I Sverige beräknas 1,8 miljoner människor ha hypertoni. Obehandlad hypertoni kan leda till bland annat hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke och njursjukdom. Behandling för hypertoni kan innefatta både medicin och egenvård. Sjuksköterskan är ett viktigt stöd för patienten i dennes egenvård. Författarna fick intresse för ämnet då de upplevde att många hypertonipatienter hade svårt att följa råd om egenvård och ville identifiera faktorer som påverkade detta för att i sin framtida sjuksköterskeroll kunna stötta dessa patienter. Syftet var att beskriva faktorer som påverkar förmåga till egenvård hos patienter med hypertoni. Allmän litteraturöversikt där fem kvantitativa och tio kvalitativa artiklar analyserades. En matris användes för att sammanställa artiklarna. Flera olika faktorer kom fram som främjade eller hindrade förmåga till egenvård. De delades in i tre olika kategorier: sociala- och samhällsfaktorer, personliga faktorer och yttre faktorer. Under dessa var subkategorier faktorer som främjar egenvård och faktorer som hindrar egenvård. Faktorer som påverkade förmåga till egenvård var både främjande och hindrande. Främjande faktorer var bland annat self-efficacy, familjestöd, utbildningsnivå och en bra vårdkontakt. Hindrande faktorer kunde vara låg self-efficacy, bristande kunskap, stigmatisering, ekonomiska förutsättningar och ingen eller låg motivation. Att identifiera och vara medveten om faktorer som påverkar egenvård skulle underlätta för vårdgivare att vara mer ödmjuk inför de utmaningar som patienterna står inför. Sjuksköterskan har därför en viktig roll i att identifiera egenvårdsförmåga hos patienter med hypertoni för att kunna fylla kunskapsluckor och stötta dem.

Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom som medför nedsatt pumpförmåga och symtom som trötthet, andfåddhet och svullnad. Förutom farmakologisk behandling är egenvård en central del i behandlingen. Egenvård beskrivs som en komplex process och vid hjärtsvikt innebär egenvård att till exempel regelbundet väga sig, sköta läkemedelshantering och veta när vårdgivare ska kontaktas. Sjuksköterskans roll vid vård av personer med hjärtsvikt är att ge individualiserad utbildning, främja förståelsen och egenvårdsförmågan. Att utgå från personcentrerad vård vid vården av personer med hjärtsvikt har visat sig ge fördelar i form av ökad livskvalitet och förbättring av egenvård.   Syftet var att belysa faktorer hos personer med hjärtsvikt som har samband med hur de utför sin egenvård.   En litteraturöversikt valdes som metod. Sökningarna resulterade i 20 artiklar publicerade mellan 2015 och 2019, varav 18 kvantitativa och två kvalitativa studier. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag och 15 artiklar bedömdes ha hög kvalitet och fem medelhög kvalitet. Resultatanalysen gjordes med integrerad analys.   I resultatet framkom att de viktigaste faktorerna som har samband med egenvården kunde kategoriseras i sociokulturella faktorer, personliga karakteristika och sjukdomsrelaterade faktorer. Sociokulturella faktorer berörde ålder, kön, sysselsättning och utbildning, relationer och stödjande faktorer. Personliga karakteristika innefattade kunskap om hälsa och hjärtsvikt, kognitiv funktion samt emotionell och psykologisk påverkan. Sjukdomsrelaterade faktorer var funktionsskattning, upplevd symtombörda, sjukdomsbörda och behandling. I majoriteten av underkategorierna visade det sig att samma faktor både kunde försvåra och underlätta egenvården. Slutsatsen i denna litteraturöversikt var att det finns flera faktorer som påverkar egenvården hos personer med hjärtsvikt. En faktor kan gynna någon men vara ett hinder för en annan. För att kunna identifiera vad som gynnar eller hindrar en gynnsam egenvård hos den enskilda individen är det av stor vikt att sjuksköterskan arbetar utifrån ett personcentrerat förhållningssätt.

