Introduction: The transitional process is completed by all new employees with a view to the fastest and the most effective involvement in a complete work process of an organization. Also new employees, who start working in the anesthesiology department, go through specific adaptation. The research of this diploma thesis is focused on the anesthesiology department and brings a view of mentors - anesthesiologist nurses on the adaptation transition of new employees. Methodology: This is a qualitative study, data collection was conducted by semi-structured interviews with anesthesiologist nurses and mentors from various fields of anesthesia. Data analysis was performed in open coding steps followed by categorization. A total of 9 anesthesiologist nurses had participated in the research survey. Results: Findings of this research shows important aspects of successful adaptation transition of anesthesiologist nurses. These important aspects are mentor's experiences from both of their transitional process and his previous workplace, also mentoring that is represented by an experienced trainer, as well as cooperative and helpful work environment and collective, and at last, it is a quality feedback for mentor as well as new employer. Conclusion and recommendations: It was proven that for successful...

Bakgrund: COVID-19 är ett coronavirus som identifierades hos patienter med oförklarlig lunginflammation i Kina i december 2019. Sedan början av pandemin har operationsavdelningar i Sverige stängts till förmån för särskilda COVID-IVA. Anestesisjuksköterskor har flyttats från sina ordinarie arbetsplatser för att hjälpa till och stötta arbetet. Inga tidigare studier finns om anestesisjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med COVID-19. Syfte: Att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med COVID-19 på COVID-IVA. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 10 anestesisjuksköterskor på ett mellanstort sjukhus i södra Sverige. Datamaterialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Anestesisjuksköterskorna kände oro inför första arbetsdagen på COVID-IVA. De kom dock snabbt in i arbetsuppgifterna och det skapade trygghet. Att inte få använda sin erfarenhet till fullo var negativt men att slippa patientansvar upplevdes positivt. Arbetet på COVID-IVA var påfrestande gällande både arbetsmiljön och privatlivet. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna upplevde blandade känslor inför arbetet på COVID-IVA. Det fanns en oro över tillgången till skyddsutrustning. Flera trivdes ej med arbetsuppgifterna och ville inte arbeta på COVID-IVA ”för alltid”. Arbetet på COVID-IVA utvecklade dem personligen men inte inom yrkesprofessionen. Man var beroende av sina kollegor i teamet för att klara av att ta hand om patienterna. Känslan av att vara behjälplig, att känna sig uppskattad och värdefull bidrog till upplevelsen av att känna sig behövd. Arbetsmiljön på COVID-IVA upplevdes dålig då den var påfrestande gällande både arbetstempo och arbetsbelastning. De flesta anestesisjuksköterskor var ej nöjda över att behöva arbeta på COVID-IVA men flera uppgav att stämningen på COVID-IVA ändå var god. / Background: COVID-19 is a coronavirus that was identified in patients with unexplained pneumonia in China in December 2019. Since the beginning of the pandemic, operating wards in Sweden have been closed in favor of special COVID-ICU’s. Nurse anesthetists have been moved from their regular workplaces to help and support the work. There are no previous studies on nurse anesthetists’ experience of caring for patients with COVID-19. Aim: To explore nurse anesthetists’ experiences of caring for patients with COVID-19 at COVID-ICU. Method: Semi-structured interviews were conducted with 10 nurse anesthetists at a medium-sized hospital in southern Sweden. The data material was analyzed on the basis of a qualitative content analysis. Results: The nurse anesthetists felt anxious before their first working day at COVID-ICU. However, they quickly got into the tasks and it created safety. Not being able to use their experience to the full was negative but avoiding patient responsibility was experienced as positive. The work at COVID-ICU was stressful regarding both the work environment and private life. Conclusion: The nurse anesthetists experienced mixed feelings before working in COVID-ICU. There was concern about the availability of personal protective equipment. Many did not like the tasks and did not want to work at COVID-ICU "forever". The work at COVID-ICU developed them personally but not in their professional profession. They were dependent on their colleagues in the team to be able to care for the patients. Feeling appreciated and valuable contributed to the experience of feeling needed. The work environment in COVID-ICU was perceived as poor as it was stressful in terms of both work pace and workload. Despite the fact that most nurse anesthetists were not satisfied with having to work at COVID-ICU, several stated that the atmosphere in COVID-ICU was still good.

