No description available.

Despite being one of the most influential writers of his era, Edgar Allan Poe led a mostly tragic life of impoverishment and personal failures and tragedies. This essay explores to what extent this affected Poe’s writing, by examining the portrayals of the emotions of grief and sorrow in some of Poe’s work, via close-reading. Further, the essay contains a shorter biographical analysis of Poe’s life and work, in order to establish a connection between the two. The meaning of the emotions of grief and sorrow within Poe’s works are discussed, and connected to Poe’s biography. The results show that Poe’s works are sometimes converging with tragedies from his own life, his personal tragedies and his stories featuring death, grief and sorrow converge on several occasions throughout his intense career.

No description available.

“...so greater king and more beautiful queen have possibly never existed.” The role of women in four folktales from Småland. I denna uppsats studeras fyra småländska sagor med fokus på de kvinnliga karaktärerna. Detta görs genom frågeställningen om hur de kvinnliga karaktärerna bryter mot de traditionella sagokonventionerna. Uppsatsen lutas framför allt på Propps teorier om sagans handlingsfunktioner, detta kopplas sedan till vilka roller karaktärerna får ta. Även Maria Ehrenberg används för att diskutera sagorna som manliga/kvinnliga utifrån teori av Bengt Holbeck. Viktiga teman framhävts i sagorna beroende på om de tar ett manligt eller kvinnligt perspektiv och vilka könet på de aktiva respektive passiva karaktärerna. Satu Apos studier om de kvinnliga karaktärernas roller i sagorna som onda eller goda används också. Folksagornas roll som muntliga diskuteras med hjälp av Walter Ong. Slutligen kopplas sagornas betydelse för barn genom Bruno Bettelheim och Satu Apo. I slutsatsen av uppsatsen belyses hur de kvinnliga karaktärerna i dessa exempel ofta är aktiva och starka, men även alltid i beroendesituation till någon av männen. Detta leder till att sagorna kan ses som förmedlare av förlagda könsroller, samtidigt som de fyra sagor som analyserats inte kommunicerar detta lika tydligt som exempelvis Disney gjort.

I den här uppsatsen analyseras debattartiklar om separatism, i dessa fall om uppdelning av människor baserat på kön eller "ras", med hjälp av en pragmadialektisk argumentationsanalys. Artiklarna – tre för och tre emot separatism– analyseras i enlighet med den metod som presenteras av Mika Hietanen i antologin Retorisk kritik. Argumenten har ställts upp i argumentationsstrukturer för att konkretisera vilka ståndpunkter som förs och hur respektive debattör argumenterar för att ta sig dit. Av analysen kan dras slutsatsen att separatismens förespråkare driver teserna att separatistiska rum är nödvändiga och viktiga, och att de argumenterar för detta genom att hävda att det är viktigt för marginaliserade – i dessa fall kvinnor och rasifierade – att ibland få en fristad bortom sina förtryckares närvaro. Separatismens motståndare argumenterade för att separatisters sätt att dela upp människor är rasistiskt och kontraproduktivt. De utmärkande skillnaderna sidorna emellan är att förespråkarna framstår som i underläge i och med att de främst fokuserar på att problematisera den dominerande gruppens beteende och ge historiska exempel på tidigare separatistiska framgångar. Dessutom förekommer falska auktoritetsargument, som om de övriga argumenten inte upplevs starka nog. Motståndarna går hårdare fram och kostar på sig personangrepp och anklagelser, eftersom de tycks säkra på att de har en majoritet av den allmänna opinionen på sin sida. Detta förklaras med hjälp av tidigare exempel på kritik mot så kallad identitetspolitik som omöjliggörande solidaritet och gemensam kamp. Dessutom dras en parallell mellan separatisternas perspektiv och idén om white privilege och ”förblindade” motståndare. Ambitionen för tolkningen av analysens resultat var att tillämpa ett intersektionellt perspektiv. Insikten om olika faktorers inverkan gjorde det angeläget att även blottlägga min egen position. Den här uppsatsen presenteras därför som en tolkning av debatten om separatism utifrån min position som bland annat vit, kvinnlig student.

