Människor i alla åldrar använder mobiltelefoner och sociala medier. I och med ökad tillgång till digitala medier är det viktigt att förstå vilka effekter detta har på barns aktivitetsmönster. Syftet med studien var att beskriva hur barns mobilanvändning påverkar deras aktivitetsmönster, baserat på vårdnadshavares upplevelser. Metoden som användes var kvalitativ design. Som urvalsstrategi valdes snöbollsurvalet. Deltagarna i studien bestod av fem kvinnliga vårdnadshavare, vars tioåriga barn använder mobiltelefoner dagligen. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer och databearbetningen utfördes utifrån en kvalitativ induktiv innehållsanalys. Resultatet visade att tioåriga barn fördröjer, glömmer bort eller undviker att utföra dagliga aktiviteter samt vanor och rutiner till följd av mobilanvändningen. Slutsatsen blev att barns mobilanvändning har en negativ påverkan på deras vardagliga aktivitetsmönster. / People of all ages make use of mobile phones and social media. With increased access to digital media it is important to understand the effects this has on activity patterns in children. The purpose of the study is to describe how children's mobile use affects their activity patterns, based on legal guardian´s experiences. The method used was qualitative design. Snowball sampling was used as a selection strategy. The participants consisted of five female legal guardian´s whose ten-year-old children use mobile phones daily. Data collection was performed with semi-structured interviews and data processing based on a qualitative inductive content analysis. The results showed that ten-year-old children delay, forget or avoid performing in daily activities, habits and routines because of mobile phone use. The conclusion was that children's mobile phone use affect negatively on their everyday activity patterns.

Inledning och Bakgrund: Vid arbete tillsammans med personer som drabbats av stroke är det vanligt att arbetsterapeuter använder sig av både funktionsbedömningar och av aktivitetsbaserade bedömningar. Flera studier belyser vikten av att sätta mål tillsammans med patienten, men det finns faktorer som hindrar eller möjliggör att målformulering utförs.  Syfte: Syftet var att beskriva hur arbetsterapeuter på strokeenheter i Sverige arbetar med utredning och målformulering tillsammans med personer som drabbats av stroke. Metod: Designen är en beskrivande, kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Avsiktligt urval användes för att rekrytera deltagare. Datainsamling utfördes genom semistrukturerade intervjuer av nio arbetsterapeuter. Dataanalys utfördes genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet kunde sammanfattas i den övergripande huvudkategorin Aktivitetsförmåga bedöms med olika tillvägagångssätt. Den bestod av fyra kategorier: Lära känna patienten, Funktions- eller aktivitetsbedömning?, Hinner inte sätta mål, MEN... samt Kliniskt resonemang.  Slutsats: Genom angreppsättet True top-down får arbetsterapeuten verktyg att skapa sig en bättre helhetsbild av den strokedrabbade personens aktivitetsförmåga. Motor and Process Skills Rating Form kan erbjuda ett stöd i att beskriva och dokumentera vad som observerats i en aktivitetsbedömning. För att målformulering ska utföras i större utsträckning på strokeenheter, behöver rutiner utarbetas. / Introduction: When working with individuals suffering from stroke, it is common that occupational therapists use both function-based and occupation-based assessments. Several studies highlight the importance of goal-setting together with the patient, but there are factors that either prevent or enable goal-setting to be carried out. Aim: The aim was to describe how occupational therapists at stroke units in Sweden work with evaluation and goal setting together with persons who has suffered a stroke. Method: The study was performed using a descriptive, qualitative interview design with an inductive approach.  Purposive sampling was used to recruit participants. Data was collected using semi-structured interviews with nine occupational therapists. The collected data was analysed in line with qualitative content method.   Results: The results was summarized in the overarching main category Occupational capacity is assessed using different approaches. The main category contained four categories: Getting to know the patient, Function- or activity assessment?, Not having the time for goal-setting, BUT... and Clinical reasoning.   Conclusions: Through the True top-down approach, the occupational therapist gets tools to create a better overall picture of the occupational capacity of the stroke patient. The Motor and Process Skills Rating Form can offer support in describing and documenting an observation. An elaborate process and routines need to be carried out to enable goal-setting in a greater extent at stroke units in Sweden.

