Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om förskollärares egenupplevda kreativitet och hur den påverkar hur undervisning organiseras i förskolan, och de två frågeställningar som studien bygger på lyder: Hur resonerar förskollärare kring sina kreativa förmågor i relation till förskolan? Hur resonerar förskollärare kring vad som påverkar hur kreativ undervisning organiseras i förskolan? Studien har en kvalitativ ansats och grunden för studien är intervjuer genomförda med förskollärare. Studiens teoretiska perspektiv är Albert Banduras self-efficacy, översatt upplevd självförmåga, som syftar till människans tro på sin egen förmåga att klara av en handling i en särskild situation. Resultatet visar att kreativitet är något svårförståeligt, eftersträvansvärt och viktigt, och att mycket av den kreativa tanken finns i relation till hur kreativa andra är eller inte är. Förskollärarna jämförde sig med varandra och landade i att de kunde önska sig vara mer kreativa, utan att riktigt veta hur de skulle ta sig dit. Det visade sig vara flera olika förmågor som ansågs vara viktiga, såsom att kunna forma sin kreativitet, att lita på sin egen förmåga och att inte vara rädd för att misslyckas; gemensamt var att samtliga var positiva. Att finna ett eget engagemang i kreativt arbete och att vardagligt arbeta med estetiskt skapande var tydliga tecken på att vara kreativt skicklig. Det framkom också att undervisningen formades utifrån personknutna egenskaper, utifrån hur pass arbetslagets vilja att låta varje individ vara i sin styrka (den som är kreativ i sin undervisning får möjlighet att vara det), med vikten i processen och med barnens intresse som styrande.