Studien utgår från begreppet inkluderande undervisning kopplat till matematiken igrundskolans tidigare år. Studien är en kvalitativ analys med syfte att ta reda på hurbegreppet uppfattas av undervisande lärare, samt vilken uppfattning som har företräde iskolverksamheten. För att undersöka detta utgår studien från en fenomenografisk ansatsoch analysmodell. Det empiriska underlaget har inhämtats genom digitala enkäter samten intervju. Eftersom antalet respondenter var begränsat blir även generaliserbarhetenav resultatet det. Resultatet visar att inkluderingsbegreppet saknar en gemensamreferensram i hela skolorganisationen, och riskerar därför att urholkas och tappa sinbetydelse. Det råder ingen tvekan om att begreppet är positivt laddat, och att denforskning vi undersökt är relativt enig om att inkludering är eftersträvansvärt.Inkludering tar ofta utgångspunkt i ett perspektiv som endast syftar till elever i behov avsärskilt stöd, men mycket av forskningen pekar på att inkludering ska inbegripa helagruppen med tillgång till allas olikheter, inte bara specialpedagogiska.

Vår studie handlar om barns perspektiv på begreppet undervisning i förskolan. Vi vill med våra frågeställningar ta reda på hur barnens erfarenheter av undervisningsbegreppet ser ut och hur barns medvetande av undervisningsbegreppet i förskolan kan se ut.Studiens syfte är att belysa undervisningsbegreppet utifrån barns perspektiv.Definitionen av undervisning utgår vi från Skolverkets kunskapsöversikt där vi tolkar denna som att undervisning är kopplat till lärande. Denna definition har betydelse för metodkapitlet som behöver lämna beskrivningar av undervisning till fokusgruppen. Fokusgruppen är barn i åldrar fyra till sex år som går i förskolan.I studien presenteras en kort historisk bakgrund av undervisning i förskolan där vi beskriver begreppet barns perspektiv och barnperspektiv. Vidare följer en presentation av tidigare forskning utav barns perspektiv med fokus på barns erfarande och medvetande av undervisning och lärande. Teorier som studien utgår från är medvetandeteorin, fenomenologi och fenomenografi. Vi beskriver fenomenologi och fenomenografi utifrån Marton mfl och ger en förklaring varför studien använder sig av båda perspektiven. Teorikapitlet innehåller även professor i kognitationsvetenskap, Peter Gärdefors, beskrivning av medvetenhetsteorin. Metoden som studien använder sig av är semistrukturerade barnintervjuer som är inspirerade av det fenomenologiska och fenomenografiska förhållningsättet. I analysen utkristalliseras det ut sju beskrivningskategorier: skolundervisning, förskoleundervisning, lekundervisning, frökenundervisning, att göra undervisning, rolig/ tråkig undervisning och social undervisning.Resultatet av studien visar att barns erfarenheter och medvetande av begreppet undervisning i förskolan är komplexa och varierande. När begreppet undervisning förklaras utifrån definition av Skolverkets kunskapsöversikt, (vilket vi tolkar som att undervisning är när någon lär ut någonting till någon) tolkar vi att barnen visar sig medvetna om koppling från lärande till undervisning. Det vill säga att barnen är medvetna om undervisningsbegreppet utifrån lärande och inte lärande utifrån undervisning. Studiens resultat kan även visa på hur barns erfarenhet och medvetande om vad barn förväntas lära sig genom undervisning, när undervisning sker och vem det är som undervisar.

Utgångspunkten för vuxenutbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar. Som lärare är det viktigt att jag utgår från det och anpassar min undervisning utifrån eleven. För att möta varje individ finns det behov av anpassningar för att på så sett ge elever möjlighet till ökad att lyckas med sina studier. En intressant fråga i sammanhanget och som kan skapa förutsättningar för en ökad förståelse kring anpassning i vuxenutbildning är att ställa sig frågan hur anpassning uppfattas i undervisning och vilka strategier finns för anpassning utifrån vuxna elevers behov. Syftet med denna studie är att ur ett elev – och lärarperspektiv undersöka uppfattning om anpassning i vuxenutbildning relaterat till elevers lärande, engagemang och välbefinnande. Utifrån en fenomenografisk ansats genomfördes studien och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med fyra lärare och fyra vuxna elever. Resultatet visade att vuxna elever uppfattar anpassning i undervisning utifrån beskrivningskategorierna tillgänglig undervisning, stöd i språklig utveckling, gruppanpassning och delaktighet samt trygghetsskapande. Resultatet visade också att lärares uppfattning och strategier kan kategoriseras i att skapa goda relationer, att motivera, att samverkan med andra, att skapa anställningsbarhet, att vara professionell.

