Syftet med studien var att undersöka och analysera undersköterskors uppfattning om vilka faktorer som påverkar möjligheten att främja fysisk aktivitet hos personer på demensavdelning. Individuella intervjuer genomfördes och det insamlade materialet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys och resulterade i nio underkategorier samt fyra kategorier; undersköterskans personliga egenskaper, undersköterskans yrkesroll, yttre faktorer samt personen med demens.Resultatet visar att personliga egenskaper, såsom attityd till fysisk aktivitet, engagemang och initiativförmåga spelar stor roll. Undersköterskans sätt att bemöta personen med demens upplevs som en avgörande faktor för att övervinna hinder skapade av demenssjukdomen och en bra fysisk miljö upplevdes stimulera personerna med demens till aktivitet. Samarbetet mellan undersköterskor och fysioterapeuter respektive arbetsterapeuter kan förbättras och demensboendet behöver ha tillräckligt hög bemanning för att undersköterskan ska ha möjlighet att ta tiden som krävs för att främja fysisk aktivitet. / Nursing assistants´ perception of promoting physical activity for people living in care-homes specialized in dementia. The purpose of the study was to investigate the perception of nursing assistant to promote physical activity in people with moderate and severe dementia living in care-homes specialized in dementia. Nine individual semistructured interviews were conducted. The collected material was analyzed using qualitative content analysis and resulted in nine subcategories that formed four categories; the personal qualities of the nursing assistant, the professional role of the nursing assistant, external factors, and the person with dementia.The result shows that personal qualities, such as attitude to physical activity, commitment and initiative, play a major role in the experience of promoting physical activity. The nursing assistant way of treating and acting towards the person with dementia is perceived as a determining factor and a good physical environment was experienced as stimulating the persons with dementia to activity. Furthermore, the result suggests that cooperation between nursing assistant and physiotherapists as well as occupational therapists can be improved and dementia housing needs sufficient staffing to enable the nursing assistant to use the time required to promote physical activity. Keywords: dementia, personcentered-care, movement, qualitative content analysis.

Psykisk ohälsa bland äldre har ökat i samhället och är ett relativt outforskat ämne. Cirka 22 % av populationen som led av psykisk ohälsa eller beteendestörningar under 2019 var del av Sveriges äldre befolkning. Detta resulterar i ett ökat behov av stöd till äldre med psykisk ohälsa. Den här studien kommer genom en kvalitativ ansats samt semistrukturerade intervjuer med nio enhetschefer inom äldreomsorgen, utforska stödet samt alternativa utvecklingsbehov för äldre med psykisk ohälsa. Syftet med studien är att beskriva enhetschefers inom äldreomsorgens erfarenheter av stödet erbjudet av statliga verksamheter som finns för äldre personer med psykisk ohälsa. Studiens resultat påvisar en brist av kompetens kring äldre med psykisk ohälsa. Sammanfattningsvis framkom det i slutsatsen att bättre samverkan mellan verksamheterna och en högre personaltäthet behövs för att bättre kunna utforma ett stöd som tillmötesgår deras behov. / The occurrence of mental illness amongst the elderly has increased and is a relatively unexplored subject. About 22% of the Swedish population that suffered from mental illness or behavioural disorders in 2019 was elderly. This study will use a qualitative method and semi structured interviews with nine different unit managers within the elderly care, to explore the support for this target group. The purpose of the study is to describe the managers within elderly care's experiences with support for elderly with mental illness. The study’s results show a lack of competence about elderly with mental illness. The conclusion showed collaboration between the operating agencies and a higher staffing density is needed in order to better design a support that fills their needs.

