I filmens värld lär vi oss vad som är ont och vad som är gott, vilka dygderna är i vår tid, vilka ideal vi lever efter. Vad som är rätt att säga och tänka lär vi oss i filmens magiska värld. Ungefär som människor i alla tider gått till kyrkan för att få veta livets hemligheter och sanningar så går vi i vår tid allt oftare till biografen och får svaren på de stora frågorna som formar våra värderingar. I biomörkret formar vi oss, speglar oss i det samhälle vi lever i. Vi får bekräftelse på våra fantasier och lär oss vad äkta kärlek är. Vad en vän kan säga och inte säga. I biomörkret är världen verkligare och mer intensiv. Där kan allt hända och händer. Så går vi ut ur biomörkret fulladdade med nya åsikter, upplevelser, värderingar och tankar och möter vår omvärld med de glasögon vi fick inne på biografen. Oftast är vi inte medvetna om att vi har dem på oss men ändå ser vi mycket av vår värld genom dem och tolkar världen och lever livet utifrån dessa glasögon. För att bli medveten om dessa glasögon kan vi se en film och sedan föra genomtänkta diskussioner om den. I skolundervisningen finns det oftast inte tid till detta, mycket beroende på att film inte anses som riktigt undervisningsmaterial. Jag vill förändra synen på film i undervisningen och visa att det kan vara både roligt och givande att använda den. Jag kommer att ge några tips på hur vi kan matcha några filmer mot kursmålen i "Religion A" på gymnasiet. Inledningsvis i uppsatsen berättar jag om varför jag tyckte att det behövdes en handledning för populärfilm.

Uppsatsen fokuserar sig på framställandet av mannen och kvinnan i Husmors Filmer under 1953 – 1975. Husmors Filmerna riktade sig till husmodern i hemmet och koncentrerade sig dels på hemmets faktorer så som matkultur, inredning och bohag, men även dels på olika hushållstekniker som städning och matlagning där husmodern ständigt var i fokus. Filmerna var väldigt populära och sågs årligen av mellan 300 000 och 500 000 åskådare under åren 1950- och 1970-talet då filmerna producerades. Tidigare forskning har fokuserat sig på hur husmodern framställs i filmerna, men den här uppsatsen sätter både feminint och maskulint i förhållande till varandra och i syfte att utforska vilka mönster som mannen och kvinnans relation ger uttryck för i filmen. De teoretiska utgångspunkter som uppsatsen grundar sig på är bland annat Yvonne Hirdmans genusteori och genuskontrakt, samt den hegemoniska maskulinitetsteorin som hämtas av R.W Connell. För undersöka materialet används en kvalitativ filmanalys där även andra väsentliga undermetodeder används för att undersöka materialet. Undermetoderna har inspirerats av bland annat Anja Hirdmans tidigare forskning där hon exempelvis använder tilltal och kroppsspråk som två fokusområden. Undersökningens resultat visade att kvinnan framställdes som en händig och plikttrogen husmoder i filmerna, men att hennes förhållande till hemmet blir allt mer distanserat mot slutet av filmens era. Mannen framställs som en expertis under hela filmens era, men kom att framställas som mer emotionell person i mitten av studiens analys.

