<p>The overall aim of the present thesis was to gain further knowledge about the nursing theoretical basis of care of older people, to translate the theory of gerotranscendence into practical guidelines<b>,</b> and to implement the theory and guidelines in practical settings. </p><p>Study I comprised a literature search and a review with qualitative analysis of nursing theories. The conclusion drawn was that nursing theories do not provide guidance on how to care for older people or on how to support them in the developmental process of ageing. Thus, there is a need to develop a nursing care model that, more than contemporary theories, takes human ageing into consideration. </p><p>Study II was a qualitative interview study involving staff working in care of older people. The interviews were qualitatively analysed. The conclusion was that staff members need an interpretative framework that allows them to understand the signs they sometimes observe in older people. Such a framework would enable staff to develop a broader approach to their care for older people. Parts of this framework can be found in the theory of gerotranscendence. </p><p>In Study III, guidelines for practical care of older people<b> </b>were derived from the theory of gerotranscendence. Focus group interviews were used and other sources supporting the guidelines were given. A qualitative analysis of the interviews was carried out, and the theory of gerotranscendence was used as the theoretical framework. The guidelines could be used to promote a development toward gerotranscendence and could also be of value for people who have already attained a state of gerotranscendence. The guidelines focus on the individual, activities and the organisation.</p><p>In Study IV, the theory of gerotranscendence and practical guidelines were introduced in a nursing home. Data were collected via qualitative interviews with staff and residents, and observations were made. Qualitative analysis and triangulation were performed. As theoretical frameworks, both the theory of gerotranscendence and innovation theory were used. The result showed that the most used guidelines were those focusing on the individual; these concern what each staff member could do in his/her relation to the resident and care. The findings showed further that those staff members who interpreted signs in line with the theory of gerotranscendence also used the guidelines. The staff who were early to adopt and promote the guidelines were those individuals who described a feeling of harmony with essential parts of the gerotranscendence theory. </p><p>The most important finding of this thesis was that it was possible to translate a theory such that it could generate practical guidelines that could be used by the staff. There are probably many theories that could be translated in order to be implemented in practical care, e.g. to build a bridge between theory and practice, thereby helping staff. Innovation theory could be of general interest in all contexts in which work towards change is being conducted.</p> / <p>Det övergripande syftet med denna avhandling var att få kunskap om den omvårdnads teoretiska basen för vård av äldre, och att översätta teorin om gerotransendens till praktiska guidelines, och att införa teorin om gerotranscendens och guidelines i praktiken</p><p>Studie I, var en litteratursökning med en kvalitativ analys av omvårdnadsteorier. Den visade att dessa teorier inte ger någon vägledning om hur omvårdnad av äldre ska ske eller hur man kan stödja äldre i deras utvecklingsprocess. Därför finns det ett behov att utveckla en omvårdnadsmodell som mer än nuvarande teorier beaktar människans åldrande.</p><p>Studie II, var en kvalitativ intervjustudie med personal i äldrevård. Intervjuerna analyserades kvalitativt. Studien påvisade att personal behöver mer kunskaper om åldrandeprocessen så att de kan förstå tecken och beteenden de ibland observerar hos de äldre. Detta skulle göra det möjligt för personal att utveckla ett vidare perspektiv för hur de kan stödja äldre personer. </p><p>I studie III, utarbetades guidelines från teorin om gerotranscendens. Fokus grupps intervjuer användes. Intervjuerna analyserades kvalitativt och teorin om gerotranscendens användes som teoretisk grund. Dessutom ges i studien hänvisning till andra källor som stödjer guidelines. Guidelines kan användas för att stödja en utveckling mot gerotranscendens och kan också vara av värde för personer som redan uppnått gerotranscendens. Guidelines innehåller åtgärder som vårdare kan göra enskild, ger förslag till aktiviteter och organisatoriska åtgärder. </p><p>I studie IV, introducerades teorin om gerotranscendens och de utarbetade guidelines på ett äldreboende. Kvalitativa intervjuer gjordes med personal och boende och observationer genomfördes. Detta analyserades kvalitativt och triangulering användes, både teorin om gerotranscendens och innovations teori användes som teoretisk grund. Resultatet visade att de mest använda guidelines var de som enskilda vårdare kunde utföra självständigt. Vidare att den personal som förklarade tecken de såg hos äldre i linje med teorin om gerotranscendens, använde också guidelines. Den personal som tidigt tog till sig och stödde användandet av guidelines var de som själva beskrev att de kände igen sig själva i delar av teorin,</p><p>Det viktigaste resultatet in denna avhandling är att det var möjligt att översätta en teori till praktiskt användbara guidelines. Förmodligen finns det fler teorier som skulle kunna översättas och implementeras i praktisk verksamhet, vilket skulle vara att bygga en bro mellan teori och praktik, och hjälpa personal att kunna omsätta teorier praktiskt. Innovationsteori kan vara av generellt intresse i alla sammanhang när förändringsarbete bedrivs. </p>

