<p>The aim of this paper is to examine the American movie trailer particularly its history, marketing and functions, presented as an historical overview from the serials of the early 1910s to the trailers of today. A trailer from each decade of the twentieth- and twenty-first centuries is selected which represent typical trends and shows how trailers historically functioned, including their formal, generic differences.</p><p>The introduction focuses on the market in which the trailer operates, and raises the issue of the entertainment value of art or marketing, how the film industry works and to role of advertising. The second part of the introduction focuses on the development of film stars, and their importance in trailer campaigns. This brings in the question of the growth of Hollywood and new media forms/technologies. The manner in which new media also create a new type of audience is considered, which demonstrates how the trailers capture audience attention in new ways.</p><p>The second part of the paper focuses on the history of the trailer and examines typical structures, of the different periods.</p><p>The third part analyses how different trailers operate, and how the trailer industry stands at the beginning of a new era, the so-called Post-interactive era, which is discussed with regard to Spider-Man 2 and The Da Vinci Code.</p>

<p>The phenomenology of Gaston Bachelard holds that readers, or viewers, relate to spatial imagery through the use of age-old archetypes. These archetypes form a collective image-memory that is employed when reading space. One such image is the house. The house for Bachelard is, however, never solely an image, but constitutes a familiar space that becomes inscribed in our bodies through the repeated physical contact with this domestic space. The house teaches us to interact with space, and comes to inform the way that human beings understand images of space. Spatial imagery can be conceptualized both as embodied, lived experience and as semiotic sign. The aim is to investigate the idea of a collective image-base, and in what way the universality of these images relates to the individual conditions of each meeting with images of space. The object of study here is also to survey the ways that images of space transgress the borders between bodily experience and abstract sign, between the individually specific and the universal, as well as between actual space and represented space.</p>

<p>Berlinmurens ras var en symbolisk markering på slutet av kallakriget. Kulturella värderingar och den politiska världskartan ändrades. Massflykt och transnationalism i det globala tillståndet blir ett faktum. Diaspora och exil skapar ny kulturidentitet. Filmen som ett starkt uttrycksmedel, skapar en plattform för de människor som lever under exil och diaspora- förhållandet för att hävda sig. Syftet med denna uppsats är att reda ut likheter och avvikelser mellan ”exilfilmen och ”Cinema av Diaspora”. I min studie har jag belyst exilfilm som ett ”politiskt tillstånd” i det ”Globala rummet”. Exilfilmfestivalen i Göteborg och ett antal utvalda filmer från olika världsdelar används som grundmaterial for min studie. Som teoretiska verktyg använder jag postkoloniala studier samt diskursanalysen.</p>

<p>The scope of this investigation is the conditions under which readings of Repulsion (1965), and its depicted mental illness, took place in Sweden during the censorship debates in 1965, and also how the reception was related to narration and subjectivity in the film. The reason for this is the strong reactions to the images of the main character’s inner state, and concerns about negative effects in the public, that were raised. One major concern is how the film articulates discourses through which meanings are produced; that is, how it works as social technology. My thesis is therefore structured around two levels; textual analysis and discourse analysis. In this way, I try to locate meaning and power relations both within and outside the film. My work draws mostly on Edward Branigan’s cognitive theory of narration and Michel Foucault’s thoughts on power and knowledge. I have partly deployed the approach presented by Annette Kuhn, to study the relations of power that are put into play in specific instances. To draw any conclusions I have studied Swedish newspaper articles from 1965 and a summary of the discussion within the Board of Censors. The major findings of the investigation show how the struggles to locate and regulate the meaning of Repulsion ended in the questioning of the very practice of censorship, which even seemed to suggest a moment of transition for the Swedish Board of Censors. Another important finding shows that concerns about Swedish mental care were raised; however, only regarding hospitalisation and treatment of patients and not about underlying, deeper social problems</p>

