Studien innefattar hur Aftonbladet och Expressen har framställt två kända kriminella svenska män, Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt, i sina artiklar. I studien undersöks mediebilden av Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt, har de blivit framställda som brottslingar och som kändisar? Artiklar om Clark Olofsson är hämtade från år 1972, 1979, 2008 samt 2009. Artiklarna om Lars-Inge Svartenbrandt är hämtade från 1979, 1995,1996 samt från 2016. Studien genomförs genom en kvantitativ innehållsanalys och en kvalitativ textanalys för att kunna undersöka ett stort antal artiklar och även djupdyka i några utvalda texter. Studien analyserar artiklar från tre historiska nedslag för varje individ, vilket skapar ett bredare perspektiv om hur Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt har framställts i kvällstidningarna. Årtalen som granskas är valda utefter vilka år som media rapporterat mest om Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt. Materialet är hämtat från Kungliga Biblioteket i Stockholm. Studien innefattar gestaltningsteorin som grundteori, dagordningsteorin, nyhetsvärderingsteorin och the thrill. Tillsammans skapar teorierna en helhetsbild av relationen mellan media och brott. Studiens resultat visar att framställningen av Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt skiljer sig åt beroende på vilket årtal som granskas. I kvällspressen har en omfattande del av all rapportering handlat om Lars-Inge Svartenbrandts och Clark Olofssons kriminella handlingar, men många artiklar är även vinklade åt deras privatliv. Kvällstidningarnas intresse för Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt är synligt genom de årtal som har granskats. Resultatet pekar på att även om de oftast framställs som brottslingar i artiklarna så leder den massiva rapporteringen om Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt till att de får en kändisstatus.