Andnöd är en av de vanligaste kontaktorsakerna inom ambulanssjukvården. Det finns flera olika bakomliggande diagnoser till upplevelsen av andnöd, både kardiella och icke kardiella tillstånd. Dyspné definieras som en subjektiv upplevelse av andningsbesvär. Andnöd och dyspné är därför att betrakta som synonyma begrepp. Andnöd kan ge upphov till obehag och lidande för patienten, oavsett om det är ett livshotande- eller icke livshotande tillstånd. Det är av vikt att behandlingsriktlinjerna följs upp och att bedömningen dokumenteras för att ambulanssjuksköterskan skall kunna utvärdera patientens vårdbehov. Bristande bedömning medför en patientsäkerhetsrisk och kan bidra till ett ökat lidande för patienten. Syftet med studien är att undersöka ambulanssjuksköterskans följsamhet till behandlingsriktlinjerna för patienter som erhåller sökorsak dyspné (ESS 4). Studien är en retroperspektiv journalgranskningsstudie med kvantitativ jämförande design och slumpmässigt obundet urval. Trehundra journaler har granskats som påvisar en äldre patientgrupp med en medianålder på 80 år med hög samsjuklighet. Följsamheten till behandlingsriktlinjer är låg när det gäller de riktade undersökningarna EKG (54%) och lungauskultation (62%). Vitalparametrar bedöms i 86% av fallen oavsett kön. Följsamheten till behandlingsriktlinjer och bedömning av samtliga vitalparametrar för patienter med andnöd är bristfällig. Fler studier efterfrågas beträffande följsamheten till behandlingsriktlinjer för att öka patientsäkerheten och synliggöra en sårbar patientgrupp. Med stöd i föreliggande resultat och i linje med tidigare studier rekommenderas för bedömning av patienter som söker ambulanssjukvård för andnöd: Öka följsamheten till behandlingsriktlinjerna; Förbättra dokumentationen av utförda bedömningar och Ökad kunskap om åldrandet.

Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom är en grupp av lungsjukdomar som långsamt progredierar. Tobaksrökning är vanligaste orsaken till sjukdomens uppkomst, men 20% av alla som drabbas är icke rökare. Det är inte alltid som patienter med sjukdomen känner fysisk smärta, men smärta i form av psykisk, social och existentiell. Ökad dyspné vid återkommande luftvägsinfektioner tyder på att sjukdomen övergått till en kronisk form. Det kan vara svårt för sjukvårdspersonal att avgöra när patienter befinner sig nära döden, då patienterna kan bli bättre under en tid för att sedan avlida oväntat.   Syfte: Syftet med studien är att undersöka upplevelser av dyspné hos patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom.  Metod: Studien bygger på den teoretiska referensramen “total pain” och är en litteraturstudie med en integrerad analysmetod för uppsatsen genom att använda sig av forskning från sju vetenskapliga artiklar.  Resultat: Resultatet visade att patienter påverkas negativt av dyspnén, vilket resulterade i att de isolerade sig. Detta ledde till social, psykisk och existentiell smärta. Patienterna upplevde att om de som vårdade dem saktade ned sitt tempo i arbetet, så blev de mindre stressade, vilket hjälpte lite med deras dyspné. Vissa patienter var rädda för döden, medan andra var beredda på det och hade börjat planera sina begravningar.  Sammanfattning: Resultaten kan tänkas påverka sättet sjuksköterskor vårdar patienterna som lever med kroniskt obstruktiv lungsjukdom och har dessa symtom. Det kan resultera i att kvalitén på vårdandet förbättras och patienterna får en bättre livskvalité. Att använda sig av skattningsskala CAT kan hjälpa sjuksköterskan att identifiera patienters smärta i tidigt skede och på så sätt minska lidande hos patienterna.

