<p>Min syfte med uppsatsen har varit att se om det genom att undersöka fyra olika läroböcker i historia utgivna under en 50-årsperiod, se om det kunde finnas någon förskjutning över tid när det gäller hur läroböckerna skildrat och belyst Sovjetunionen mellan åren 1917-1953.</p><p>Till min hjälp att undersöka denna frågeställning, har jag i min aktuella uppsats och undersökning använt mig av en komparativ metod och det huvudsakliga teoretiska verktyget har varit historiemedvetande.</p><p>De läroböcker som jag har använt mig av i studien har varit fyra stycken läroböcker med inriktning på gymnasieskolan och då framförallt de humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna eller programmen. De läroböcker som studerats är utgivna med ungefär 15 års mellanrum (1961, 1977, 1992 och 2009) och kan ses som en studie över tid i hur läroböcker har valt att fokusera på eller presentera en specifik historisk händelse eller företeelse, i detta fall Sovjetunionen mellan åren 1917-1953.</p><p>Mina slutsatser och mitt resultat är att man delvis kan se en förskjutning över tid, men att det kan bero på flera olika och ting såsom den nya forskningen som tidigare inte varit känd för läroboksförfattare. De saker som gör att man kan urskilja en förskjutning över tid mellan de olika lärböckerna kan bland annat bero på att forskare sedan Sovjetunionens fall har fått tillgång till arkiv som tidigare var stängda för fristående forskare.</p><p>En annan orsak kan vara att det kan vara lättare att tolka händelser och företeelser som ligger i ens omvärld, när tiden ger en lite distans till händelserna och det geografiska området som ligger i blickfånget för undersökningen. Det finns alltid en risk att försöka att analysera och försöka att förklara saker och ting som ligger i ens egen nutid och geografiska närområde. Med lite distans i tid blir perspektivet lite annorlunda och slutsatserna förhoppningsvis lite mer analyserande.</p>

Sedan hösten 2011 har historia blivit gymnasiegemensamt ämne, vilket innebär att samtliga program måste läsa historia i någon utsträckning. Detta innebär att historieämnet nu måste anpassas mot ett större antal elever än tidigare. Spelbaserat lärande är en lärandeform som spås få en allt större roll inom undervisning inom de kommande åren, men forskningen tillhandahåller få studier av hur digitala spel kan användas i undervisning. Denna intervjustudie med 14 gymnasieelever fokuserar på att undersöka hur digitala spel kan användas för att uppnå ett av historieundervisningens övergripande syften, nämligen att utveckla ett historiemedvetande hos eleverna. Resultatet visar att användningen av digitala spel i undervisningen kräver att läraren konstruerar en uppföljande aktivitet som möjliggör för eleverna att verbalisera sina spelupplevelser och göra kopplingar till annan information för att historiemedvetande ska utvecklas. Det går inte lita till att eleverna automatiskt formerar ett historiemedvetande enbart utifrån spelupplevelsen.

Syftet i föreliggande studie är att få en ökad förståelse för hur lärare planerar och genomför undervisningen på ett gymnasieprogram med tematiskt upplägg för att göra den begriplig och intressant för eleverna. Syftet är också att fördjupa förståelsen för hur lärarens planering och utvärdering sker utifrån deras egna intressen, läroplanen, kursplanen samt de nationella och lokala målen. Eftersom det är lärarens tankesätt och planering som skall undersökas så har jag valt att göra en kvalitativ studie i form av intervju. Resultatet visar att läraren har betydande ambitioner på att fokusera på eleven och involvera eleven i planeringen. I och med lärarens möjlighet att tolka kursplanen självständigt tillsammans med den lokala kursplanens stora betydelse så finns det bra möjligheter att implicera eleverna i planeringen och på så sätt öka samspelet mellan läraren, eleven och ämnesinnehållet.

No description available.

I denna uppsats har vi valt att undersöka hur fem lärare, aktiva och blivande, använder sig av historisk spelfilm i undervisningen. Detta har i första hand gjorts utifrån fyra olika frågeställningar men som ibland visade sig flyta ihop med varandra. Fokus ligger bland annat på vilka problem respondenterna anser användningen av filmmediet kan föra med sig och hur man som lärare ska förhålla sig till detta. Syftet har också varit att undersöka hur respondenterna ser på det omdiskuterade begreppet "historiemedvetande". Undersökningen har genomförts genom kvalitativa intervjuer med de enskilda respondenterna. I förarbetet upptäckte vi att ett antal författare pekade på att spelfilmerna ofta sa mer om sina respektive produktionskontexter än den faktiska händelse de försökte skildra. Resultatet av undersökningen visade att respondenterna i första hand vill använda mediet för att visa på ett historiskt skeende och skapa en kontinuitet, känsla och ett sammanhang för eleverna. De problem som de tillfrågade ansåg kunde uppkomma vid användning av mediet grundade sig till största delen i att eleverna tycks sakna kunskaper i källkritik. Respondenterna hade även en relativt enig syn på begreppet "historiemedvetande"

