Författarens namn: Jennie Berg Titel: Actio i klassrummet – Lärares uppfattningar om röstens och kropps-språkets betydelse för att fånga elevers uppmärksamhet Engelsk titel: Actio in the classroom – Teachers’ conceptions of the im-portance of voice and body language in capturing students’ attention. Antal sidor: 43 Syftet med denna studie var att undersöka vilka uppfattningar lärare i grundskolans tidiga år har om röstens och kroppsspråkets betydelse för att fånga elevers uppmärksamhet. Studien har ett tvärvetenskapligt perspektiv där den teoretiska utgångspunkten är pedagogisk men med inslag från retoriken och logopedin. Studien är kvalitativ, där åtta lärare har intervjuats. Intervjuerna var semi-strukturerade och fenomenografin har använts som forskningsansats. Resultatet visar att när lärare genom sin röst och sitt kroppsspråk, actio, försöker fånga elevernas uppmärksamhet uttrycker de vilken sorts lärare de vill vara. De undviker att höja röstvolymen, då de inte vill uppfattas vara en lärare som skriker. De vill uppfattas som glada och trygga som skapar ett positivt klassrumsklimat och använder då kroppsspråket för att lyckas med det. Vidare uttrycker lärarna att rösten och kroppsspråket ska präglas av engagemang och inlevelse för att fånga elevernas uppmärksamhet. De beskriver hur de varierar sitt tonläge, använder pauser och använder ett inlevelse-fullt kroppsspråk där gester, blickar och rörelse i klassrummet förstärker det de säger. Vidare visar resultatet att lärarna genom erfarenhet och till viss del genom omedveten reflektion, utvecklat olika knep för att fånga elevernas uppmärksamhet med hjälp av just sin röst och sitt kroppsspråk. Slutligen, visar resultatet att lärare uppfattar att röst och kroppsspråk är en del av ens person. Nyckelord: Actio, icke-verbal kommunikation, ledarskap i klassrummet, fenomenografi

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares uppfattningar av barns fria lek. Vi vill undersöka förskollärares uppfattningar av på vilket sätt dem deltar i barns fria lek, hur dem kopplar in lärandet i den fria leken. Vi vill även undersöka på vilket sätt förskolläraren uppfattar sitt arbete med normer i den fria leken, samt uppfattningar om hur förskolans rutiner påverkar den fria leken. Studiens material samlades in genom  sex kvalitativa intervjuer med förskollärare från förskolor inom enskild och kommunal regi i mellan Sverige. För att ta reda på förskollärarens uppfattningar har vi använt oss av den fenomenografiska teorin som forskningsmetod då fenomenografin studerar människans uppfattningar av ett visst fenomen.  I studiens resultat framgår det att förskolläraren deltar i barns fria lek genom att variera sitt deltagande. Dessa variationer bestod av att förskolläraren antingen var aktivt delaktig eller endast mentalt delaktig i den fria leken. Resultatet påvisar att förskolläraren främst bedriver en spontan undervisning i samband med den fria leken. Vidare framgår det i resultatet att förskolläraren arbetar medvetet kring förskolans värdegrund för att utmana normer i den fria leken genom miljöns utformning. I resultatet nämns det att förskolläraren är närvarande i den fria leken för att stötta barnen i att utmana könsstereotypiska lekmönster. Slutligen visar resultatet att förskolans rutiner ofta avbryter barns fria lek och visar att förskolläraren har en variation av anpassningar för att skapa bättre övergångar och möjligheter för barnen att återuppta leken. Utifrån vår studies resultat och analys tolkar vi det som att det finns en medvetenhet bland förskollärarna att leken ska ses som viktig, där förskollärarens närvaro bör uppfattas som central.