Syftet med denna litteraturstudie är att belysa kroniskt obstruktivt lungsjuka (KOL) patienters upplevelse av andnöd. Internationellt rankas KOL av World Health Organization som den fjärde största anledningen till dödsfall. I Sverige är tillståndet vanligt förekommande inom såväl öppenvård som inom slutenvården och antalet patienter i Sverige med diagnosen KOL har fördubblats sedan år 1987. Under 2011 var det över 10 000 personer som vårdades med diagnosen KOL och samma år dog 2833 personer till följd av sjukdomen. Andnöd är det mest påtagliga symptomet hos patienter diagnostiserade med KOL. Andnöden är nära förknippat med ångest vilket är ett symptom som sjuksköterskor många gånger finner svårt att hantera. Denna litteraturstudie baseras på 13 kvalitativa intervjustudier med fokus på upplevelsen av KOL och dyspné. Fyra huvudteman och nio underteman formulerades genom kvalitativ litteraturanalys av de inkluderade studiernas resultat. I resultatet framkommer att patienter med andnöd upplever starka emotionella påfrestningar, vilket karaktäriseras av panik, ångest, skam och sårbarhet. Detta leder till att existentiella tankar om liv och död uppstår. Patienter upplever att de på grund av andnöden känner sig utsatta och begränsade i sin vardag. Denna studie visar att patienter, oförmögna att klara av svår andnöd, upplever hjälplöshet som kan lindras genom närvaro av sjuksköterskor. Patienter har svårt att uttrycka hur andnöd upplevs vilket medför att sjuksköterskor behöver ta sig tid att sätta sig in i patienters subjektiva upplevelser och på så sätt lindra lidande. Omvårdnaden skall utformas efter patienters subjektiva behov. / Program: Sjuksköterskeutbildning

KOL är en obotlig sjukdom som succesivt leder till försämrad lungfunktion. Majoriteten av de som blir sjuka bor i låginkomstländer, men även i Sverige räknar man med att ca en halv miljon människor lider av sjukdomen. I denna del av världen orsakas sjukdomen främst av tobaksrökning, vilket leder till känslor av skam och skuld hos den drabbade. Syftet med denna uppsats var att undersöka hur människor upplever livet med KOL. Metoden som användes var en litteraturstudie, baserad på 14 kvalitativa och två kvantitativa artiklar. I resultatet visas hur sjukdomens fysiska symptom har påverkan på människans livskvalitet, men även att de emotionella känslorna har en avgörande roll för hur livet och begränsningar kunde upplevas. Svårigheter sjukdomen medför kunde hanteras på olika sätt, både konstruktiva och destruktiva. Närstående och sjukvårdspersonal kunde vara betydelsefulla för hur dessa människor såg på sig själva och för hur väl de lyckades i sina hälsoprocesser. I diskussionen behandlas hur familjerelationen påverkas i närvaro av sjukdom och hur personer i vården av dessa patienter kan bidra med stöd, för att på så sätt lindra lidande, förebygga ytterligare ohälsa samt att sträva efter hälsa och välbefinnande. Kunskap om ämnet är en förutsättning för detta, och genom ökad kunskap skulle sjukdomen och dess negativa konsekvenser för enskilda människor och samhället minska.

Hjärtsvikt är en vanligt förekommande sjukdom, framförallt hos äldre personer. Sjukdomen innebär att hjärtat inte kan tillgodose kroppens behov av syre. De vanligaste besvären vid hjärtsvikt är dyspné och fatigue vilket har stor inverkan på personers vardagsaktiviteter.  Syftet med studien var att beskriva hur personer med hjärtsvikt upplever sina vardagsaktiviteter. En systematisk litteraturöversikt har utförts med kvalitativa studier. Databaserna som har använts är Cinahl, PubMed och PsycINFO. 13 artiklar inkluderades och kvalitetsgranskades innan de sammanställdes i tre kategorier: Roller och självbild, rädsla och ovisshet samt anpassningar i vardagen. Sammanfattningsvis visar studien att personer med hjärtsvikt har svårt att hantera omställningen med rollförlust och förändrad utförandekapacitet. Studien indikerar att anpassningar, strategier och inställningar kan främja ett självständigt aktivitetsutförande i vardagen. Vilken påverkan hjärtsvikt har på vardagsaktiviteter och på vilket sätt arbetsterapeuter kan bidra med sin kunskap är inte tillräckligt studerade.