Kvakificerad kunskap eller kuriosa är en läromedelsanalys av läroböcker för gymnasiets kurs Historia A. Studien tar sikte på att granska om de utvalda läroböckerna genom aktörperspektiv förklarar människans delaktighet i historisk utveckling och ger kvalificerade kunskaper, eller om historiska aktörer enbart försigkommer som kuriös information. Studien tar sin utgångspunkt i tidigare forskning kring läromedelsanalyser och historiemedvetenhet. Resultatet visar att läroböckerna tenderar att skrivas som stängda berättelser där aktörerna framställs som enskild isolerad fakta, vilket gör det svårt för läsaren att utvinna kvalificerade kunskaper från den fakta som läroböckerna erbjuder.

I tidigare forskning har det talats om olika former av undervisning för att möjliggöra utvecklandet av elevers historiemedvetande. Men hur uppfattar eleverna själva vad som krävs av dem i historieämnet på gymnasiet? Syftet med denna uppsats är att utifrån ett elevperspektiv studera betyg och bedömningsprocessen inom historieämnet i relation till begreppet historiemedvetande. Uppsatsen bygger på en kvalitativ och fenomenografiskt inspirerad metod samt på konstruktivistiska tankar där elevers egna uppfattningar är av avgörande betydelse då kunskap förstås som något kvalitativt som ständigt skapas och konstrueras av varje individ i sitt sociala sammanhang. Öppna intervjuer med sex gymnasieelever har genomförts och dessa utgör uppsatsens material. I intervjuerna har tre olika problemområden; ”historisk kunskap”, ”betyg, mål och kriterier” samt ”examinationer och feedback” utgjort grunden för diskussion. Resultatet av studien visar att eleverna ofta har en genetisk historieförståelse i relation till historia och historieämnet. Fakta om dåtiden längs en i förväg bestämd tidslinje utgör grunden i elevernas tolkningar. Vidare visar resultaten av studien att det råder ett starkt samband mellan elevernas tolkningar av historisk kunskap och de tolkningar de gör av examinationsformer och betygsättning inom ämnet. Slutsatserna i uppsatsen är att resultatet bekräftar dels tidigare forskning som påpekat att historia i skolan är fakta och dåtid, samt dels påståendet ”alla vet att betygen styr”.

Alla människor lever i ett historiskt sammanhang, där de använder sig av, eller brukar historien. Detta behöver dock inte vara ett medvetet historiebruk. Därför har ofta historieförmedling i skolan syftet att ge eleverna en förståelse för detta. Eleverna kan på så sätt bli medvetna om att det finns en relation mellan dåtid, nutid och framtid. De utvecklar då ett historiemedvetande, som i sin tur får konsekvensen att eleverna kan lära av historien, och därmed bruka historien på ett mer medvetet sätt. Det är centralt i sammanhanget att komma ihåg att lärarnas historiemedvetande ofta påverkar den historia som de förmedlar i undervisningen. De kunskaper som eleverna därmed har möjlighet att förvärva i undervisningen, har då ett direkt samband med lärarens historiemedvetande och lärarens kunskaper i ämnet. Vilka kunskaper som anses centrala att ta upp beror i sin tur på den politiska dimensionen, där kursplaner och läroböcker direkt eller indirekt påverkas av politiska beslut. För att komma åt hur gymnasielärares historiemedvetande påverkar valen i undervisningen, valde vi att använda oss av företeelsen folkmord. För att undersöka detta fick lärarna bland annat ange vilka insikter olika folkmord kan ge, samt vilken relevans och i vilken utsträckning den reella undervisningen sker. Vi skickade ut 63 mail till gymnasielärare i historia runt om i Sverige, som fick möjligheten att svara på en enkät på Internet, av dessa fick vi in 16 svar. Vi fann att de folkmord lärarna valde påverkades av den rumsliga och geografiska närheten till respektive folkmord. Men detta är inte tillräckligt för att förklara det utrymme som de olika folkmorden får i undervisningen. Ytterligare en aspekt som medvetet eller omedvetet tas i beaktning är den affektiva aspekten och den kanon som finns i skolan eller inom lärarkåren som helhet samt huruvida folkmordets existens är erkänt eller inte.

