Background: To improve and develop the psychiatric care it is important to evaluate the patient’s experiences. Regarding inpatient psychiatric care the patients’ experiences of satisfaction and quality of care is researched to a relatively small extent. For this reason, it can be difficult to identify important development areas.  Aim: The overall aim with this study was to measure the patients’ experiences of quality of care and satisfaction with inpatient psychiatric care.   Method: Cross-section study with a quantitative approach. Data was collected from one survey with questionnaires and analysed with descriptive and non-parametric statistic methods.  Main result: Regarding satisfaction patients estimated 3,0 of 4,0 in median on all the questions and around 3,0 in average. A slightly higher average (3,2) was seen in questions regarding if the patient would recommend the business to a friend, and how pleased the patients were with the extent of the help they had received. Regarding the experience of quality of care the highest ratings were seen in the dimensions Secluded environment and in Encounter. The lowest ratings were seen in Support. There were no significant differences between the subgroups regarding satisfaction. Neither were there any significant differences in the subgroups regarding quality of care, besides if the patient had previous inpatient care. This led to lower ratings for the experience of Secure environment. Correlation was seen between many of the dimensions and the questions about satisfaction.  Conclusion: This study shows that the participants are pleased in general with inpatient psychiatric care, even though there are low ratings in several areas. To improve the psychiatric care there is a need for further studies to get a broader picture

Bakgrund: Att anpassa vården enligt det personcentrerade arbetssättet är en pågående process både internationellt såväl som i Sverige. Implementeringsprojekt och olika former av personcentrerade åtgärder genomförs och är under ständig utveckling inom hälso- och sjukvården. Det framkommer i tidigare forskning att det inom psykiatrisk vård föreligger svårigheter att implementera personcentrerad vård och att det råder ett sjukdomsorienterat förhållningssätt. Patienten behöver få en mer aktiv roll i sin egen vård och därmed bli mer delaktig. Hur personen upplever och förstår sin psykiska ohälsa är av stor vikt. Det ligger även under sjuksköterskans ansvar att möjliggöra detta för patienten, men detta kan vara svårt och flera hinder kan tillkomma. Syfte: Att beskriva de möjligheter och utmaningar som sjuksköterskor kan erfara med personcentrerad vård inom den psykiatriska heldygnsvården. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Som datainsamlingsmetod användes fokusgruppsintervjuer, två grupper med totalt nio stycken deltagare. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Redovisas i fyra kategorier, åtta subkategorier samt ett tema. Temat som genomsyrar hela resultatet är att gemensamt stötta patienten till att måna om sig själv. Slutsatser: Det finns en vilja bland sjuksköterskor att arbeta mer personcentrerat och att göra patienterna mer delaktiga i sin vård. Resultatet visar att i den psykiatriska heldygnsvården fortfarande finns stora möjligheter att arbeta mer personcentrerat, vilket medför att de utmaningar som framkommer behöver omvandlas till och bli möjligheter.