Syftet med undersökningen var att ta reda på elevers uppfattningar om hur tal och räkneoperationer kan presenteras på tallinjen. Idag har tallinjen har ingen central plats i undervisningen på lågstadiet trots att utvecklingen av den mentala tallinjen, taluppfattning och framgångar i aritmetik bygger på en förståelse av tallinjen. Utifrån en fenomenografisk forskningsansats genomfördes semistrukturerade intervjuer med elever i årkurs 1. Eleverna fick lösa uppgifter i addition och subtraktion och visa sitt resonemang med hjälp av en tallinje. I analysen av deras resonemang framkom fyra kategorier med skilda sätt att genomföra uppgiften. Resultatet visade att vissa elever uppfattade tal på tallinjen både som punkter och sträckor medan andra bara uppfattade dem som punkter. Det fanns även skillnader i hur transformationerna i uppgifterna illustrerades, antingen med förflyttning på tallinjen eller bara genom att peka på en punkt på tallinjen. De skillnader som framkom i deras uppfattningar om hur tal på tallinjen kan uttryckas behöver beaktas. Skillnaderna indikerar att undervisning skulle kunna bidra till bättre kunskaper och förståelse för tallinjen och att tallinjen behöver användas som en representation för tal redan på lågstadiet.

Kommunikation i skolan utvecklar den lärande relationen. Detta arbete syftar till att undersöka hur begreppen kommunikation och läranderelation uppfattas av lärare i dagens skola. Vi har haft en fenomenografisk ansats och gjort en studie för att belysa dessa begrepp. Forskningsfrågan handlar om hur kommunikationen mellan lärare och elev utformas och praktiseras i skolan för att stärka den lärande relationen och om kommunikationen i de naturvetenskapliga ämnena och matematik skiljer sig från skolans övriga ämnen. Teoribakgrunden ger bredd och djup i betydelsen av kommunikation och relationer för lärandet. Vi redogör för forskning om olika typer av kommunikation, om våra olika kommunikationsstilar, om hur lärarens roll i skolan ser ur och har sett ut, om relationens betydelse för lärandet och om hur skolan som organisation påverkar kommunikation och relationer i klassrummet.   Vårt resultat visar att det finns en stor tilltro hos lärare om att relationsskapande leder till lärande. Lärarna poängterade även vikten av att behandla elever och grupper olika. Vi har också sett några exempel på uppfattningen att elevens lärande och förståelse av sin omvärld leder till bättre relationer med läraren. Denna studie ger både en teoretisk bakgrund och många exempel på hur lärare och skolor kan arbeta för att utveckla lärande relationer. Studiens omfattning gör att den med fördel kan läsas som inspiration snarare än ett verifierat och validerat underlag för hur man ska arbeta för att utveckla lärande relationer i skolan. Arbetet kan även ge inspiration till kommande forskning med fokus på kommunikation och lärande relationer i skolan.

Studiens syfte är att undersöka och analysera pedagogers uppfattningar om fenomenet ReggioEmilia inspirerat arbetssätt med utgångspunkt i semistrukturerade kvalitativa intervjuer med sjuolika pedagoger som arbetar Reggio Emilia inspirerat. Metoden är fenomenografisk och ianalys användes också begreppen kunskapskultur och praktikgemenskap för att bidra till endjupare förståelse av resultatet. Studiens forskningsfrågor är:Hur beskriver pedagogerna fenomenet Reggio Emilia inspirerat arbetssätt? och Vad är det som gör att Reggio Emilia inspirationen framstår som unik och annorlunda? Resultatet visade att de intervjuade pedagogerna beskrev fenomenet Reggio Emilia inspireratarbetssätt på ett samstämmigt sätt, vilket förstås som att de delar en specifik kunskapskultur.Utmärkande för fenomenet såsom det beskrevs här, är det Reggio Emilia inspireradeförhållningssättet, snarare än att det är en metod. Det finns enligt de intervjuade inte någonfärdig mall att följa, men trots det återkom de till ett antal delar som behöver vara med i ettReggio Emilia inspirerat arbetssätt. Det finns med andra ord en underliggande struktur somkom till uttryck genom de intervjuades beskrivna praktikgemenskap. Denna praktikgemenskapbidrar också till att göra så inspirationen framstår som annorlunda och unik