Syftet med studien är att studera vilken typ av interaktion som möjliggörs i ettkooperativt lärande i arbete med fermiproblem. Utgångspunkten för studien ärJohnson och Johnsons (1989) teori om kooperativt lärande, där fokus ligger påden främjande interaktionen. Empirin samlades in genom observationer medobservationsscheman och tillhörande ljudinspelningar. Det genomfördes tvåobservationer i årskurs fem, där eleverna fick lösa ett fermiproblem i mindregrupper. Därefter gjordes en kvalitativ analys av den insamlade datan. Resultatetpekar på att flera aspekter av den främjande interaktionen möjliggjordes i arbetemed fermiproblemet. Resultatet indikerade även att fermiproblemetskaraktärsdrag, val av strategi och uppskattningar, möjliggjorde främst tre avaspekterna. Utifrån resultatet dras slutsatsen att arbetet med fermiproblem i ettkooperativt lärande kan gynna interaktionen i klassrummet.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskaper om hur rektorer och specialpedagoger beskriver det förebyggande, främjande och åtgärdande arbetet kring problematisk skolfrånvaro. Den tidigare forskningen visar att begreppet problematisk skolfrånvaro är komplext. Att inte närvara i skolan kan bero på en mängd olika saker och skolfrånvaron måste därmed utgå från respektive elevs behov och förutsättningar. De teoretiska utgångspunkterna för detta arbete är KASAM, känsla av sammanhang, och det relationella perspektivet.Resultatet i denna studie visar att även rektorer och specialpedagoger upplever att problematisk skolfrånvaro är ett komplext begrepp, vilket påverkar deras praktiska arbete med skolfrånvaro. Elever med en NPF problematik i kombination med en annan riskfaktor såsom psykisk ohälsa, lärandesvårigheter, sociala svårigheter eller skolkultur saknar resurser att hantera den stressfulla miljö dagens skola medför. Resultatet i denna studie visar även att för att vända den problematiska skolfrånvaron krävs en fungerande samverkan mellan skola och vårdnadshavare samt mellan skolan och andra instanser såsom BUP, barn och ungdomspsykiatrin, och socialtjänst.

Denna studies syfte var att få mer kunskap om de erfarenheter som speciallärare undervisande i årskurs 4–9 har av att kartlägga, identifiera hinder och erbjuda stödjande insatser som främjar elevers matematikutveckling. Semistrukturerade intervjuer tillämpades och 12 speciallärare i matematik deltog. Studiens resultat indikerade på att speciallärarna arbetade mångsidigt med kartläggning, identifiering av hinder och främjande av elevernas matematikutveckling. Samarbetet mellan speciallärare och lärare genom dialogtid ansågs vara en framgångsfaktor. Hinder som identifierades inkluderade organisatoriska utmaningar och svårigheter kopplade till elever och undervisning. Tidsbrist var en faktor som påverkade speciallärares arbetsuppgifter. För att skapa gynnsamma förhållanden för inlärning betonades vikten av en tillåtande och trygg lärmiljö. Resultaten visade att elever fick stöd på olika sätt, och att intensivundervisning var en effektfull insats. Ett gott samarbete mellan matematiklärare och speciallärare gynnade det gemensamma uppdraget, men tid var en begränsande faktor kopplat till organisatoriska utmaningar.