Bakgrund: Vikten av sjuksköterskans omvårdnadsinsatser ur ett sjuksköterskeperspektiv är väl belyst inom forskningen samtidigt som forskningen kring patientperspektivet av sjuksköterskans omvårdnad inte är lika väl belyst. För att kunna tillämpa en god omvårdnad behövs breda aspekter från både patientens- och sjuksköterskans perspektiv. Syfte: Syftet med studien var att belysa patienters perspektiv på sjuksköterskans omvårdnad inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård. Metod: En systematisk litteraturstudie vars resultat inkluderade 28 vetenskapliga artiklar, som systematiskt granskades och analyserades enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Fem kategorier utformades efter bearbetning av extraherad data och berör patientens erfarenheter av sjuksköterskans omvårdnad: (1) Vikten av en respektfull relation mellan patient och sjuksköterska, (2) Vikten av att bli sedd som en hel människa, (3) Vikten av sjuksköterskans empatiska förhållningssätt, (4) Vikten av inbjudande kommunikation och (5) Vikten av att få ta del av information kring sin vård. Konklusion: Litteraturstudien lyfter fram vikten av sjuksköterskans engagemang och empati, som bygger upp partnerskapet mellan patient och sjuksköterska, vilket skapar trygghet för patienten. Vikten av sjuksköterskans empatiska förmåga gör det möjligt att se patienten där patienten befinner sig, istället för att anta vad patienten erfar och önskar. Brister finns i hur patienter upplever sjuksköterskans omvårdnad. Implikation: Resultatet kan användas av samtliga omvårdnadsprofessioner för att skapa goda relationer och utveckla arbetet till en bättre vård. Ytterligare forskning behövs, då resultatet visat på kunskapsluckor hos sjuksköterskan. / Background: The nurse's perspective regarding care for the patient is well elucidated, while the patient perspective is still not as well researched within. To be able to apply good nursing, broad aspects are needed from both patient and nurse. Aim: The aim of the study was to elucidate patients' perspectives on the nurse's caring within adultpsychiatric inpatient wards. Method: A systematic literature study was conductedaccording to Bettany-Saltikov and McSherry (2016). After a systematic review andanalysis, 28 scientific articles were included. Results: Five categories were identifiedbased on the patient's experience of the nurse's caring: (1) The importance of arespectful relationship between patient and nurse, (2) The importance of being seenas a whole person, (3) The importance of the nurse's empathic approach, (4) The importance of inviting communication and (5) The importance of being able to accessinformation about one’s care. Conclusion: The literature study highlights the importance of the nurse's commitment and empathy which contributes to the partnership between patient and nurse and creating feelings of being safe for the patient. The importance of the nurse's empathic ability makes it possible to see the patient where the patient is, instead of assuming what the patient experiences and wishes. There are knowledge gaps in how patients experience the nurse's care. Implication: The result can be used by all nursing staff to create good relationshipsand develop the work for better care. Further research is needed as the result hasshown knowledge gaps by the nurse.

Bakgrund: Fysisk vårdmiljö på psykiatriska slutenvårdsavdelningar erfars positivt och negativt. Dock undersöks sällan huruvida miljön erfars främja eller hämma återhämtning. Syfte: Beskriva hur personer som vårdas inom psykiatrisk slutenvård erfar den fysiska vårdmiljöns betydelse för återhämtning. Metod: Semistrukturerade intervjuer med tio deltagare som nyligen varit inlagda på psykiatrisk slutenvårdsvårdsavdelning. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. Resultat: Det erfars främjande för återhämtningen att få uppleva ljus när det känns mörkt, att uppleva avdelningens miljö inbjudande, att få hjälp att komma till ro samt att få känna liv med hjälp av växter i den fysiska vårdmiljön. Det erfars hämmande för återhämtningen att känna sig begränsad av att dela rum med andra, att inte få möjlighet till en god sömn, att känna frustration när inget stimulerar samt att uppleva miljön som fängelselik. Slutsatser: Det är inte stora renoveringar eller interiör som är centralt i resultatet. Snarare handlar det om tanke bakom utformningen, som kan främja gemenskap, social interaktion och valmöjligheter. Utformningen kan skapa trygghet och underlätta återhämtningsprocessen. Sjuksköterskan behöver tänka steget längre och väga in den fysiska vårdmiljön som betydelsefull för återhämtningen och med de medel som finns skapa en återhämtningsfrämjande miljö för varje enskild person. / Background: Physical care environment in psychiaric wards experienced positively and negatively. However, it is rarely investigated whether the environment is experienced to promote or inhibit recovery. Purpose: Describe how people who are cared for in psychiatric inpatient care experience the importance of the physical care environment for recovery. Method: Semi-structured interviews with ten participants who have recently been admitted to a psychiatric inpatient ward. Qualitative content analysis with an inductive approach was used. Results: It is experienced to promote recovery to experience light when it feels dark, to experience the ward's environment inviting, to get help to calm down and to feel life with the help of plants in the physical care environment. It is experienced as inhibiting the recovery to feel limited by sharing a room with others, not to have the opportunity for a good sleep, to feel frustration when nothing stimulates and to experience the environment as prison-like. Conclusion: It is not major renovations or interiors that are central to the result. Rather, it is about thought behind the design, which can promote community, social interaction and choices. The design can create security and facilitate the recovery process. The nurse needs to think one step further and consider the physical care environment as important for recovery and with the means available to create a recovery-promoting environment for each individual person.

