<p>Examenskonsert med Radiokören är arbetets klingande del.</p>

Syftet med arbetet var att undersöka när och varför problem med tonhållning i körsånguppkommer, samt hur jag som körledare och dirigent kan lösa detta genom arbete medintonation och gestik. Idén till arbetet grundade sig i att jag har upplevt att många kördirigenter har bristandekunskap i hur de kan hjälpa kören med intonation och att hålla ton. Jag har med en vokalensemble bestående av 17 sångare instuderat fem körverk, valdaför att av olika anledningar vara svåra att hålla ton i, mot bakgrund från litteratur ochintervjuer jag genomfört. Jag har provat och utvärderat metoder för att hjälpa kören atthålla ton, både som repetitör och som dirigent under konsert. Arbetet ledde till en konsert i Studio Acusticum och har gjort mig uppmärksam på attden största nyckeln till att hålla ton är att ensemblen är överens om parametrar somexempelvis konsonantplacering och att de sjunger med samma vokalfärg.

Innan genomförandet av detta arbete hade jag svårt att kontrollera långsamma gester när jag dirigerade. Mina gester liknade mina lärares och jag hade inte verktygen för att komma på egna. Syftet med detta arbete var att utveckla min kroppsmedvetenhet och gestik genom träning av Tai Chi och imitation av tre dirigenter. Tai Chi-träningen bestod av fem privatlektioner med instruktör och egen träning utöver det. För imitationerna letade jag upp klipp på Youtube där dirigenten är synlig, övade in dirigentens gestik och filmade mig själv ur liknande kameravinkel. Efter att jag spelat in mina imitationer gjordes en analys där jag jämförde likheter och skillnader mellan mig och dirigenterna. Dirigenterna som jag imiterade är Osmo Vänskä, JoAnn Falletta och Eiji Oue. Några rörelser från Tai Chi-träningen och gester från imitationerna använde jag sedan i det konstnärliga arbetet med två orkesterprojekt. I det första projektet leder jag Norrbotten NEO och medvetet tagit in rörelser och gestik från Tai Chi-träningen och imitationerna. Det andra projektet består av två delar. Första delen består av en förberedelse då jag dirigerar Mårten Landström på piano. Andra delen består av att jag leder Norrlandsoperans symfoniorkester. I andra projektet gjorde jag ett val att inte medvetet lägga in rörelser och gestik utan gick mer på intuition. Arbetet har lett till att min kroppsmedvetenhet och gestik har utvecklats positivt. Min vänsterhand är mer självständig och gestiken är mer varierande än innan arbetet. Att imitera andra dirigenter visade sig vara en bra metod för att utveckla gestiken.

<p>Examenskonsert i orkesterdirigering.</p><p>Kortversion av Mozarts Figaros bröllop, tillsammans med, och i bearbetning av bl a Cecilia Eriksson och Nils Löfgren. Sinfonietta med studenter från Kungliga musikhögskolan. Regi Ninni Molin. </p>

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka redskap två dirigenter använder under orkesterrepetitioner, hur deras repetitionsteknik är utformad, samt att undersöka hur för- och efterarbetet sker. Metoderna var observationer under repetitioner, enkät till musikerna i orkestern samt intervjuer med dirigenterna som analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar bland annat att dirigenterna i undersökningen använde sig av snarlika fysiska och intellektuella redskap och att skillnaden i deras repetitionsteknik låg i en dirigents önskan att vara mer effektiv under repetitionen. Arbetet synliggör vilken påverkan dirigentens repetitionsteknik och användandet av olika redskap har på orkestern, samt att om redskapen används på oreflekterat sätt kan de skapa hinder för andra redskap och orkestern.

No description available.

Uppsatsen undersöker tre olika roller inom kördirigentens yrkesroll; dirigenten (musiktekniskt kunnande och konstnärlig vision), körpedagogen (förmåga att konkret kunna förstå, förklara och lära ut musikaliska verktyg), ledaren (egenskaper som är generella för ledare inom alla områden). Undersökningen genomfördes i form av en enkät där 651 sångare från 31 körer med olika bakgrund och åldrar rangordnade nio egenskaper/förmågor (tre inom varje roll). Resultatet visade att dirigenten, körpedagogen och ledaren alla är viktiga roller för alla korister oavsett nivå. Rollen dirigenten blir alltmer viktig ju längre man sjungit i kör och ju mer musikutbildning man har. Ålder och kön påverkar inte detta. De tre saker som koristerna prioriterade högst var (i ordning) kördirigentens förmåga att kunna höra musikaliska problem och hitta pedagogiska lösningar för att korrigera dem, Har en god musikalisk/teknisk kunskap inom dirigering/piano/sång, Är karismatisk/entusiasmerande. De professionella körsångarna i studien prioriterade rollen dirigenten högre än de andra respondenterna. För dem var har en stark konstnärlig vision och kan förmedla sin tolkning till kören det allra viktigare. Studien visar att kördirigent är en mångfacetterad yrkesroll som förväntas ha kompetens inom många olika områden. Musikhögskolorna lägger idag mycket fokus på att utbilda inom rollen dirigenten, mindre på körpedagogen och väldigt lite på ledaren. Kanske detta skulle behöva ändras för att nyutbildade kördirigenter ska kunna göra ett bra jobb?

