Dehumanization is a process whereby people fail to view others as human beings. Instead, the others are perceived as nonhuman animals or objects, unworthy of the same moral treatment. Dehumanization has previously been studied in a variety of different scholarly domains without adhering to a uniform theoretical framework. This literature review contrasts research on fully humanized perception, with research on dehumanized perception, and proposes neural areas which are likely to be involved. Not every aspect of dehumanization can be understood at the neurological level. To understand what factors lead up to, and modulates dehumanization, other perspectives might also be necessary. Dehumanized perception is coupled with reduced activity in the social cognitive brain network, a wide network which encompasses several cortical and subcortical areas. This disengages prosocial abilities and allows for other people to be treated like objects and means to an end. One area of special interest is the medial prefrontal cortex (MPFC). It functions as an integration center in the person perception network and is also active when we make moral judgments, empathize, or take the perspective of someone else. For this reason, the MPFC is sometimes used as an index of dehumanized perception.

Previous studies have shown that characteristics like gender and ethnicity can affect the possibility to be hired. Decisions in hiring may also be justified by weighting the importance of hiring criteria and can thus seem unbiased. In other areas, bias due to political affiliation have been noted to be even more pronounced than bias due to ethnicity. However, effects of candidates’ political affiliation in hiring are not equally researched. This study aimed to fill this blank. Participants (N= 283) were randomized to a between-subjects design; A third read a resumé from a candidate affiliating with the The Left Party, a third read a resumé from a candidate affiliating with The Sweden Democrats, a party at the right end of the spectrum, and a third read a resumé from a candidate with no political affiliation. After reading the resumés, participants evaluated the hireability of their candidate. They also stated which hiring criteria, experience or education, was considered most important in this evaluation. Results showed that participants evaluated candidates with divergent political affiliation from the own as less hireable than candidates with unknown political affiliation, or a politicalaffiliation more similar to the own. Cues of political affiliation may thus be a disadvantage for an individual, applying for a job. However, biased evaluations were not justified to seem unbiased by weighting criteria. It is suggested that social norms do not imply hiding political bias to the same degree as bias due to for example gender or ethnicity.

<p>Långvarig stress ökar risk för ohälsa och sjukfrånvaro, med negativa konsekvenser för individ, organisation och samhälle. En preventiv metod för stresshantering är Acceptance and Commitment Training (ACT). Syftet var att med en randomiserad, kontrollerad studie undersöka huruvida en kortvarig ACT-intervention påverkar stress och generell psykisk hälsa hos socialsekreterare inom Stockholms stad (<em>n</em>=106). Bortfall hanterades med intent-to-treat-analys. Vid förmätning rapporterade två tredjedelar av deltagarna hög stressnivå (PSS≥25). Resultaten visade att de som genomgått interventionen (<em>n</em>=70) hade signifikant lägre skattningar av stress, generell psykisk ohälsa och utbrändhet jämfört med kontrollgrupp (<em>n</em>=36). Separata analyser visade att dessa skillnader fanns även för deltagare med hög stress vid förmätning, men inte för de med låg. Effektstorlekarna var små till måttliga. Ingen signifikant skillnad fanns för prestationsbaserad självkänsla, psykologisk flexibilitet eller krav och kontroll i arbetet. Genom randomisering kontrollerades även för gruppledarinflytande. Slutsatsen var att interventionen kan användas för att minska symtom på stress, utbrändhet och psykisk ohälsa hos socialsekreterare. Vidare forskning bör undersöka effekten över tid.</p>

