Det moderna samhället ställer höga krav på barns matematiska kunskaper och uppfattningar vilket lägger ett stort ansvar på dagens förskola. Detta leder till att matematik blir ett ämne som uppmärksammas mycket i förskoleverksamheten och därmed uppstår det ett behov av nya lärandemetoder inom detta ämne. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur några förskollärare arbetar med barns matematiska lärande utifrån skapande aktiviteter.     Studiens frågeställningar baseras på området kring barns matematiska lärande och utveckling under skapande aktiviteter. Två intervjuer har utförts med två förskollärare och tre observationer utförts med en förskollärare i en förskola för att komma fram till resultatet.   Empirin har samlats in och analyserats utifrån Bishops sex matematiska aktiviteter och scaffolding-aspekter utifrån det sociokulturella perspektivet med fokus på lärarrollen, det vill säga vilka förhållningssätt förskollärare visar och vilka didaktiska val de gör i aktiviteterna för att stödja barns matematiska lärande.   Resultatet av denna studie visar att skapande aktiviteter i förskolan är en viktig insats för barns matematiska lärande och utveckling i och med att skapande aktiviteter har goda förutsättningar för att främja barns matematiska kunskaper.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare undervisar matematik för de yngsta barnen. Studiens metodval baserades på en kvalitativ undersökning genom att intervjua åtta förskollärare och använda en semistrukturerad intervju. Den teoretiska utgångspunkten är Bishops sex matematiska aktiviteter. Resultatet visar att förskollärarna som undervisar matematik utgår ifrån planerade och spontana aktiviteter. Förskollärarna använder vardagliga situationer för att synliggöra de matematiska begreppen för de yngsta barnen. Slutsatsen är att förskollärarnas didaktiska kunskaper och ämneskunskaper är avgörande för att kunna planera undervisningens innehåll. Barnens intresse och behov ses som en grund för matematikundervisning. Bishops sex matematiska aktiviteter blir synliga vid både planerad och spontan matematikundervisning.

Vår gemensamma uppfattning om matematik i förskolans verksamhet är att det finns en problematik med att undervisa om matematik då den oftast begränsas till att räkna. Tidigare forskning redogör för att förskollärare känner oro för att undervisa matematik samt att de anser sig besitta en låg matematisk kompetens och känner därmed rädsla för att göra fel vid matematikundervisning. Vi har i vårt arbete valt att skapa en matematikbok för att bidra med kunskap om vad matematik är och kan vara.   I framställningen av matematikboken har vi skapat en digital enkät som skickats ut till verksamma förskollärare på olika förskolor för att vi ville ta reda på hur förskollärare resonerade om svårigheter med att undervisa matematik samt om de använde något specifikt material i matematikundervisning. Den digitala enkäten bestod av två öppna frågor och respondenternas svar redovisade att läroplan för förskolan är det material som använts som utgångspunkt, att det saknas ett lekfullt material, att matematik kan vara ångestladdat samt att det finns brist på kunskap om matematik. Enkätresultatet har använts som stöd i utformningen av matematikboken. Matematikbokens innehåll utgår från Bishops fundamentala matematiska aktiviteter och vår förhoppning är att den ska kunna underlätta och stödja förskollärare vid matematikundervisning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna arbetar med matematikundervisning i förskolan. Undersökningen är kvalitativ och metoden är deltagande observation, med fyra observationer på förskola. Det insamlade materialet analyserades sedan genom en tematisk ansats och sammanställdes till observationstabellen för vidare analys. Den teoretiska utgångspunkten är baserad på Alan Bishops (1997) sex matematiska aktiviteter: räkna, leka, designa, mäta, lokalisera och förklara. För att undersöka pedagogers arbete, förbereda oss två frågeställningar som bygger på arbetet. Resultaten visade att pedagogerna dagligen använde Bishops matematiska aktiviteter i förskolans matematikundervisning.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur förskollärare undervisar i matematik för yngsta barnen, 1–3 år, i förskolan. Följande två frågeställningar undersöks i studien; Hur beskriver förskollärarna sin matematikundervisning med de yngre barnen för att främja barns lärande i matematik? Hur utformar förskolläraren planerad matematikundervisning för de yngre barnen i förskolan? Metoden i studien är semistrukturerande intervjuer, som utförts med elva förskollärare på sju olika förskolor. Det insamlade materialet har analyserats utifrån Lev Vygotskijs sociokulturella teori, där utveckling och lärande i socialt samspel är centralt, samt Bishops (1988) grundläggande sex matematiska aktiviteter som analysverktyg vid analysen av det insamlade materialet. Dessa aktiviteter kan hjälpa till att få syn på hur förskollärarna uppmärksammar matematik i undervisningen på förskolan. Resultatet visar att förskollärare undervisar de yngsta barnen främst i vardagsmatematik och genom att kommunicera matematiska begrepp, vidare visar resultatet att förskollärare behöver ha en medvetenhet om matematiken i förskolans verksamhet för att kunna undervisa. Även matematikundervisning som fokuserar på sensoriskt och kroppsligt lärande ansågs av förskollärarna vara viktigt för de yngre barnen, att de får lära och utvecklas i matematik med alla sinnen och med hjälp av material. I resultatet gällande den planerade matematikundervisningen framträder skillnader i förskollärarnas utsagor och resultatet visar två kategorier. I den första planeras och utförs matematikundervisning i exempelvis samling. I den andra kategorin fanns ingen direkt planerad undervisning utan endast den spontana. Den här studiens slutsats är att förskollärare undervisar toddlare mer i spontana situationer i vardagen på förskolan, än i planerad undervisning.