Aktivitet som terapeutiskt medium har varit centralt för att utveckla arbetsterapiprofessionen genom att använda aktivitet som mål och medel. Arbetsterapi är grundat på att engagemang i aktivitet är nödvändigt för hälsa och välmående. Trots detta har mycket av professionsutvecklingen lett till interventioner som inte är aktivitetsbaserade. Basal Kroppskännedom™ (BK) och arbetsterapi har flera gemensamma grundantaganden. Vår kliniska erfarenhet visar möjligheter att använda BK-principerna inom arbetsterapi och vi ville undersöka andra arbetsterapeuters uppfattning om förut-sättningar och värde av att arbeta med BK-principerna för att stärka patienternas aktivitetsutförande. Kvalitativa intervjuer genomfördes med 11 informanter utifrån ett strategiskt urval. Intervju-materialet analyserades och bildade tre teman; Arbetsterapeutens kunnande och görande, Att jobba med sig själv – den mänskliga utvecklingsprocessen samt Hinder och möjligheter i organisationen. I relation till ergonomikunskaper uttrycker informanterna att BK-principerna ger ytterligare möjlig-heter att se, förstå och känna in patienten och åtgärda konkret i aktivitet. Aktiviteter bryts ner i delmoment där enkla, rytmiska rörelser hittas och patientens meningsfullhet fångas. Patienten känner och upplever aktivitetsutförandet i kroppen. Att använda sig själv som instrument beskrivs i resultatet som en förutsättning för att själv vara både i aktiviteten och i kontakten med patienten. Det stärker då möjligheten att utveckla den terapeutiska alliansen. / Activity as a therapeutic medium has been central to the development of the occupational therapy profession by using meaningful and purposeful activities. Occupational therapy is founded on the commitment of activity as essential for health and wellbeing. Despite this, much of the profession has led to the development of interventions that are not activity-based. Basic Body Awareness Therapy (B-BAT) and occupational therapy have several common basic assumptions. Our clinical experience shows the potential of using the B-BAT-principles in occupational therapy. We wanted to explore other occupational therapists’ perceptions of conditions and the value of working with B-BAT-principles to strengthen patients' occupational performance. Qualitative interviews were conducted with 11 informants, strategically selected. The interview material was analyzed and formed three themes: The occupational therapists’ knowledge and performance, Working with self – the human development process, and The Obstacles and Opportunities in the organization. In relation to ergonomic knowledge, informants expressed the view that B-BAT-principles provide further opportunities to see, understand and comprehend patients and use activities as a part of their treatment. Activities are broken down into stages where simple, rhythmic movements are used to catch the meaningfulness. The patient feels and experiences occupational performance in the body. The results of the study describe the use of self as an instrument as a prerequisite for being both in activity and in contact with the patient. That strengthens the possibility of developing a therapeutic alliance.

Barn med diagnosen intellektuell funktionsnedsättning, ADHD och autism kan uppleva en minskad delaktighet i sociala relationer och i samhället. Dessa diagnoser kan medföra symtom som kan ha en negativ påverkan på utförandet i vardagliga aktiviteter. Studier visar att ett symtom som påverkar aktivitetsutförandet hos dessa barn är den sensoriska bearbetningen av stimuli i barnets omgivning. Syftet med detta examensarbete var att beskriva hur sinnesrum kan användas som åtgärd hos barn med intellektuella funktionsnedsättningar, ADHD och/eller autism för ökad delaktighet i deras aktivitetsutförande. Examensarbetet var en Scoping Review där 20 artiklar och kapitel från en bok har inkluderats. Inklusionskriterier för artiklarna var studier om barn upp till 18 år, diagnostiserade med ADHD och autism samt användning av sinnesrum och sensorisk bearbetning vid ADHD och autism. Artiklarna skulle antingen vara kvantitativa-, kvalitativa- eller systematiska litteraturstudier. I de systematiska litteraturstudierna granskades dess referenslistor för att utesluta att en artikel inte redan blivit granskad. Artiklarna skulle vara skrivna på svenska eller engelska publicerade mellan 2005 och maj 2018, finnas tillgängliga i fulltext samt vara peer reviewed. Resultatet beskriver hur sinnesrum kan användas som en sensorisk integrationsåtgärd för examensarbetets målgrupp och dess effekter samt hur sinnesrummet erbjuder olika slags stimuli som ska tillfredsställa barnets sensoriska behov, vilket kan bidra till en positiv effekt genom