer i Sverige idag.

I det nutida västerländska samhället är frågor kring etnicitet, identitet och vithet ständigt aktuella. Politiska framgångar i många europeiska länder för högerextrema partier lyfter återigen fram frågor kring etnisk tillhörighet och vad detta faktiskt innebär och får för konsekvenser i samhället. Denna undersökning syftar till att undersöka hur fyra unga kvinnor med sitt eget eller sina föräldrars ursprung i ett annat land upplever processer av identitetsskapande utifrån föreställningar om etnicitet och vithet. Genom intervjuer med dessa kvinnor analyseras om de upplevt etnicitet som viktigt i identifikationsprocessen, hur de upplevt utanförskap och hur de ser på framtiden i ljuset av denna politiska utveckling. Slutsatsen av denna undersökning är i korthet att etnicitet inte alltid varit viktigt för dem, men att det gjorts viktigt av samhället när de blev äldre. Vidare är att det inte handlar om etnicitet utan om avvikande kroppar och att framtiden handlar mycket om tankar kring ett ”hemland” som andra ser som deras men som de själva inte ser som sitt eget. / In contemporary western society questions about ethnicity, identity and whiteness are constantly present. In many European countries political success for nationalist right wing parties once again reveal questions about ethnic belonging, what this actually means and what consequences it has for society. The purpose of this essay is to study how four young women, who trace their own or their parents origin in another country, experiences processes of identification regarding preconceptions about ethnicity and whiteness. Through interviews with these women the questions if they have experienced ethnicity as being important in there identification process, how they have experienced feelings of being denied full access to the Swedish society and how they view their future in light of this political development, are analysed. The conclusion of this study is in essence that ethnicity was not always important for them, but society made it important when they became older. Further more, that it is not a question about ethnicity instead it is about deviating bodies and that their thoughts about the future evolve around a ”homeland” which others see as theirs but they themselves do not.

The aim of this essay is to examine the ambivalence that I consider work of solidarity carried out from majority position to be associated with, and whether it makes sense to understand the relationship between majorities and minorities involved in this work by using the concepts of race and whiteness. Through Ruth Frankenbergs work on white women and race I consider whiteness to be a racialized position, and through Sara Ahmeds phenomenology of whiteness, which describes racialization as made through the orientation of bodies, I investigate how this racialized position is shaped and maintained by the solidarity work. The study is based on qualitative interviews with four White women engaged in two organizations that works on integration of female immigrants through creating jobs in a cooperative and through educating in national and familial democracy. The work of solidarity told of by the interviewees seems to produce racialized notions about immigrated people of color, which acts as a counterpart to the whiteness that the interviewees themselves possess. At the same time, the work also challenge this binary division, especially by incorporating the non-white women in what in this essay is called "the white world". / Uppsatsens syfte är att undersöka de ambivalenser som jag utgår ifrån att det solidariska arbete som bedrivs från en normativ majoritetsposition är präglat av och huruvida det är meningsfullt att förstå relationen mellan majoriteter och minoriteter involverade i detta arbete med hjälp av begreppen ras och vithet. Genom Ruth Frankenbergs studie av vita kvinnor och ras förstår jag vithet som en rasifierad position, och genom Sara Ahmeds "vithetens fenomenologi", som beskriver rasifiering som kroppars orientering mot varandra, undersöker jag hur denna rasifierade position skapas och upprätthålls genom solidaritetsarbete. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med fyra vita kvinnor engagerade i två olika organisationer som arbetar med integration av den strukturella kategorin "immigranter som är kvinnor", dels genom att driva ett kooperativ där personer ur denna kategori kan söka arbete och dels genom att utbilda samma kategori människor i nationell och famijär demokrati. Det solidariska arbete som intervjupersonerna berättar om tycks skapa rasifierade föreställningar om icke-vita immigranter, vilka fungerar som motbild till den vithet som intervjupersonerna själva besitter. Samtidigt utmanar arbetet också den binära uppdelningen mellan vit och icke-vit, inte minst genom att inkorporera de icke-vita kvinnorna som deltar i organisationerna i vad som i uppsatsen kallas för "den vita världen".