Background: Mental disorders area major public health problem in Sweden and around the world. Despite this mental disordersremains associated with stigma and marginalization. Individuals suffering from mental illness find themselves in a vulnerable situation and in addition to this they are to a larger extent subject to somatic diseases thaninthe rest of the population. More knowledge is needed around the psychiatric patients experiences of care. Aim: The aim was to describe the psychiatric patients experiencesof interaction with the nursein an inpatient setting. Method: The method used was a general literature review consisting of 10 scientific qualitative articleson which a thematic analysis was conducted. Result: Two main themes were identified: See me as a human and communication. Results show that the psychiatric patient in an inpatient setting requests more interaction and communication with the nurse. The patients often experience feelings of exclusion from their own care. The small gestures of kindness and care that are described to a large extent contribute to feelings of wellbeing. Conclusion: The psychiatric patient could be considered the most vulnerable and exposed. In caring for these patients the importance of empathy, warmth, respect and a genuine interest is essential. In the study presented the patients requested interaction with the nurse consisting of every day small talk. However the conversations primarily seemed to be comprised of the filling out of questionnaires and evaluating conversations. Proposals for further research: During the work process the authors learnt that evidence does exist on the subject matter. However questions were raised whether this knowledge is incorporated in clinical practice especially considering the amount of patients in the studies that testified on the same deficiencies within the care provided and despite the research being conducted for a relatively long period of time. / Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett omfattande folkhälsoproblem både i Sverige och globalt. Trots detta är psykisk sjukdom än idag förknippat med stigmatisering och utanförskap. Individer med psykisk sjukdom befinner sig redan i en sårbar situation och lider dessutom av somatiska sjukdomar i högre utsträckning jämfört med den övriga populationen. Det behövs mer kunskap kring den psykiatriska patientens upplevelse av sin vårdsituation. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva patienters erfarenhet av interaktion med sjuksköterskan inom den psykiatriska heldygnsvården. Metod: Metoden som använts är en allmän litteraturstudie bestående av 10 kvalitativa artiklar. På dessa artiklars resultatdel utfördes en tematisk analys. Resultat: Två huvudteman identifierades: Se mig som en människa och Kommunikation. Resultatet visar att den psykiatriska patienten inom heldygnsvård efterfrågar mer interaktion och samtal med sjuksköterskan. Patienten känner sig ofta exkluderad från sin egen vård. De små gesterna av vänlighet och omtanke beskrivs bidra starkt till välbefinnandet. Slutsats: Den psykiskt sjuka patienten tillhör den kanske mest sårbara och utsatta. I mötet med denna patientgrupp blir vikten av empati, värme, respekt och ett genuint intresse för vem det är man möter essentiellt. I föreliggande studie framkommer patientens önskan om interaktion med sjuksköterskan i form av vardagliga samtal, medan det som erbjuds dem upplevdes vara ifyllandet av formulär och formella konversationer. Förslag på fortsatt forskning: Under arbetsprocessen erfors att forskning inom området ej saknas. Dock väcktes frågor kring huruvida kunskapen verkligen införlivas i klinisk verksamhet då så många deltagare vittnade om samma brister inom omvårdnaden trots att forskningen bedrivits under en relativt lång tid.

