Det finns få vårdvetenskapliga studier av personer som lever med eller vårdas för olika former av förmakstakykardi. Det saknas även riktlinjer för sjuksköterskor hur de ska omhänderta patienter med förmakstakykardier i lika stor utsträckning som vid andra hjärtsjukdomar. Syftet med detta examensarbete är att beskriva innebörder att leva med och vårdas för förmakstakykardi. Studien har ett livsvärldsperspektiv och ett dialektiskt perspektiv på processen mellan vård och besvär. Data samlades in med kvalitativa intervjuer. Fyra män och tre kvinnor intervjuades. Datan analyserades med en fenomenologisk hermeneutisk metod enligt Lindseth och Norberg (2004). I resultatet belyses processen mellan vård och besvär av förmakstakykardi. Resultatet visar att patienter vars förmakstakykardi har gått över innan de kommer till sjukhus har svårt att få någon diagnos. Resultatet påvisar också att vården inte förser patienterna med den kunskap de behöver i sitt dagliga liv och att det är ett större problem för patienterna att takykardin återkommer än när den pågår. Om dessa aspekter inte tillgodoses så kan det uppstå ett vårdlidande. / There are few studies with a caring science perspective of people who lives or being cared for different forms of supraventricular tachycardia. There is also a lack in guidelines for nurses how to care for patients with supraventrikulär tachycardia in comparison with other heart conditions. The aim of this study is to describe meanings of living with and being under care for supraventricular tachycardia. The study has an lifeworld perspective and a dialectic perspective on the process between caring and inconvenience. Data was collected with qualitative interviews. Four men and three women where interviewed. The data was analyzed using an phenomenological hermeneutic method as described by Lindseth and Norberg (2004). The result enlightens the process between care and inconvenience of supraventricular tachycardia. The result shows that patients with a supraventricular tachycardia that ends before they reach the hospital have difficulties to be diagnosed. The result also points out that the given care dos not provide the patients with the knowledge they need in their daily life and it is a greater problem for the patients that the tachycardia returns then it is when its actually going on. Failing these aspects may inflict a suffering caused by care.

<p>Jag vill i min uppsats främst lyfta fram dem som internaliserat omgivningens språk trots att det nedvärderar dem. De får möta och lyssna till det språk som Anne-Louise Eriksson formulerat genom främst "Kvinnor talar om Jesus, "Kvinnan som subjekt i feministisk teologi" och "När var och en hör just sitt språk talas". För att ge dem som internaliserat omgivningens språk konstnärlig gestalt och på det viset belysa dem och göra dem mer gripbara har jag använt mig av Toni Morrisons roman "De blåaste ögonen". På detta vis byter jag ut Erikssons målgrupp svenska kvinnliga präster mot en mycket utsatt familj i ett rasistiskt samhälle i Ohio på 1940-talet. Detta gör att jag prövar hennes språk mot en helt annan kontext än den hon vänder sig till. Till hjälp med detta vågstycke har jag tagit Sharon D. Welchs läsning och tillämpning av Toni Morrisons "De blåaste ögonen". Jag vill se detta som en dialog mellan dem där alla förhoppningsvis kan bli berikade genom att mötas och utmanas av varandra.</p>

Jag vill i min uppsats främst lyfta fram dem som internaliserat omgivningens språk trots att det nedvärderar dem. De får möta och lyssna till det språk som Anne-Louise Eriksson formulerat genom främst "Kvinnor talar om Jesus, "Kvinnan som subjekt i feministisk teologi" och "När var och en hör just sitt språk talas". För att ge dem som internaliserat omgivningens språk konstnärlig gestalt och på det viset belysa dem och göra dem mer gripbara har jag använt mig av Toni Morrisons roman "De blåaste ögonen". På detta vis byter jag ut Erikssons målgrupp svenska kvinnliga präster mot en mycket utsatt familj i ett rasistiskt samhälle i Ohio på 1940-talet. Detta gör att jag prövar hennes språk mot en helt annan kontext än den hon vänder sig till. Till hjälp med detta vågstycke har jag tagit Sharon D. Welchs läsning och tillämpning av Toni Morrisons "De blåaste ögonen". Jag vill se detta som en dialog mellan dem där alla förhoppningsvis kan bli berikade genom att mötas och utmanas av varandra.