Denna narrativa studie har analyserat de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna i Sex and the City för att hitta mönster av hur patriarkala, icke feministiska samt feministiska aspekter äger rum i serien för att hitta traditionella och postfeministiska mönster. För att ta reda på detta har scener från sju olika avsnitt valts ut där relevanta samtal och händelser utspelas för att sedan analyseras utifrån metoden narrativ analys och  kvalitativ innehållsanalys. De scener som valdes ut innehåller händelser som speglar kvinnornas syn på dejting, relationer, sex eller kärlek samt scener där kvinnorna vistas tillsammans med män i dejting- eller relationssammanhang. Dessa scener delades in i sex olika tematiseringar för att kunna analysera alla relevanta aspekter för att kunna hitta mönster som ifrågasätter den feministiska stämpeln som serien har haft och fortfarande har än idag, 23 år efter premiäravsnittet. Dessa tematiseringar avhandlar kvinnornas syn på kvinnor  i relation till män, kvinnornas behov av män och deras självständighet och porträtteringen av de kvinnliga huvudkaraktärerna och män. Genom att analysera dessa aspekter besvaras studiens två frågeställningar: Hur porträtteras de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna i Sex and the City? och Hur speglas patriarkala strukturer i serien Sex and the City?. Studien har använt Laura Mulveys den manliga blicken- och postfeministisk-teori, samt teorier om könsnormer och könsstereotyper.  Resultatet visar att serien Sex and the City, som har hyllats för att vara feministiskt banbrytande till stor del har feministiska aspekter då serien har fyra starka, kvinnliga huvudkaraktärer där deras liv och tankar skildras. Trots detta genomsyras serien av patriarkala strukturer och icke feministiska aspekter då kvinnornas huvudfokus är män. Större delen av deras samtal handlar om män och hur de ska anpassa sig själva för att vara åtråvärda för män. Osäkerheter som kvinnorna har grundar sig i en oro för att inte vara attraktiva nog för män och den säkerhet de känner kring sina utseende grundar sig till stor del i manlig bekräftelse. Kvinnorna visar tendenser på att trycka ner andra kvinnor på grund av egen osäkerhet när det kommer till män. Män och kvinnors beteenden i relationer porträtteras på ett könsstereotypiskt sätt där kvinnorna övervägande är mer omhändertagande, känslostyrda och anpassningsbara medan männen är mer känslomässigt stängda och mindre anpassningsbara. Serien handlar om kvinnorna, men fokuset hamnar ändå tillslut på män. Med dessa resultat som grund kan seriens traditionella feministiska samt postfeministiska aspekter ifrågasättas. / This narrative study has analysed  the four female main characters from the series Sex and the City, to find patterns of patriarchal, non-feminist and feminist structures that take place in the series, by applying the following theories - the male gaze by Mulvey and postfeminism, as well as theories of gender norms and stereotypes. Different scenes from seven episodes, of relevance to this study, have been chosen to perform a narrative analysis, along with qualitative content analysis. The scenes that have been considered, were chosen for containing events that reflect the main characters´ view of dating, relations, sex, and love, as well as scenes where the women are seen with men. The study has selected different themes to narrow the analysis, which are: women’s view on other women in relation to men, women’s need for men, and their independence, and lastly the portrayal of  the female main characters and men. By analysing the themes above, it makes it possible to answer and discuss the study´s two issues, how are the four female main characters portrayed in Sex and the City?, and how are patriarchal structures reflected in the series Sex and the City?.  The results show that Sex and the City, which has been praised for being feminist pioneering, demonstrates several postfeminist aspects, as the series incorporates four strong-willed women who openly expose their sexuality. Despite this aspect, the series is impregnated by patriarchal discourses and non-feminist views - men are the women´s main focus. Most of their conversations are about men and how they should adapt themselves to be appealing to men. Women's insecurities are based on an unaware concern of not being attractive enough for men, and the confidence they have is built up by mens approval. The main characters show tendencies to judge other women because of their insecurities and desire to be attractive for men. Men and women’s behaviors in relations are portrayed in a gender stereotypical way, where women are  predominantly more caring, emotionally driven, and adaptable while men are more emotionally closed, less adaptable and more dominant. Sex and the City is about women, but in the end, the main core of the series is men. Based on these conclusions, the series' postfeminist and feminist aspects can be questioned.

Syftet med denna uppsats har varit att göra en närläsning och undersöka Yorgos Lanthimos sex långfilmer; Kinetta, Dogtooth, Alps, The Lobster, The Killing of a Sacred Deer och The Favourite. Jag har analyserat dessa filmer utifrån auteurteorin där jag utgått från Jason M. Silvermans (2011) begreppsapparat. Det jag fann var att Lanthimos gillar att skildra verkligheten, i linje med representational view, men på ett annorlunda och nytt sätt, som i linje med creative or imaginative view. Han sätter sina rollfigurer i absurda omständigheter där våld och genant intimitet står ut, vilket har en stark koppling till provocative view. Lanthimos samarbetar gärna med personer flertalet gånger, både bakom och framför kameran. Detta återfinns i idealtypen collborative view. Angående idealtypen pastische view kan man hitta inspiration från tidigare verk, bland annat i grekiska mytologier och i användandet av klassisk musik. Färgpaletten som används i varje film är relativt ljus och kall, vilket tillsammans med de ofta sterila miljöerna kan skapa en känsla av obehag. Detta tillsammans med hur han frekvent använder sig av vidvinklar och avståndsbilder bidrar till en känsla av hopplöshet. Han använder många långa tagningar där kameran antingen är statisk och fungerar som en fluga på väggen, eller har en långsam zoom för att ge intrycket om voyeurism.