Bakgrund: Den organisatoriska och politiska kontexten påverkar hur väl fundamental omvårdnad utförs. Missed nursing care är ett begrepp som, i tidigare forskning, beskriver omvårdnad som uteblir delvis eller fullständigt och orsakas av resursbrist och hög arbetsbörda. Detta leder till en hotad patientsäkerhet. Risken för missed nursing care kan öka i den anestesiologiska kontexten, då det är en högteknologisk miljö med hög produktionstakt. Användningen av begreppet har ökat inom vårdvetenskaplig forskning. Emellertid är missed nursing care ännu inte beskrivet inom anestesiologisk omvårdnad.  Syfte: Begreppsanalysens syfte var att, utifrån den kontextuella dimensionen av Fundamentals of Care, klargöra innebörden av begreppet missed nursing care och hur det kan förstås inom anestesiologisk omvårdnad. Metod: Begreppsanalysen genomfördes enligt Walker och Avants metod.   Resultat: Missed nursing care definieras som en nödvändig omvårdnadsåtgärd som, p.g.a. kontexten och efter en process av klinisk prioritering utelämnas helt, delvis, lämnas oavslutad eller utförs med sämre kvalitet, vid en olämplig tidpunkt eller för sent. Sjuksköterskor hanterar kontextuella brister genom klinisk prioritering, vilket resulterar i att fundamental omvårdnad uteblir. Tidskrävande, icke-monitorerade omvårdnadsåtgärder nedprioriteras, främst inom basal omvårdnad.   Slutsats:  När kontexten tvingar sjuksköterskor att utföra hårdare prioritering uteblir fundamental omvårdnad. Detta får konsekvenser för patientsäkerheten, vilket belyser vikten av högkvalitativ omvårdnad. Anestesiologisk omvårdnad tros utebli enligt liknande mönster som inom övrig omvårdnad.

No description available.

Introduktion: Anestesisjuksköterskans roll prehospitalt är att vårda den kritiskt skadade patienten. De kan bidra till prehospital vård med goda kunskaper i avancerad luftvägshantering, vana att använda potent analgetika, anestesimedel och innehar erfarenhet av avancerad smärtbehandling. Ambulanser i Sverige idag är främst bemannade med specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård, men även grundutbildade sjuksköterskor förekommer. De har uttryckt efterfrågan efter mer utbildning och resurser vad det gäller smärtlindring prehospitalt. Flera studier har påvisat att smärtlindring prehospitalt som bristfällig. Bristfällig smärtlindring kan leda till svåra komplikationer för patienten. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att jobba utifrån patientens unika behov, förbereda och hantera de utmaningar som kan manifesteras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av att smärtlindra vuxna patienter med svår smärta prehospitalt. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats med beskrivande design genom semistrukturerade intervjuer användes i denna studie. Intervjuerna analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i tre kategorier – bedömning och anpassning av smärta, kompetens och erfarenhet påverkar den smärtlindring som patienten erhåller, smärtlindringens emotionella och psykologiska aspekt– med nio subkategorier. Slutsats: Anestesisjuksköterskor som deltog i denna studie beskriver att de besitter kompetens och har erfarenhet att möta de utmaningar som finns med prehospital smärtlindring. De tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt och utgår från patientens behov och aktuella situation vid smärtlindring. Anestesisjuksköterskor kan med sin kompetens och kunskap bidra med utbildning och utveckling i prehospitala verksamheter för att på sätt förbättra omhändertagandet av patienten.

