Inledning: Uppsatsens ambition är att utforska passformen mellan de två samtalsformerna själavård och psykodynamisk psykoterapi genom att intervjua personer som är skolade i och använder båda formerna. Frågeställningar: Hur upplever enskilda präster som är också är legitimerade psykoterapeuter passformen mellan själavård och psykoterapi och vilka strategier har de för att förlika dessa paradigm med varandra? Metod: Uppsatsen hämtar sina resultat från fem induktivt orienterade intervjuer som bearbetats med tematisk analys. Resultat: Tre teman utkristalliserade sig: Definitionsproblematik, konflikt perspektiv och konsolidering. Diskussion: Diskussionen tar framförallt fasta på svårigheten att medvetandegöra skillnader och likheter mellan själavård och psykoterapi, men försöker också få upp områden till ytan som skulle kunna utforskas vidare. Dessa områden täcker flera nivåer från strukturella intressekonflikter mellan olika tillsynsmyndigheter till den psykodynamiska teorins kontra teologins förståelse av Gud.

Inledning: Inom psykodynamisk teori är den psykoterapeutiska ramen ett centralt begrepp. Syftet med studien är att undersöka hur psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter förhåller sig till den psykoterapeutiska ramen med fokus på tidsdimensionen i avslutet av terapitimmen.  Frågeställningar: Hur gör terapeuten för att avsluta en terapitimme? Hur ser terapeuten på avslutet av terapitimmen? Vilka känslor och reaktioner väcker avslutet hos terapeuten? Är avslutet av terapitimmen ett område som man kan prata med andra terapeuter om? Metod: Datainsamlingen genomfördes genom strukturerade intervjuer med kvalitativ forskningsmetod. Studien har en hermeneutisk ansats och resultatet har analyserats tematiskt. Resultat: Undersökningen visar att fyra av de fem intervjuade psykoterapeuterna förbereder patienten på terapitimmens avslut. Denna praktik har inte stöd i den psykodynamiska psykoterapeututbildning som ges vid S:t Lukas utbildningsinstitut. Under utbildningen betonas vikten av att hålla tidsramen noga, i betydelsen att arbeta psykoterapeutiskt tills den överenskomna tiden är slut. Diskussion: Samtliga intervjuade psykoterapeuter delar uppfattningen att de psykoterapeutiska tidsramarna i allmänhet inte tillämpas lika strikt idag som tidigare. Fyra av de fem terapeuterna har erfarenhet av att arbeta med andra terapimetoder än den psykodynamiska, vilket kan påverka deras förhållningssätt till avslutet av terapitimmen. / The psychotherapeutic framework is a central idea in psychodynamic theory. The purpose of the study is to examine how psychodynamically oriented psychotherapist relate to the psychotherapeutic framework with focus on the time dimension at the end of the therapy session. Questions: How does the therapist act to end a therapy session? How does the therapist regard the end of the therapy session? What feelings and reactions does the termination evoke in the therapist? Is the termination of the therapy session a subject you can talk to other therapists about?  Method: The data collection was conducted through structured interviews with a qualitative research method. The study has a hermeneutic approach and the result has been analysed thematically. Result: The study shows that four out of five interviewed psychotherapists prepare the patient for the end of the psychotherapy session. This practice lacks support in the psychodynamic psychotherapist education at St Lukas educational institution. The importance of holding the time frame, in the sense of working psychotherapeutically until the agreed time is over, is emphasized during the training. Discussion: The interviewed psychotherapists share the view that the psychotherapeutic timeframes are generally not applied as strictly today as before. Four out of five therapists have experience of working with other methods of therapy than the psychodynamic, which may affect their approach to the end of the therapy session.

