Autoantikroppar är antikroppar som attackerar en individs egen vävnad. Riktas dessa mot antigener från cellkärnan kallas de för ANA. Exempel på dessa är anti-dsDNA antikroppar som associeras med sjukdomen SLE. Med hjälp av metoderna ELISA, CLIFT eller FARR-radioimmunoassay kan anti-dsDNA antikroppar analyseras och tillsammans med kliniska symptom såsom ansiktserytem kan diagnosen SLE ställas. Syftet med examensarbetet var att undersöka analys av anti-dsDNA antikroppar med hjälp av instrumentet Phadia 250 vars princip är en automatiserad ELISA, för att se om det kan användas som screeningmetod istället för CLIFT. 20 EQUALIS-serumprover (externa kontrollprover) analyserades med Phadia 250 och de Phadia 250-positiva proverna analyserades ytterligare en gång med CLIFT. Därefter analyserades 44 patienters serumprover (21 positiva och 23 negativa, tidigare analyserade med CLIFT) med Phadia 250. Patientprovernas resultat gav 70 % sensitivitet och 86 % specificitet med Phadia 250. Phadia 250-resultat som ej överensstämde med förväntade resultat på EQUALIS- och patientproverna erhölls i flera fall. Vid en noggrannare granskning av EQUALIS-proverna noterades att liknande resultat erhållits av andra laboratorier som använt likartade metoder. EQUALIS-proverna var initialt analyserade och kategoriserade enligt CLIFT, vilket innebar att hög överensstämmelse kunde förväntas med den egna CLIFT-metoden. Slutsatsen av studien är att underlaget för att införa metoden i rutindiagnostiken är inte tillräckligt utifrån de erhållna resultaten. Det krävs ytterligare studier samt granskning av inkluderade patienters journaler för att säkrare bedöma metodernas korrelation till sjukdomen.

Reumatoid artrit (RA) är den vanligaste autoimmuna sjukdomen och prevalensen är 0.5-1.0% av populationen i industriella länder. Diagnos av RA sker bland annat genom analys av markörerna reumatoid faktor (RF) samt antikroppar mot cykliskt citrullinerad peptid (anti-CCP). Nefelometrisk metod samt CMIA har båda varit huvudmetoder för markörerna RF och anti-CCP respektive vid utredning av RA på Laboratoriemedicin på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Införskaffning av instrumentet Phadia 250 har gjort det möjligt att sammanställa analyserna för markörerna på samma enhet. Syftet med studien var att verifiera EliA-metoden för anti-CCP samt RF på instrumentet Phadia 250 för att kunna ersätta nuvarande analysmetoder för de båda RA-markörerna. Bestämning av cut-off, mellanliggande precision, inomserieprecision samt överensstämmelse med tidigare metod utfördes. Totalt 115 prover (70 blodgivare, 30 patientprover och 15 konsekutiva prover) användes. En korrelation utfördes för CMIA respektive nefelometriska metoden med EliA-metoden samt en kategoriöverensstämmelse för nefelometrisk metod, CMIA och EliA-metoden. God korrelation erhölls för anti-CCP mellan CMIA och EliA-metoden (r=0.953, p=0.001) samt för RF mellan nefelometriska metoden och EliA-metoden (r=0.835, p=0.048). Analys av samtliga markörer bör inkluderas som screening för RA för att upptäcka sjukdomen. Metoden EliA tillät analys av båda markörer och verifieringen möjliggjorde övergången till EliA-metoden för Laboratoriemedicin i Jönköping. / Rheumatoid arthritis (RA) is the most common autoimmune disease and the prevalence is 0.5-1.0% among the population in industrial countries. Diagnosis of RA is based partially on detection of the autoantibodies rheumatoid factor (RF) and anti-cyclic citrullinated peptide antibodies (anti-CCP). Nephelometry and CMIA have been the main methods for detection of the antibodies at Laboratoriemedicin at the County Hospital Ryhov in Jönköping. The purpose of this study was to verify the EliA-method for anti-CCP and RF on Phadia 250 in order to replace the current methods with the EliA-method. Determination of cut-off, intermediate precision, within-run precision and consistency with the previous method was performed on a total of 115 samples (70 blood-donors, 30 patient samples and 15 consecutive samples). A correlation between CMIA and the nephelometric method with EliA-method was performed and a cathegorical correspondance was done to assess the accordance between the previous methods with the EliA-method. A good correlation was obtained for anti-CCP between CMIA and the EliA-method (r=0.953, p=0.001) and RF obtained good correlation between the nephelometric method and the EliA-method (r=0.835, p=0.048). Analysis of both markers simultaneously has been recommended and the verification enabled the transition to the EliA-method on Phadia 250 for Laboratoriemedicin in Jönköping.