Anestesisjuksköterskan ansvarar för att förebygga skador hos patienter under generell anestesi. En fruktad komplikation är awareness, oavsiktlig vakenhet undergenerell anestesi, vilket kan orsaka vårdlidande hos patienter. Syftet var att undersöka hur anestesisjuksköterskan kan förebygga intraoperativ awareness hos patienter under generell anestesi. Studien är en systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats. Sökningar gjordes i CINAHL och PubMed, 14 artiklar inkluderades. Det framkom tre teman: övervakning av anestesidjup, farmakologiska faktorer och icke-farmakologiska faktorer. Resultatet visar att enbart klinisk övervakning inte är tillräckligt för att övervaka anestesidjupet. Användning av bispectral index (BIS) och auditory evoked potentials index (AAI) har visats vara effektiva metoder för att förebygga awareness vid total intravenös anestesi (TIVA). Vid inhalationsanestesi är övervakning med endtidala anestesigaskoncentrationen (ETAC) mer effektivt än BIS. Inhalationsanestesi har visat lägre förekomst av awareness än TIVA. Muskelrelaxantia bör bara användas när det är nödvändigt eftersom det är en av de främsta orsakerna till awareness. Bensodiazepiner minskar troligen förekomsten av awareness. Den mänskliga faktorn har visat sig spela stor roll för att förebygga awareness där läkemedelsadministrering, handhavandefel av anestesiutrustning, okunskap och oerfarenhet om fenomenet är några exempel. Musikterapi har visat goda resultat när det gäller att förebygga awareness. För att minska risken för vårdlidande hos patienter bör anestesisjuksköterskan använda de metoder som har visat goda resultat för att skapa bästa tänkbara förutsättningar för säker vård. Vården bör bedrivas kostnadseffektivt med hänsyn till miljön, men inte på bekostnad av patientsäkerhet och god vård för patienter. / The nurse anesthetist is responsible for preventing injuries in patients under general anesthesia. A feared complication is awareness, accidental wakefulness under general anesthesia, which can cause suffering from care in patients. The objective was to study how the nurse anesthetist can prevent intraoperative awareness in patients under general anesthesia. The study is a systematic literature review with a quantitative design. Searches were made in CINAHL and PubMed, 14 articles were included. Three themes emerged: monitoring depth of anesthesia, pharmacological factors and non-pharmacological factors. The result shows that clinical monitoring alone is not sufficient to monitor the depth of anesthesia. Use of bispectral index (BIS) and auditory evoked potentials index (AAI) have been shown to be effective methods for preventing awareness in total intravenous anesthesia (TIVA). In case of inhalation anesthesia, monitoring with end-tidal anesthetic concentration (ETAC) is more effective than BIS. Inhalation anesthesia has shown a lower incidence of awareness than TIVA. Muscle relaxants should only be used when necessary as it is one of the main causes of awareness. Benzodiazepines probably reduce the incidence of awareness. The human factor has been shown to play a major role in preventing awareness, where drug administration, handling errors of anesthesia equipment, inadequate knowledge and inexperience about the phenomenon are some examples. Music therapy has shown good results when it comes to preventing awareness. To reduce the risk of suffering in patients, the nurse anesthetist should use the methods that have shown good results to create the best possible conditions for safe care. Care should be carried out cost-effectively with regard to the environment, but not at the expense of patient safety and good care for patients.

Bakgrund:  I samband med operation upplever patienter stress, oro och en känsla av utsatthet. Anestesisjuksköterskans agerande påverkar patientens upplevelse och hen har en utmaning i att tillgodose patientens behov i en miljö präglad av hög produktion och effektivitet. Det finns en risk att de relationella och psykosociala aspekterna av omvårdnaden nedprioriteras. Vårdrelation mellan patient och vårdgivare beskrivs som fundamental för att ge kvalitativ vård. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om det finns en samsyn mellan patientens upplevelser och anestesisjuksköterskans erfarenheter av vårdrelationen i det perioperativa mötet.  Metod: Studien är en litteraturstudie med systematisk ansats och en deduktiv kvalitativ innehållsanalys utifrån etablera vårdrelation i Fundamentals of Care.  