Syfte och frågeställningar Studien syftar till att synliggöra hur specialpedagoger och rektorer tolkar den förebyggande och främjande delen av specialpedagogens uppdrag. Vidare syftar studien till att få en insikt i vilket handlingsutrymme specialpedagogen har att arbeta förebyggande och främjande utifrån organisation och profession.  ●       Hur definierar informanterna ett förebyggande och främjande arbete kopplat till den specialpedagogiska rollen? ●       Vilka förväntningar och förutsättningar uttrycks för specialpedagogens roll i det förebyggande och främjande arbetet?   ●       Hur ser specialpedagogens roll ut i det konkreta arbetet med förebyggande och främjande insatser?   Teori Arbetet tar avstamp i professionsteori, systemteori och Antonovskys salutogena teori. De två första är tongivande när det gäller specialpedagogens handlingsutrymme att arbeta förebyggande och främjande. Teorierna ligger även som ram för analysarbetet.   Metod Arbetet utgår från en kvalitativ forskningsansats. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra specialpedagoger och tre rektorer från samma kommun. IPA-metoden har använts som inspiration vid genomgång av empiri och analys. Resultatet har därefter speglats mot tidigare forskning och teori.   Resultat Resultatet visar att samtliga informanter i den aktuella studien anser att specialpedagogerna bör sträva mot att arbeta övervägande med förebyggande och främjande insatser för att minska behovet av det åtgärdande arbetet. Det finns vissa skillnader mellan informanterna i definitionen av framför allt det främjande begreppet, men överlag upplevs uttalanden som samstämmiga. Betydelsefulla komponenter för ett stort handlingsutrymme att arbeta förebyggande och främjande har framträtt såsom formell och informell legitimitet, närvaro, tillgänglighet och tid. Alla dessa komponenter möjliggjordes på grund av en omorganisation där specialpedagoger anställdes lokalt på förskolorna. Företeelser som vi inte funnit i tidigare forskning indikerades i empirin, exempelvis tidens betydelse i hela organisationen. Utifrån vår analys har de lokalt anställda specialpedagogerna i studien ett stort handlingsutrymme att arbeta förebyggande och främjande utifrån organisation och profession.   Specialpedagogiska implikationer Studien har gett kunskap om hur specialpedagogens handlingsutrymme för att arbeta förebyggande och främjande kan se ut utifrån lokal placering. Just den lokala placeringen är enligt tidigare forskning (Magnússon & Göransson, 2019) inte självklar inom förskolan vilket ger en viktig pusselbit i hur specialpedagogens och det specialpedagogiska arbetets möjligheter kan se ut. Det nära samarbetet med både rektor och pedagoger, tillgängligheten samt tiden som avsatts kring specialpedagogens roll synes vara nyckelfunktioner för ett lyckat specialpedagogiskt arbete. Studiens resultat är av intresse för specialpedagoger, skolledning och kommuner samt fristående förskolor.

Denna studie har haft en kvalitativ utgångspunkt. Datainsamling har skett via intervjuer av lärare och rektorer som arbetar på och med matematik på gymnasiets yrkesprogram. Matematikämnet har en låg måluppfyllelse på riksnivå med lägre betyg än andra ämnen och en högre andel F-betyg, vilket innebär underkänt. Syftet med studien har varit att höra vilka utmaningar lärare och rektorer beskriver samt hur dessa förebyggs på grupp- och organisationsnivå. I studien har det framkommit att eleverna ofta har en negativ bild av matematikämnet, en svag självkänsla gällande sina egna förmågor och låga förkunskaper. För att möta dessa elevgrupper på ett bra sätt krävs en organisation där lärare ges tid församverkan och där kursen gärna får extra tid. I undervisningsmiljön lyfts goda relationer fram som mycket centralt. Det blir viktigt att både bygga på elevens kunskaper samtidigt som eleven också får stöd i att stärka sin självkänsla.

Tobaksrökning är ett av de största hoten mot folkhälsan i världen och orsakar årligen miljontals dödsfall. Det finns ett starkt samband mellan dagligrökning och insjuknande i kranskärlssjukdom. Ett lyckat rökstopp är den mest effektiva behandlingen för att motverka återinsjuknande i kranskärlssjukdom men trots detta så slutar endast hälften av alla rökare efter en genomgången kranskärlssjukdom. Riktlinjer för hur den sekundärpreventiva vården vid kranskärlssjukdom ska bedrivas i Sverige lägger stor vikt på sjukdomens riskfaktorer. Sjuksköterskan ska tillsammans med patienten bemöta och reducera dessa risker. Syftet är att belysa vilka faktorer som påverkar rökvanor hos patienter med kranskärlssjukdom i ett sekundärpreventivt skede. En litteraturöversikt valdes som metod. Sökningar genererade i 18 artiklar publicerade mellan 2010 och 2020, varav 17 var kvantitativa och en kvalitativ. Kvalitetsgranskning genom granskningsprotokoll framtaget på Sophiahemmets högskola resulterade i att tio artiklar bedömdes som mycket god kvalitet och åtta artiklar bedömdes ha god kvalitet. Resultatanalysen utfördes genom integrerad analys. I resultatet framkom tre huvudkategorier; Rökstoppsinterventioner, Personliga karaktäristiska samt Ohälsa och komorbiditet. Rökstoppsinterventioner inkluderade rökavvänjningsprogram, rekommendationer från vårdpersonal och rökstopp direkt vid insjuknande eller senare försök. Personliga karaktäristiska var socialt stöd och familjesituation, utbildning och arbete, inre