Denna uppsats har som utgångspunkt att genren fantasy inte enbart skall ses som eskapistisk utan som en möjlighet att behandla närliggande samhällsproblem som kan tydliggöras med hjälp av att läsaren blir satt i ett annat, helt främmande perspektiv. Utifrån detta undersöks ur ett genusvetenskapligt perspektiv två kvinnliga protagonister från Erika Johansens trilogi The Queen of the Tearling  med verken The Queen of the Tearling, The Invasion of the Tearling och The Fate of the Tearling. Syftet med undersökningen är att utreda huruvida dessa karaktärer kan anses bryta mot traditionella kvinnliga normer Tidigare forskning i ämnet kvinnliga protagonister inom genren fantasy har varit svår att finna, dock går det att hitta artiklar och inlägg utanför den egentliga forskningen om hur de traditionella kvinnliga normerna inom fantasy framförallt presenterar en vacker jungfru, ofta i behov av räddning, men gemensamt för alla traditionella kvinnliga protagonister är att hon är vacker. En ny stereotyp av kvinnlig protagonist har också växt fram och hon tar formen som vad man kallar en ”stark kvinna”. Denna starka kvinna målar upp en motbild mot den traditionella jungfrun i nöd och kan istället slåss och klara sig själv. Kritiken kring denna nya stereotyp kretsar kring att hon enbart har fått överta de traditionellt manliga attributen, istället för att porträttera en komplex, kvinnlig och stark karaktär. Denna uppsats undersöker därför om de två kvinnliga protagonisterna i Johansens romaner bryter mot dessa två stereotyper. Som bakgrund till undersökningen presenteras Erika Johansens egna uttalanden om hennes intentioner med romanerna. Hon har med sin karaktär Kelsea försökt skapa en kvinnlig protagonist utan de traditionella skönhetsattributen. Trilogin handlar om Kelsea som blir drottning över riket Tearling. Riket är korrupt och förfallet och Kelsea måste använda alla sina krafter för att försvara det och ställa allt till rätta. Hon kämpar mot invasioner från grannriket såväl som förruttnelse inom riket och lyckas genom att offra allt att ställa riket till rätta igen. I analysen undersöks två karaktärer, Kelsea Glynn och Lily Mayhew. Den första delen undersöker Kelsea Glynn i förhållande till begreppen makt, utseende och romantik för att se hon hennes förhållande till dessa kan anses vara normbrytande. Den andra delen av analysen fokuserar på Lily Mayhew som framförallt fungerar som en kontrasterande karaktär till Kelsea det undersökts också hur hon kan anses normbrytande. Slutsatsen av analysen blir att både Kelsea och Lily trots sina olikheter är normbrytande karaktärer. Kelseas förhållande till makt utvecklas genom hennes inre styrka och hennes handlingar till sitt folk, vilket är normbrytande då många kvinnliga protagonister traditionellt får mycket av sitt inflytande från sin födda position och genom sin skönhet. Förhållandet till skönhet är också det normbrytande då Kelsea förklaras vara alldaglig och stereotypen den vackra goda drottningen ifrågasätts av Kelseas mor, som var en vacker men svag och självisk drottning. Den traditionella normen om romans och vad det skall betyda för den kvinnliga protagonisten bryts också av Kelsea då hon inte intresserar sig för någon sann kärlek utan värderar hennes självständighet och plikt till sitt folk högre. Dock söker hon ändå närhet och visar känslor vilket visar hur hon även bryter mot stereotypen ”den starka kvinnan”. Karaktären Lily Mayhew bryter mot de traditionella normerna på sitt eget vis då hon alltid har strävat efter att uppnå dem för att under berättelsens gång bryta sig fri från denna väg och bli självständig och stark. Lily är Kelseas motsats då hon beskrivs som vacker och medvetet har vunnit sin position i samhället genom detta då hon gifte sig med sin mäktiga, rika man. Lily har också alltid intresserat sig för skönhetsideal och vackra kläder. Lily vill dock inte ha barn, vilket är normbrytande, och hon är olycklig i sitt äktenskap då hennes man är grym och kontrollerande. Utifrån Lilys äktenskaps situation skulle hon kunna jämföras med den vackra jungfrun i nöd och hade därför kunnat förväntas bli räddad av en romantisk hjälte, men Lily räddar sig själv genom att inspireras av starka, självständiga kvinnor och applicerar deras ideal till sig själv och flyr från sin make. Utifrån detta kan man konstatera att både Kelsea Glynn och Lily Mayhew kan anses vara normbrytande kvinnliga protagonister som båda bryter mot de traditionella kvinnonormerna och mot den nya stereotypen den ”starka” kvinnan.