Inledning: Riskbruk av alkohol orsakar problem både för den enskilde, dennes omgivning samt är kopplat till ett flertal allvarliga sjukdomstillstånd. Tidiga interventioner kan förhindra en mer allvarlig beroendeutveckling. Forskning som berör psykoterapeuters erfarenhet av psykodynamisk terapi vid riskbruk är begränsad. Syftet med studien är att belysa terapeuters erfarenhet av riskbruk av alkohol i psykodynamisk terapi. Frågeställning: Hur upplever och beskriver psykoterapeuter psykodynamisk terapi med patienter som har ett riskbruk av alkohol? Metod: Fem legitimerade psykoterapeuter med erfarenhet inom området, valdes utifrån ett riktat bekvämlighetsurval. För att belysa terapeuters erfarenheter och upplevelser användes en kvalitativ metod. Studien har en induktiv ansats samt en semistrukturerad intervjuform med riktat öppna frågor. Intervjumaterialet har strukturerats och kategoriserats enligt tematisk analysmetod. Resultat: Tre huvudteman med dess underteman framkom i studien; 1. Den terapeutiska hållningen 2. Patienten; förutsättningar och hinder 3. Psykodynamisk terapi vid riskbruk. Diskussion: Informanterna belyste olika erfarenheter av interventioner vid riskbruk av alkohol. Dels vikten av att vara en aktiv psykoterapeut och ställa frågor kring alkoholkonsumtion, dels låta patienten själv lyfta sina problem i sin egen takt. Informanterna belyste både möjligheter och begränsningar med den psykodynamiska metoden vid riskbruk av alkohol. / Introduction: Risk use of alcohol causes problems for the individual, his enviroment, and is linked to a number of serious illnesses. Early interventions can prevent more serious dependency development. Research related to psychotherapists´experience of psychodynamic therapy in risk use of alcohol is limited. The purpose of the study is to elucidate therapists´experience of risk use of alcohol in psychodynamic therapy. Question: How do psychotherapists experience and describe psychodynamic therapy with patients who are at risk of alcohol use? Method: Five legitimate psychotherapists with experience in the field, were selected on the basis of a targeted convenience selection. To elucidate therapists´experiences and experiences, a qualitative method was used. The study has an inductive approach and a semi-structured interview form with directed open questions. The interview material has been structured and categorized according to the thematic analysis method. Results: Three main themes with their subthemes emerged in the study; 1. The therapeutic attitude 2. The patient; conditions and barriers 3. Psychodynamic therapy in risk use. Discussion: The informants highlighted different experiences of interventions in the use of alcohol at risk. On the one hand, the importance of being an active psychotherapist and asking questions about alcohol consumption, and on the other hand, let the patient himself raise his problems at his own pace. The informants highlighted both the possibilites and limitations of the psychodynamic method in the risk use of alcohol.

Inledning: Det högkänsliga draget eller den högkänsliga personen (HSP) är en del av personlighetspsykologin och myntades först av Elaine Aron. Ämnet och draget är relativt outforskat och det finns fortfarande områden att belysa. Syftet med arbetet är att undersöka ett av dessa områden och det är psykoterapeuters erfarenhet av det högkänsliga draget i psykoterapi.  Frågeställning: Vad har psykodynamiskt orienterade psykoterapeuter för erfarenheter av det högkänsliga draget i en psykoterapi?  Metod: Fem legitimerade psykoterapeuter med erfarenhet av området valdes ut genom ett bekvämlighetsurval samt snöbollsmetod. För att besvara studiens fråga användes en kvalitativ metod med en induktiv ansats, samt semistrukturerade frågor och öppna fördjupningsfrågor. Intervjumaterialet strukturerades enligt en tematisk analys.  Resultat: De intervjuande psykoterapeuterna beskrev högkänsliga draget som ett resultat av individens uppväxtmiljö och omständigheter i livet. Det är uttrycket för negativa livsomständigheter, vilka går att arbeta med i en terapi. En integrering av kropp och själ blir i detta sammanhang ett mål för att uppnå en psykisk och fysisk hälsa hos personer med det högkänsliga draget. På grund av studiens storlek bör inga generella slutsatser dras rörande det högkänsliga draget, utan bör enbart vara begränsad till denna studie.  Diskussion: Psykoterapeuters erfarenheter kring det högkänsliga draget visade sig dela mycket av redan existerande föreställningar. Troligen har det sin grund i att definitionen av draget redan finns i befintlig litteratur och haft en viss mediaexponering, men kan även berott på att författaren haft en förförståelse om draget som kan haft en påverkan på respondenterna i studien. Att kroppen och sexualitet kom upp som ett ämne skapade nya frågor som tyvärr inte fick tillräcklig med plats i denna studie. Ämnet som sådant är intressant att studera vidare. Då studien enbart berör fem psykoterapeuters erfarenheter om det högkänsliga draget, bör inte några generella slutsatser dras rörande draget. Resultaten som presenteras bör endast begränsas till denna studie. / Introduction: The Highly Sensitive Trait or Highly Sensitive Person (HSP) is part of personality psychology and was first coined by Elaine Aron. The subjects and the trait is relatively unexplored and there are still areas to highlight. The purpose of this work is to investigate one of these areas and it is psychotherapists experience of patients with the highly sensitive trait.  Question: What are psychodynamic oriented psychotherapists’ experience of the highly sensitive trait in a psychotherapeutic context?  Method: Five licensed psychotherapists with experience in the area were selected through a convenience selection and snowball method. To answer the study’s question. A qualitative method with an inductive approach was used, with semi-structured questions and open in-depth questions. The interview material was structured according to a thematic analysis.  Results: The interviewed psychotherapists described the highly sensitive trait as a result of the individuals upbringing environment and circumstances in life. It is the expression of negative life circumstances, which can be worked with in a therapy. In this context, the integration of the body and mind becomes a goal for achieving mental and physical health in people with the highly sensitive trait. Due to the size of the study no general conclusions should be drawn regarding the highly sensitive trait, but should be limited to this study only.  Discussion: Psychotherapists ́ experience of the highly sensitive trait turned out to share much of already existing perceptions. This was probably due to the fact that the definition of the trait already exists in literature and has had a certain media exposure. But it may also be due to the authors pre-existing understanding of the trait that may have had an impact on the respondents in the study. The fact that the body and sexuality came up as a topic created new questions that unfortunately did not got enough space in this study. The subject is however interesting to study further. As the study is only based on the experience of five psychotherapists about the highly sensitive trait, no general conclusions should be drawn about the trait. The results should only be limited to this study.