<p>I föreliggande arbete undersöker jag begreppet negativ terapeutis reaktion. Undersökningen tar sin utgångspunkt i Karl Abrahams artikel från 1919, <em>En speciell <em>form av neurotiskt motstånd mot den analytiska metode</em>n, och fortsätter med en granskning av Sigmund Freuds beskrivning av begreppet i <em>Jaget och Detet</em> 1923. Jag följer sedan begreppets utveckling i arbeten av Joan Riviere (1936), Melanie Klein (1957), Herbert Rosenfeld (1971), Ludvig Igra (1988) och Horacio Etchegoyen (1991).</em></p><p>Negativ terapeutisk reaktion är en form av motstånd som visar sig i den terapeutiska processen. Den är ett tekniskt begrepp och inget diagnoskriterium. Den tillhör jaget och är att betrakta som en jag-strategi som är omedveten till sin natur. Den är att betrakta som ett uttryck för destruktiva krafter, som ett derivat av dödsdriften.</p><p>De bakomliggande faktorerna kan vara av skilda slag, men det finns gemensamma överensstämmande områden. Dessa är omedveten skuld, ett problematiskt förhållande till överjaget och ett försvagat libidinöst själv. Den anses vanligast förekommande hos patienter med svårare narcissistiska personlighetsstörningar präglade av en narcissistisk omnipotent hållning, en manisk attityd och primitiv avund.</p><p>Förekomsten av negativ terapeutisk reaktion är en signal om att processen är på väg att stanna upp och att det finns problem som behöver avtäckas och analyseras. De bakomliggande faktorerna, vilka oftast har en global karaktär i betydelsen att de inbegriper hela personligheten samt patientens inställning till terapin som helhet och relationen till terapeuten, behöver identifieras. Detta ger då möjliga förklaringar till vad som kan tänkas försiggå i patientens inre. Olika vägar att gå i det kliniska arbetet berörs.</p><p>Den teoretiska genomgången belyses med ett kliniskt exempel.</p>

<p>Tidigare forskning har visat att människor överskattar chanserna för att positiva händelser ska inträffa dem och underskattar riskerna för att negativa händelser ska inträffa dem jämfört med genomsnittet. Detta kallas orealistisk optimism (OO). En faktor som påverkar detta är grad av upplevd kontroll. Studiens huvudsakliga syfte var att undersöka sambanden mellan upplevd kontroll och OO. I en enkätstudie undersöktes OO och upplevd kontroll för diverse händelser. Deltagarna fick t ex svara på hur sannolikt det är att de utsattes för vissa händelser jämfört med genomsnittet. Händelserna var bl a hälsorelaterade. Deltagarna var studenter från en högskola i Mellansverige, 18 män och 109 kvinnor. OO uppstod för alla händelser utom två. Det fanns vissa samband mellan OO och upplevd kontroll. Nytt med studien är att vissa händelser som i tidigare undersökningar skattats som okontrollerbara i själva verket kan upplevas som delvis kontrollerbara. Sambanden mellan OO och upplevd kontroll bör vidare undersökas.</p>

<p>Theories about exposure and risk-taking in an everyday environment show a connection between parental strategies, parent-child relationship and exposure on the Internet. In the present study, the Internet is presented as an everyday activity. Negative exposure is seen as an outcome of risk-taking. The purpose of the study was to examine in what way parental strategies together with the parent-child relationship were related to the teenagers’ negative experiences on the Internet, which consisted of three categories: 1) Exposure to pornographic sites, 2) Exposure to upsetting and violent material, 3) Digital bullying. The regression analysis showed that the parent-child relationship was linked to all negative experiences. Parental knowledge, disclosure, rules, safe usage of the Internet and solicitation were also linked to negative experiences on the Internet. Parental strategies that were not significant were parental control and shared web activities.</p> / <p>Teorier kring utsatthet och risktagande i traditionella vardagsmiljöer visar på ett samband mellan föräldrastrategier, föräldrabarnrelationen och tonåringens utsatthet på nätet. I den aktuella studien är Internet som vardagsmiljö i fokus. Negativa Interneterfarenheter ses som en konsekvens av risktagande. Syftet var att undersöka hur sambandet mellan föräldrastrategier tillsammans med föräldrabarnrelationen och tonåringens negativa Interneterfarenheter såg ut. De negativa Interneterfarenheterna delades upp i tre kategorier: 1) <em>Tvivelaktigt material, 2) Upprörande material samt 3) Erfarenhet av hot.</em> Regressionsanalysen visade att föräldrabarnrelation har samband med alla negativa Interneterfarenheter. Vidare visade resultatet att föräldrarnas insyn, disclosure, regler, säker användning och solicitation också hade samband med de negativa Interneterfarenheterna. Föräldrastrategier som inte var signifikanta var kontroll och sällskap vid Internetanvändning.</p>