Bakgrund:  Psykiatrisjuksköterskors yrkesidentitet upplevs som komplex och otydlig då den baseras både på sjuksköterskans egna värderingar om sig själv och sin yrkesroll samt på yttre förväntningar. Tidigare studier har visat att yrkesmässig handledning har betydelse för sjuksköterskors upplevelser av arbetstillfredsställelse. Forskningen är dock bristande gällande handledningens inverkan på psykiatrisjuksköterskors yrkesidentitet.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva psykiatrisjuksköterskors upplevelser av yrkesmässig handledning och dess betydelse för deras yrkesidentitet inom psykiatrisk heldygnsvård.               Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design där åtta psykiatrisjuksköterskor intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.                     Resultat: Resultatet presenteras genom följande tre huvudkategorier och sorteras utifrån Imogene King´s systemteori: Att formas som psykiatrisjuksköterska – personligt system, Att sträva mot samma mål – interpersonellt system samt Handledningens betydelse för sjuksköterskeprofessionen – socialt system.  Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Imogene King´s systemteori samt relevant vetenskaplig forskning. / Background: The professional identity of psychiatric nurses is perceived as complex and obscure as it is based both on the nurse´s own values of herself and her professional role as well as on external expectations. Previous studies have shown that clinical supervision is significant for nurses´ experiences of work satisfaction. However, the research is insufficient concerning the impact of clinical supervision on the professional identities of psychiatric nurses.                      Aim: The aim of the study was to describe psychiatric nurses´ experiences of clinical supervision and it´s significance for their professional identity within psychiatric inpatient care units.                    Method: The study was carried out with a qualitative design where eight psychiatric nurses were interviewed through semi-structured interviews. The results were analyzed through qualitative content analysis with an inductive approach.                 Results: The results are presented through the following three main categories and are sorted according to Imogene King´s theory of systems: To be formed as a psychiatric nurse – personal system, To aim for the same goal – interpersonal system and The significance of clinical supervision for the profession of nurses – social system. Discussions: The results are discussed according to Imogene King´s theory of systems as well as relevant scientific research.

Bakgrund: Patienter med psykiatrisk problematik drabbas oftare än befolkningen i övrigt av somatisk sjukdom och lever i genomsnitt kortare. Akut somatisk sjukdom uppstår även inom den psykiatriska heldygnsvården och för att patienten skall få bästa möjliga vård är det av stor vikt att sjuksköterskan är väl insatt i principerna för akut somatiskt omhändertagande. Till sin hjälp att agera vid akuta tillstånd har sjuksköterskan akutväskan samt hjärtstartaren. Sjuksköterskans kunskaper om akut somatiskt omhändertagande med hjälp av akutväskan är i mycket liten utsträckning beforskade. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors uppfattningar om akutväskan som redskap för akut somatiskt omhändertagande inom den psykiatriska heldygnsvården. Metod: Material samlades genom semistrukturerade intervjuer av totalt sex informanter. Informanternas utsagor analyserades sedan med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskornas uppfattningar akutväskan redovisas genom fyra kategorier samt tillhörande nio subkategorier. Slutsats: Sjuksköterskorna ansåg att akutväskan inte var ändamålsenlig med vilka behov de hade. Sjuksköterskans kunskap var inte på samma nivå som akutväskans avancerade innehåll. För att i framtiden kunna säkra ett patientsäkert omhändertagande med hjälp av akutväskan vid akut somatisk sjukdom bör sjuksköterskorna få hjälp att uppdatera sina kunskaper samt träna med hjälp av akutväskan. / Background: Patients with psychiatric diseases are more likely than the rest of the population to suffer physical illness. Acute somatic illness occurs within the psychiatric inpatient ward and it is of great importance that the psychiatric nurse is proficient in the principles of acute somatic care. In case of a medical emergency, the nurse has resources as the Emergency bag and the AED to help. There is very little research made regarding the knowledge of the nurse and her skills handling the Emergency bag. Aim: To examine what perceptions nurses have about the Emergency bag within the psychiatric inpatient care. Method: The data material was gathered through semi structured interviews from a total of six informants. Their stories were analysed by a qualitative content analysis. Results: The thoughts of the nurses regarding the Emergency bag are presented through four categories with nine attached sub categories. Conclusion: The nurses did not consider the Emergency bag purposive for the requirement they had at the psychiatric inpatient ward. The knowledge of the nurses was not congruent with the advanced content of the Emergency bag. To be able to maintain patient safety using the Emergency bag in a medical emergency the nurses need to update their knowledge as well as to practise using the Emergency bag.

