A total of 58 percent of elderly individuals receiving elderly care report experiencing loneliness, as indicated by the National Board of Health and Welfare's annual survey focused on this demographic. Regardless of the adverse effects of loneliness on health, addressing and acknowledging involuntary loneliness is crucial, given its potential to cause discomfort and diminish the wellbeing of the elderly. The objective of this study is to explore how aid officers, through conversations with the elderly, identify and address loneliness among this population. Additionally, the study aims to understand the actions aid workers take upon recognizing loneliness. The goal is to determine whether aid officers' perceptions of loneliness in the elderly are linked to various interventions provided by social services for this demographic. The research questions focus on how aid officers observe and address feelings of involuntary loneliness in the elderly, the nature of the needs assessment conducted by aid officers regarding these feelings, and the types of interventions offered to address loneliness among the elderly. The study adopts a qualitative approach, involving interviews with four aid officers from the Health Care and Care Administration. These aid officers are responsible for approving interventions, including social care for the elderly. The theoretical framework for interpreting the findings encompasses the activity theory and continuity theory. The results and analysis indicate that aid officers individually recognize and address loneliness in the elderly. However, they operate within common guidelines and templates, particularly in the context of social interventions where loneliness plays a role in the assessment for granting social interventions.

Tidigare forskning har visat att det förekommer brister i samverkan mellan socialtjänsten och andra professioner utifrån att det inte finns en gemensam bild av barnet och den unges svårigheter. Syftet med denna studie är att undersöka hur socialsekreterare på socialförvaltningen och biståndshandläggare på vård- och omsorgsförvaltningen LSS upplever samverkan i ärenden som rör barn och unga med NPF- diagnoser. Detta är en samverkansuppsats med socialförvaltningens barn och ungdomsenhet vilket innebär att vi har slagit ihop vår idé om det ämne vi från början tänkt att skriva om tillsammans med förvaltningen. För att uppnå syftet harvi genomfört en intervjustudie med åtta antal yrkesverksamma i olika verksamheter. Studiensempiriska material är analyserat med hjälp av kvalitativ innehållsanalys samt samverkansteori och Lipksys teori om gräsrotsbyråkrati. Av resultatet framkommer det att handläggarna från respektive förvaltning upplever hinder i samverkan mellan varandra utifrån organisationens olika regelverk samt utifrån handläggarnas olika synsätt om varandras arbeten. Resultatet visar ocksåatt handläggare från respektive förvaltning upplever att det finns behov av samverkan mellan varandra i vissa ärenden som rör barn och unga med olika NPF- diagnoser. Detta för att tillsammans kunna tillgodose klientens behov genom att arbeta utifrån ett helhetsperspektiv. Dessutom skildrar resultatet i hur intervjupersonerna menar att samverkan kan stärkas, då handläggarna berättar att ökad kommunikation mellan förvaltningarna ökar kunskap hos handläggare om varandras arbeten vilket resulterar i att förbättra förutsättningarna för samverkan.