Denna uppsats har undersökt hur de kvinnliga huvudkaraktärerna i två Spider-man filmer framställs och om det finns några skillnader utifrån ett könsstereotypiskt perspektiv. Frågeställningen som har undersökts är: Hur skiljer sig framställningen av den kvinnliga huvudkaraktären i Spider-man från Spider-man: Far from home, utifrån ett könsstereotypiskt perspektiv? För att ta reda på detta har en komparativ semiotisk analys gjorts på fyra scener från vardera film där olika tecken analyserats utifrån konnotation och denotation. Materialet är filmerna Spider-man från 2002 med Mary Jane Watson som den kvinnliga huvudkaraktären, och Spider-man: Far From Home från 2019 med Michelle Jones som den kvinnliga huvudkaraktären. Teorin som används är forskningar kring stereotyper, representation, genus, könsroller och den manliga blicken. Analysen och resultatet visar att det finns skillnader i det sätt som Mary Jane respektive Michelle Jones framställs på utifrån ett könsstereotypiskt perspektiv.Dessa skillnader kan ses både i de visuella elementen som klädsel, det kompositionella och kamerans utsnitt men också i handlingarna och narrativet. Mary Jane har främst en roll som kärleksintresse där hennes utseende har mycket fokus medan Michelle är mer självständig och sin egna person där hon är en del av narrativet. / This paper has examined how the female main characters in two Spider-Man films are portrayed and whether there are any differences from a gender stereotypical perspective. The question examined is: How does the portrayal of the female main character in Spider-man differ from Spider-man: Far from home, from a gender stereotypical perspective? To examine this, a comparative semiotic analysis has been done on four scenes from each film where different signs have been analyzed based on connotation and denotation. The material consists of the films Spider-man from 2002 with Mary Jane Watson as the female main character, and Spider-man: Far From Home from 2019 with Michelle Jones as the female main character. The theory used is research on stereotypes, representation, gender, and the male gaze. The analysis and the results show that there are differences in the way Mary Jane and Michelle Jones are presented from a gender stereotypical perspective. These differences can be seen both in the visual elements such as the clothes, the compositions and the camera's placement, but also in the characters’ actions and the narrative. Mary Jane's role is mainly as a love interest where her appearance has the main focus while the character of Michelle is portrayed as more independent and her own person that has a larger part in the narrative of the film.

Denna uppsats undersöker hur de filmtekniska greppen ljus/färgsättning och kameraarbete används för att skildra Science fiction- tropen “det första mötet” mellan utomjording och människa i filmerna Arrival och Independence Day. Uppsatsen undersöker även hur utomjordingarna i filmerna används som representationer för det representationsteoretiska begreppet Den andre. Uppsatsen använder sig av en filmanalytisk metod, och använder sig av postkolonial teori samt representationsteori för att genomföra analysen. Slutsatsen för uppsatsen är att ljus och kameraarbete används dels för att förstärka skillnaderna mellan människan och utomjordingen i båda filmerna, och dels för att porträttera utomjordingen som Den andre. Analysen kommer fram till att Den andre i Independence Day porträtteras som aggressiv och farlig, medan Den andre i Arrival porträtteras som passiv och missförstådd. Uppsatsen kommer dock fram till att det inte går att se några direkta referenser mellan utomjordingarna och mer specifika grupper i samhället som ofta ställs i positionen som Den andre i väst. Utomjordingarna representerar snarare Den andre som ett bredare koncept, och speglar samtida kulturella attityder gentemot Den andre i tiderna filmerna producerades.  I min medieproduktion har jag skapat en fiktiv kampanj för Malmö Opera, som främjar intresset för opera och klassisk underhållning hos ungdomar. Kampanjen består av två affischer med tillhörande reklamfilmer, som hänger ihop via QR-koder. Filmerna är tänkta att visas i mobilutsnitt.

The aim of this study is to analyze how the depiction of a young male and female protagonist who persistently seek success differs and which film techniques are used to depict male and female perfectionism. Since 1989, young people, especially in the cultural sphere, have stated that they feel an increasing pressure from their surroundings and from themselves compared to previous generations. The strive to be successful causes anxiety, depression, and perfectionism, where the latter has been linked to narcissism. Previous studies have found that media, especially film, has a crucial impact on how viewers perceive people with mental illnesses and stereotypes concerning gender, and the exposure to gender stereotypes may influence the viewers’ physical states and attitudes. This study adopts a qualitative comparative textual analysis using case studies, with an approach called neoformalism focusing on three formal levels: narrative, stylistic and thematic. The study also includes theories from feminist film studies. The films used as case studies are Black Swan (2010) directed by Darren Aronofsky and Whiplash (2014) directed by Damien Chazelle. The result show that differences between male and female are prominent on all three levels of the film form. Nina in Black Swan needs to rely on sex to succeed and she gets punished in the end for the transgression, while Andrew in Whiplash simply practices to reach perfection. The film techniques used show more pictures of Nina's body and female props like mirrors while Andrew is shown solely around musical instruments. They are also both perfectionists and narcissists, but overall, Nina is shown to be more irrational and paranoid than Andrew and these psychological qualities are reflected in and communicated by the formal system of the films.