Bakgrund: Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ställs kravet att vården ska bygga på respekt   för patientens integritet och självbestämmande. Trots detta visar studier att kravet inte uppnås, då patienter inte känner sig delaktiga i vården i den utsträckning de önskar. Studier visar på att det inom psykiatrin kan ta tid att införliva patientdelaktighet, då ett gammalt paternalistiskt synsätt på patienter lever kvar på sina håll. Inom ätstörningsvården beskrivs patientdelaktighet som en ledstjärna i behandlingen, men många människor med ätstörningar är svåra att engagera i behandling då de kan vara ambivalenta eller förnekar och inte ser allvaret i sjukdomen. I vårdsituationer uppstår ibland en konflikt mellan patientens rätt till delaktighet i sin egen vård och vad vårdpersonal tänker är det rätta och bästa för personen. Sjuksköterskan är den som står patienten närmast i omvårdnaden och har ett professionellt ansvar att göra patienten delaktig i sin behandling.  Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur sjuksköterskor beskriver  patientdelaktighet vid ätstörningsbehandling i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien är en kvalitativ studie med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex sjuksköterskor verksamma inom ätstörningsvården, från två olika heldygnsavdelningar i Stockholm. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan analyseras enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade; i sex huvudkategorier; Påverkan, Bemötande, Relation,  Organisation och vårdmiljö, Sjuksköterskans situation och Patientens situation med vardera tre underkategorier. Diskussion: Resultatet diskuterade utifrån Kari Martinsens omvårdnadsteori samt annan relevant forskning. / Background: The Swedish Health Care Act states that all care in Sweden should be based in the respect for patient integrity and self-determination. Despite     this, studies show that this requirement is not achieved, as patients do not feel involved in the care to the extent that they would wish. Studies have shown that in psychiatric care, it may take time to incorporate patient- participation, as healthcare professionals' view of patients in many places still tends to be characterized by paternalism. Patient participation is described to be a guiding principle in the treatment within eating disorder care, but as patients can often be either ambivalent to their illness, deny it or not take it seriously, their involvement in the treatment can be difficult to achieve. In situations of care giving, a conflict sometimes occurs between the patient’s right to participate in his or her own care, and the healthcare professional´s ideas of what is right and best for the person. The nurse is the one working the closest to the patient in nursing care and hence has a professional responsibility to make the patient involved in the treatment. Aim: The aim of the study is to investigate nurses’ descriptions of patient participation in eating disorders treatment in psychiatric inpatient care. Method: The study is a qualitative inductive study. Semi-structured interviews were conducted with six nurses from two different inpatient care wards specialized in treatment of eating disorders. The interviews were recorded and transcribed and then analyzed through qualitative content analysis. Results: The study resulted in six main categories; Influence, response,  Relationship, Organization and care environment, The nurse´s situation and The patient´s situation with each three respective subcategories.  Discussion: The results were discussed based on Kari Martinsens theory about nursing       and other relevant research.