ökat aktivitetsutförande och delaktighet. Slutsatsen är att sinnesrum är en sensorisk integrationsåtgärd som kan användas som åtgärd av arbetsterapeuter och kan erbjudas till barn med ADHD och autism som ger positiva effekter på deras delaktighet i aktivitetsutförandet. / Children diagnosed with intellectual disability, ADHD och autism may experience that they have a reduced participation in their social network and the community. These diagnoses have symptoms that may have negative impact on the performance in the daily activities. According to studies, one of the symptoms that has an impact on the occupational performance for these children is the sensory processing of the stimuli in the child’s environment. The purpose of this bachelor thesis was to describe how a multisensory room can be used as an intervention for children with intellectual disabilities, ADHD and/or autism to increase participation. The bachelor thesis was a Scoping Review where 20 articles and chapters from a book was included. Inclusion criteria for the articles was studies about children to the age of 18 years, diagnosed with ADHD and/-or autism, use of a multisensory room and sensory processing in children with ADHD and autism. The articles could be a quantitative-, qualitative-, or systematic review studies. The reference lists of the systematic reviews studies were reviewed to exclude that an article wasn't already reviewed. The articles would be written in Swedish or English, published between 2005 and May 2018, would be available in full text and peer reviewed, The results describes how a multisensory room can be used as an intervention for the population of the bachelor thesis, the effects and how the multisensory room offers different stimuli that can satisfy the child’s sensory needs. This can contribute to a positive effect by increasing the occupational performance and participation. The conclusion is that occupational therapists can use multisensory rooms as an intervention and it can be offered to children with ADHD and autism and it shows a positive effect on their participation in their occupational performance.

Bakgrund: Vid demens drabbas individer av olika beteendemässiga, psykologiska och fysiska symptom som påverkar dess möjlighet till delaktighet i aktivitet. Tillsammans med dessa symptom kan en minskad motivation påverka möjligheten till aktivitetsutförande. Tidigare studier påvisar en positiv inverkan av djur på välbefinnandet och aktivitetsutförande. Utifrån arbetsterapeutisk teori ses sambandet mellan upplevelsen och möjligheten till aktivitet som en grund till delaktighet i vardagliga aktiviteter. Syfte: Syftet var att beskriva interventioner med hund i relation till personer med demens. Metod: Scoping review design som begränsades till demens, alla åldrar och kön. Inklusionskriterier var: artiklar inte äldre än sex år, på engelska, norska, danska och svenska. Kvantitativa, kvalitativa och grå litteratur via AMED, CINAHL, MEDLINE, PsychINFO, Anthrozoös och fulltext via Google Scholar. Exklusionkriterier var andra typer av sjukdomar eller skador och studier äldre än sex år. Resultat: Vanligaste interventionstypen vid demens är hund-assisterad aktivitet under en längre behandlingsperiod. Interventionerna genomförs 30–60 minuter, 2 gånger i veckan under 6–12 månader via fysisk, sensorisk, social och kognitiv stimulering. Vid behandling av demens kan interaktion med hund främja aktivitetsutförandet via en positiv inverkan på depression och livskvalité. Interventionerna med hund kan motverka förekomsten och uppkomsten av depression och kan främja kognitiv förmåga. Interventionerna främjar i större utsträckning individer med svårare demens, kognitiv nedsättning och oro. De kan även främja delaktighet i dagliga aktiviteter via en minskad förekomst av depression. Slutsats: Vanligaste interventionen är hund-assisterad aktivitet under en längre behandlingsperiod.  Interventioner med hund kan främja social och fysisk interaktion genom kognitiv stimulering. Hundar kan ha positiv inverkan på depression och livskvalité. Hundar kan även ha en positiv inverkan på oro och aktiviteter i det dagliga livet och kan främja kognition vid svårare kognitiv nedsättning och i större utsträckning vid svårare depression och demens. / Background: In dementia people gets affected by different behavioural, psychological, and physical symptoms that affect their ability to participate in activities. Together with these symptoms a decreased motivation may interact on the possibility of occupational performance. Earlier studies indicate a positive effect of animals on wellbeing and occupation performance. Through occupational theory the connection between the experience