Föreliggande arbete syftar till att undersöka hur några verksamma bildlärare i svensk skola uppfattar arbetet med att utveckla elevers bildanalysförmågor och vilka faktorer som de anser påverkar detta. Arbetet utgår ifrån en fenomenografisk kunskapssyn och metodansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes för datainsamling. Fyra bildlärares uppfattningar, erfarenheter och åsikter om fenomenet belyses där det presenteras hur de arbetar med att utveckla elevers bildanalysförmågor och vilka faktorer de anser påverkar den utvecklingen. Resultatet indikerar att respondenterna varierar i sina arbetssätt, men elevers lust att lära spelar en avgörande roll i utvecklingen av förmågorna och att där finns olika bakomliggande orsaker när det brister. Problematik och begränsningar som respondenterna belyst tas upp och diskuteras i förhållande till den svenska skolan och tidigare forskning.

Detta ämne har valts på grund av egna erfarenheter då det har uppmärksammats att alla barn inte blir likvärdigt behandlade i förskolan samt att likvärdighet och inkludering är två viktiga aspekter som måste finnas i förskolans verksamhet. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar för att upprätthålla en likvärdig undervisning i förskolan samt vilka strategier de använder sig av för att inkludera barnen. Tre frågeställningar besvaras med ett fenomenografiskt angreppssätt. Begreppet inkludering och det relationella perspektivet kommer också att vara analysverktyg för studien. Semistrukturerade intervjuer har varit bärande i denna studie och dessa har gjorts med fyra förskollärare inom samma kommun. Resultatet visade att samtliga deltagande informanter ständigt arbetar med att upprätthålla en likvärdig undervisning samt inkludering av alla barn. De intervjuade förskollärarna hade samstämmiga tankar kring likvärdighet i förskolan men olika sätt att bibehålla denna. En del strategier för inkludering var identiska och bestod av bildstöd, kollegialt lärande samt en närvarande pedagogik som underlättar arbetet med att se till varje barns behov. De hade även egna sätt som skiljde sig åt. Det var till exempel endast en informant som nämnde att de använder TAKK (Tecken som Alternativ Kompletterande Kommunikation). Alla informanter har fått inspiration till sätt att inkludera från olika håll. De flesta nämnde inspirationskällor som förskollärarutbildningen, litteratur och kollegialt lärande. De talade däremot inte om vilka strategier de fått från de olika källorna.

Studien tar sin utgångspunkt i samhällskunskapsämnets texter, vilka enligt såväl forskning som verksamma lärare ses som särskilt svåra. I studien undersöks vad som är svårt med samhällskunskapstexterna, men framförallt riktas fokus mot lärares uppfattningar av läsförståelsens betydelse för måluppfyllelse i samhällskunskapsämnet, samt vilka strategier för undervisning som uppfattas framgångsrika och betydelsefulla av lärare. Detta undersöks utifrån en fenomenografisk ansats för att synliggöra kvalitativt skilda uppfattningar. Datainsamlingen innefattar semistrukturerade intervjuer med tre lärare på tre olika skolor. För att analysera materialet och för att få ett tydligare ämnes- didaktiskt fokus används analysverktyg hämtade ur samhällskunskapsdidaktiken i form av å ena sidan innehållsbegrepp – bestående av sakbegrepp och processbegrepp – och å andra sidan tankeredskap, vilket innefattar elevens förmåga att kunna ta olika perspektiv, jämföra och se samband. Resultaten visar att de intervjuade lärarna uppfattar läsförståelse som någonting väldigt betydelsefullt för måluppfyllelse i samhällskunskapsämnet. Framförallt handlar det om möjligheten att nå de högre betygen, för vilket god hantering av processbegrepp och tankeredskap är nödvändigt. Uppfattningarna om vad elevernas största svårigheter är skiljer sig till viss del åt vilket också återspeglar sig i informanternas olika sätt att arbeta med läsundervisning. Uppfattningen av att arbete med elevernas avkodning av text är det viktigaste finns bland informanterna, precis som uppfattningen av att det först och främst är elevernas förståelse för ord och begrepp som måste tränas upp. Resultaten visar också att det inte längre går att ta elevers läsförståelse för givet, vilket lärarna härleder till att eleverna läser mindre idag. Detta i kombination med att samtliga informanter identifierar särskilda svårigheter med texterna i samhällskunskaps- ämnet leder till slutsatsen att läsförståelse fyller specifika funktioner i just samhälls- kunskap Därmed visar studien på ett behov av att samhällskunskapsdidaktiken inte isoleras från läsning och läsförståelse, utan att det tillåts utgöra en central och viktig del av samhällskunskapslärares undervisning.

Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares uppfattningar om hur de förstår och användersärskilt stöd. Studien bygger på en kvalitativ ansats med inspiration från fenomenografin.Datainsamlingen har genomförts utifrån halvstrukturerade intervjuer med nio-9 förskollärare från olikakommuner i Mellansverige. Studiens resultat diskuteras utifrån teoretiska utgångspunkter såsomindividperspektivet, relationella perspektivet, kritiska perspektivet, kategoriska perspektivet ochdilemmaperspektivet. Förskollärarnas uppfattningar gällande Särskilt stöd visar sig ha en skiftandekaraktär då den innebär olika saker och används utifrån olika syften. Deras uppfattningar av särskilt stödavspeglar förståelse och användning på Individ -, Grupp -, och Organisationsnivå. De som berörs avsärskilt stöd kan både vara barn som har fastställda diagnoser eller barn som har andra svårigheter. Detsärskilda stödet på individnivå kan både bli exkluderande och utpekande enligt förskollärarna. Ävenbarngrupperna berörs av särskilt stöd, då de både kan vara i behov av det eller användas som särskiltstöd. Uppfattningar på organisationsnivå avspeglar arbetslagens behov av organisatoriskaförutsättningar såsom specialpedagogisk handledning och kunskaper kring särskilt stöd för att kunna geett fungerande stöd, arbeta förebyggande och inkluderande. Organisatoriska brister och ekonomiskafaktorer är enligt förskollärarna orsaken till att barn inte får sina stödbehov tillgodosedda i tid eller attdet särskilda stödet uteblir.

Syftet med denna studie var att genom en fenomenografisk ansats belysa de variationer av uppfattningar av barns delaktighet och inflytande som kan tänkas finnas bland förskollärare. För att finna dessa variationer genomfördes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med utbildade förskollärare i olika åldrar, alla verksamma i förskolans verksamhet. Det datamaterial som samlats in har sedan analyserats och kategoriserats utifrån en fenomenografisk ansats i ett försök att få variationerna att framträda. Resultatet visar en rad olika variationer i förskollärarnas uppfattningar, där det bland annat har framkommit i vårt resultat att förskollärarnas uppfattningar av barns delaktighet och inflytande till stor del handlar om ett ansvar hos förskolläraren, men vi kan också tolka att det även handlar om barnens egna upplevelse av det. De variationer som har framkommit i resultatet redogörs i olika kategorier, där även de uttalanden som ingår i samma kategori har variationer i sig. Detta synliggör den komplexitet som finns i arbetet med barns delaktighet och inflytande, då de olika kategoriernas innebörder som även innehåller variationer i sig gör det ännu svårare att utröna fenomenet. De olika variationerna av uppfattningar ger även olika förutsättningar för arbetet med barns delaktighet och inflytande, därav kan vi se betydelsen av att förskollärare samtalar och reflekterar kring uppfattningar av fenomenet. / <p>2020-06-08</p>

Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagoger uppfattar fenomenet fri lek i förskolan och hur den egna rollen uppfattas  i dessa sammanhang. Denna studie är en kvalitativ forskningsstudie där semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. Vi har intervjuat 11 pedagoger från olika förskolor i mellersta Sverige som har olika lång yrkeserfarenhet. I studien används en fenomenografisk ansats där pedagogernas varierande uppfattningar av fenomenet fri lek i förskolan analyseras. Det kan finnas flera uppfattningar av vad fri lek i förskolan innebär och detta kan således påverka hur pedagogerna väljer sin roll i sammanhanget. Resultatet visar att det finns skillnader men även likheter i hur pedagogerna uppfattar fenomenet fri lek i förskolan. Det mönster vi sett är att fri lek uppfattas som en aktivitet där barnen får välja själva, men samtliga informanter uppfattade dock den fria leken som styrd på grund av olika faktorer. Pedagogerna uppfattar sin roll som ett stöd i den fria leken som till exempel att utveckla barnens sociala kompetens och utmana leken.  En slutsats som dras är att genom att vara medveten om  de olika uppfattningarna av fenomenet kan en förståelse för pedagogernas olika val klargöras. Vår studie kan bidra med ökad förståelse för den fria lekens komplexitet och hur idéer om fenomenet kan uppfattas olika. / <p>2020-06-08</p>

Denna studie syftade till att undersöka pedagogers uppfattningar om barns inkludering och exkludering i den fria leken, samt pedagogers beskrivningar av att arbeta förebyggande mot exkludering.   Materialet i studien samlades in genom tio kvalitativa intervjuer med förskollärare och barnskötare från olika förskolor. Empirin bearbetades med utgångspunkt i ett fenomenografiskt perspektiv, som behandlar människors uppfattningar och erfarenheter. I intervjuerna framkom det flera uppfattningar om hur och varför barn exkluderar och inkluderar varandra samt hur pedagogerna arbetar för att minska uteslutningar bland barnen. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån en fenomenografisk analysmodell, där pedagogernas uppfattningar kategoriserades i olika teman.   Utifrån studiens resultat framgick det att barn använder sig av olika strategier vid inkludering och exkludering samt att pedagogerna har en viktig roll för att minska exkluderingar bland barnen. Det framgår även att pedagoger ska vara närvarande och stötta barns relationer. Det är av stor betydelse att pedagogerna är observanta på olika situationer för att uppmärksamma exkludering och därifrån stötta och hjälpa på olika sätt för att skapa inkluderade miljö, där barnen är en del av gemenskap. Resultatet visar även att pedagogerna ser relationsarbete som en ständig pågående process, då relationer är grunden till lärande och utveckling. Det är viktigt att stärka barngruppen, där alla känner sig inkluderade, då förskolan ska präglas av respekt och öppenhet.