motivation och självförmåga, omfattningen av patientens nikotinbehov och tidigare försök till rökstopp. Ohälsa och komorbiditet innefattade rädsla vid akut insjuknande, psykisk ohälsa och andra faktorer som orsakar kranskärlssjukdom. Slutsatsen visar att det är av vikt att fånga upp de rökande patienterna redan under vårdtiden på sjukhus och att patienten tidigt identifierar rökningen som ett problem. Information, kunskap och personcentrerat omhändertagande är viktigt för att hjälpa rökande patienter till lyckat rökstopp efter insjuknandet i kranskärlssjukdom. I enlighet med Antonovskys teori om KASAM bör vården anpassas efter patientens upplevda hanterbarhet, meningsfullhet samt begriplighet av situationen för att lyckas bryta ohälsosamma levnadsvanor. En viktig faktor för ett lyckat rökstopp är involverade och informerade anhöriga som kan stötta den kranskärlssjuka patienten. Nyckelord: Kranskärlssjukdom, Rökstopp, Främjande faktorer, Försvårande faktorer, Personcentrerad vård / Tobacco smoking is one of the biggest threats to public health in the world and causes millions of deaths every year. There is a strong relationship between smoking and the onset of coronary heart disease. A successful smoking cessation is the most effective treatment to counteract recurrence of coronary heart disease, but despite this, only half of all smokers quit after a history of coronary heart disease. Guidelines for how secondary preventive care for coronary heart disease should be conducted in Sweden place great emphasis on the disease's risk factors. The nurse, together with the patient, must address and reduce these risks. The purpose is to elucidate the factors that affect smoking habits in a secondary preventive stage in patients with coronary heart disease. A literature review was chosen as the method. Searches generated in 18 articles published between 2010 and 2020, of which 17 were quantitative and one qualitative. Quality review through review protocols developed at Sophiahemmet University resulted in ten articles being assessed to be very good quality and eight articles being judged to be of good quality. The result analysis was performed by integrated analysis. The results revealed three main categories; Smoking Cessation Interventions, Personal Characteristics and Illness and Comorbidity. Smoking cessation interventions included smoking cessation programs, recommendations from health care professionals, and smoking cessation immediately upon illness or subsequent attempts. Personal characteristics were social support and family situation, education and work, intrinsic motivation and self-efficacy, the extent of the patient's nicotine needs and previous attempts to quit smoking. Illness and comorbidity included fear of acute illness, mental illness and other factors that cause coronary heart disease. The conclusion shows that it is important to intercept the smoking patients already during the care period in hospital and that the patient early on identifies smoking as a problem. Information, knowledge and person-centered care are important to help smoking patients to successfully stop smoking after the onset of coronary heart disease. In accordance with Antonovsky's model “Sense of Coherence”, care should be adapted to the patient's perceived manageability, meaning and comprehensibility of the situation in order to succeed in breaking unhealthy lifestyles. An important factor for a successful smoking cessation is involved and informed relatives who can support the coronary heart disease patient. Keywords: Coronary heart disease, smoking cessation, facilitator, barrier, person- centred care

Syftet med denna studie är att skapa en jämförande bild av rektorers och specialpedagogers uppfattning om samverkan mellan skolans organisationsstruktur och specialpedagogens arbete på högstadiet, samt hur denna samverkan kan bidra till ett mer förebyggande och främjande arbete. Rektorers och specialpedagogers syn på det specialpedagogiska uppdraget har undersökts i en kvantitativ enkätundersökning med kvalitativa variabler och analyserats utifrån ett systemteoretiskt perspektiv. I det systemteoretiska perspektivet betonas att lärande sker i samspelet mellan olika delar i en större helhet och det krävs kunskap om hur delarna hänger ihop, för att all kunskap i organisationen ska komma till sin rätt. Denna kunskap är även av stor betydelse vid genomförandet av eventuella förändringar. I enkäten beskriver både rektorer och specialpedagoger att det är skolledningens uppgift att skapa en kultur där det specialpedagogiska arbetet genomsyrar hela organisationen. Flera av respondenterna beskriver en väl fungerande samverkan med skolans olika professioner medan andra uttrycker att de önskar ökad samverkan för ett mer förebyggande och främjande arbete. För att denna samverkan ska ske behövs en tydlig struktur med samsyn om det specialpedagogiska uppdraget i hela organisationen. Slutsatsen av studien är att specialpedagogens roll är att ha övergripande ansvar för verksamhetens specialpedagogiska arbete, men där ett nära arbete med undervisande lärare och arbetslag ökar möjligheten att möta verksamhetens behov. Ett ökat samarbete mellan specialpedagog och undervisande lärare och arbetslag ökar möjligheten att hjälpa fler elever i behov av särskilt stöd och möjliggör ett mer förebyggande och främjande specialpedagogiskt arbete.