No description available.

Denna studie syftar till att beskriva och på ett fördjupat sätt förstå hur förskollärare genomför både planerad och spontan matematikundervisning. För att uppnå syftet har en enkät med både kvantitativa och kvalitativa frågor använts. Informanternas svar har analyserats utifrån Bishops sex matematiska aktiviteter. Resultaten har sedan diskuterats med stöd från tidigare forskning samt Bishops aktiviteter. Enligt läroplanen (Lpfö18) har förskollärare i uppdrag att undervisa barnen bland annat i matematik. Den tidigare forskningen visade att matematik som begrepp har blivit en del av förskolans värld i och med dess inträde i läroplanen 1998. År 2018 blev även utbildning och undervisning en del av förskolans läroplan. I den tidigare forskningen har vi sett vissa kunskapsluckor, bland annat i hur undervisning kan genomföras. Studiens resultat visar att många förskollärare bedriver matematikundervisning men att det finns utvecklingsmöjligheter. Studiens resultat visar även att de äldre förskollärarna i högre utsträckning genomför planerad matematikundervisning. Resultatet påvisar att spontan matematikundervisning genomförs i stor utsträckning oavsett förskollärarnas ålder. Vi har inte kunnat urskilja några tydliga samband mellan examensår och genomförande av planerad respektive spontan matematikundervisning. Vi har heller inte kunnat se några samband mellan matematikkurser inom utbildningen eller fortbildning och informanternas matematikundervisning. Informanterna har bidragit med många exempel på hur de genomför planerad och spontan matematikundervisning. Vår studie bidrar således med förslag på hur förskollärare kan undervisa i matematik på förskolan.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare planerar och genomför matematikundervisning samt hur de förhåller sig till förskolans läroplan. Studien genomfördes med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare från olika förskolor. Materialet analyserades utifrån den sociokulturella teorin samt Bishops sex matematiska aktiviteter som teoretiska begrepp. Studiens motiv grundar sig i att Skolinspektionens granskningsrapport visade att vissa matematiska mål inte blir synliga i förskolan och att verksamheten inte är tillräckligt målstyrd, vilket gör att barn missar tillfällen att utvecklas utifrån läroplansmålen. Studiens resultat visar olika förutsättningar för matematikundervisning, varav de viktigaste var språk, material samt lek. Resultatet visar även att matematik finns i alla möjliga situationer och ofta vävs in i många olika undervisningar. Något som också framkom av empirin var förskollärarens uppgift att synliggöra, konkretisera samt kommunicera kring matematiska begrepp. Denna studie kan bidra med en inblick i hur förskollärare arbetar med matematik i förskolepraktiken.

Forskning visar på att allt fler förskollärare anser att det är svårt att lära ut matematik till yngre barn. För att bidra till ökad matematikundervisning samt förståelse framställdes en produkt, i form av en handledning. Handledningen riktar sig till förskolepersonal som arbetar med barns lärande av matematik. Detta gjordes främst för att all förskolepersonal ska kunna vara delaktig i undervisningen. Handledningen innefattade fyra olika matematiska avsnitt med varierande aktiviteter som kallades talraden, geometri, mönster samt mätning. De utvalda aktiviteterna stöds i handledningen främst av Bishops matematiska aktiviteter och mål från förskolans läroplan samt vetenskaplig grund i form av forskning. Handledningen provades av intresserad förskolepersonal från tre olika förskolor. De 14 personerna som provade materialet svarade sedan på en utvärderingsenkät som handledningen reviderades utifrån. Under arbetets gång gavs tillfälle att presentera handledningen för en grupp förskolechefer. De lämnade sina åsikter som sedan jämfördes med förskolepersonalens svar. Resultatet visade att handledningen fyller en funktion i matematikundervisningen i förskolan samt att den fungerar både i teori och praktik. Slutsatsen som dras är att handledningen bidrar till att underlätta matematikundervisningen.

Syftet med denna mindre etnografiska studie är att utmana uppdelningen mellan matematik och estetikgenom att undersöka barns estetiska skapande och vilken matematiska möjligheter som uppstår underprocessen i barns möte med materialet. Detta med hjälp av deltagande observationer för att kunnaundersöka barns möte med matematik, estetik och material i en sammanflätad tillblivelseprocess däringet överordnar det ena eller det andra. Med hjälp av tidigare forskning, litteratur, metod och teorivisar resultatet i studien att matematiken är möjlig och en del i barns estetiska skapande. I empirin blirdet synligt att det inte endast är människan som är aktiv i skapandet av kunskap utan ävenmaterialiteter har agens och kraft att påverka oss i den dynamiska intra-aktion som uppstår. Slutsatsenmed studien blir att det inte går att göra tydliga uppdelningar av ämnesdiscipliner som matematik ochestetik, subjekt-objekt och teori-praktik utan allt är i rörelse av ständig tillblivelse.