The aim of this study is to use empirical investigation to collect data and analyze the constructed normative ideas and concepts within the discourse of interculturality. We used the perspective of social constructions as a means of understanding the underlying normative discourses. We used critical white studies to get an alternative understanding on the constructed normative discourses. The investigation was an etnographic study of a preeschool in a multicultural suburb in Stockholm. We used quality methods such as focus groups discussions as the main material for our discourse analysis and did etnographic observations as a complement. The results showed that the preeschool teachers constructed interculturality in the same way as we understand multiculturality and thought the swedish language to be one of the most important elements in their deifinition of interculturality. They constructed the families at the preeschool in a position where they stood in opposition against the families in the inner city of Stockholm, which stands for the normative white majority society

För de flesta barnen i dagens samhälle fyller barnboken en väsentlig funktion för inlärning och socialisering samtidigt som den kan förstås som ett möte med världen varigenom barns identitet börjar konstrueras i tidig ålder. I denna studie har representation i ett urval svenska barnböcker undersökts utifrån ett kritiskt rasperspektiv i syfte att framhäva ras som en aktuell analytisk ingång i barnbokens värld. Utgångspunkten i rapporten är att barnboken både ger inblick i människans föreställningar om samhället och bidrar till att återskapa dessa. Mot bakgrund av den historiska konstruktionen av ras i Sverige och utvecklingen av den svenska självbilden undersöks representationen i barnböckerna som en institutionaliserad praktik genom vilken en rasgrundad maktordning re/produceras. I studien tillämpas både en kvantitativ och en kvalitativ forskningsansats för att kartlägga representationen i de utvalda böckerna och tolka denna genom en hermeneutisk analysmetod. Resultatet från studien visar att det finns en övervägande vithetsnorm i de undersökta barnböckerna. Genom tolkningen av representationsmönstret påvisas hur görandet av ras i barnböckerna bottnar i en systematisk konstruktion av en normerande vithet som görs till centrum genom att definiera alteriteten som perifer. Därtill förs en diskussion om etik och läsning som inbegriper frågor om ansvar, rättvisa och barnbokens roll för utvecklingen av det kritiska tänkandet hos barn. Med utgångspunkt i resultatet framhålls frågor om representation i barnboken som en angelägenhet med politisk signifikans som kan påverka sättet på vilket såväl det nutida som det framtida samhället organiseras.

En betydelsefull effekt av förskollärares val av böcker för barn är att en bok förmedlar normer till barn. Denna uppsats syfte har varit att undersöka hur bild och text framställer normer i normbrytande bilderböcker. Våra frågeställningar behandlar på vilket sätt heteronormativitet och vithet framställs i bilderböckerna samt vad förmänskligade djur gör med normbrytande framställningar i bilderböckerna. Vi har studerat fem stycken utvalda bilderböcker som bryter mot normer med visuell textanalys som metod. Som teoretiskt perspektiv har vi använt socialkonstruktivism, att samhället är social konstruerat i människors samspel med varandra och de analytiska begreppen är vithet och heteronormativitet.Resultatet av heteronormen i bilderböckerna visade sig ha en modern syn och flera olika familjekonstellationer framställdes. Angående vithet syntes det att trots goda intentioner till att bryta normer bidrog det till att normer om vithet förstärktes. Förmänskligande djur möjliggör att fler barn kan känna igen sig i bilderböckerna samt att det kan vara enklare att ta upp känsliga och obehagliga ämnen med karaktärer av djur. Det blir svårt att dra en generell slutsats av framställningen med förmänskligade djur då det är handlingen i boken som är avgörande. Beroende av bilderbokens ämne är det ibland mer fördelaktigt med framställning av mänskliga karaktärer och ibland med djur.

In this thesis I interview three Swedish-born or raised racialized gay and bisexual individuals. The purpose is to examine the interviewees' experiences of being racialized and gay/bisexual in Sweden, and how they handle their experiences on an individual level. To do so I use queer theory and Sara Ahmed's phenomenology.I find that whiteness plays a crucial role in the interviewees' lives. Due to a homonationalistic logic, the interviewees are often assumed to be heterosexual. At the same time, a homonationalistic logic leads them closer to whiteness and sometimes enables them to pass as white when “coming out” as gay or bisexual. Furthermore, I find that dating white can serve both as a protection against racism and generate benefits, while it also comes with a risk in form of racism, fear of racism or lack of support when exposed to racism. These experiences have led some of the interviewees to date mainly racialized people as a form of resistance. The thesis also shows that the interviewees often feel excluded in LGBTQ gatherings and places due to being racialized, but at the same time feel safe in relation to their sexuality. All interviewees raise antiracist organization as a way of handling the feeling of being out of place in white LGBTQ-contexts.