In this doctoral thesis, case-studies on comprehensive planning and urban development in two Swedish municipalities reveals explanations and answers to how urban form that affects energy use and climate has changed between 1990-2010, how visions and goals are expressed in planning documents and what might cause the gap between the rhetoric of planning and the reality of urban development concerning energy and climate issues. Several methods are used under the canopy of case study methodology and an abductive research approach; time-series analysis with GIS-indicators to measure changes in urban structure; discourse analysis with a focus on rhetoric and interviews with responsible planning officials using a range of dialectics-based concepts as a framework to reveal hidden structures and mechanisms behind the gap. Findings indicate that the dynamics of planning and urban development in the last decades displays traits similar to dynamics of complex adaptive systems such as non-linearity, path-dependency, increasing diversity, emergent self-organized order and the influence of ‘internal models’. These traits are considered to be one part of the explanation to the gap, but the case-studies also show the importance of the dialectical interplay between structure and agency in terms of organisation, coalitions, institutional capacity and the local repertoire of manipulative strategies in the exercise of power. Parallel trajectories of development such as both densification and sprawl, hidden behind a rhetorical cloak of sustainability and attractiveness, indicates the existence of multiple worlds of conception in the perspectives of different actors. Actors´ cognitive limitations and the structuration of powerful figures of thought further points to a conclusion that planning is, to a large extent, entrapped within the deeply established figures of neo-liberal economic thought, preventing a synthesis of energy- and climate issues with urban development and pushing the systems perspective on energy in planning into ‘otherness’. / <p>QC 20150506</p>

This is a conceptual historical study on the dialectic meaning of the concept of freedom. The purpose of this study is to examine John Stuart Mill’s and Jean-Paul Sartre’s usage of the concept of freedom, and to examine its dialectical meaning. This is done by examining concepts such as the nature of man, moral philosophy, political thinking and the meaning and usage of the concept of freedom itself. Using the method of conceptual history and the theoretical framework of Hegelian dialectics, I have studied Mill’sOn Liberty and Sartre’s Existentialism is a Humanism. In my research, I have found that the two thinkers share some similarities in what they mean by freedom, but I have also found that there are striking differences. These differences are most notable in how Mill discusses freedom primarily in political and societal terms, whereas Sartre discusses freedom as being the natural human condition and in what ways it is linked to action and morals. I also note how Mill’s thinking is centered around man as an individual, whereas Sartre’s thinking is centered around man as a subject. Finally, I discuss the importance of liberal hegemony in the expected meaning of the term freedom. / Detta är en studie av dialektiken inom frihetsbegreppet. Syftet med denna undersökning är att med begreppshistorisk ansats undersöka John Stuart Mills och Jean-Paul Sartres användande av begreppet frihet, och att undersöka hur begreppets dialektiska innebörd yttrar sig genom en komparativ de bägge tänkarna. Detta görs genom att undersöka respektive tänkares syn på människans natur såväl som deras moralfilosofi, politiska tänkande samt deras användning av frihetsbegreppet som sådant. Med en begreppshistoriskt präglad metod och ett hegelianskt dialektiskt teoretiskt ramverk har jag studerat Mills Om friheten och Sartres Existentialismen är en humanism. I min undersökning har jag funnit att de två tänkarna har vissa likheter i vad de menar med frihet, men jag har även funnit slående skillnader. Dessa skillnader framträder som tydligast i hur Mill diskuterar frihet främst i politiska och samhällsenliga termer, medan Sartre betraktar frihet som människans naturtillstånd och diskuterar frihet som kopplat till handling och moral. Jag noterar även att Mills tänkande kretsar kring människan som individ, medan Sartres tänkande kretsar kring människan som subjekt. Slutligen diskuterar jag betydelsen av liberal hegemoni i utformandet av frihetsbegreppets erfarenhetsrum.

Nach Helmut Lachenmanns viel beachteter Unterscheidung von fünf Klangtypen stellt sich das Verhältnis von Klang und Struktur im Sinne eines dialektischen Prozesses dar. Als ein die Hörenden aktivierendes Phänomen repräsentiert der Strukturklang den am meisten vergeistigten Typus. Die auf das eigentlich Klangliche beschränkten Farb-, Fluktuations- und Texturklänge sieht Lachenmann hingegen als primitivere Formen an, die passive und saturierte Rezeptionshaltungen unterstützen würden. Eine Darstellung dieser Theorie des musikalischen Klangs und ihrer Verwurzelung in spezifisch deutschen musikästhetischen Traditionen des 19. und 20. Jahrhunderts bildet im vorliegenden Text den Ausgangspunkt einer Beschäftigung mit den Fragen, ob Aktivität und Passivität sinnvolle Kategorien der Klangwahrnehmung darstellen und inwieweit nicht auch Fluktuationsklänge engagierte und detailbezogene analytische Hörweisen anzuregen vermögen. Als Beispiele dieses Klangtyps dienen langsame Doppeltremoli und -triller, die Akkorde in triolischem Rhythmus innerlich bewegt und durch die Verschleierung metrischer Schwerpunkte gleichsam schwebend darstellen. Das von Franz Liszt vom Klavier aufdas Orchester übertragene Modell spielt besonders im Streichersatz von um 1900 entstandenen Orchesterwerken eine bedeutende Rolle. In kurzen vergleichenden Analysen zur Behandlung dieser Technik bei Dvořák, Debussy, Balakirew, Skrjabin, Strawinsky, Bartók und Ligeti wird versucht, Kriterien für die Komplexität solcher Klänge und für das Gelingen ihrer strukturellen oder dramaturgischen Einbindung in syntaktische Kontexte zu erarbeiten. / According to Helmut Lachenmann’s much noted distinction of five sound types, the relationship between sound and structure represents a dialectic process. The most spiritual type is the so called »structure sound« because it activates the listeners in a particular way. Lachenmann regards the color, fluctuation and texture sounds, which remain limited to the sound aspect itself, as rather primitive forms, reflecting passive and saturated reception attitudes. In the present article, a presentation of this musical sound’s theory and its roots in the nineteenth and twentieth-century traditions of German music aesthetics leads to a discussion on whether »activity« and »passivity« are reasonable categories of sound perception and to what extent fluctuation sounds can stimulate engaged and detailed analytic modes of listening. Examples for this sound type are slow double tremolos and double trills, representing harmonies quasi pending and inwardly moved, due to triplets and disguises of metric emphases. Franz Liszt transferred the model from the piano to the orchestra, and it plays a prominent role especially in string parts of orchestral pieces composed around the year 1900. In small studies on the treatment of this technique by Dvořák, Debussy, Balakirew, Skrjabin, Strawinsky, Bartók and Ligeti, we attempt to develop criteria for the successful integration of such sound types in structural and dramaturgical contexts of compositions.