Denna uppsats undersöker användningen av stop motion-estetik i den CGI-animerade serien Oni: Thunder God's Tale. Syftet är att analysera vad denna estetik kan framkalla känslor och vad för påverkan CGI-tekniken har för påverkan på dessa känslor. Undersökningen styrs av frågeställningen Vilken effekt får användningen av stop motion-estetik i CGI-producerade serien Oni: Thunder God's Tale (2022) enligt en visuell analys? Metoden är en kvalitativ visuell analys med fördjupning i filmanalys där teorierna nostalgi och remediering tillämpas för att förstå de estetiska valen och CGIs inverkan på tolkningen av serien.  Resultatet visar att de visuella elementen, textur, ljus och rörelsekvalitet inte bara frammanar minnen av stop motion-estetik, utan anspelar på leksaker och gosedjur som väcks till liv. Detta förmedlar en känsla av trygghet från barndomen och väcker en känsla av nostalgi. Fortsättningsvis tolkas CGI-tekniken i serien som ett sätt att skapa uppskattning för stop motion genom estetiken, även om en nutida teknik används. Medieproduktionen för denna student består av två videor för språkkursen Tagalog nivå 1, som erbjuds av Folkuniversitetet. Videorna är utformade med en collage- och stop motion-estetik för att skapa en engagerande kampanj, särskilt anpassad för sociala medier med fokus på Instagram. Med utgångspunkt i Folkuniversitetets grafiska manual har videornas innehåll noggrant utformats och berikats med kulturella referenser.

This paper analyzes and interprets the visual communication used to portray the police detectives in the documentary film Uppdrag: Skomakarligan. Four scenes where the police are the main focus and which all have different purposes in the plot of the film are picked out. The four scenes are then studied through a social semiotic method based on Bill Nichols' theories about the documentary voice, and in combination with visual storytelling strategies by Bordwell & Thompson. The filmmaker's power over the image of reality in documentaries is discussed concerning the interpretation that is made. The study results in the police detectives being portrayed as very dedicated to their profession but also shows the human side of them. Filmmaker Hildebrand's fascination with the police detectives, as shown by the narrator, is linked to the result and isn't deemed to be entirely problematic. Media production: In 1975 EMF (Engelholms Musikförening) organized the music festival Musikfesten Tullakrok, and for over 30 years this festival was the highlight of the year for many in Ängelhom. However, in 2008 the festival had to be shut down, but now 16 years later EMF is back and wants to revive Musikfesten Tullakrok for 2024. The purpose of this project was to showcase different members’ perspectives on organizing the music festival 16 years later and provide insight into the history of the festival from 1975 to 2008. A project by Elliot Lauritsen and Ella Hall.

<p>I december 2003 gick filmen <i>Kill Bill</i> upp på biograferna med ett våldsamt och blodigt innehåll. Reaktionerna blev starka, vilket kan bero på att <i>Kill Bill</i> är en actionfilm där kvinnorna har en annan roll än den lättklädda medhjälparen. Då kvinnorna står i fokus var filmen som gjord för en analysav hur just kvinnan gestaltas i filmens värld. Syftet med uppsatsen är att undersöka om de patriarkala strukturerna förändras när typiskt manliga roller intas av kvinnor. Analysen inriktar sig främst på filmen <i>Kill Bill</i>, men diskuterar också det sammanhang i vilket filmen skapats och lanserats det vill säga filmindustrin i Hollywood som knappast gjort sig känd för några jämställdhetssträvanden. In December 2003 the movie <i>Kill Bil</i>l premiered.</p> / <p>The reactions to its violent and bloody plot were strong, perhaps because <i>Kill Bill </i>is a film where women play different roles than the usual "sexy assistant", thus also making it suitable for an analysis of how women are represented on screen. The purpose of this thesis is to examine whether the patriarchal structures do change when the typical male part is given to by women characters. The analysis is mainly concentrated on the film <i>Kill Bill</i>, but will also discuss the context in which it was made - the Film Industry in Hollywood which has hardly been known for any ambition to achieve gender equality.</p>