Akutsjukvården syftar till att hjälpa patienter som drabbas av akut ohälsa. Dyspné är en subjektiv känsla av lufthunger eller andnöd och det är individuellt hur en patient upplever detta. Patienter som drabbas av akut dyspné är ofta behov av akutsjukvård för att få hjälp med att underlätta andningsproblemen. Att uppskatta och förstå patienters upplevelse av akut dyspné kan vara utmanande. Patienter med akut dyspné befinner sig i en komplex situation med behov av att bemötas av en god personcentrerad vård där patientens upplevelse och erfarenheter sätts i centrum för vården. Syftet var att belysa vuxna patienters upplevelse av akut dyspné. Metoden i denna studie är en litteraturöversikt med systematisk ansats. Litteratursökningen genomfördes i elektroniska databaserna PubMed och CINAHL där totalt 15 vetenskapliga artiklar valdes ut. Artiklarna kvalitetsgranskades med Caldwells bedömningsmall. De analyserades och granskades med en integrerad analysmetod. Resultatet visar två huvudteman och sju underteman. Patienter beskriver känslor som rädsla, ångest och panik vid akut dyspné. Förutom den subjektiva upplevelsen av akut dyspné beskrivs även upplevelsen av sjukvården vid insjuknande. Upplevelserna och bemötandet av vårdpersonal tyder på brister i den personcentrerade vården där patienterna uttrycker att de inte fick tillräckligt med information och stöd i sitt hälsotillstånd. Trots detta förekom positiva upplevelser där patienter kände tillit till sjukvården trots den skrämmande situation de befann sig i. Utifrån denna litteraturöversikt kan slutsatsen dras att akut dyspné orsakar både fysiskt och psykiskt lidande för patienten. Vårdpersonal måste arbeta med att bygga upp förtroendet och bemötande för att kunna hjälpa patienter som drabbas av akut dyspné. Genom detta kan patienters negativa känslor och upplevelser lindras och genom detta optimeras omhändertagandet av dessa patienter. / Emergency care aims to help patients suffering from acute illness. Dyspnea is a subjective feeling of shortness of breath and how it is experienced differ between persons. Patients suffering from acute dyspnea often need emergency medical care to get help alleviate breathing problems. Estimating and understanding patients' experiences of acute dyspnea can be challenging. Patients with acute dyspnea are in a complex situation and in need of personcentered care where the patient's experiences are taken into account. The aim was to present adult patient's experience of acute dyspnea. The method in this study is a literature review with a systematic approach. The literature search was performed in the electronic databases PubMed and CINAHL, where a total of 15 scientific articles were selected. The articles were quality reviewed with Caldwell's article evaluation template. They were analyzed and examined with an integrated analysis method. Two main themes and seven sub-themes were identified. Patients describe emotions such as fear, anxiety and panic during acute dyspnea. In addition to the subjective experience of acute dyspnea, the experience of healthcare in the event of illness is described. The experiences and the treatment by care staff indicate shortcomings in the person-centered care where the patients express that they did not receive enough information or support regarding their condition. However, there were positive experiences where patients felt confidence in healthcare despite the frightening situation they were in. Based on this literature review, it can be concluded that acute dyspnea causes both physical and mental suffering for the patient. Healthcare professionals must work to build trust in order to help patients suffering from acute dyspnea. By this, patients' negative feelings and experiences can be alleviated, and the care of these patients can be optimized.

