Våld mot barn är ett internationellt och nationellt problem. Antal barn som utsätts för våld i Sverige är svårt att uppskatta då mörkertalet anses vara stort. Att som barn bli utsatt för våld påverkar hälsan negativt på många sätt och kan leda till livslånga konsekvenser. Distriktssköterskan arbetar hälsofrämjande och förebyggande och inom barnhälsovården är det barnets hälsa, utveckling och livssituation som är centralt. Vid kännedom, oro eller misstanke om att ett barn är utsatt för våld har distriktssköterskan anmälningsskyldighet till socialtjänsten. Forskning visar dock att distriktssköterskorna inom barnhälsovården inte anmäler alla misstänkta fall av våld mot barn och underrapportering är ett problem i Sverige. Detta leder till att alla barn inte får sina grundläggande behov tillgodosedda. Syftet med examensarbetet var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att möta barn inom barnhälsovården som misstänks- eller blivit utsatta för våld i hemmet. Kvalitativ metod med individuella intervjuer användes för att belysa fenomenet. Sex distriktssköterskor deltog i intervjuerna. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet resulterade i följande övergripande tema vilket summerade kategorierna och underkategorierna ”Att se till barnets bästa”. Fyra kategorier identifierades:1) Ett samhällsansvar, 2) Möten med våldsutsatta barn och deras föräldrar, 3) Vårdande möten samt 4) Organisatoriska förutsättningar och samverkan. Resultatet visar vilken roll personliga värderingar spelar i arbetet kring barn och våld. Det belyser också betydelsen av den vårdande relationen till familjen samt behovet av organisatoriska förutsättningar och kollegialt stöd. För att nå framgång i arbetet med våldsutsatta barn behöver också alla som arbetar inom hälso- och sjukvården ta ett gemensamt ansvar.

Bakgrund: Fördelarna med amning är välkända men trots det avbryter många svenska mödrar sin amning tidigare. Att avbryta amningen kan för en del mödrar vara problematisk och leda till skuldkänslor. Tidigare studier visar att brister i stödet ökar känslor av frustration, förvirring och tvivel hos mödrarna. Syfte: Att beskriva vilken erfarenhet distriktssköterskan inom barnhälsovården har av att stödja mödrar som valt att avbryta amningen. Metod: Studien har en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio distriktssköterskor. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Vid analysen av intervjumaterialet framkom tre kategorier: Komplex arbetsuppgift, Kunskapsförmedling och Stödjande förhållningssätt. För att kunna ge stöd till mödrar som avbryter amningen skapade distriktssköterskorna förutsättningar till att samtala med mödrarna om deras funderingar och behov. Det var även viktigt att ge praktiska råd och information som underlättar mödrarnas beslut. Distriktssköterskorna framförde att de upplevde en svårighet med att stödja mödrarna i deras beslut att avbryta amningen. Slutsats: Distriktssköterskan inom barnhälsovården har det övergripande ansvaret för att främja amningen vilket gör att distriktssköterskorna ställs inför en komplex arbetsuppgift med att stödja mödrar som avbryter sin amning. Detta ställer krav på distriktssköterskan att vara följsam i sin profession och möta varje enskild mamma där hon befinner sig och ge individuellt anpassat stöd. / Background: The benefits of breastfeeding are well known but despite this many Swedish mothers interrupt their breastfeeding. This can be problematic and lead to feeling of guilt for some mothers. Previous studies show that lack of support can increase feelings of frustration, confusion and doubt in the mothers. Aim: To describe the district nurses in child health care’s experiences in supporting mothers who have chosen to discontinue breastfeeding. Method: The study has a qualitative approach in which semi-structured interviews were conducted with ten district nurses. The interviews were analysed using qualitative manifest content analysis. Findings: The analysis of the interviews revealed three categories: Supportive attitudes, knowledge transfer and Complex task. In order to provide support for mothers who discontinue breastfeeding, district nurses have created opportunities to talk to the mothers about their concerns and needs. The study shows the importance in providing practical advices and information to help the mothers in their decisions. The district nurses told that they have experienced difficulties in supporting mothers and their decision to stop breastfeeding. Conclusion: The district nurses in the child health care have the overall responsibility to promote breastfeeding and therefore they are facing a complex task in supporting mothers who interrupt their breastfeeding. This requires the district nurse to be flexible in her or his profession in order to meet every single mother where she is located to provide individually tailored support.