Davidsson, Sara (2022). Elevnärvaro - en översikt om problematisk skolfrånvaro.Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Detta examensarbete förväntas bidra med ökad kunskap om framgångsfaktorer inom skolorganisationen som motiverar elever att öka sin närvaro, samt hur specialpedagogen kan arbeta för att främja elevers närvaro.  Syftet med översikten är att ur ett specialpedagogiskt perspektiv och genom tidigare forskning synliggöra framgångsfaktorer inom organisationen, som kan motivera elever att återvända och stanna i skolan vid problematisk skolfrånvaro. De två forskningsfrågorna är: • Vilka framgångsfaktorer framkommer i tidigare forskning som gynnar elevers skolnärvaro?  • Hur arbetar skolor med främjande och förebyggande insatser på individnivå? För att få en överblick av forskningsläget användes en narrativ systematisk litteraturöversikt baserad på både kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga forskningsartiklar, som varit publicerade internationellt under de senaste tretton åren. Litteratursökningen gjordes i datasökbaserna Swepub, ERC via EBSCO och ERIC via EBSCO. Resultatet blev 9 artiklar som beskriver olika framgångsfaktorer i närvaroarbetet och hur skolor arbetar främjande och förebyggande på individnivå.  Det teoretiska ramverket utgörs av relationell specialpedagogik, relationell pedagogik och Bronfenbrenners ekologiska systemteori. Dessa teorier är valda utifrån att de kan appliceras på ett skolperspektiv och rama in hur skolor kan arbeta på olika nivåer.  Resultaten visar på att flexibilitet, struktur, förutsägbarhet och lyhördhet samt anpassningarav undervisning och förväntningar gynnar en högre elevnärvaro. Regelbundna, öppna och jämbördiga relationer till vårdnadshavare och externa aktörer är främjande för elevens närvaro. Likaså är goda, kommunikativa, tillitsfulla och trygga relationer mellan lärare och elever. Kamratrelationer, en känsla av samhörighet och tillhörighet, sociala samspel, framgång och trygghet är främjande faktorer för närvaroarbetet. Relationer kan påverka positivt på ungas psykiska hälsa samt möjliggöra att problematisk skolfrånvaro minskar. Även lärares kunskap om riskfaktorer har stor betydelse, om eleven fångas upp tidigt och lämpliga insatser sätt in snarast, ökar möjligheterna att vända frånvaro till närvaro. Resultatet visar att sambandet mellan goda lärmiljöer och skolklimat är viktigt för högre närvaro och ska gynna alla elevers skolprestationer och psykiska hälsa. I majoriteten av studierna ses det ur ett specialpedagogiskt perspektiv att de skolrelaterade faktorerna utgör en avgörande roll för om en elev kommer till skolan eller inte. Specialpedagogens roll i det förebyggande och främjande arbetet samt i arbetet med att stödja de elever som är på väg tillbaka till skolan är stor men även att bygga goda relationer till vårdnadshavare. I rollen som specialpedagog kommer man ofta i nära kontakt med begreppet problematisk skolfrånvaro på både individ-, grupp- och organisationsnivå. Specialpedagogen ska arbeta systemteoretiskt på organisationens alla nivåer, för att öka kunskapen om främjande närvaroarbete och vilka riskfaktorer det finns. För lärarnas kompetensutveckling leder specialpedagogen handledande samtal om insatser som ökar kunskapen och förståelsen kring skolnärvaro. Det krävs en regelbunden systematisk genomgång av organisationen och dess innehåll utifrån det främjande arbetet kring alla elevers lärande och utveckling för en fortsatt progression.