Bakgrund Andningssvikt är ett tillstånd som uppkommer till följd av problem med gasutbytet i kroppen. Ett flertal respiratoriska sjukdomar som till exempel astma och kroniskt obstruktiv lungsjukdom leder till andningssvikt. Patienter med andningssvikt upplever ofta ett lidande i samband med deras tillstånd och behöver ofta vård inom slutenvården. Sjuksköterskans professionella ansvar inkluderar därför omvårdnad av tillståndets symptom såsom dyspné, samt ett arbete mot att lindra patienters lidande. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors omvårdnad hos vuxna patienter med identifierad andningssvikt inom sluten sjukhusvård. Metod Litteraturöversikt användes som metod. Det inkluderades 15 artiklar i denna litteraturöversikt, dessa söktes fram i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna granskades av författarna separat och tillsammans. Kvalitativa och kvantitativa artiklar har inkluderats i detta arbete, och analyserats utifrån metoden integrerad analys enligt Kristensson (2014). Resultat Dataanalysen gav upphov till tre kategorier. Dessa var “Sjuksköterskans förutsättning för god identifiering och bedömning av andningssvikt”, “dokumentation av andningssvikt” och “omvårdnadsåtgärder vid andningssvikt”. Det framgick att sjuksköterskor besitter bristande kunskaper om andningssvikt, använder inte evidensbaserade omvårdnadsåtgärder och undervärderar nivån av dyspné hos patienten. Sjuksköterskors vård av patienter med andningssvikt förbättrades vid krav på dokumentation, regelbundna bedömningar, samt användning av instrument och protokoll. Slutsats Bedömning är en viktig aspekt inom omvårdnaden av andningssvikt, och bör utföras regelbundet och i samband med omvårdnad. Det finns en stor variation av bedömningsinstrument och protokoll, och användning av dessa förbättrar sjuksköterskans omvårdnad av patienter med andningssvikt. Dessa verktyg är billiga och enkla att använda, samt kan leda till en hållbar miljö inom vården. / Background Respiratory insufficiency is a condition that is caused by problems related to the gas exchange that occurs in the body. Respiratory insufficiency is caused by numerous respiratory diseases like asthma and chronic obstructive pulmonary disease. Patients with respiratory insufficiency often experience an accompanied suffering and may need incare hospital care. Nurses’ professional responsibility therefore includes nursing care for the symptom of the condition such as dyspnea, and a work towards alleviating the patients suffering. Aim The aim of this literature review was to highlight nursing care towards adult patients with identified respiratory insufficiency within incare hospital setting. Method The applied method was a literature review. A search was performed in the bibliographic databases PubMed and CINAHL, and 15 articles was included in the literature review. These articles were reviewed by the authors separately and together. Quantitative and qualitative articles were included, both kinds were analyzed with the method integrated analysis according to Kristensson (2014). Results The data analysis resulted in three categories. These were “Nurses’ condition for good identification and assessment of respiratory insufficiency”, “Documentation of respiratory insufficiency” and “nursing interventions in respiratory insufficiency”. The results showed that nurses have inadequate knowledge about respiratory insufficiency, don’t use evidence-based interventions and underestimate the level of dyspnea among patients. Nursing care was improved with assessments in regularity, documentation requirements, or with the use of measuring instruments or protocols. Conclusions Assessment is an important aspect in nursing care for respiratory insufficiency and should be performed regularly and in liaison with care. There is a broad variety of assessment tools and protocols, and they improve nursing care for patients with respiratory insufficiency. These tools are cheap, easy to use and can lead to a sustainable environment in healthcare.

Patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) upplever ofta oro relaterat till dyspné. Syftet med studien var att undersöka vilka icke-farmakologiska åtgärder som kan vidtas för att lindra patienters oro relaterat till dyspné vid KOL.  En litteraturstudie genomfördes där vetenskapliga artiklar granskades och sammanställdes. Resultatet visade att det finns ett flertal icke-farmakologiska åtgärder så som andningstekniker, fysisk träning, avledning, nutrition och kommunikation som sjuksköterskan kan undervisa och informera om för att lindra oro relaterad till dyspné. Åtgärderna bör vara individanpassade, eftersom varje patient är unik. Sjuksköterskan bör själv eller tillsammans med andra vårdinstanser försäkra sig om att patienten får den information och utbildning om sin sjukdom som krävs för att lindra patientens oro i möjligast mån. Informationen och utbildningen bör vara omfattande, för att patienten ska kunna finna de strategier och hjälpmedel som hjälper just dem vid oro. Lungrehabiliteringsprogram visade sig vara av betydelse för patienternas möjlighet att finna strategier för att lindra oro relaterad till dyspné. Ytterligare forskning men även utbildning av sjuksköterskor behövs angående specifika icke-farmakologiska åtgärder som kan lindra oro relaterad dyspné. Det behövs även forskning om vilka icke-farmakologiska åtgärder som bör ingå i ett lungrehabiliteringsprogram. / Patients with chronic obstructive pulmonary disease (COPD) often experience anxiety related to dyspnea. The purpose of this study was to investigate the non-pharmacological interventions that can be performed to alleviate patients' anxiety related dyspnea. A literature review was conducted and scientific articles were reviewed and summarized. The results showed that there are several non-pharmacological interventions that nurses can conduct to relieve anxiety related dyspnea, such as breathing techniques, physical exercise, diversion, nutrition and communication. Every patient is unique and therefore should the nurse interventions be individualized. It is the nurse task together with other health care professionals to ensure that the patients receives and understands the information that is given. The information and education should be extensive so that the patient will be able to find the right strategies that will help them to alleviate their anxiety. Pulmonary rehabilitation programs proved to be of great importance to patients' ability to find strategies to relieve anxiety related to dyspnea. Further research and education to nurses are needed on specific non- pharmacological interventions that can relieve anxiety related dyspnea. Research is also needed on which non-pharmacological interventions that should be part of a pulmonary rehabilitation program.

Bakgrund: Vid idiopatisk lungfibros (IPF) är dyspné det dominerande symtomet, vilket påverkar gångsträckan. Andra patientkategorier har ökat gångsträckan och minskat dyspnén efter inspirationsmuskelträning (IMT). Endast två studier angående IMT för personer med IPF har hittats och ingen av dessa studier har IMT som enda studieintervention.   Syfte: Syftet var att undersöka om IMT ökar andningsmuskelstyrkan (MIP), om gångsträcka och dyspné förändras efter träningen samt om det finns ett samband mellan MIP och gångsträcka, MIP och dyspné samt gångsträcka och dyspné.   Metod: Single-subject experimentell design användes. Sex personer med IPF deltog. IMT genomfördes under åtta veckor. Under baslinje, intervention och cirka sex veckor efter interventionsslutet mättes MIP med Micro RPM® och gångsträcka med sex-minuters gångtest. Dyspnén skattades med Borg CR-10-skala och University of California San Diego Shortness of Breath Questionnaire (UCSD SOBQ).   Resultat: Resultatet varierade mellan studiedeltagarna. Fyra deltagare ökade MIP. Fem studiedeltagare hade en kliniskt relevant ökning av gångsträcka. Fyra deltagare hade en kliniskt relevant minskad dyspné vid skattning med Borg CR-10 i vila eller UCSD SOBQ. Korrelationen mellan MIP och gångsträcka var signifikant för två studiedeltagare med rs 0,88 respektive 0,99.   Konklusion: IMT kan öka MIP och ge kliniskt relevanta förbättringar av gångsträcka och dyspné. Alla studiedeltagare drar ej nytta av träningen. Fortsatta studier behövs för att undersöka vilka som har nytta av IMT och vilken träningsmängd som behövs för att uppnå förbättring. / Introduction: In idiopathic pulmonary fibrosis (IPF), dyspnoea is the predominant symptom that affects walking distance. In other patient categories, walking distance has been increased and dyspnoea has been reduced after inspiratory muscle training (IMT). Only two studies on IMT for people with IPF have been found and none of these studies have IMT as the sole study intervention. Purpose: The purpose was to investigate whether IMT increases respiratory muscle strength (MIP), if walking distance and dyspnoea alter after practice, and if there is a relation between MIP and walking distance, MIP and dyspnoea and walking distance and dyspnoea. Method: Single-subject experimental design was used. Six people with IPF participated. IMT was carried out in eight weeks. During baseline, intervention and about six weeks after the intervention, MIP was measured with Micro RPM® and walking distance with a six-minute walk test. Dyspnoea was estimated with Borg CR 10-scale and the University of California, San Diego Shortness of Breath Questionnaire (UCSD SOBQ). Results: The results varied among the study participants. For four participants, the MIP increased. Five study participants had a clinically relevant increase in walking distance. Four participants had a clinically relevant reduction in dyspnoea on measuring with Borg CR 10 at rest or UCSD SOBQ. The correlation between MIP and walking distance was significant for two study participants with rs 0.88 and 0.99, respectively. Conclusion: IMT can increase MIP and provide clinically relevant improvements in walking distance and dyspnoea. All study participants do not benefit from exercise. Further studies are needed to determine which ones have the advantage of IMT and the amount of exercise needed to achieve improvement.

