Stormen 2005 drabbade södra Sverige och skövlade nästan 70 miljoner m3 timmer på en natt, varför mycket timmer lagrades i Kisasjön. Syftet med detta arbete är att undersöka om bottenfaunan i Kisasjön påverkats av timmerlagringen genom låga syrehalter och ändrat bottensubstrat. Även den närbelägna Knoppetorpssjön dit Kisasjöns vatten rinner undersöktes. På vardera tio djup under språngskiktet i varje sjö togs fem ekmanhugg. Syreförhållandena mättes vid varje lokal och sedimentet beskrevs. Syrehalten var nära noll vid botten på lokaler djupare än 6 m redan tidigt under sommaren. Totalt fångades 2136 individer fördelade på 10 taxa. Sjöarna innehöll i stort sett samma taxa men antalet individer skiljde. Chaoborus flavicans dominerade i Knoppetorpssjön och ökade med djupet, medan de andra grupperna var vanligare på mindre djupt vatten. Oligochaeta dominerade i Kisasjön och minskade med djupet. Chironomini och C. flavicans vara dock något vanligare på djupa bottnar. En tidigare undersökning i Kisasjön visade på liknande artsammansättning. Alla taxa är anpassade till ett liv i syrebrist. Oligochaeta, Chironomidae och C. flavicans kan lagra syre för senare bruk. C. flavicans söker dagtid skydd undan fiskpredation nära den syrefria sedimenten, vilket troligen förklarar dess höga antal i Knoppetorpssjön. Lägre antal i Kisasjön kan bero på förorenat vatten, kanske oljeutsläpp, medan Oligochaeta kan ha högre toleransnivå. Att det var färre Oligochaeta i Knoppetorpssjön kan bero på mindre mängd organiskt material (bark) där.

<p>Stormen 2005 drabbade södra Sverige och skövlade nästan 70 miljoner m3 timmer på en natt, varför mycket timmer lagrades i Kisasjön. Syftet med detta arbete är att undersöka om bottenfaunan i Kisasjön påverkats av timmerlagringen genom låga syrehalter och ändrat bottensubstrat. Även den närbelägna Knoppetorpssjön dit Kisasjöns vatten rinner undersöktes. På vardera tio djup under språngskiktet i varje sjö togs fem ekmanhugg. Syreförhållandena mättes vid varje lokal och sedimentet beskrevs. Syrehalten var nära noll vid botten på lokaler djupare än 6 m redan tidigt under sommaren. Totalt fångades 2136 individer fördelade på 10 taxa. Sjöarna innehöll i stort sett samma taxa men antalet individer skiljde. Chaoborus flavicans</p><p>dominerade i Knoppetorpssjön och ökade med djupet, medan de andra grupperna var vanligare på mindre djupt vatten. Oligochaeta dominerade i Kisasjön och minskade med djupet. Chironomini och C. flavicans vara dock något vanligare på djupa bottnar. En tidigare undersökning i Kisasjön visade på liknande artsammansättning. Alla taxa är anpassade till ett liv i syrebrist. Oligochaeta,</p><p>Chironomidae och C. flavicans kan lagra syre för senare bruk. C. flavicans söker dagtid skydd undan fiskpredation nära den syrefria sedimenten, vilket troligen förklarar dess höga antal i Knoppetorpssjön. Lägre antal i Kisasjön kan bero på</p><p>förorenat vatten, kanske oljeutsläpp, medan Oligochaeta kan ha högre toleransnivå. Att det var färre Oligochaeta i Knoppetorpssjön kan bero på mindre mängd organiskt material (bark) där.</p>

4 ABSTRACT Characteristic high helmets in Daphnia cucullata, which increase resistance of Daphnia against various invertebrate predators, can be induced by chemical cues released by these invertebrates but also by small-scale turbulence. I evaluated the response of D. cucullata to both factors in several clones originating from two riverine pools differing in their predator regime. In a large pool, the dominant invertebrate predator is the cladoceran Leptodora kindtii, and the Daphnia population there shows a typical cyclomorphosis. In the second (small) pool, Daphnia do not produce helmets, despite the presence of the phantom midge larvae Chaoborus flavicans. I compared phenotypic changes of Daphnia cucullata clones from these pools to Chaoborus kairomones and to a small-scale turbulence in laboratory experiments. Kairomones induced significantly longer helmets in clones from both pools; however, only clones form the large pool reacted also to turbulence. As all daphnids in the experiments responded to chemical cues from Chaoborus, I assume that either the kairomone dose under natural conditions in the small pool is too low to induce helmets or the phenotypic response of the local population is mediated by other factors. On the other hand, the variation of response to small-scale turbulence suggests that...