Resultat: I delarna skapa förtroende och vara närvarande är det tydligt att det som anestesisjuksköterskan gör överensstämmer med det patienten vill ha och behöver för att känna förtroende och närvaro. Utifrån resultatet är det svårt att uttala sig om en samsyn när det gäller förutse behov och vara påläst. Det finns en samsyn om vikten att få möjlighet att utvärdera och reflektera vårdmötet. Slutsats: Anestesisjuksköterskans agerande för att skapa förtroende och närvaro är väl sammanlänkade med patientens upplevelser och behov i det perioperativa mötet. Mer tid och kontinuitet underlättar anestesisjuksköterskans etablerande av vårdrelation till gagn för patienten. För att kunna uttala sig om samsyn i de delar där anestesisjuksköterskan är i fokus behövs vidare forskning. / Background: Patients experience stress, anxiety and vulnerability during surgery. The actions of the nurse anesthetist (NA) affect the patient’s experience. The NA have a challenge in meeting the patients’ needs in an environment characterized by high production and efficiency. This environment means that there’s a risk that the relational and psychosocial aspects of nursing will be deprioritized. The relationship established between patient and caregiver has been described as fundamental to providing quality care. Purpose: The purpose of the study was to investigate whether there’s a consensus between patients and NA’s experiences of the caring relationship in the perioperative meeting. Method: Literature study with a systematic approach and a deductive qualitative content analysis based on relationship established in Fundamentals of Care. Results: In the parts trust and focus the NA’s actions are consistent with patients wants and needs to feel trust and presence. Based on the results, it’s difficult to comment on a consensus when it comes to anticipate and know. Being able to evaluate the perioperative meeting is of importance. Conclusion: The NA’s actions to create trust and focus are well linked to patient’s experiences and needs in the perioperative meeting. Time and continuity facilitates the NA’s establishment of a caring relationship which benefits the patient. Further research is needed in order to be able to express a consensus in the parts where the NA is in focus.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan ska kunna vårda akut sjuka patienter med anestesiologiska behov oberoende av vårdmiljön. Akuta larm utlöses när en patient försämras och är i behov av akut vård och då krävs det att anestesisjuksköterskan kan ta snabba beslut. Vid akuta larm utanför operationsavdelningen kan anestesisjuksköterskan möta okända teammedlemmar som hen måste samarbeta och kommunicera med för att uppnå kravet om trygg och säker vård. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelser av att delta vid akuta larm utanför operationsavdelningen. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes och tio anestesisjuksköterskor från ett mellanstort akutsjukhus i södra Sverige intervjuades enligt en intervjuguide med semistrukturerade frågor. Datamaterialet analyserades till latent nivå i enlighet med Erlingsson och Brysiewicz (2017) innehållsanalys. Resultat: Det övergripande temat var Arbete i ett förändrat sammanhang. Anestesisjuksköterskorna beskrev att larmets plats och typ påverkade upplevelserna. Att inte hinna förbereda sig var utmanande men också spännande och ibland kunde förväntningarna på yrkesrollen innebära press. Det var viktigt med ett välfungerande samarbete vid larmen, vilket kunde försvåras av okända teammedlemmar. Det fanns behov av att reflektera över sina upplevelser både enskilt och med andra. Slutsats: Anestesisjuksköterskor försätts i ett förändrat sammanhang när de deltar vid akuta larm utanför operationsavdelningen. Det är avgörande att känna till platsen och vilken utrustning samt teammedlemmar som finns där för att uppleva trygghet. Reflektion är nödvändigt för anestesisjuksköterskans möjlighet att utveckla hållbar hälsa och för att dra lärdom av larmen. / Bakgrund: Narkossjuksköterskan behöver kunna ta hand om akut sjuka patienter med anestesiologiska behov oavsett var det sker. Ett nödlarm aktiveras när en patient försämras och är i akut behov av vård och för att kunna hantera den situationen måste narkossjuksköterskan kunna fatta snabba beslut. Vid nödlarm utanför operationssalen kan narkossjuksköterskan träffa okända medarbetare som han eller hon behöver samarbeta och kommunicera med för att få en trygg och säker vård. Sikta: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att delta i nödlarm utanför operationssalen. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Tio anestesisjuksköterskor från ett medelstort akutsjukhus i södra Sverige intervjuades enligt en frågeguide med semistrukturerade frågor. Datamaterialet analyserades till en latent nivå i enlighet med Erlingsson och Brysiewicz (2017) innehållsanalys. Resultat: Det övergripande temat var Arbete i en förändrad kontext. Narkossjuksköterskorna beskrev att larmets placering och typ påverkade deras upplevelser. Att inte ha tid att förbereda sig var utmanande men också spännande och ibland kunde förväntningarna på deras yrke leda till en känsla av press. Ett välfungerande samarbete var viktigt men kunde försvåras genom att arbeta med okända teammedlemmar. Det fanns ett behov av att reflektera över deras erfarenheter både individuellt och med teammedlemmar. Slutsats: Vid deltagande vid nödlarm utanför operationssalen placeras anestesisjuksköterskan i ett förändrat sammanhang. För att känna sig trygg är det viktigt att känna till platsen och utrustningen och teammedlemmarna där. Reflektion är nödvändig för anestesisjuksköterskans möjlighet att utveckla hållbar hälsa och för att få kunskap om larmen.