Bakgrund: Andnöd är ett vanligt symtom som upplevs av patienter med sjukdom i avancerat stadium och beskrivs som svårighet att få luft eller känsla av tung andning vilket kan ge ångest och rädsla. Flera sjukdomstillstånd såsom KOL, lungcancer och hjärtsvikt kan ge upphov till andnöd under den palliativa fasen vars vård syftar till att lindra lidande genom att behandla och förebygga symtom. Sjuksköterskor behöver känna till patienters upplevelser av andnöd för att kunna tillhandahålla samt individanpassa symtomlindring.  Syfte: Beskriva upplevelser av andnöd hos personer som erhåller palliativt syftande vård eller vård vid avancerad sjukdom samt deras strategier för att hantera andnöd. Metod: En litteraturöversikt har genomförts med datainsamling från fem databaser som resulterade i 12 vetenskapliga artiklar där 11 var kvalitativa och en kvantitativ. Analysen utfördes utifrån Friberg (2017) och resulterade i två teman. Resultat: De två huvudteman som framkom var Upplevelser av andnöd samt Strategier för hantering av andnöd. Resultatet visade att andnöd gav upphov till ångest och rädsla samt fysisk trötthet och besvärande hosta. Dessutom innebar andnöd inskränkningar av patienters vardag och kunde leda till att de blev socialt isolerade. För att hantera andnöd var en vanlig strategi att anpassa livet efter sina förutsättningar. Diskussion: Metoddiskussionen tar upp författarnas gemensamma arbete, utmaningar och överväganden. Resultatdiskussionen tar bland annat upp hur upplevelsen av andnöd skapar ångest och inskränker patienters vardag. Detta kopplades till Roys adaptionsmodell. / Background: Breathlessness is a symptom that makes breathing difficult which can lead to experiences of anxiety and fear. It is one of the most common symptoms experienced by patients with advanced stage disease. Several diseases such as COPD, cancer and heart failure can cause breathlessness. Palliative care aims to alleviate suffering by treating and preventing symptoms, such as breathlessness. Nurses need to be aware of patients´ experiences in order to provide and individually adjust symptomatic relief. Aim: Describe patients´ experiences of breathlessness, while receiving palliative care or receiving care for an advanced disease, including their strategies for managing breathlessness. Method: A literature review was carried out with data collection from five databases that resulted in 12 scientific articles of which 11 were qualitative and one was quantitative. The data analysis was made with Friberg (2017) method and resulted in two themes. Results: The two main themes that emerged were Experiences of breathlessness and Strategies for managing breathlessness. The result showed that breathlessness can cause anxiety and fear, physical fatigue and severe coughing. In addition, breathlessness implied limitations of patients´ daily life and could lead to patients being isolated in their homes, intended or unintended. Different strategies for managing breathlessness are presented. Discussion: In the discussion the pros and cons regarding the authors' joint work, challenges and considerations were addressed. The main findings of the result were discussed using Sister Callista Roy’s adaptation model.