Bakgrund: Den fysiska aktiviteten minskar både globalt och nationellt, vilket bidrar till ökad risk för ohälsa. Lite drygt två tredjedelar av barnen uppnår inte rekommendationen om 60 minuters fysisk aktivitet per dag. Barnets fysiska aktivitetsnivå påverkas bland annat av socioekonomiska och demografiska skillnader. Tidigare studier visar att sjuksköterskor inom barnhälsovården [BHV] upplevde ett behov av att ge stöd och stärka föräldrar för att främja hälsosamma levnadsvanor. Inom barnhälsovården behöver distriktssköterskan arbeta nyanserat, ha en personlig relation till familjen samt vara flexibel i sitt sätt att ge råd och stöd och möta familjens behov på individnivå. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge råd och stöd till föräldrar gällande barns fysiska aktivitet inom barnhälsovården. Metod: Studien har en induktiv kvalitativ ansats. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Åtta BHV-sjuksköterskor deltog i studien. En kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman användes som analysmetod. Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier. Den första var Hinder och möjligheter där sjuksköterskorna beskrev bland annat tiden som ett hinder för att ge råd och stöd kring fysisk aktivitet men även att faktorer hos olika familjer påverkar behovet av råd och stöd. Det beskrevs även att mycket fokus lades på vilken typ av aktivitet som rekommenderades. Den andra kategorin var råd och stöd vilket innefattar att sjuksköterskorna hade olika förhållningsätt beroende på vilken familj de mötte och individanpassade besöket. De hade även olika verktyg för att ge individanpassade råd och stöd. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde att barn idag har svårare att utföra vissa motoriska moment än tidigare, och kopplade samman det med att den fysiska aktiviteten hos barn har minskat. Råd och stöd som ges anpassas utifrån individen. Generellt fokuserade sjuksköterskorna på att öka vardagsmotion och utevistelsen, för att inte familjens socioekonomiska förutsättningar skulle påverka möjligheterna till fysisk aktivitet. / Background: Physical activity is decreasing both globally and nationally, which contribute to increased risk for ill health. About 2/3 of children do not achieve the recommended 60 minutes of physical activity a day. A child’s physical activity levels are influenced by socio-economic and demographic differences, among other factors. Earlier studies show that child health care nurses felt the need to support and empower parents to promote healthy lifestyles. In child health care, the district nurse needs to work in anuanced way, have a personal relationship with the family, they need to be flexible in the way they give advice, support and meeting the family's needs on an individual basis. Aim: The aim was to describe nurses' experiences of giving advice and support to parents regarding children's physical activity in child health care. Method: The study has an inductive qualitative approach. Data collection was carried out using semi-structured interviews. Eight child health care nurses participated in the study. A qualitative manifest content analysis according to Graneheim and Lundman was used as the method of analysis. Results: Two main categories emerged from the results. The first was Obstacles and opportunities where the nurses described, among other things, time as an obstacle to providing advice and support on physical activity but also that factors in different families affect the need for it. It was also described that much focus was placed on the type of activity recommended. The second category was advice and support, which means that the nurses had different approaches depending on which family they met and customized the visit. They also used different tools to provide individualized advice and support. Conclusions: Nurses felt that children today have more difficulty performing certain motor tasks than in the past and linked this to the decrease in physical activity in children.The advice and support given is adapted to the individual. In general, the nurses focus on increasing everyday exercise and outdoor activities, so that the family's economic conditions do not affect the opportunities for physical activity.