In einer Längsschnittstudie wurde untersucht, inwieweit sich die regelmäßige Beschäftigung mit dem Medium der gewalthaltigen Bildschirmspiele auf aggressionsbegünstigende Kognitionen und die Aufrechterhaltung einer aggressiven Persönlichkeitsdisposition auswirkt. Es wurden insgesamt N = 349 Mädchen und Jungen im Alter von 12 bis 16 Jahren im Abstand von sechs Monaten zweimal zu ihrem Konsum von und der Präferenz für gewalthaltige Bildschirmspiele sowie zu normativen Überzeugung bzgl. der Angemessenheit aggressiven Verhaltens in Konfliktsituationen und zur feindseligen Attribution in uneindeutigen Situationen befragt. Geschlecht und Aggressivität wurden als antezedente Variablen des Gewaltspielkonsums berücksichtigt. Die Ergebnisse zeigten, dass zwar sowohl Jungen als auch Mädchen regelmäßig Bildschirmspiele nutzten, sich aber insbesondere die hochaggressiven Jungen zu den Gewaltgenres hingezogen fühlten. Die Analyse der querschnittlichen Zusammenhänge zu T1 erbrachte, dass der Gewaltspielkonsum erwartungskonform die Akzeptanz physisch-aggressiver Handlungen vorhersagte: Je mehr sie sich mit Kampfspielen beschäftigten, desto mehr stimmten Jugendliche physisch-aggressiven Verhaltensweisen als angemessener Reaktion auf einen Konflikt zu. Dieser Zusammenhang wurde dabei durch einen Moderatoreffekt der Aggressivität qualifiziert: Danach stimmten insbesondere diejenigen Jugendlichen, die sich selbst als aggressiv beschrieben und zusätzlich viel Gewaltspiele nutzten, den aggressiven Normen zu. Der Einfluss des Medienkonsums auf die Attribution in uneindeutigen sozialen Interaktionen zeigte sich hingegen nur indirekt, fast vollständig durch die normativen Überzeugungen vermittelt. Die Analyse der längsschnittlichen Daten über den Zeitraum eines halben Jahres ergab für Mädchen und Jungen eine stärkere Beeinflussung der Aggressivität durch den Gewaltspielkonsum als umgekehrt der Beschäftigung mit dem Medium durch die Persönlichkeit. Auch die aufgrund sozialkognitiver Erklärungsmodelle zur langfristigen Wirkung von Mediengewalt getroffene Annahme, dass eine allmähliche Verfestigung aggressiver Tendenzen in der Persönlichkeitsstruktur durch verschiedene Prozesse, wie z.B. die normativen Überzeugungen vermittelt werden, konnte empirisch mittels Mediationsanalysen gestützt werden. / The relationship between exposure to and preference for violent video games and aggressive cognitions was examined in a longitudinal study. At the beginning (T1) and the end (T2) of a school-year, 349 twelve to sixteen year old adolescents in Germany reported their use of and attraction to violent electronic games and completed measures of hostile attributional style and endorsement of aggressive norms. Gender and trait aggression were considered as antecedents of violent video game usage and liking. Both girls and boys reported regular game play, but highly aggressive boys showed a particular attraction to violent games. In accordance with previous research, cross-sectional results at T1 showed a positive relationship between exposure to violent video games and aggression-enhancing cognitions. Significant relationships were found between attraction to violent games and the acceptance of norms condoning physical aggression. This finding was qualified by a moderator effect of trait aggression: highly aggressive adolescents who reported a high amount of exposure to violent games were most likely to accept aggressive strategies in dealing with interpersonal conflicts. Furthermore, violent electronic games were linked indirectly to hostile attributional style through aggressive norms. They influence information processing in ambiguous situations in terms of the attribution of hostile intent, which can be seen as an important antecedent of aggressive behavior). Using hierarchical regression analysis to relate T1 and T2 data, different models of causality concerning the link of media violence and aggression were tested. Findings suggest a stronger link between video game exposure at T1 and physical aggression at T2 than between aggression at T1 and exposure to games at T2 for both genders, supporting the hypothesis that violence in video games affects young players’ readiness to aggress. Mediation analyses further revealed that exposure to violent games at T1 influenced behavioral tendencies at T2 via an increase of aggressive norms, which is consistent with social cognitive explanations of long term effects of media violence on aggression.

