Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2001. / Härtill 5 uppsatser.

<p> </p><p><strong>Introduktion:</strong> Tandlöshet är ett problem som drabbar många människor. Kraven på funktionella och snygga tänder i livets alla skeden har blivit tydligare på senare år. Dentala implantat är en möjlighet att ersätta förlorade tänder och har hjälpt många individer att få sin livskvalité tillbaka.</p><p><strong>Syfte: </strong>Att kartlägga mjukvävnads- och hårdvävnadskomplikationer som kan uppkomma efter en behandling med dentalt implantat och vilka orsaker det finns till dessa.</p><p><strong>Frågeställningar:</strong> Vad finns det för mjukvävnads- och hårdvävnadskomplikationer som kan uppkomma efter en behandling med dentalt implantat?</p><p>Vad finns det för orsaker till komplikationer efter behandling med dentalt implantat?</p><p><strong>Metod: </strong>Studien är en systematisk litteraturstudie.<strong></strong></p><p><strong>Resultat: </strong>Efter behandling med dentalt implantat kan olika mjukvävnads- och hårdvävnadskomplikationer uppstå. De två vanligaste mjukvävnadskomplikationer var peri-implantär mukosit och mukosal hyperplasi. Typiska hårdvävnadskomplikationer som upptäcktes var benförlust och apikal peri-implantit. Tidigare parodontiterfarenhet visade sig vara den viktigaste orsaken till komplikationer vid dentala implantat.</p><p><strong>Konklusion: </strong>Dental implantatbehandling är inte riskfri. Studien visade att komplikationer är vanliga efter dental implantatbehandling samt att det fanns riskfaktorer som påverkar dental implantatbehandling på ett negativt sätt.<strong></strong></p>

Introduktion: Tandlöshet är ett problem som drabbar många människor. Kraven på funktionella och snygga tänder i livets alla skeden har blivit tydligare på senare år. Dentala implantat är en möjlighet att ersätta förlorade tänder och har hjälpt många individer att få sin livskvalité tillbaka. Syfte: Att kartlägga mjukvävnads- och hårdvävnadskomplikationer som kan uppkomma efter en behandling med dentalt implantat och vilka orsaker det finns till dessa. Frågeställningar: Vad finns det för mjukvävnads- och hårdvävnadskomplikationer som kan uppkomma efter en behandling med dentalt implantat? Vad finns det för orsaker till komplikationer efter behandling med dentalt implantat? Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie. Resultat: Efter behandling med dentalt implantat kan olika mjukvävnads- och hårdvävnadskomplikationer uppstå. De två vanligaste mjukvävnadskomplikationer var peri-implantär mukosit och mukosal hyperplasi. Typiska hårdvävnadskomplikationer som upptäcktes var benförlust och apikal peri-implantit. Tidigare parodontiterfarenhet visade sig vara den viktigaste orsaken till komplikationer vid dentala implantat. Konklusion: Dental implantatbehandling är inte riskfri. Studien visade att komplikationer är vanliga efter dental implantatbehandling samt att det fanns riskfaktorer som påverkar dental implantatbehandling på ett negativt sätt.