Background: It has been under discussion in Sweden that the psychiatric inpatients ward is in the need of developing more content and structure. Earlier science shows that implementation of new conversations methods has been appreciated and developing for both nurses and patients. There is also obstacle for nurse`s to prioritize time for conversations with their patients. Aim: The aim was to explore nurse`s experiences of using a manual based CBT in conversations with patients in psychiatric inpatient ward. Method: Research design was interviews with qualitative approach and thematic analysis, inductive approach. Six nurses who worked in a psychiatric inpatients ward were interviewed. Results: The results of the study were summarized in to two main themes; Feelings in work as a nurse and the nurse in the professional role. Six under themes was conducted into the two mentioned main themes. Its presenting feelings connected to these conversations with CBT methodand about the professional working role. It was described useful in the daily work and agood support for the patient recovery, person-centered treatment and difficulties associated to the implementation of the new work. Conclusion: Cbt makes it possible to make in dept-care relationship, strengthens patients' recovery and provides structure for the conversation which also requires support and adaptation for making it useful in the daily work. / Bakgrund: Det har diskuterats i Sverige om att den psykiatrisk heldygnsvården är i behov av utveckling vad gäller innehåll och struktur. Tidigare forskning har visat att införandet av samtalsmetoder har varit uppskattat och utvecklande för både sjuksköterskor och patienter. Det finns också hinder för sjuksköterskor att prioritera tid för samtal med patienter. Syfte: Syftet med denna magisteruppsats var att utforska sjuksköterskors erfarenheter av att använda sig av manualbaserad KBT i samtalet med patienter i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Designen var intervjustudie med kvalitativ ansats och tematisk analys med induktiv approach. Sex sjuksköterskor intervjuades och de var yrkesverksamma på psykiatriska heldygnsvårdsavdelningar. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman; Känslor i arbetet som sjuksköterska och sjuksköterskan i sin professionella roll. Sex undertemandelades in under de två huvudkategorierna. Det presenteras känslor kopplade till sjuksköterskans arbete med KBT metoden i samtalet likväl som det handlade om den professionella yrkesrollen. Det beskrevs som hjälpsamt för patienters återhämtning, personcentrerat bemötande samt vissa svårigheter kopplat till det nya arbetssättet. Slutsats: KBT möjliggör fördjupad vårdrelation, stärker patienters återhämtning och ger struktur för samtalet. Vilket ocksåbör backas upp med stöd omkring införandet och med viss anpassning för att det skall bli användbart i det dagliga arbetet.

Bakgrund: Sjuksköterskor i psykiatrisk vård upplever en inre konflikt när vården som erbjuds strider mot egna etiska värderingar och ideal om god psykiatrisk vård inte går att upprätthålla. Den inre konflikten kan provocera fram en motreaktion i form av en handling som gynnar patienten men avviker från rådande riktlinjer inom verksamheten. Fenomenet har benämnts som positivt rebelledarskap i forskningssammanhang. Rebelledarskap utmanar gängse riktlinjer i verksamheten med avsikten att möta patienternas behov, upprätthålla professionell standard och erbjuda god vård. I nuläget finns det bristande kunskap om sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap inom barn- och ungdomspsykiatrisk heldygnsvård och vad det innebär för patienten. Syfte: Syftet med aktuell studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av rebelledarskap i barn- och ungdomspsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Datainsamling har skett med kvalitativ deskriptiv metod via semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor som hade erfarenhet av rebelledarskap inom barn- och ungdomspsykiatrisk heldygnsvård. Materialet analyserades med stöd av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, och med fokus på det latenta innehållet i textmaterialet. Resultat: I resultatet framkom varierade erfarenheter av rebelledarskapet vilka utmynnade i två huvudteman: Att följa barnet i en plastisk dans och Att dansa fridans i verksamhetens klassiska balett, och sex subteman: Att lära känna sin danspartner, Att våga ta nya danssteg, Att alla segrar, Att kollidera på dansgolvet men fortsätta dansa, Att fridansa tillsammans och Att fridansa är en självklarhet som fler kan lära sig. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av det goda rebelledarskapet visar att rebellsjuksköterskan arbetar följsamt och personcentrerat för att främja patienters återhämtning. Tilldelas rebellsjuksköterskan mandat att arbeta i enlighet med det positiva rebelledarskapets värdegrund så ökar vårdens kvalitet, möjligheten att initiera barn och ungas återhämtningsprocess och även sjuksköterskans arbetsglädje, yrkesstolthet och vilja att utvecklas i sin profession.