Antibodies are naturally occurring in humans, with the function to protect the body from pathogens. Occasionally, antibodies towards the body’s own proteins are produced. These so called autoantibodies are present in healthy individuals but are also highly associated with diseases with autoimmune involvement. Research on autoantibodies in healthy individuals as well as in patients is important to gain knowledge and facilitate prognostics, diagnostics and treatment. However, a method for purification of these antibodies has not previously been described. In the present project, an enrichment procedure of circulating autoantibodies found in human plasma is described. Twenty protein fragments previously known to be highly reactive were attached to magnetic microbeads, enabling autoantibodies from eight human plasma sample pools to be captured. The six antigens with highest shown reactivity were chosen for elution procedure. Using pH alterations and heat treatments, a successful elution and enrichment procedure was developed. With analysis of the eluted autoantibodies, it can be established that the enrichment was successful on multiple sample pools. In the scaled-up procedure, autoantibodies could be enriched in all positive antigen-sample combinations. Concentration measurements indicated amounts of up to 0.23 mg antibodies per ml eluate. This implies sufficient concentrations for further applications of the enriched autoantibodies. / Antikroppar förekommer naturligt i människor, med syftet att skydda kroppen från patogen. I vissa fall skapas av misstag antikroppar som angriper kroppens egna proteiner. Dessa autoantikroppar förekommer hos alla människor, såväl friska som sjuka, men de är också starkt förknippade med autoimmuna sjukdomar. Kunskapen om autoantikroppar hos friska personer och hos patienter är idag begränsad, men fortsatt forskning inom området förväntas i framtiden underlätta prognostik, diagnostik och behandling. Hittills har ingen metod för anrikning av autoantikroppar ur blodplasma beskrivits. I detta projekt beskrivs en anrikningsmetod för autoantikroppar ur blodplasma från människa. Tjugo tidigare kända högreaktiva proteinfragment fästes på magnetiska mikrokulor. Dessa antigen-täckta mikrokulor användes för att fånga in autoantikroppar från åtta plasmaprover. De sex proteinfragment som hade högst reaktivitet i dessa prover valdes ut för elueringsförsök. Eluering genomfördes under basiska följt av sura förhållanden, tillsammans med värmebehandling. Denna elueringsmetod fungerade för anrikning av några autoantikroppar från flera av plasmaproverna. I ett utökat experiment kunde autoantikroppar anrikas ur alla kombinationer av antigen och plasmaprov som förväntades ge signal. Koncentrationen av autoantikroppar i eluaten uppskattades till högst 0.23 mg/ml. Denna koncentration är tillräcklig för flera vanliga metoder där antikroppar används.