No description available.

The thesis of this essay is how literary texts are selected in the teaching of Swedish in upper secondary school, and how teachers reflect upon gender in these selections. To answer the thesis question three methods have been used. Firstly interviews were held with five teachers of Swedish, which have been the primary source for the essay. In addition to the interviews, I have examined two literary anthologies used as teaching aid in the teaching of Swedish and lastly I analyzed the literature and authors that the teachers explicitly express that they use in their tutoring. The secondary sources of this thesis contain research on selections of fictional texts, literary canon and students’ re-production of gender. The conclusion of the essay is that four components affect the selection of texts. The superior components to the selection are the students and the teachers, mostly by the students’ ability to identify with the text and the level of knowledge of both teachers and students. The subordinate components to the selections are the materials in form of teaching aids as well as the school via the curriculum and a literary canon. The essay also concludes that teachers do not reflect upon gender in the same way in their actual selections as they do in their rhetoric about the selections of texts.

Det finns två miljöer som kontrasterar i Ronja Rövardotter. Borgen och skogen. Borgen kan stå för kulturen och tryggheten, medan skogen står för friheten men också det farliga. Skogen blir också en fostrare som lär Ronja om livet och om sig själv, sina egna rädslor och förmågor. Det är också i skogen Ronja lär sig medkänsla och medmänsklighet. Naturen för också Ronja och Birk samman. Ronja Rövardotter påvisar pastorala mönster i det att Ronja lämnar kulturen för att ge sig ut i skogen och upptäcka naturen och växa som människa. Konstrasten mellan borgen och skogen, kulturen och naturen är också ett pastoralt mönster. Likaså finns det en slags ”civilisationskritik” i Ronjas kritik mot den kultur som borgen och rövarna utgör, där hon ifrågasätt rövarnas värld. Naturen blir även mötesplats för kärleken, ett annat pastoralt motiv. Men trots pastorala inslag i naturgestaltningen blir naturen aldrig pastoral i sin helhet, i sin hela framställning, eftersom den klassiska idyllen aldrig kan vara farlig. Ronjas skog är ett otämjt landskap, lika hotfullt och farligt som vackert och underbart (precis som livet självt). Därför passar tropen den sublima vilda naturen bättre in på naturgestaltningen i Ronja Rövardotter. En sak som dock inte stämmer in med tropen den vilda naturen i är att det egentligen inte finns någon skarp gräns mellan skogens vilda natur och borgens ”civilisation”. Det finns små kontraster mellan dem, men mentaliteten är densamma, nämligen vild. Allting är lika vilt i Ronja Rövardotter, människorna är lika mycket vild natur som naturen själv. Människornas känslor speglas i naturen eller om det är naturen som speglas i människorna. Här suddas gränsen mellan Ronjas ”kultur” och natur ut.Naturen är inte heller bara fina scenerier i romanen. Den är något att räkna med och respektera. Den är en deltagare i berättelsen, ett subjekt, som integrerar med de andra personerna i romanen, så som till exempel Ronja och Birk. Detta talar för en ekocentrisk naturgestaltning. Men här finns inte bara en ekocentrism, utan också en antropocentrism, då det gäller tämjandet av vildhästarna. Trots detta har Ronja Rövardotter ändå ett ekocentirskt budskap i det att Ronja och Birk (för det mesta) lever i kärlek, respekt och samlang med naturen. På så sätt är berättelsen om Ronja inte bara en kärlekshistoria mellan människor, utan också en mellan människa och natur.

No description available.