<p> </p><p>Denna studie intar ett perspektiv mellan de två motsatsparterna <em>social konstruktion</em> och en <em>individualistisk</em> syn på individers konstruktion av sig och sin värld. Begreppet existentiellkonstruktivism hänvisar till att omgivningen alltid gör intryck på individen men att den yttre världen först måste filtreras genom individen för att ha en inverkan på bilden individen skapar sig av sig själv och världen. Vår neomoderna tidsålder har en säregen inverkan på denna relation mellan omvärlden och individen och ökar tendensen för individer att infinna sig i tilldelade identiteter. Institutioner spela här en stor roll. Utifrån denna tes ska denna studie se på vilka värderingar som Malmö Stads integrationsarbete går in i arbetet med sina objekt, det vill säga invandrare. Genom en analys av stadens dokument analyseras arbetets ideologiska och teoretiska premisser vilka borde ha en avgörande betydelse för hur institutionerna hanterar invandrare, och därför hur invandrares liv och självbild präglas av dessa premisser. De resultat som analysen av Malmö Stad når fram till sätts i förhållandet till studiens existentiellkonstruktivistiska utgångspunkter. Studien hoppas kunna ställa Malmö Stads syn på individen gentemot en existentiellkonstruktivistisk individsyn och resonera hur detta förhållande kan sättas i samband med samtida problem inom den etniska dimensionen.</p><p> </p>

<p>This essay seeks to explore the societal institution of caste from a socio-spatial perspective. The focus is on everyday routine of individuals and on the places this routine is connected with. A special interest is the access that different people have to different places. For this purpose, information has been collected from interviews and observations with women of different caste belonging in the area of Assi, Varanasi, India. A time-geographical approach has been used. It is argued that caste, which is a social concept, and space, which is a geographical dimension, are related to each other in a socio-spatial dialectic. The conclusion is that not all castes do have access to the same kinds of places, i.e. some religious or public spaces. Although caste is not the only factor that influences, it still has a major impact on people’s actions and feelings of belonging.</p>

This essay seeks to explore the societal institution of caste from a socio-spatial perspective. The focus is on everyday routine of individuals and on the places this routine is connected with. A special interest is the access that different people have to different places. For this purpose, information has been collected from interviews and observations with women of different caste belonging in the area of Assi, Varanasi, India. A time-geographical approach has been used. It is argued that caste, which is a social concept, and space, which is a geographical dimension, are related to each other in a socio-spatial dialectic. The conclusion is that not all castes do have access to the same kinds of places, i.e. some religious or public spaces. Although caste is not the only factor that influences, it still has a major impact on people’s actions and feelings of belonging.

Denna studie intar ett perspektiv mellan de två motsatsparterna social konstruktion och en individualistisk syn på individers konstruktion av sig och sin värld. Begreppet existentiellkonstruktivism hänvisar till att omgivningen alltid gör intryck på individen men att den yttre världen först måste filtreras genom individen för att ha en inverkan på bilden individen skapar sig av sig själv och världen. Vår neomoderna tidsålder har en säregen inverkan på denna relation mellan omvärlden och individen och ökar tendensen för individer att infinna sig i tilldelade identiteter. Institutioner spela här en stor roll. Utifrån denna tes ska denna studie se på vilka värderingar som Malmö Stads integrationsarbete går in i arbetet med sina objekt, det vill säga invandrare. Genom en analys av stadens dokument analyseras arbetets ideologiska och teoretiska premisser vilka borde ha en avgörande betydelse för hur institutionerna hanterar invandrare, och därför hur invandrares liv och självbild präglas av dessa premisser. De resultat som analysen av Malmö Stad når fram till sätts i förhållandet till studiens existentiellkonstruktivistiska utgångspunkter. Studien hoppas kunna ställa Malmö Stads syn på individen gentemot en existentiellkonstruktivistisk individsyn och resonera hur detta förhållande kan sättas i samband med samtida problem inom den etniska dimensionen.