Socialt arbete med äldre har under lång tid behandlats synonymt med äldreomsorg. Detta trots att målgruppen är heterogen med skiftande och individuella behov precis som alla andra människor. Detta gör att äldreomsorgen inte sällan får agera sista instans även för äldre personer med sociala problem som kanske inte alltid har tydliga omsorgsbehov. Detta riskerar leda till att vissa sociala problem som äldre personer har faller mellan stolarna och därför behöver biståndshandläggarens uppgifter och arbete för äldre personer breddas. Äldreförvaltningen i Göteborgs stad har beslutat att bredda yrkesrollen till att bistå äldre personer som har behov utanför äldreomsorgen. I samverkan med forskare vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet och Högskolan Väst delades en webbenkät ut till 205 biståndshandläggare i Göteborgs Stad inom avdelningen för myndighet äldre. Kartläggningen genomförs innan förändringen av yrkesrollen ägt rum med som en sorts temperaturtagning av utgångsläget och förutsättningar inför breddningen av yrkesrollen. Materialet från enkätundersökningen används och utgör material till aktuell magisteruppsats för att studera i vilken utsträckning som sociala problem hanteras inom äldreomsorgen inom den traditionella biståndshandläggarrollen. Syftet är att studera biståndshandläggares arbete med sociala problem inom äldreomsorgen och hur detta påverkas av utbildningsbakgrund och antal år i arbetet som biståndshandläggare. Resultaten visar att biståndshandläggare sällan möter sociala problem och att de hänvisar i låg uträckning till andra myndigheter och verksamheter. Det verkar som att antal år i arbetet har större betydelse än utbildningsbakgrund för hantering av sociala problem. Samtidigt säger studien för lite om biståndshandläggarens förutsättningar i arbetet och fler studier behövs. Biståndshandläggare vill arbeta mer förebyggande. Utifrån studiens resultat kan kunskap om relationen mellan olika sociala problem därför förstås som viktig för att de bättre ska kunna upptäcka och förebygga problemen. Breddningen av biståndshandläggarens uppdrag kan även kräva mer kunskap om hanteringen av sociala problem mellan myndigheter och verksamheter som kommer i kontakt med äldre personer och de sociala problemen.

No description available.

Många seniorer i Sverige är socialt isolerade, och forskning har indikerat att de insatser som ges inte når rätt målgrupp i tillräckligt hög grad. Utifrån detta syftar denna studie till att undersöka vad som motiverar seniorer att ta del av individanpassade insatser för samvaro och aktivitet, vad som möjliggör och hindrar detta deltagande, samt vilken påverkan kontakten med insatsen har för detta. Detta för att framtida insatser inom socialt arbete med äldre ska kunna utformas utifrån kunskap och evidens.  Detta har undersökts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med seniorer som tagit del av insatser eller aktiviteter inom ramen för ett individanpassat projekt. Studien har haft en hermeneutisk utgångspunkt. Materialet har analyserats genom en tolkande innehållsanalys med hjälp av teorin om det sociala sammanbrottssyndromet, social rekonstruktion och begreppet empowerment.  De faktorer som påverkade intervjupersonernas deltagande var i första hand en personlig inbjudan och undanröjande av hinder från seniorkoordinatorn. Det i sin tur möjliggjorde för dem att göra något nytt och genomföra sina idéer. Många hade även en önskan om att bli del av en gemenskap, trots att alla inte såg sig som ensamma. Att få kunskap om aktiviteterna som erbjöds samt hjälp att ta sig dit möjliggjorde för seniorerna att delta. Dock hindrades de av projektets relativt oklara ramar, där det var svårt för seniorerna att förstå vad som fanns tillgängligt och i vilken mån de kan räkna med kontinuitet i aktiviteten och samvaron.  Som slutsats ser vi att det krävs nya metoder för att nå seniorer med insatser för samvaro och aktivitet och att det är centralt att de professionella arbetar med personlig inbjudan och individanpassning.