Purpose: The purpose of this study is to evaluate how implant-supported fixed dental prosthesis (FDP) restorations with a cantilever at abutment level resist fatigue by dynamic loading and thermocycling depending on the fixture diameters.   Material and method: The study involved two groups with three specimens in each group, based on the diameter of the fixture, 3.5 or 5.0 mm (D3.5 and D5.0). The specimens consisted of two ASTRA TECH platforms, either 3.5 mm or 5.0 mm, 20°Uni Abutments, and a standardized milled CoCr FDP at abutment level with a cantilever. A mounting jig was designed and 3D printed. The specimens underwent a dynamic fatigue test with thermocycling, 5°C and 55°C, and a 250 N load at a frequency of 1.5 Hz for maximum 6×10⁵ cycles, until the specimen either fractured or displayed visible deformation. Fractured specimens were examined under microscope.    Results: In group D3.5, one specimen survived 600,000 cycles without loosening or fracturing, one displayed screw loosening, and one screw fracturing. In group D5,0, two specimens displayed screw fracturing and one screw/abutment loosening.   Conclusions:  · Implant-supported FDP restorations with a cantilever at abutment level tend to resist fatigue better with a larger fixture diameter than with a smaller fixture diameter. · Fixtures with a diameter of 5.0 mm show higher tendency for screw fracturing and loosening compared to fixtures with 3.5 mm.  · More extensive studies regarding implant-supported FDP restorations with cantilever at abutment level and different fixture diameters are required to confirm the results. / Syfte: Syftet med studien är att utvärdera hur implantat-förankrade bro-konstruktioner på distansnivå med frihängande led motstår utmattning genom dynamisk belastning och termocykling beroende på fixturens diameter.   Material och metod: Totalt framställdes två grupper beroende på fixturens diameter, 3,5 eller 5,0 mm, med tre provkroppar per grupp (D3,5 och D5,0). Provkropparna bestod av två fixturer motsvarande position 34 och 35 och ett frihängande led på 36 med plattformarna ASTRA TECH 3,5×9,0 mm eller 5,0×9,0 mm inkluderat distanser 20° Uni Abutment och standardiserade frästa broar i CoCr på distansnivå. Ett dynamiskt utmattningstest genomfördes med hjälp av tuggsimulator med samtidig termocykling 5°C och 55°C. Belastningen på 250 N applicerades på det frihängande ledet under maximalt 6×105 cykler med 1,5 Hz. Provkropparna kontrollerades visuellt och taktilt var 50 000:e cykel för att undersöka om fraktur, deformation eller påverkan på skruvförband uppstått. De frakturerade provkropparna undersöktes i ljusmikroskop för att analysera frakturytor och eventuella deformationer.   Resultat: I grupp D3,5 klarade en provkropp 600 000 cykler utan att lossna eller frakturera, en fick skruvlossning och en fick skruvfraktur. I grupp D5,0 fick två provkroppar skruvfraktur och en fick skruv-/distanslossning.  Slutsats:  · Implantat-förankrade bro-konstruktioner på distansnivå med frihängande led tenderar att motstå utmattning bättre med mindre fixturdiameter än med större fixturdiameter. · Fixturer med diameter 5,0 mm visar större tendens för skruvfrakturer och skruvlossning jämfört med fixturer med 3,5 mm. · Mer omfattande studier beträffande implantat-förankrade bro-konstruktioner på distansnivå med frihängande led och olika fixturdiametrar krävs för att säkerställa resultaten.

Aim: To evaluate different parameters potentially affecting the efficacy of air-polishing devices in disinfecting implant surfaces in a non-surgical treatment approach of peri-implantitis lesions. Material and method: Altogether, 56 turned and 56 moderately rough implants were coated with a simulated biofilm. The implants were mounted in customized resin models simulating peri-implant 30° bone-defects, 3- and 5-mm deep; soft tissues were simulated with ballistic gelatin. Each implant was cleaned for 30 or 90 seconds in total (6 sites pr. implant; 5 or 15 seconds pr. site) with one of two different air-polishing devices (W&amp;H and EMS). Implants were photographed in three different angulations and the amount of residual biofilm on the implant surface was measured digitally. Beta-regression models were used to assess the outcome. Results: Implant surface, treatment time and air-polishing device significantly affected the amount of residual biofilm. Turned implant surface, longer treatment time, and using the EMS device resulted in significantly less residual biofilm. In the most apical part of the defect, both air-polishing devices performed similarly, however, this was also the area with most biofilm left compared to more coronal aspects. Defect depth had no significant effect.  Conclusion: Superior biofilm removal is achieved at implants with turned surface, and when applying longer treatment time. At the deepest aspect of the defect, implant decontamination is compromised. / Syfte: Syftet med denna laborativa studie är att utvärdera olika parametrar som potentiellt kan påverka effekten av air-polishing maskiner vid icke-kirurgisk rengöring av implantat för behandling av peri-implantit. Material och metod: Sammanlagt, 56 turned (maskin bearbetade) och 56 moderately rough (måttlig ytråhet) implantat var belagda med en biofilmimitation. Implantaten var placerade i en specialgjord resin-modell som simulerar en 30° bendefektmodell med 3- respektive 5 mm defektdjup; mjukvävnaden simulerades med ballistiskt gelatin. Varje implantat rengjordes i totalt 30 eller 90 sekunder (6 sidor per implantat; 5 eller 15 sekunder per sida) med en av två air-polishing maskiner (W&amp;H och EMS). Implantaten fotograferades sedan ur tre olika vinklar för att digitalt bedöma kvarstående biofilm. Implantatyta, tillverkare, defektdjup och behandlingstid analyserades som prediktionsvariabler för kvarstående biofilm (%). Beta-regressionsanalys användes för att bedöma resultatet. Resultat: Implantat-yta, tillverkare och behandlingstid påverkade mängden kvarvarande biofilmsimulation signifikant. Maskinbearbetade implantatytor, en längre behandlingstid, användande av EMS maskinen, resulterade alla i signifikant mindre kvarvarande biofilm. De två tillverkarna presterade endast lika i de mest apikala delarna av defekten, men detta var också det område med mest kvarvarande biofilm jämfört med mer koronala aspekter. Defekt djup hade ingen signifikant effekt på resultatet. Slutsats: Man kan förvänta sig bättre borttagning av biofilm när man behandlar maskinbearbetade implantatytor samt när man använder en längre behandlingstid.Vid den djupaste aspekten av defekten, äventyras dekontaminering av implantat