The overall aim of the present thesis was to gain further knowledge about the nursing theoretical basis of care of older people, to translate the theory of gerotranscendence into practical guidelines, and to implement the theory and guidelines in practical settings. Study I comprised a literature search and a review with qualitative analysis of nursing theories. The conclusion drawn was that nursing theories do not provide guidance on how to care for older people or on how to support them in the developmental process of ageing. Thus, there is a need to develop a nursing care model that, more than contemporary theories, takes human ageing into consideration. Study II was a qualitative interview study involving staff working in care of older people. The interviews were qualitatively analysed. The conclusion was that staff members need an interpretative framework that allows them to understand the signs they sometimes observe in older people. Such a framework would enable staff to develop a broader approach to their care for older people. Parts of this framework can be found in the theory of gerotranscendence. In Study III, guidelines for practical care of older people were derived from the theory of gerotranscendence. Focus group interviews were used and other sources supporting the guidelines were given. A qualitative analysis of the interviews was carried out, and the theory of gerotranscendence was used as the theoretical framework. The guidelines could be used to promote a development toward gerotranscendence and could also be of value for people who have already attained a state of gerotranscendence. The guidelines focus on the individual, activities and the organisation. In Study IV, the theory of gerotranscendence and practical guidelines were introduced in a nursing home. Data were collected via qualitative interviews with staff and residents, and observations were made. Qualitative analysis and triangulation were performed. As theoretical frameworks, both the theory of gerotranscendence and innovation theory were used. The result showed that the most used guidelines were those focusing on the individual; these concern what each staff member could do in his/her relation to the resident and care. The findings showed further that those staff members who interpreted signs in line with the theory of gerotranscendence also used the guidelines. The staff who were early to adopt and promote the guidelines were those individuals who described a feeling of harmony with essential parts of the gerotranscendence theory. The most important finding of this thesis was that it was possible to translate a theory such that it could generate practical guidelines that could be used by the staff. There are probably many theories that could be translated in order to be implemented in practical care, e.g. to build a bridge between theory and practice, thereby helping staff. Innovation theory could be of general interest in all contexts in which work towards change is being conducted. / Det övergripande syftet med denna avhandling var att få kunskap om den omvårdnads teoretiska basen för vård av äldre, och att översätta teorin om gerotransendens till praktiska guidelines, och att införa teorin om gerotranscendens och guidelines i praktiken Studie I, var en litteratursökning med en kvalitativ analys av omvårdnadsteorier. Den visade att dessa teorier inte ger någon vägledning om hur omvårdnad av äldre ska ske eller hur man kan stödja äldre i deras utvecklingsprocess. Därför finns det ett behov att utveckla en omvårdnadsmodell som mer än nuvarande teorier beaktar människans åldrande. Studie II, var en kvalitativ intervjustudie med personal i äldrevård. Intervjuerna analyserades kvalitativt. Studien påvisade att personal behöver mer kunskaper om åldrandeprocessen så att de kan förstå tecken och beteenden de ibland observerar hos de äldre. Detta skulle göra det möjligt för personal att utveckla ett vidare perspektiv för hur de kan stödja äldre personer. I studie III, utarbetades guidelines från teorin om gerotranscendens. Fokus grupps intervjuer användes. Intervjuerna analyserades kvalitativt och teorin om gerotranscendens användes som teoretisk grund. Dessutom ges i studien hänvisning till andra källor som stödjer guidelines. Guidelines kan användas för att stödja en utveckling mot gerotranscendens och kan också vara av värde för personer som redan uppnått gerotranscendens. Guidelines innehåller åtgärder som vårdare kan göra enskild, ger förslag till aktiviteter och organisatoriska åtgärder. I studie IV, introducerades teorin om gerotranscendens och de utarbetade guidelines på ett äldreboende. Kvalitativa intervjuer gjordes med personal och boende och observationer genomfördes. Detta analyserades kvalitativt och triangulering användes, både teorin om gerotranscendens och innovations teori användes som teoretisk grund. Resultatet visade att de mest använda guidelines var de som enskilda vårdare kunde utföra självständigt. Vidare att den personal som förklarade tecken de såg hos äldre i linje med teorin om gerotranscendens, använde också guidelines. Den personal som tidigt tog till sig och stödde användandet av guidelines var de som själva beskrev att de kände igen sig själva i delar av teorin, Det viktigaste resultatet in denna avhandling är att det var möjligt att översätta en teori till praktiskt användbara guidelines. Förmodligen finns det fler teorier som skulle kunna översättas och implementeras i praktisk verksamhet, vilket skulle vara att bygga en bro mellan teori och praktik, och hjälpa personal att kunna omsätta teorier praktiskt. Innovationsteori kan vara av generellt intresse i alla sammanhang när förändringsarbete bedrivs.