7 Sammanfattning Denna uppsats ämnar undersöka huruvida dagens läroböcker för gymnasiets Historia A besitter förmågan att aktivera elevers läsning så att ett så effektivt lärande som möjligt frammanas samt syna om elever ges mångsidiga och korrekta kunskaper som styrks av modern forskning. Dessa båda aspekter har synats genom att studera de kapitel som berör Afrika och hur kontinenten påverkades av kolonialismen från slutet av 1870-talet och framåt. I samma avseende har det även undersökts ifall elever, genom läroböckerna, tillägnas historiekunskaper som sammankopplar våra tre tidsdimensioner. Undersökningen har genomförts genom applicering Tom Wikmans, lektor i pedagogik vid Åbo Akademi samt läromedelsförfattare, principer för en god lärobok på fyra läroböcker. Principerna är framarbetade utifrån frågeställningen: Hur borde texter utformas för att optimera lärandet hos den läsande eleven? Wikman har bl.a. studerat tidigare läromedelsanalysers resultat, använt sig av olika framstående kunskapsteoretikers forskningsresultat samt att han bedrivit egna analyser på läromedel. Samtliga böcker i studien är skrivna för gymnasiets Historia A och publicerade från år 2000 och framåt. Studien visar att läroböckerna besitter stora brister i att aktivera elever till en läsning som kan framkalla ett effektivt och djupinriktat lärande samt så stor förståelse som möjligt för de skeenden som beskrivs. Dock skiljer sig böckerna åt i hur stor utsträckning de lyckas uppfylla principernas innebörder. Böckerna tenderar att framkalla ett lärande främst byggt på faktamemorering. Elever tilldelas endast ett svagt historiemedvetande ur böckerna där de riskerar att undgå förståelse för hur dåtid format vår nutid och hur dåtiden kan bifoga förståelse och insikter om framtiden. De kunskaper som elever ges om Afrika är ofta komprimerade där det sällan erbjuds fördjupningar och problematiseringar av begrepp och händelser. Elever tilldelas heller inga kritiska uppmaningar vilket kan leda till att elever får uppfattningen att läroböckers innehåll enbart består av den absoluta sanningen samt att de kan undgå insikten att historia ofta är skapat utifrån tolkningar av autentiska källor. Det visar sig således att det finns mycket kvar att göra hos läroboksförfattare för att förbättra böckernas innehåll så att ett större lärande kan uppnås hos ett större antal elever.

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att undersöka relationen mellan historiska spelfilmer och historiemedvetandet. Vi fokuserar på hur ett antal lärare på högstadiet och gymnasiet förhåller sig i relationen mellan spelfilm och historiemedvetande i syfte att framställa en matris för undervisning med hjälp av film. För att göra detta har vi använt oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Vi har alla ett historiemedvetande vilket innebär att vi kan förhålla oss till ”då-nu-framtid” och applicera tidsperspektivet på våra egna liv. Det samlade kulturarvet och de gemensamma såväl som individuella livserfarenheter blir en del av vårt historiemedvetande. Skolans förmedling av kulturarvet är ett av samhällets många historiebruk. Skolans bildningmonopol är idag brutet och utmanas av bland annat populärkultur. Detta har medverkat till att det s.k. autenticitetsbegreppet – vad vi anser vara trovärdig historia aktualiserats. I takt med att mediabruset har ökat i samhället har även skolan anammat filmen som ett hjälpmedel i undervisningen från att tidigare varit en form av belöning till eleverna. Saving private Ryan har använts flitigt i vår undersökning därför att vissa scener i filmen är autentiskt återskapade. En källa behöver inte vara skriftlig utan kan likaväl utgöras av en film som i kraft av sin audiovisuella förmedling kräver ett kritiskt förhållningssätt som lärare. Det kritiska förhållningssättet skall även vidareförmedlas till eleverna. Vi ser idag på audiovisuella medier utifrån flera olika perspektiv detta kallas för ett palimpsestiskt förhållningssätt. Det palimpsestiska förhållningssättet eftersträvar att syntetisera tänkbara motsatspar som exempelvis myt och historia. Fördelarna med att använda historiska spelfilmer i historieundervisningen är dels att vi som lärare kan beröra våra elevers känslor, de får hjälp att leva sig in i en viss historisk epok med hjälp av spelfilmen. Spelfilmen kan även användas för att belysa hur grupper bildas eller hur ett utanförskap kan förklaras.