Filmen är ett medium som knyter samman filmskapare, filmskådespelare, medier och åskådare med varandra i intrikata relationer. Filmbolag producerar och auteurer skapar filmer, skådespelare medverkar i filmerna, medierna marknadsför såväl filmerna som filmskådespelarna och åskådare ser filmerna. Filmskaparen behöver åskådare för att kunna tjäna pengar eller bli omtalad, och behöver filmskådespelare för att få åskådare till sin film. Filmskådespelaren i sin tur behöver åskådare för att bli berömd men det kräver att det finns en film som åskådarna kan se. Skådespelaren är således beroende av det finns filmskapare. Åskådaren behöver filmskapare för att kunna se film men frågan är vad åskådaren behöver filmskådespelare till? Det är idag fullt möjligt att göra filmer utan skådespelare som fysiska aktörer på filmduken. Åskådaren behöver alltså inte filmskådespelare för att kunna se filmen, likväl är skådespelare beundrade av åskådare.        Syftet med denna uppsats är att undersöka förhållandet mellan filmskådespelare och åskådare genom att ta reda på hur en filmskådespelare konstrueras i två filmer och se hur man har uppfattat denna konstruktion. Vad är det för bild man målar upp av filmskådespelaren och hur har folk reagerat på den? Den valda filmstjärnan är Scarlett Johansson och de två filmer som kommer att studeras är Den svarta dahlian samt Lost in Translation. Min frågeställning är:       Hur konstrueras Scarlett Johanssons persona i filmerna? Hur har åskådare reagerat på Scarlett Johanssons karaktärer och skådespeleri?        Scarlett Johanssons persona i såväl Lost in Translation som Den svarta dahlian är två unga kvinnor som använder andra för sina egna syften. I det förstnämnda fallet använder Scarletts karaktär Charlotte Bill Murrays Bob som en läromästare och som en vän. I det andra fallet är Scarlett Johanssons Kay Lake mer att likna vid en femme fatale som använder Josh Hartnetts Bleichert för sexuella syften. Scarlett Johanssons filmiska persona framställs på ett tvåsidigt sätt: dels Charlotte och Kay Lake som prydliga unga damer när de uppträder som offentliga personer, dels Charlotte och Kay Lake som utmanande, ohämmade unga kvinnor när de uppträder som privatpersoner.           Responsen på Scarlett Johansson uppvisar en del variationer i hur man har talat om Scarlett och hur man har använt henne. När det gäller åsikter har man varit mestadels positiv till Scarlett Johansson i Lost in Translation medan man har varit mestadels negativ när det gäller hennes insats i Den svarta dahlian. Såväl recensenter som amatörtyckare har uttalat sig om Scarlett Johanssons utseende och hennes skådespeleri. Att jämföra Scarlett Johansson med antingen en motspelare eller hennes insats med tidigare roller har varit vanligt bland responsen.