Studiens syfte var att undersöka hur sociala medier upplevdes påverka unga kvinnors självbild i åldrarna 17-26 år. Tidigare forskning visade att sociala medier gjorde individen självkritisk vilket påverkade självbilden negativt. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer där tio unga kvinnor i sydöstra Sverige deltog och togs ut genom ett bekvämlighetsurval. Som stöd användes en studieguide som baserades på tidigare forskning och skapades enbart för studiens syfte. Studien resulterade i tre teman vilka var 1) positiv självbild 2) negativ självbild 3) självbild utan sociala medier. Dessa teman baserades på nio huvudkategorier och tretton underkategorier. Avslutningsvis stämde resultaten delvis överens med tidigare forskning som menade att sociala medier hade en tydlig negativ påverkan på unga kvinnor. Där inkluderades kroppshets, ångest och självkritiska tankar. Det oväntade fyndet var fear of missing out som nämndes upprepade gånger av respondenterna. Studien hänvisade även till den positiva påverkan på självbilden genom bekräftelse och inspiration.

Den dagliga användningen av sociala medier har mer än fördubblats under de senaste decenniet, vilket är anmärkningsvärt och väcker frågor som “vad har sociala medier för inverkan på oss?”. Utökad kunskap kring problematisk användning och dess eventuella hälsoeffekter är högst relevant. För att finna faktorer som kan predicera en hög användning av sociala medier utreder den här studien sambanden mellan användning av sociala medier och stress, copingstrategier och könstillhörighet. En korrelationsanalys och en hierarkisk multipel regression genomfördes med 128 stycken deltagare i åldrarna 16-69 år. Resultatet visade att det fanns signifikanta samband mellan samtliga prediktorer och användningen av sociala medier. Stress och användning av dysfunktionella copingstrategier kunde predicera användningen av sociala medier vilket tyder på att sociala medier används som en dysfunktionell copingstrategi för att hantera stress. Resultatet ligger i linje med tidigare forskning där ytterligare kunskap behövs för att fortsätta utreda sociala mediers inverkan på individen. / During the last decade the use of social media has more than doubled, which is remarkable and has led to questions such as “ How does social media affect us?”. A deeper understanding regarding the problematic use of social media and the possible health risks is a highly relevant subject. To find factors that may predict a high use of social media, this study examines the links between social media use and stress, coping strategies and gender. A correlation analysis and a hierarchical multiple regression were performed with 128 participants aged between the years 16-69. The results showed that there were significant correlations between all predictors and the use of social media. Stress, the use of dysfunctional coping strategies could predict use of social media, which indicates that social media is used as a dysfunctional coping strategy to manage stress. The results are in line with previous research where further knowledge is needed to continue investigating the impact of social media on the individual.