<p>Here I study some European films from the late 1950’s and the early 1960’s by directors like Fellini, Visconti, Pasolini and Godard. By comparing them with different sociological studies on the subject of female prostitution I try to find out if these films are interested in the actual situation of the prostitute, or in their own image of the phenomenon. Is she an object used for sex or just an sex object? Is she positively or negatively pictured? With realism or as a stereotype? Which aspects of her situation is shown and which ones are concealed? What is the view on the men who actually use her services?</p><p>It seems natural that different types of films, with different types of prostitutes, illustrates different aspects of what prostitution might be. These films all include the female prostitute with the identity of the Martyr. What seems to be her function in the story? What are these films trying to say by killing off these women or making them suffer in all sorts of ways?</p><p>Even if martyrdom usually is something Christian, these women’s martyrdom is interesting of other reasons, even though the interesting thing is how she is shown, not to be allowed to get rid of her guilt in other ways than by sacrificing her own life, or something else of great value to her. Even then it does not seem sure that she will be “forgiven”.</p><p>These women are all striving to leave their prostitution. But this striving does not reward them in any way. They are not allowed to become “respectable” women after once having taken the identity of a prostitute. Some say patriarchy holds the female prostitute’s suffering for necessary. But the suffering in itself might also be, I try to argue, someting more or less subversive.</p>

<p>Denna uppsats fokuserar på King Hus actionestetik och den montagekonstruerade rörelsen, enligt en konkret syftesformulering som lyder: Att öka förståelsen för King Hus estetiska val genom att belysa vissa rytmiska rörelsetendenser, såsom en konstruktion av filmens montage, och dess relation till två vitt skilda konstyttringar, med dessa avses Pekingoperan och cinéma pur. Ledande tes genom uppsatsen är att Hus visuella stil visserligen är starkt präglad av ett personligt intresse och en djup förståelse för estetiska normer i Pekingoperan, men att han samtidigt genom ett skickligt utnyttjande av cinematiska tekniker skapar en alldeles unik version av kinesisk estetik, som måste förstås som specifik för filmmediet. Sammantaget är förhoppningen att resultatet skall bidra till avmarginaliseringen av Hu som förvaltare till en förment essens av traditionell kinesisk kultur. Metoden består i en jämförande analys av rörligt bildmaterial i två steg, som illustrativ modell och teoretisk ingång till rörelsebegreppet tillämpas Heinrich von Kleists marionett och i dess förlängning även Sergei Eisensteins biomekaniska rakurs.</p><p>Min analys leder mig till slutsatsen att den rytmiska rörelsen i Hus actionscener har starka likheter med såväl Pekingoperan som cinéma pur, och jag vill på grundval av detta föreslå att Hu snarare bör förstås som en nyskapare av kinesisk estetik, då han positionerar sig någonstans mellan traditionalism och modernism genom att skapa en estetisk jämvikt mellan teater och film där ingenderas legat går förlorad.</p>

<p>Uppsatsens syfte är att undersöka vilken funktion och betydelse kroppen har i första säsongen av CSI: Crime Scenen Investigation (CBS, 2000-). Detta eftersom det kan ge en ökad förståelse för de föreställningar som omgärdar kroppen i vår kultur idag. Författaren gör närläsningar av analysobjektet som relateras till relevant litteratur, såväl som tidigare praktiker och representationer av kroppslighet.</p><p>I den första delen undersöker författaren vilken roll kroppen spelar i utredningsarbetets sökande efter en säker sanning. Författaren konstaterar att utredarna använder sig av en kroppslig utredningsteknik och att kroppen dessutom ses som en privilegierad form av bevis, vars tillgänglighet ökar med hjälp av obduktionsförfarandet och olika teknologiska hjälpmedel. Vidare ifrågasätter författaren hur långsökta slutsatser om individen dras från kroppen. Till sist föreslår författaren att tron på säker kunskap känns betryggande i en tid då kroppen ses som föränderlig och där begrepp som verklighet och sanning blivit flytande.</p><p>I den andra delen undersöker författaren hotfull kroppslighet och hur dessa hot eventuellt neutraliseras. Författaren drar här fyra huvudsakliga slutsatser:</p><p>1. Den uppstyckade kroppen är skrämmande eftersom den uppfattas som gränsöverskridande och utredarnas ihopsamlande av kroppsdelar är ett sätt att återskapa de ursprungliga gränserna.</p><p>2. Döden är ytterligare en gränsöverskridande praktik som dessutom innebär kroppens totala förintelse, utredningsarbetet är en kamp mot döden som strävar efter att återupprätta livet.</p><p>3. Utredarnas förhållande till den döda kroppen är synnerligen komplext eftersom de bör förbli objektiva, men samtidigt inte får riskera att objektifiera den döda kroppen.</p><p>4. Själva filmmediet kan ses som ett hot mot kroppen genom sitt fragmenterande bildspråk, men också som ett försvar mot döden genom förmågan att skildra rörelse.</p>