Syftet med föreliggande studie har varit att utvärdera och kvalitetssäkra implementeringen av en mentaliseringsbaserad terapi på en allmänpsykiatrisk öppenvårdsmottagning. Behandlingen har riktat sig till patienter med diagnosen personlighetsstörning och pågått under 18 månader. 14 patienter inkluderades i studien och behandlingen har bestått av ett individuellt och två gruppbehandlingstillfällen i veckan. Intervjuer och regelbundna självskattningar har genomförts för att undersöka patientens psykiska mående. Samtliga patienter rapporterade vid inklusion ett svårt psykiskt lidande. En preliminär analys visar att efter 6 månaders behandling har patienternas psykiatriska lidande minskat signifikant. Sex patienter har av olika skäl avbrutit behandlingen efter inklusion. Två patienter har fullföljt behandlingen i sin helhet och i dessa patienters uppföljningsdata (24 månader efter inklusion) kan man konstatera att de skattat sitt psykiatriska lidande på samma nivå som den jämförbara svenska normgruppen.

The objective of this study was to examine the relationship between psychosocial correlates (big 5 personality traits, dispositional optimism, the Health Belief Model, breast cancer fear, mammography self efficacy, and social support) and breast self examination (BSE) and mammography in breast cancer-free women. In order to measure the social support of the participants, the MOS social support survey was adapted to Turkish culture in the scope of study 1. The sample of the study 1 included 241 participants. The analyses showed that Turkish version of the MOS social support survey had satisfactory psychometric properties. The sample of the study 2 was composed of 230 asymptomatic women for breast cancer. Independent samples t-test results indicated that among the Health Belief Model notions, perceived benefit, barrier, confidence, and health motivation significantly differentiated women who practiced BSE and who did not. However, the HBM notions were not able to differentiate women who had mammography and who did not have. Instead, social support significantly clarified the difference between v women who had mammography and women who did not have. Two hierarchical logistic regression analyses were carried out for BSE and mammography. Big 5 personality traits and dispositional optimism were entered at the first step. The HBM factors and self efficacy were entered at the second step. Breast cancer fear was added at the third step / and for the last step social support measures were added to the equation. For BSE, hierarchical logistic regression yielded no significant predictors but BSE confidence and susceptibility from the HBM. For mammography, the hierarchical logistic analysis resulted that only functional support, which was entered at the fourth step was significant. The strengths and limitations, as well as the implications of the findings, were discussed.

This thesis provides an experimental approach to abstract anaphora resolution in Turkish written discourse. The core of this work consists of identifying various manifestations of abstract anaphoric expressions &ndash / bu vs. bu durum, bu olay, bu is, bu ger&ccedil / ek (bu as the bare abstract object anaphor vs. bu+label abstract anaphors)- in Turkish discourse, and investigating whether any difference is observed in their processing. To this end, two offline experiments are conducted with human subjects, and the results indicate that label anaphors, compared to the bare anaphor bu, have a tendency to disambiguate the antecendent in some cases.