Inledning: Genom delad erfarenhet och igenkänning förmedlas en känsla av att inte vara ensam. Relationer påverkar vår hälsa, är vi inkluderade mår vi bra medan ofrivillig ensamhet påverkas oss negativt. Ensamhet är ett välkänt begrepp, men det saknas studier kring det psykodynamiskt orienterade psykoterapiarbetet med ofrivilligt ensamma patienter.  Syfte och frågeställningar: Studien syftar till att undersöka psykodynamiskt orienterade psykoterapeuters erfarenheter av arbete med ofrivilligt ensamma patienter. Hur beskriver psykodynamiskt orienterade psykoterapeuter arbetet med ofrivilligt ensamma patienter, vad är hjälpande och vad kan vara svårt är frågeställningen. Metod: Sju psykodynamiskt orienterade psykoterapeuter har intervjuats med hjälp av semistrukturerade intervjuer både enskilt och i form av fokusintervju. Bearbetning och analys av materialet gjordes med hjälp av tematisk analys. Resultat: Respondenterna beskrev att det var svårt att hjälpa de patienter som inte kunde eller ville förändras, vidare kunde det också vara så att just den enskilde psykoterapeuten inte var den bäst lämpad att kunna hjälpa. När det gick att hjälpa klarade patienten att integrera det relationella i terapiprocessen. Psykoterapeuten klarade då också av att låta sig beröras, stå ut och hålla gränser i terapirummet. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån svårigheter att etablera kontakt med den som inte själv tagit initiativ till kontakten, att lyckas få unga patienter att stanna kvar i terapin och att få grepp om de patienter som saknade intresse och förmåga att uttrycka sin ensamhet. För terapeuten kunde det vara tungt att bära patientens utsatthet och ibland var terapeuten inte rätt person att hjälpa. De patienter som gick att hjälpa klarade att använda terapirelationen som ett övningsobjekt och en modell för relation. Viktigt i arbetet för terapeuterna var att förstå sin egen ensamhet, låta sig beröras, hålla ramen, härbärgera och ta eget stöd i kollegor. Risker i arbetet var konsekvenser av att bryta ramen och att inte klara att härbärgera. / Introduction: Through shared experience and recognition, a feeling of being alone is conveyed. Relationships affect our health, included we feel good while involuntary loneliness affects us negatively. Loneliness is a well-known concept, but there are few studies on the psychodynamic oriented psychotherapy work with involuntarily lonely patients. Aim and questions: The study aims to investigate psychodynamic oriented psychotherapists' experiences of working with involuntarily lonely patients. How do psychodynamic oriented psychotherapists describe the work with involuntarily lonely patients, what is helpful and what can be difficult is the question. Method: Seven psychodynamic oriented psychotherapists have been interviewed with the help of semi-structured interviews both individually and in the form of a focus interview. Processing and analysis of the material was done using thematic analysis. Results: The respondents described that it was difficult to help the patients who could not or did not want to change, and it could also be the case that the individual psychotherapist was not the best person to be able to help. When it was possible to help, the patient was able to integrate the relational into the therapy process. The psychotherapist then also managed to allow himself to be touched, endure and keep boundaries in the therapy room. Discussion: The results are discussed on the basis of difficulties in establishing contact with those who have not taken the initiative themselves, in succeeding in getting young patients to stay in therapy and in gaining a grip on the patients who lacked interest and ability to express their loneliness. For the therapist, it could be difficult to bear the patient's vulnerability and sometimes the therapist was not the right person to help. The patients who went to help were able to use the therapy relationship as an exercise object and a model for relationship. Important in the work for the therapists was to understand their own loneliness, let themselves be touched, keep the frame, contain and take their own support in colleagues. Risks in the work were consequences of breaking the framework and not being able to contain.