Syftet med denna studie var att undersöka lärares uppfattningar gällande den fysiska lärmiljön i klassrummet genom att försöka besvara studiens frågeställningar:  ·       Vilken innebörd har den fysiska lärmiljön i klassrummet för lärare?  ·       Vilken möjlighet har lärare att påverka den fysiska lärmiljön i klassrummet?  ·       Vad uppfattar lärarna som centralt i klassrummet? Studiens frågeställningar skulle besvaras med en fenomenologisk metodansats genom kvalitativa intervjuer. Genom bekvämlighetsurval fick sju lärare ta del av information gällande studien samt skriva under en samtyckesblankett innan de intervjuades enskilt via digitala videorum. Studenterna använde sig av en intervjumall som var temaindelad och hade öppna frågor. Intervjuerna analyserades sedan med en fenomenografisk analysmodell i sju steg. Resultatet av analysen besvarade studiens frågeställningar. Resultatet av analysen besvarade studiens frågeställningar på följande sätt. Sammanfattningen av kapitlet analys beskriver hur lärarna använder sig av den fysiska lärmiljön på olika sätt för att fånga upp elevernas fokus, genom ren klassrumsmiljö, hjälpmedel samt möblering. Innebörden av den fysiska lärmiljön i klassrummet är viktig för att läraren ska kunna optimera undervisningen för eleven. Sammanfattningen av kapitlet resultat beskriver lärarens möjligheter att påverka den fysiska lärmiljön i klassrummet genom till exempel val av möbler, renovering och så vidare. Vidare framkom även vad lärarna uppfattade som centralt i klassrummets fysiska lärmiljö i klassrummet vilket varierade mellan tavlan och dess användningsområden, ergonomiska stolar till eleverna samt fungerande teknik i klassrummet.

Föreliggande studie är en kvalitativ intervjustudie där syftet är att undersöka hur förskollärare respektive barnskötare uppfattar ämnet naturvetenskap i förskolan. Studien syftar även till att undersöka om det finns någon skillnad i hur de olika yrkeskategorierna uppfattar undervisning i naturvetenskap. Bakgrunden till studien är bland annat läroplanen för förskolan, som belyser arbetet kring naturvetenskap och dess olika ämnesområden. Men även att vi under vår förskollärarutbildning har läst i tidigare forskning om att pedagoger uppfattar naturvetenskap som ett svårt ämne att undervisa om i förskolan. Vi har tagit utgångspunkt i fenomenografin när vi analyserat vår insamlade empiri. Det för att kunna synliggöra om det finns skillnader i hur förskollärare respektive barnskötare uppfattar undervisning i naturvetenskap i förskolan. Med hjälp av begreppet didaktisk relief kan vi också synliggöra vad pedagogerna ställer i förgrund, respektive bakgrund och om något väljs bort helt i undervisningen. Utifrån studiens resultat fann vi att pedagoger berör naturvetenskap som ämne i förskolan i många olika situationer, men att arbetet med djur och natur var något de placerade i förgrunden. Det blev också tydligt att arbetet med kemiska processer och fysikaliska fenomen är sådant som pedagoger placerar i bakgrunden. Resultatet visar att genom kompetensutveckling inom naturvetenskap ökar pedagogers undervisning inom ämnet. De skillnader vi fann mellan de olika yrkeskategorierna är att förskollärare är mer insatta i läroplanen 2018 än vad barnskötarna är.

Syftet med denna studie var att jämföra lärares syn på ämnena bild samt idrott och hälsas betydelse och villkor på mellanstadiet. Lärares syn på vad som legitimerar att ämnena bör finnas i skolan är en del av den skolkod som ramar in skolorna. Tillsammans med de villkor som finns inom ämnena är dessa ramfaktorer som påverkar undervisningen. Studien har därför undersökt åtta olika lärares syn på ämnena genom kvalitativa intervjuer. Sammanlagt har två idrottslärare, två bildlärare samt fyra klasslärare, som alla arbetar på mellanstadiet, intervjuats. Dessa intervjuer analyserades sedan utifrån en fenomenografisk metodansats, vilket resulterade i sju olika kategorier. Resultatet visar att alla undersökta lärare ser ämnena som betydelsefulla men utifrån anledningar. Främst legitimeras ämnena utifrån att de bidrar till att uppfylla övergripande mål för skolan. Detta genom att de anses stödja de teoretiska ämnena, elevernas personliga utveckling samt elevernas välmående. Två av de lärare som undervisar i ämnena legitimerar även dessa utifrån att de bidrar med ämnesspecifika kunskaper. De ramfaktorer som anses viktiga för undervisningen handlar om tid, antalet elever, materiella resurser samt en stöttande chef och kollegor. Studien har didaktisk relevans eftersom olika syner på ämnenas betydelse för elever synliggörs och på så sätt kan väcka diskussion om vad som bör legitimera ämnena. Genom att besvara denna fråga kan också de villkor som tilldelas ämnena diskuteras.

