Drömmars likhet med film har fascinerat människor sedan mediets uppkomst. Med ljus som avgörande princip för bildens innehåll, i kombination med något så subjektivt som hur drömmar ser ut, är det av intresse att se hur ljuset gestaltas när filmkaraktärers egna drömmar blir ett inslag i filmen. Uppsatsens syfte är att analysera huruvida ljus har betydelse för att generera en filmisk uppfattning av att det är en dröm. Ljuset undersöks i fyra filmer med utpräglade drömscener genom en kvalitativ jämförelsestudie. En semiotisk bildanalys har utförts av exempel från vaket tillstånd gentemot drömtillstånd i Spellbound (1945), Smultronstället (1957), Stalker (1979) och Scott Pilgrim vs The World (2010). Att utläsa av analysen uppvisas återkommande mönster i samtliga exempel av gestaltningen att förstärka intrycket av att det är en dröm. I jämförelse tenderar vaken verklighet att gestaltas med andra ljusestetiska principer.