Bakgrund: Det förekommer skillnader avseende hur barnhälsovårdssjuksköterskor identifierar utvecklingsavvikelser, och det har sedan länge efterfrågats evidensbaserade, standardiserade metoder för upptäckt av kommunikativa och motoriska utvecklingsavvikelser. Syfte: Att undersöka hur motoriska och eller kommunikativa utvecklingsavvikelser för barn upp till och med 18 månader uppmärksammas inom barnhälsovården, vilka förutsättningar det finns för bedömningen, samt vilka åtgärder som vidtas vid utvecklingsavvikelser. Metod: En beskrivande kvalitativ studie baserad på individuella semi-strukturerade intervjuer med 12 barnhälsovårdssjuksköterskor som arbetade på barnavårdscentraler inom Region Uppsala genomfördes. Materialet har analyserats utifrån Malteruds analysmetod systematisk textkondensering. Resultat: Barnhälsovårdsjuksköterskorna använde klinisk blick, vilken de utvecklat genom erfarenhet, när de bedömde barns utveckling. Den kliniska undersökningen beskrevs i termer av att erhålla en helhetsbild av barnet, samt att den motoriska och kommunikativa utvecklingen hör samman, och bedömdes i denna helhet. Kontinuiteten beskrevs som betydelsefull och något som underlättade bedömningen av barnets utveckling. Ett kollegialt stöd beskrevs som värdefullt, och vid utvecklingsavvikelser kunde barnhälsovårdssjuksköterskorna konsultera varandra. Vid misstanke om utvecklingsförsening följdes barnet upp, samt fick ofta uppgifter att öva på till återbesöket. I de fall utvecklingsavvikelsen kvarstod eller då det handlade om en tydlig avvikelse remitterades barnet vidare. I analysen framkom att det fanns individuella skillnader i barnhälsovårdsjuksköterskornas bedömning. Slutsats: Dagens riktlinjer med fokus på milstolpar kan försvåra barnhälsovårdssjuksköterskans utvecklingsbedömning för barn upp till och med 18 månader. En standardisering, eller ett screeninginstrument för att tydliggöra bedömningarna bidrar till en jämlik och rättvis barnhälsovård. Tidig upptäckt och tidiga insatser har stor betydelse för barnets framtida utveckling. / Background: There are differences in how Child health nurses identify developmental disorders. Furthermore, it has been requested evidence-based methods for detection of communicative- and motor disorders. Aim: Investigate how motor and communicative disorders for children up to, and including 18 months, are noted in Child health centres. Also, the basis for the assessment, what measures are taken in case of developmental disorders, and if there are any differences in the assessments. Method: Descriptive qualitative interview study, based on individual semi-structured interviews, with 12 Child health nurses working at Child health centres in Uppsala Region. The transcriptions were analysed with systematic text condensation by Malterud. Result: Child health nurses used intuition when assessing children's development, which they had procured through experience. The clinical examination was described as getting a general picture of the child. The motor and communication development was assessed in whole, due to their related. Continuity was described as meaningful and something that facilitated the assessment of the child. Collegial support was valuable, and the Child health nurses could consult each other, in case of developmental disorders. If the Child health nurses suspected development delay, the child was followed up. The family then often got exercises to practice before the re-visit. In cases where the developmental delay remained, or when the disorder was obvious, the child was referral further. The analysis found that there were individual differences in the assessment done by Child health nurses. Conclusions: Today's guidelines focusing on milestones can aggravate the Child health nurse's developmental assessment of children up to and including 18 months. A standardized method, or a screening tool, contributes to an equal and fair Child healthcare. Early detection and early intervention are of great importance to the child's future development.