La gestion de cas est une pratique professionnelle qui s’implante actuellement en France, en particulier dans le domaine des soins aux personnes âgées en perte d’autonomie. Les « gestionnaires de cas » interviennent auprès de personnes âgées vivant à domicile dont la situation est jugée particulièrement complexe sur le plan médical et social. Ils ont pour mission d’évaluer les besoins des personnes suivies, de mettre en place les soins et les aides nécessaires, et d’assurer un suivi à long terme. Ils participent au processus d’intégration de l’organisation des soins en identifiant les dysfonctionnements au niveau de leur territoire, dans le cadre du « dispositif MAIA ». L’apparition de cette nouvelle pratique professionnelle soulève des enjeux éthiques spécifiques, du fait du positionnement particulier des gestionnaires de cas vis-à-vis des personnes accompagnées et de leur rôle nouveau dans le système de soins. L’objectif de ce travail est de proposer un cadre cohérent pour penser l’éthique de la gestion de cas, à partir de l’analyse des valeurs, des attitudes et des pratiques des gestionnaires de cas. Notre approche méthodologique s’appuie sur une recherche qualitative permettant un dialogue permanent entre faits observés et constructions théoriques, selon les principes de l’éthique empirique intégrée. Notre recueil de données comprend des entretiens approfondis avec des gestionnaires de cas, des entretiens semi-structurés avec les « pilotes » qui les encadrent, des groupes de discussions et un questionnaire écrit. L’étude française est complétée par une étude de cas visant à évaluer les conséquences sur l’éthique des professionnels d’un contexte organisationnel différent, à partir de groupes de discussion réalisés au Québec (Sherbrooke) et en Allemagne (Greifswald). L’analyse des données nous a amené à reconnaitre l’individualisation de la relation comme une valeur phare de la gestion de cas. L’engagement des professionnels dans une relation soignante leur permet de faire face aux conflits de valeurs que crée leur double mission de protéger des personnes vulnérables et de respecter leurs choix. Les gestionnaires de cas s’appuient en effet sur cette relation pour négocier avec la personne accompagnée un projet de soin qui fasse sens dans son histoire de vie. Cette individualisation de la relation entre en tension avec la nécessaire à une organisation du système de soins juste et efficiente. Le développement d’une éthique professionnelle spécifique à la gestion de cas nécessite donc de penser conjointement le rôle clinique du gestionnaire de cas, vis-à-vis des personnes accompagnés, et son rôle institutionnel. L’équilibre entre ces deux rôles est à construire dans le cadre d’une éthique organisationnelle, compatible avec l’éthique des professionnels et garante des droits des personnes accompagnées, propre à chaque système de santé. / Case management is a professional practice currently implemented in France. It is addressed to elderly persons living in community whose social and medical situation is regarded as particularly complex. Case managers have to assess needs in order to plan and coordinate necessary services. They assure a long term intensive follow-up. Furthermore, they promote the integration of the health care system by identifying malfunctions on their territories, as expected by the “MAIA” model. The emergence of this new practice raises specific ethical challenges, because of case managers’ two missions, patient-centered and system-centered. The aim of this study is to propose a coherent framework for case management ethics, based upon an analysis of case managers’ values, attitudes and practices. This study is based on one qualitative inquiry, allowing a continuous dialogue between observed facts and ethical theories, according to the approach of integrated empirical ethics. Our data collection contains in-depth interviews with case managers, semi-standardized interviews with some of their “pilots”, focus groups and a written questionnaire. This French survey is completed with a “case study” in order to assess the consequences of different organizational contexts on professionals’ ethics. We have therefore performed focus groups in Canada (Sherbrooke) and Germany (Greifswald). Our data analysis leads us to identify the individualization of relationships as a core value of case management. The commitment of the professionals in a care relationship helps them to face the dilemma between client’s protection and client’s empowerment. They rely on this relationship to negotiate with the client a care project that makes sense in terms of his/her life story. However, this individualized relationship can conflict with the standardization, necessary for the equity and the effectiveness of the health care system. Hence, the development of a professional ethics for case managers implies handling both, their clinical client-centered role and their systemic role. The balance between these two missions has to be elaborated in terms of an organizational ethics, consistent with the ethics of the professionals and guaranteeing the respect of the clients’ right, specific to each health care system.