Postoperativ smärta i samband med kirurgi är ett vanligt förekommande tillstånd eftersom smärta är en komplex och individuell upplevelse. För att kunna ge adekvat smärtlindring behöver anestesisjuksköterskor vara öppna för och implementera andra metoder, så kallade icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder. Musik och TENS är två icke-farmakologiska metoder som kan lindra postoperativ smärta. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att se till varje patients enskilda behov och ge individuell vård med personen i centrum. Vården är under konstant utveckling och för att utvecklas hållbart krävs det forskning kring användning av alternativa metoder som tillägg till farmakologisk smärtbehandling. Syftet med studien var att undersöka effekten av musik eller TENS som tillägg till farmakologisk behandling för att lindra postoperativ smärta. En systematisk litteraturöversikt har gjorts. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna Cinahl och Medline. Totalt inkluderades 19 kvantitativa artiklar som uppnådde medel eller hög kvalitet efter kvalitetsgranskning. Studierna innefattade olika typer av ingrepp, där alla deltagare var över 18 år samt både män och kvinnor. Alla artiklar var godkända av etisk kommitté eller granskningsnämnd. Resultatet redovisas utifrån två kategorier: musik och TENS. Både musik och TENS visade sig vara säkra metoder som gav effekt på den postoperativa smärtan, dessutom kan TENS minska opioid konsumtionen. Musik och TENS kan tillämpas av anestesisjuksköterskor. Musik är en kostnadseffektiv metod medan TENS inte är det. Det krävs ytterligare forskning kring både musik och TENS inom perioperativ vård. / Postoperative pain after surgery is a common state because pain is a complex and individual experience. To be able to give adequate pain relief, nurse anesthetist should be open to and implement other methods, such as alternative therapies. Music and TENS are two alternative therapies that could ease postoperative pain. The nurse anesthetist has a responsibility to see every patients individual need and give person centered care. Healthcare is under constant development and to achieve sustainable development, research is needed on how to use alternative therapies in addition to pharmacological pain relief. The aim of this study was to examine the effect of music or TENS as an addition to pharmacological treatment to ease postoperative pain. A systematic review was conducted. The databases Cinahl and Medline were used for the search for scientific articles. Which in total consisted of 19 quantitative articles that achieved medium or high quality after a quality review was performed. The studies included different types of surgeries, all participants were 18 or older, as well as both male and female. All articles were approved by an ethics committee or review board. The results are categorized into two main outcomes: music and TENS. Both music and TENS proved to be safe alternative therapies that had positive effects on the postoperative pain perception, in addition TENS seemed to decrease the opioid consumption. Both music and TENS can be administered by nurse anesthetists. Music is a cost-effective method whereas TENS is not. However, both music and TENS need to be researched further in perioperative care.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskan i en prehospital miljö ställs inför utmaningar när en svår luftväg inte längre kan hanteras genom basal luftvägshantering. Denna situation kräver spetskompetens inom avancerad luftvägshantering och anestesi, samt särskilda hjälpmedel. Inom vissa regioner finns en prehospital förstärkningsenhet som har som uppgift att komplettera ordinarie verksamhet med spetskompetens när det finns behov av avancerad luftvägshantering. Syfte: Syftet med studien var att studera anestesisjuksköterskors strategier vid hantering av svår luftväg i en prehospital förstärkningsenhet. Metod: En kvalitativ studie med datainsamling via enkät tillämpades och analyserades med kritisk incident teknik (CIT). Sexton anestesisjuksköterskor i en prehospital förstärkningsenhet i Sverige besvarade enkäten. Resultat: Analysen ledde fram till fyra betydelsefulla strategier för att hantera en svår luftvägprehospitalt. Förberedelse i att ställas inför en svår luftväg, mental förberedelse på väg ut på larm, möjligheten att lägga upp en primär samt en sekundär plan tillsammans med kollegan och att våga agera direkt var strategier som identifierades för att hantera en svår luftvägprehospitalt. Detsamma gällde att ta beslut i tid, att flytta patienten så att omhändertagandet inte behövde anpassas i onödan av omständigheter som kanske gick att undvika, att skapa åtkomst och insyn till patientens luftväg och ha närhet till egen utrustning vid hantering av en svår luftväg. Kollegan, teamkänsla, kommunikation, igenkännande, förståelse för varandras uppdrag och kännedom om varandras arbetssätt och utrustning var framgångsfaktorer för att få ett bra och effektivt teamarbete runt den svårt sjuka patienten. Utrustning som normalt inte fanns i en akutambulans som videolaryngoskop, endotrakealtub förberedd med ledare, kapnograf och en bra sug var framgångsfaktorer för att hantera en svår luftväg prehospitalt. Slutsats: Resultatet kan komplettera specialistutbildningar och introduktionsutbildningar för att göra specialistsjuksköterskan bättre förberedd på luftvägshantering i en prehospital miljö. Kunskapen kan bidra till en större förståelse för hur den svåra luftvägen på olika sätt kan undvikas eller hanteras. Basal luftvägshantering skall ambulanssjuksköterskan behärska i sin akutambulans men för hantering av den svåra luftvägen behövs särskild spetskompetens, hjälpmedel och förmåga.