<p>The aim of the study was to investigate how a small group of elderly people in the third age might experience their own aging from three investigation questions: how they experienced their individual aging, what a good life means and how they considered growing old in today’s society. One underlying cause of the research was to see if these people saw themselves affected by attitudes in today’s society in relation to their age. For this study were selected active retirees, who were members of a pensioner’s organization. To get the questions answered we applied a qualitative method with a phenomenological attempt. Four separated interviews were used with two male and two female retirees in the ages from 70 to 79 years old. The interviews were partly centered on the three investigation questions and the interviews were constructed in the form of a conversation. The result showed us that especially the people that we investigated led a very mentally and physical active life, were healthy, had a rich social network, were engaged in societies and were well being. The way the retirees experienced their own age varied depending on their individual contexts and state of health. A good life for them consisted in maintaining healthy, having good friends and staying busy. To grow older in today’s society was experienced by them by time passing very quick, safety in the society and a decent living, but there occurred signs on phenomenon that could indicate discrimination due to age, which is ageism.</p> / <p>Syftet med studien var att undersöka hur en liten grupp äldre människor i tredje åldern kunde uppleva att åldras utifrån tre frågeställningar: hur de upplevde sitt individuella åldrande, vad ett gott liv innebar för dem och hur de upplevde att åldras i dagens samhälle. En bakomliggande orsak med studien var att undersöka om intervjupersonerna ansåg sig påverkade av rådande attityder i samhället i relation till deras ålder. Urvalet i undersökningen var pensionärer som var medlemmar i en pensionärsförening. För att få svar på frågeställningarna användes en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats. Totalt fyra enskilda intervjuer gjordes med två manliga och två kvinnliga pensionärer i åldrarna från 70 till 79 år. Intervjuerna var delvis strukturerade i form av de tre forskningsfrågorna och intervjuerna hade formen av samtal. Resultatet som kom fram visade på att just de äldre människor i tredje åldern som undersöktes levde ett mycket psykiskt och fysiskt aktivt liv, var friska, hade ett rikt socialt nätverk, var engagerade i föreningar och var välmående. Upplevelse av ålder varierade beroende på sammanhang och hälsotillstånd. Ett gott liv innebar att förbli frisk, ha vänner och att ha något att göra. Att åldras i dagens samhälle upplevdes av att tiden hade gått fort, trygghet i samhället och ett bra boende, men att det förekom företeelser som kunde tyda på diskriminering på grund av ålder, det vill säga ålderism.</p>

Patients with Alzheimer's disease (AD) often have a family history of the disease, implicating genetics as a major risk factor. Three genes are currently known to cause familial early-onset AD (&lt;65 years): the amyloid precursor protein (APP) and the presenilins (PSEN1 and PSEN2). For the much more common late-onset disease (&gt;65 years), only the APOE gene has repeatedly been associated to AD, where the ε4 allele increases disease risk and decreases age at onset. As APOE ε4 only explains part of the total estimated disease risk, more genes are expected to contribute to AD. This thesis has focused on the study of genetic risk factors involved in AD. In the first study, we conducted a linkage analysis of six chromosomes previously implicated in AD in a collection of affected relative pairs from Sweden, the UK and the USA. An earlier described linkage peak on chromosome 10q21 could not be replicated in the current sample, while significant linkage was demonstrated to chromosome 19q13 where the APOE gene is located. The linkage to 19q13 was further analyzed in the second study, demonstrating no significant evidence of genes other than APOE contributing to this peak. In the third study, the prevalence of APP duplications, a recently reported cause of early-onset AD, was investigated. No APP duplications were identified in 141 Swedish and Finnish early-onset AD patients, implying that this is not a common disease mechanism in the Scandinavian population. In the fourth study, genes with altered mRNA levels in the brain of a transgenic AD mouse model (tgAPP-ArcSwe) were identified using microarray analysis. Differentially expressed genes were further analyzed in AD brain. Two genes from the Wnt signaling pathway, TCF7L2 and MYC, had significantly increased mRNA levels in both transgenic mice and in AD brains, implicating cell differentiation and possibly neurogenesis in AD.