and possibility to activity are seen as a foundation for everyday activities. Purpose: The aim was to describe interventions with dogs in relation to persons with dementia. Method: Scoping review design, limited to dementia, all ages, and both sex. Inclusion criteria was; not more than sex year old, English, Norwegian, Danish, and Swedish articles. Quantitative, qualitative and grey literature through AMED, CINAHL, MEDLINE, PsychINFO, Anthrozoös, and full text by Google Scholar. Exclusion criteria was other types of diseases or injuries, and studies older than sex years. Results: Most common intervention with dog, during treatment of dementia, are dog-assisted activity during a longer treatment period. The interventions are implemented during 30-60 minutes, 2 times a week for 6-12 months through physical, sensory, social and cognitive stimulation. In treatment of dementia interaction with dogs may promote occupational performance through a positive effect on depression and quality of life. Interventions with dogs may reduce the presence and appearance of depression and may promote cognitive ability. They may promote to higher degree individuals with severe dementia, cognitive disability and anxiety. Intervention with dogs may promote participation in daily activities through a decrease of presence of depression. Conclusion: Most common intervention with dogs are dog-assisted activity during a longer treatment period. Interventions with dogs may promote social and physical interaction through cognitive stimulation. Dogs may have a positive influence on depression, and quality of life. The dogs may also have a positive influence on anxiety and activities in daily living and may also promote cognition in severe cognitive limitation, and to a higher degree with severe depression, and dementia.

Bakgrund: Post-stroke fatigue är ett vanligt förekommande symtom, av de individer som drabbas av stroke upplever cirka hälften fatigue. Symtomen kan bero på en kombination av stroke och svårigheter med att hantera den nya situationen. Syfte: Identifiera hur aktivitetsutförandet påverkas för individer med post-stroke fatigue utifrån tidigare forskning i ämnet. Metod: Studiens design var en scoping review. Sökning av litteratur resulterade i 16 artiklar samt sju artiklar från manuella sökningar. Resultatet baseras på totalt 23 vetenskapliga artiklar. Innehållsanalys på samtliga artiklars resultat genomfördes. Resultat: Resultatet av denna studie visar att majoriteten av individer som drabbas av stroke upplever fatigue som ett problem i vardagen, som individen har svårt att hantera. Post-stroke fatigue har en negativ påverkan och begränsar individens aktivitetsutförande. Arbetsterapeutisk rehabilitering för individer med post-stroke fatigue visar positiva och ihållande effekter och kan minska individens subjektiva upplevelse av symtomet. Slutsats: Individer med post-stroke fatigue har svårigheter med att anpassa och acceptera sin nuvarande livssituation. Aktivitetsutförande påverkas negativt då dessa individer saknar förståelse för hur deras fatigue ska hanteras. En arbetsterapeut kan underlätta för individer med post-stroke fatigue och hitta strategier för att hantera sin nuvarande livssituation. / Background: Post-stroke fatigue is a common symptom, of the individuals affected by stroke experiencing about half fatigue. The symptoms may be due to a combination of stroke and difficulty in coping with the new situation. Aim: The purpose was to identify how the execution of activities is affected for individuals with post-stroke fatigue based on previous research on the subject. Method: The design of the study was a scoping review. Literature search resulted in 16 articles as well as seven articles from manual searches. The result is based on a total of 23 scientific articles. Content analysis on the results of all articles was conducted. Results: The results of this study show that the majority of stroke sufferers experience fatigue as a problem in everyday life, which the individual has difficulty coping with. Post-stroke fatigue has a negative impact and restricts the individual's activity performance. Occupational therapeutic rehabilitation for individuals with post-stroke fatigue shows positive and lasting effects and can reduce the individual's subjective experience of the symptom. Conclusion: Individuals with post-stroke fatigue have difficulty adapting and accepting their current life situation. Activity performance is negatively affected as these individuals do not understand how their fatigue should be handled. An occupational therapist can facilitate individuals with post-stroke Fatigue and find strategies to deal with their current life situation.