“De bara berättar, de förklarar inte”. Den elevkommentaren om några lärare gjorde mig nyfiken på elevers uppfattningar av undervisning. Jag ville undersöka vilken typ av undervisning som, enligt eleverna själva, hjälper dem i sitt lärande. I pilotstudien gestaltades fyra kategorier då jag intervjuade sex sjundeklasselever med samma undervisningsbakgrund. Nu ville jag undersöka uppfattningarna hos elever från olika klasser i samma årskurs för att utröna om undervisningserfarenhet bidrar till uppfattningar av vilken typ av undervisning som hjälper lärandet. Urvalet gjordes för att kunna generera så många kvalitativt skilda uppfattningar av objektet som möjligt. Syftet med studien var att beskriva 28 elevers kvalitativt skilda uppfattningar av vilken sorts undervisning som hjälper dem i sitt lärande. Även så deras uppfattningar av varför den undervisningen fungerar och hur det påverkar deras lärande när undervisningen bedrivs annorlunda. I förlängningen borde lärare och elever kunna ha nytta av den kunskapen både för att förändra undervisning i enlighet med elevers uppfattade behov och för att medvetandegöra elever om vilka effekter olika uppfattningar kan få på studieresultatet. Studien är kvalitativ, metodologin fenomenografisk. Det innebär att det som efterfrågas är informanternas uppfattningar av objektet, inte huruvida dessa uppfattningar stämmer eller ej. De kvalitativa intervjuerna är semistrukturerade, transkriberade och kvalitativt analyserade. De har gestaltats i tre kategorisystem, ett för varje aspekt av undersökningsobjektet. De tre kategorisystemens utfallsrum består av åtta, nio respektive sex kvalitativt skilda uppfattningar. De beskrivna uppfattningarna kan anses uppfylla ett allmändidaktiskt intresse mellan studier av elevuppfattningar av mer preciserade objekt och den rådande forskningsdiskursen om effektiv undervisning. Resultatet visar samstämmighet mellan respondenternas uppfattningar och rådande forskning men även motsatsen, det vill säga direktundervisning. Det framkommer att erfarenhet påverkar uppfattningen, men att det är en faktor av flera. En sammanställning av konkreta undervisningssituationer som eleverna uppfattar som lärande kompletterar bilden.

Studien syftar till att undersöka några gymnasieelevers uppfattningar om samband mellan programmering och matematik med fokus på likheter, skillnader, möjligheter och begränsningar. Metoden utgår från en fenomenografisk ansats med intervjuer som transkriberats och analyseras via en kategoriseringsmetod i sju steg. Resultaten visar att eleverna kan se flera samband mellan begrepp (variabler), procedurer (räknesätt, algoritmer) och arbetssätt (problemlösning). Slutsatsen som kan dras är att eleverna uppfattar flera likheter och skillnader ämnena emellan, samt att dessa både bidrar till möjligheter och begräsningar för utveckling av kunskaper och förmågor inom båda ämnen. Exempelvis synliggör programmeringens öppna förhållningssätt till problemlösning att eleverna i matematiken får flera sätt att lösa problem på. Begränsningar förklaras främst i de större skillnader som finns mellan ämnena, exempelvis att programmeringen inte alltid innehåller inslag av matematik eller att programmeringens betygskriterier skiljer sig från matematikens.