Tron på den egna förmågan, self-efficacy, utgår från att individen själv försöker utöva påverkan på sin omgivning. Påverkan kan även utövas genom ombud och tilltron till ombudets förmåga att göra något för individen benämns som proxy efficacy. Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan self-efficacy och proxy efficacy för utveckling i yrkesrollen. Tre hypoteser och 1 frågeställning formulerades. En enkät besvarades av 85 medarbetare från ett fastighetsföretag i Stockholmsregionen och materialet undersöktes med korrelationer, regressionsanalys, samt t-test. Hypotes 1 fick stöd då proxy efficacy och self-efficacy var positivt korrelerade. Hypotes 3 fick stöd då medarbetare med kortare anställningstid (0-3.9 år) rapporterade högre proxy efficacy jämfört med medarbetare med längre (4-20 år) anställningstid. Proxy efficacy inte kunde predicera self-efficacy (hypotes 2) och inga skillnader i proxy efficacy kunde påvisas mellan könen (frågeställning 1). Resultaten diskuteras utifrån hur proxy efficacy kan definieras samt innebörden i begreppet där mer forskning krävs.

När en individ står upp för vad som är moraliskt rätt och riktigt med risk för negativa sociala konsekvenser benämns det civilkurage. Få studier har ämnat ta reda på vad som föregår ett visat civilkurage. Syftet var att undersöka huruvida samvetsgrannhet och individualism korrelerade med civilkurage. 135 respondenter varav 108 var kvinnor deltog i enkätundersökningen där de ombads bedöma påståenden. Påståendena var hämtade ur tre etablerade skalor; Das Münchner Zivilcourage-instrument, Auckland Individualism Collectivism Scale samt samvetsgrannhet extraherad ur Big Five. Resultatet visade ingen korrelation mellan individualism och civilkurage. Prediktorn samvetsgrannhet kunde inte heller förklara civilkurage. Inte heller verkade utbildningsnivå eller kön ha någon inverkan. Till framtida studier rekommenderas att inkludera övriga dimensioner av Big five samt att undersöka om prediktorerna skulle ge samma utfall gällande hjälpbeteende. Det torde även vara gynnsamt att mäta individualism i annan bemärkelse med tonvikt på unikhet hellre än konkurrens.

Tidigare forskning har visat att bilförare tenderade att underskatta hastigheten de färdas i med ca 20%. Forskning har även visat att hastighetsupplevelse hos bilförare kan påverkas av ett utökat Field of View (FoV) vilket resulterar i lägre hastighetsval (Pretto et al., 2009; Schütz et al., 2015; Lidestam, Eriksson & Eriksson, 2019). Utöver FoV har även virtuella vägmarkeringar (VRM), visats ha potentialen att påverka hastighetsval genom att bistå bilförare med ytterliggare visuell information kring dennes omgivning (Lidestam, Eriksson & Eriksson, 2019). Attityder gentemot system som syftar till att påverka bilförares hastighetsval har studerats (Wall et al., 2013), med det finns luckor i forskning gällande hur dessa upplevs av bilförare med ADHD. Vidare har även upprepning av körningar med samma konstellationer av visuella stimuli har visats påverka hastighetsval vilket skulle tyda på perceptuell inlärning sker under bilkörning (Lindestam, Eriksson & Eriksson, 2019). Syftet med den aktuella studien var att undersöka huruvida VRM påverkade hastighetsval samt hur de upplevs av bilförare med respektive utan ADHD. Studien ämnade att göra detta genom att besvara följande frågeställningar 1. a. Hur upplevdes VRM? b. Finns det en skillnad i upplevelsen av VRMs mellan bilförare med ADHD och utan ADHD? 2. Vilken effekt har ADHD, FoV, VRM och replikat på självvald hastighet? Resultaten visade att upplevelsen av VRM inte skiljde sig signifikant mellan de två guppen, trots detta skattades samtliga frågor kring upplevelsen av VRM högre av bilförare med ADHD än bilförare utan ADHD. Körningarna rapporterades som signifikant mer koncentrationskrävande av bilförare utan ADHD. Replikat och FoV uppvisade en signifikant interaktionseffekt på hastighetsval. Framtida forskning kan med fördel studera hur VRM kan utformas för att upplevas som mer hjälpsamma samt hur de bör implementeras för att bilförare ska vilja använda dem vid körningar. Det är viktigt att framtida forskning i området även inkluderar bilförare med ADHD för att säkerställa att system som utformas även är gynnsamma för dessa bilförare.