Typ- 1 diabetes (T1D) är en autoimmun sjukdom med insulinbrist orsakad av nedbrytning av insulinproducerande betaceller i pankreas. Fyra olika antikroppar har identifierats som är riktade mot betacellsspecifika antigen; insulinautoantikroppar (IAA), glutamic acid decarboxylase antibodies (GADA), islet antigen2-antikroppar (IA-2A) och antikroppar riktade mot zinktransportören 8 (ZnT8A). I denna studie gjordes en jämförelse av metoderna 2screen islet cell autoantibody ELISA-kit (RSR, Cardiff, UK) och 3screen islet cell autoantibody ELISA- kit (RSR, Cardiff, UK), vars brunnar är coatade med GAD65/IA-2 antigen respektive GAD65/IA-2/ZnT8 antigen, för att undersöka ifall dessa båda kit ger jämförbar sensitivitet och specificitet i en adult population av nydebuterade patienter med T1D och friska vuxna blodgivare. RSR 2screen erhöll 1 % högre specificitet (98 %) jämfört med RSR 3screen (97 %) vid samma sensitivitet (92 %) och rekommenderas i första hand för screening av autoantikroppar i en population av vuxna patienter med ökad risk för T1D och friska vuxna blodgivare. / Type- 1 diabetes (T1D) is an autoimmune disease with insulin deficiency caused by degradation of insulin- producing betacells in pancreas. Four different autoantibodies that target beta- cell specific antigenes have been identified: insulinautoantibodies (IAA), glutamic acid decarboxylase antibodies (GADA), islet antigen2-antibodies (IA-2A) and antibodies against zinktransporter 8 (ZnT8A). In this study, a comparison between 2screen islet cell autoantibody ELISA-kit (RSR, Cardiff, UK) coated with GAD65/IA-2 and 3screen islet cell autoantibody ELISA- kit (RSR, Cardiff, UK) coated with GAD65/IA-2/ZnT8, was performed to investigate whether results from these two kits provide comparable sensitivity and specificity in an adult population of new onset patients with T1D and healthy adults. RSR 2screen obtained 1 % higher specificity (98 %) in comparison to RSR 3screen (97 %) on the same sensitivity (92 %) and is recommended primarily for screening of autoantibodies in a population of adult patients at increased risk for T1D and healthy adults blood donors.

The clinical severity of Covid-19 varies greatly between individuals, and all underlying risk factors are not yet well understood. Previous studies have shown Covid patients to be enriched with autoantibodies against type I interferons, suggesting autoimmunity may be an underlying factor of susceptibility to severe disease. In this project, the interplay between severe Covid-19 and autoimmunity was investigated in 114 Swedish patients, sampled in April- May 2020 as well as longitudinal re-samplings 4 and 8 months later, using the infrastructure of the Human Protein Atlas and the SciLife lab autoimmunity and serology profiling unit. First, 16 patients with few comorbidities were analyzed for autoantibodies at a near proteome-wide scale using planar microarrays, after which a custom antigen panel was assembled based on observed reactivities and literature studies. The antigen panel was implemented in a 384-plex suspension bead array which was run for all patient samples and a control group. Among the Covid patients, 23 antigens were called as differentially reactive and 8 of them were proposed as relevant to immunoregulation or Covid pathogenesis. The results partially replicated previous findings of autoimmunity directed to type I interferons and offer a list of candidate autoantigens for further inquiries. / Allvarlighetsgraden av sjukdomen Covid-19 varierar kraftigt mellan individer och alla underliggande riskfaktorer är ännu inte förstådda. Tidigare studier har påvisat Covidpatienter som överrepresenterade med autoantikroppar mot typ I interferoner, vilket förespråkar autoimmunitet som en möjlig underliggande riskfaktor till att utveckla allvarlig Covid. I detta projekt användes infrastrukturen av det mänskliga proteinatlasprojektet och enheten för autoimmunitets- och serologiprofilering på SciLife lab för att undersöka samspelet mellan allvarlig Covid-19 och autoimmunitet i 114 st svenska patienter inlagda under april-maj 2020, samt från uppföljningsprover 4 resp. 8 månader senare. Till en början undersöktes 16 patienter med låg grad av samsjukdom för förekomst av autoan- tikroppar mot proteomet i stort med hjälp av mikroarrayer. En panel av antigen sammanställdes därefter baserat på resultaten och litteraturstudier. Panelen implementerades som en 384-plex kulsuspensionsarray vilken kördes för alla patientprover samt en kontrollgrupp. Ibland Covidpatienterna klassades 23 st antigen som överrepresenterade, varav 8 st avsågs relevanta för immunoreglering eller sjukdomsförlopp. Resultaten visades delvis återskapa tidigare fynd av autoimmunitet riktad mot typ I interferoner och erbjuda en lista av potentiella autoantigen för vidare efterforskningar.