I gränslandet mellan notbild och ljudande musik, mellan dirigent, musiker och åhörare finns något som inte går att sätta ord på. Det sker en ordlös kommunikation och ett eller flera budskap förmedlas. Ett nyskrivet verk. Egentligen skulle den första frågan vara 'varför?'. I körsång och solosång har vi dessutom texten som nav i musiken och det finns otaliga sätt att förstärka textens budskap genom den musikaliska gestaltningen. Syftet med arbetet har varit att undersöka förhållandet mellan text och musik i Petter Ekmans verk Klippor, vågor, sand för att närma sig frågan "vad vill verket kommunicera?". Analysen ger en bild av Ekmans verk som en musikalisk gestaltning av jordens skapelse där evolutionen i sig är den egentliga grunden för verket. Ekmans komposition är inte, som mycket musik, en historia berättad i toner istället för ord, utan påminner snarare om ett konstverk, en klingande skulptur där ljuden i sig har ett egenvärde. Verket berättar inte om jordens skapelse, verket är jordens skapelse.

I föreliggande arbete söker jag sammanfatta den process som fört mig från rollen som utövande instrumentalmusiker till rollen som dirigent.     Min metod är den personliga reflektionen med referenser till egna erfarenheter och till några framstående föregångare på dirigentpulten. Jag snuddar vid sociologen Pierre Bourdieus tankar och fokuserar sedan på tre specifika fallstudier. Dessa utgörs av mina reflektioner kring en konsert med Gävle Symfoniorkester då jag var både dirigent och solist, ett samarbetsprojekt mellan KMH och Operahögskolan då jag var dirigent för en operaproduktion samt slutligen mina konkreta förberedelser inför min examenskonsert med Norrköpings Symfoniorkester, då jag dirigerar verk av Brahms och Bartók. Här utgår jag från partituret till ett av verken och redovisar de observationer som ligger till grund för min musikaliska tolkning och för repetitionsarbetet.     Jag inleder och avslutar med reflektioner, då jag applicerar mina erfarenheter av och tankar, både personliga och allmänna, om ämnet – instrumentalisten som dirigent. / <p>1. Presentationen var en examenskonsert. Medverkande och program:</p><p>Norrköpings Symfoni-orkester, dirigent Staffan Mårtensson:</p><p>    J Brahms: Haydn-variationer op 56a</p><p>    B Bartók: Konsert för orkester</p><p>2. Med det skriftliga examensarbetet följer två filmfiler, vilka finns tillgängliga för nedladdning:</p><p>-DVD av konsertframförande 2016-01-14 med Gävle Symfoniorkester, dirigent Staffan Mårtensson:</p><p>     J Strauss d y: Ouvertyr till Läderlappen</p><p>-DVD av konsertframförande 2016-05-19 med Norrköpings Symfoni-orkester, dirigent Staffan Mårtensson:</p><p>    J Brahms: Haydn-variationer op 56a</p><p>    B Bartók: Konsert för orkester</p>

Jag har som sångare fått arbeta med en mängd olika dirigenter. Det har väckt funderingar kring vad det är som gör att en viss musikalisk ledare lyckas med att entusiasmera, kommunicera med och nå fram till en grupp körsångare, och vad det är som brister när detta uteblir. Sommaren 2017 väcktes tankarna kring detta ämne till liv med extra kraft, till följd av egna observationer av de två personer som det året hade valts ut till att vara dirigenter för 2017 års World Youth Choir. Dirigent X lyckades i högre grad än dirigent Y med uppdraget att vinna körens hjärta. Att det blev så tycktes ha att göra med allt från deras egna förberedelser, attityd, engagemang för repertoaren och gestik till repetitionstempo. Det som väckte särskilt intresse hos mig var hur de båda dirigenterna hanterade det sociala samspelet med kören under repetitionerna. En av de saker de hade gemensamt var att de gärna använde humor. Det var dock tydligt att det för dirigent Y innebar att denne tappade kontroll och pondus, och att det för dirigent X snarare blev en metod för att höja motivationen och färglägga musikaliska instruktioner. Dirigent Y verkade anstränga sig för att bli omtyckt av sångarna och bli vän med alla, medan dirigent X utan tvivel satte musiken i första rummet. Båda dirigenterna tycktes ägna sig åt glädjeskapande och socialt betingad inspiration som verktyg i sitt dirigentskap, men de olika formerna av glädje som dirigent X respektive Y fokuserade på gjorde att deras respektive relationer till kören blev av olika slag vad gäller både musikalisk kommunikation och tillitsnivån mellan kör och dirigent. Detta är kärnan i denna uppsats: fenomenet som kommer att definieras, problematiseras och diskuteras – arbetsglädje. Detta ord är en kombination av två ord som inte alltid samexisterar, arbete och glädje, sammansmälta till ett enda ord – arbetsglädje. Innebörden är tvådelad, en är att arbetet genererar glädje och en annan att glädjen i sig influerar arbetet (Bredmar, 2014, s. 17). Ämnet är av intresse för mig till följd av funderingarna som väckts till liv av upplevelserna under World Youth Choir 2017, utöver många andra episoder under mitt än så länge korta men innehållsrika körliv. Kan glädjebringande egenskaper såsom humor, lyhördhet, omsorg, socialt ledarskap och ”gruppbyggnings-kompetens” hos dirigenten vara missförstådda som amatörmässiga - framför allt inom den körvärld som präglas av en hög ambitionsnivå?