Övervikt och fetma är ett växande komplext folkhälsoproblem även hos barn. Följdsjukdomarna som övervikt och fetma orsakar ett lidande för drabbade barn, vilket även är en stor kostnad för vården och samhället. Flera olika yrkeskategorier förutom distriktssköterskor, som läkare, dietist och psykolog möter barn i arbetet kring övervikt och fetma. Syftet med studien är att belysa distriktssköterskors upplevelse av att arbeta i ett tvärprofessionellt team på BVC kring överviktiga barn och deras familjer. Dataanalysen har skett genom en kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2008) med en induktiv ansats där åtta distriktssköterskor som arbetar på BVC har intervjuats. I resultatet framkommer betydelsen av ett tvärprofessionellt teamarbete. Genom att samarbeta med dietisten får familjen och barnet träffa sedan träffa dietisten som ger stöd kring kost, portionsstorlek och näringsberäkning av måltidsportioner. Dock är distriktssköterskorna inte närvarande under detta möte. Psykologen kan stödja familjen i deras vardag med gränssättning och med dagliga rutiner som kan påverka familjens kost och levnadsvanor. Teamarbetet med läkarna fungerar bra men deras kunskapsnivå kring att vara uppdaterade på rådande riktlinjer och åtgärder anses bristfälliga, vilket påverkar arbetet kring de överviktiga barnen. Samarbetet med både familjecentralen och med pedagogerna på förskolan anses vara betydelsefull i arbetet kring överviktiga barn. För att alla i teamet ska vara uppdaterade på riktlinjer för övervikt och fetma är det en organisatorisk fråga för att tid ska frigöras åt läkarna så att de kan gå på utbildningsdagarna där gemensam kunskap inhämtas. Genom att förenkla processen med att skriva remiss till obesitasmottagningen och genom att öka samarbetet med både familjecentral och pedagoger på förskolan skulle det stödjande och förebyggande arbetet kring överviktiga barn främjas. Det bidrar i sin tur till en förbättrad folkhälsa och minskade samhällsekonomiska kostnader. Genom teamarbete och genom att tillvarata de olika specialistkompetenserna ökar chanserna för distriktssköterskor att kunna hjälpa det överviktiga barnet och familjen. / Overweight and obesity are a growing complex public health problem. The secondary diseases that overweight and obesity cause means suffer for the child and cost the society money. The aim of the study is to elucidate district nurses' experience of teamwork at primary child health care centers with overweight children and their families. The data analysis was done through a qualitative content analysis according to Elo and Kyngäs (2008) with an inductive approach where eight district nurses working at primary child health care centers were interviewed. The result shows the importance of cross-professional teamwork. By working with the dietitian, the family and the child receive support regarding diet, portion size and nutritional calculation of meal portions. The psychologist can support the family in their everyday lives with boundaries and with daily routines that can affect the family's diet and lifestyle. Teamwork with the doctors works well, but their level of knowledge about being updated on prevailing guidelines and measures is considered inadequate, which affects the work of the overweight children. Through teamwork and utilizing the various specialist skills, the chances of being able to help the obese child and the family increases. Collaboration with both the family center and the educators at the preschool is considered to be important in the work on overweight children. For everyone in the team to be up to date on guidelines for overwight and obesity, it is an organizational issue to free time for the doctors so that they can go on training days where common knowledge is obtained. By simplifying the process of writing a referral to the obesity clinic and by increasing cooperation with both family centers and educators at the preschool, the supportive and preventive work on obese children will be promoted. This in turn contributes to increased public health and reduced socio-economic costs.

Yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården är skyldiga att göra en anmälan till socialtjänsten genast då de i sin verksamhet fattar misstanke om eller får kännedom om att ett barn far illa. Det är känt att trots att det finns misstanke om att ett barn far illa så är det vanligt att det inte anmäls till socialtjänsten. Syftet med studien var att beskriva erfarenheter hos sjuksköterskor inom barnhälsovården av att göra orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa. Deltagarna bestod av nio sjuksköterskor verksamma vid barnhälsovården i norra och mellersta Sverige. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fem kategorier. Resultatet visade att sjuksköterskor verksamma inom barnhälsovården upplevde svårigheter att identifiera att ett barn far illa och att de vanligtvis använde stödjande åtgärder i första hand. De uppgav att en god relation med familjen var mycket betydelsefull och viktig för samarbetet med familjen. Sjuksköterskor försökte arbeta familjecentrerat, men brist på tid gjorde att de inte alltid kände att de gjorde ett tillräckligt arbete. Samtliga sjuksköterskor önskade ett bättre samarbete med socialtjänsten. Studien visar på brister i sjuksköterskornas stöd för att kunna ta beslut om anmälan och brister i kommunikation mellan sjuksköterskor och socialtjänsten.