The aim of the study was to investigate how a small group of elderly people in the third age might experience their own aging from three investigation questions: how they experienced their individual aging, what a good life means and how they considered growing old in today’s society. One underlying cause of the research was to see if these people saw themselves affected by attitudes in today’s society in relation to their age. For this study were selected active retirees, who were members of a pensioner’s organization. To get the questions answered we applied a qualitative method with a phenomenological attempt. Four separated interviews were used with two male and two female retirees in the ages from 70 to 79 years old. The interviews were partly centered on the three investigation questions and the interviews were constructed in the form of a conversation. The result showed us that especially the people that we investigated led a very mentally and physical active life, were healthy, had a rich social network, were engaged in societies and were well being. The way the retirees experienced their own age varied depending on their individual contexts and state of health. A good life for them consisted in maintaining healthy, having good friends and staying busy. To grow older in today’s society was experienced by them by time passing very quick, safety in the society and a decent living, but there occurred signs on phenomenon that could indicate discrimination due to age, which is ageism. / Syftet med studien var att undersöka hur en liten grupp äldre människor i tredje åldern kunde uppleva att åldras utifrån tre frågeställningar: hur de upplevde sitt individuella åldrande, vad ett gott liv innebar för dem och hur de upplevde att åldras i dagens samhälle. En bakomliggande orsak med studien var att undersöka om intervjupersonerna ansåg sig påverkade av rådande attityder i samhället i relation till deras ålder. Urvalet i undersökningen var pensionärer som var medlemmar i en pensionärsförening. För att få svar på frågeställningarna användes en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats. Totalt fyra enskilda intervjuer gjordes med två manliga och två kvinnliga pensionärer i åldrarna från 70 till 79 år. Intervjuerna var delvis strukturerade i form av de tre forskningsfrågorna och intervjuerna hade formen av samtal. Resultatet som kom fram visade på att just de äldre människor i tredje åldern som undersöktes levde ett mycket psykiskt och fysiskt aktivt liv, var friska, hade ett rikt socialt nätverk, var engagerade i föreningar och var välmående. Upplevelse av ålder varierade beroende på sammanhang och hälsotillstånd. Ett gott liv innebar att förbli frisk, ha vänner och att ha något att göra. Att åldras i dagens samhälle upplevdes av att tiden hade gått fort, trygghet i samhället och ett bra boende, men att det förekom företeelser som kunde tyda på diskriminering på grund av ålder, det vill säga ålderism.

It is suggested that Alzheimer’s disease (AD) is caused by an imbalance between production, degradation and clearance of the amyloid-β (Aβ) protein. This imbalance leads to aggregation of Aβ and tau proteins and neurodegeneration in the brain. Today there is increasing evidence that the balance between the protease cathepsin B and the protease inhibitor cystatin C affects the tendency for Aβ to aggregate. The primary aim of this thesis was to investigate Aβ, cystatin C and cathepsin B levels in blood and cerebro-spinal fluid (CSF) in relation to the risk of AD. Studies I &amp; II were based on the re-examinations of participants, at ages 70 and 77, in the Uppsala Longitudinal Study of Adult Men (ULSAM), a community-based prospective study initiated in 1970 (participants then being 50 years of age). In ULSAM, low plasma Aβ1-40 (Study I) and low serum cystatin C levels (Study II) were associated with a higher risk of AD. Studies III &amp; IV were based on a cross-sectional sample of people with AD, mild cognitive impairment and healthy controls, recruited at three Swedish Memory Disorder units: Uppsala University Hospital, Uppsala, Skåne University Hospital, Malmö, and Karolinska University Hospital, Huddinge, Stockholm. In Study III, CSF cystatin C levels were positively correlated with both Aβ1-42 and tau levels. In Study IV, individuals with AD had higher mean plasma cathepsin B levels than healthy controls. In conclusion, low plasma Aβ1-40 and low serum cystatin C levels may precede clinically manifest AD in elderly men, cystatin C levels are positively correlated with Aβ1-42 and tau levels in CSF, and mean plasma cathepsin B levels are higher in people with AD compared to healthy controls. In addition to Aβ1-42 and tau levels in CSF, Aβ1-40, cystatin C and cathepsin B levels in blood may reflect the risk of AD.

Background: Supervised exercise and delivered education are first step treatment for knee, hip and hand osteoarthritis (OA) according to international guidelines. It is uncertain whether OA outcomes from participation in the Swedish self-management program “Better management of Osteoarthritis (BOA)” differs for participants with different sociodemographic background. The aim of this master thesis was thus to assess to what extent there were differences by level of education and immigration status among participants in the self-management program in terms of Health, Health-related quality of life, Mobility, Health-related behaviours and Adherence to the self-management program, measured at baseline, three and 12 months. Methods: Analysis of covariance (ANCOVA), logistic and multinomial regression was used to analyse outcomes for 22 741 participants. Results: For most adjusted outcomes, there were sociodemographic inequalities at all measurement points. However, there were no educational differences in mobility and attitude to physical activity at baseline, but at the follow-ups such inequalities emerged. Conversely, the willingness to undergo joint surgery differed by immigration status at baseline, but not at the follow-ups, and immigrants were more adherent towards the self-management program than domestic born participants. Conclusion: These results are pioneer findings showing that it exists sociodemographic differences related to OA treatment.