<p>Uppsatsen behandlar upplevelse. Analysen av upplevelse utgår från uppsatsförfattarens möte med den amerikanske videokonstnären Bill Violas installation Five Angels for the Millennium (2001).</p><p>Forskningsansatsen är främst fenomenologisk vilket innebär att fokus ligger på att undersöka vad som är, vad det föreställer och hur den upplevande uppfattar detta.</p><p>I bakgrunden står frågan hur upplevelse, med utgångspunkt i en persons möte med ett videokonstverk, kan analyseras teoretiskt. Uppsatsförfattaren för samman ett antal teoretiker som alla skrivit om emotioner, i form av känsla eller affekt, i samband med en tolkningsakt. De forskare som det främst refereras till är Bent Fausing, Mark Hansen, Laura Marks, Janet H. Murray, Lynne Pearce och Roland Barthes. Barthes har även påverkat förhållningssättet till analysen i stort.</p><p>Den metod som används är att först skildra mötet med verket och att därefter analysera mötet utifrån fyra olika infallsvinklar. Från analysen av vad som mött den upplevande, flyttar perspektivet till att se vad som skett i den upplevande, för att därefter undersöka hur den upplevande utvecklat en relation till verket. Slutligen diskuteras verkets religiositet, bl.a. med hänvisning till Wassily Kandinskys texter om det andliga i konsten, Walter Benjamins beskrivning av upplevelse, nyare forskning om religiös upplevelse och Violas kontext och uttalade avsikt.</p><p>I texter om Viola framkommer det att de som mött hans verk delar en likartad upplevelse. Analysen är avsedd att ge en förståelse för hur Viola går till väga för att få den som möter hans verk att känna och tänka på ett visst sätt. Slutsatsen är att den upplevande, i mötet med verket, möter Violas ideologi, vilken kan sägas vila i utgångspunkten att människan måste finna en ny form av verklighet. Implicerat är att den värld hon lever i idag inte är människovänlig.</p>

<p>This paper examines the role of the pioneer Filipino filmmaker Jose Nepomuceno and his films in the Philippine quest for independence and in the process of nation-building. As all of Nepomuceno's films are lost, most of the information was gathered from old newspaper articles on microfilm in different archives in Manila. Many of these articles were hitherto undiscovered. Nepomuceno made silent films at a time when the influence of the new coloniser, United States, was growing, and the Spanish language was what unified the intellectual opposition. Previous research on Nepomuceno has focused on the Hispanic influences on his filmmaking, as well as his connections to the stage drama. This paper argues that Nepomuceno created a national consciousness by making films showing native lives and environments, adapting important Filipino novels and plays to the screen and covering important political topics and thereby creating public opinion. Many reviews in the newspapers connected his films to nation-building and independence, as the creation of a national consciousness is a cornerstone in the process of building a nation and defining "Filipino". Furthermore, the films of Nepomuceno helped spreading the Tagalog culture and language to other parts of the Philippines, hence making Tagalog the foundation of the national Filipino language.</p>

<p>This essay is a product of the author’s interest in silent films from Soviet, especially, documentary films. Before the 1920’s documentary filmmaking had mostly been limited to newsreels and short scenes. Only occasional feature-length documentaries had been made. During the 1920s, documentary film achieved new status, not only because of its use as propaganda; it was also identified as artistic cinema. Discussions how to use this genre were taking place all over Europe, and in the US. In France, many different journals on cinema were started. In Soviet the discussions later became politicised. It was a good climate for groundbreaking cinema, and Esfir Shub was one of the film pioneers in Soviet. The ambition with the essay is to give Esfir Shub theoretical approach to non-fiction film a greater acknowledgement. The thesis is how Esfir Shub combines titles and pictures with cutting in The Fall of the Romanov Dynasty (1927) and to theorise the film with Shub’s own conceptual ideas. The method is close reading of the film and the articles written by Shub. The conclusions made by the author, is that Shub uses titles and pictures, in a dynamic cross-cutting between the oppressor and the oppressed. She is faithful to her own theories. She is only using authentically material and not played scenes; otherwise she would distort historical facts. The montage is built in two different ways. Firstly Shub use an ironic tone in the titles when she introduces the oppressors from the old regime, and comment these images widely. Secondly she uses pictures of typical symbols of capitalism and does not need to comment in such matter as earlier, because the film material she had captured speaks for itself.</p>