Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur första världskrigets utbrott framställs i svenska historieläromedel riktade till gymnasiet. Undersökningen fokuserar dels på vad som framställs som en orsaker till krigsutbrottet och jämför detta med modern historisk forskning,dels undersöks hur dessa framställningar kan tänkas bidra till att utveckla elevers historiemedvetande.Uppsatsen baserar sig på en kvantitativ och kvalitativ närläsning av sju nyare läromedel och är tänkt som en uppföljning av en liknande undersökning som historikerna Anders Florén och Stefan Hjartarson genomförde i slutet av nittonhundrasjuttiotalet. Framställningarna undersöks bland annat med hjälp av deras tre analytiska begrepp balans, sanningshalt och relevans. Analysen fokuserar på läromedlens tilltal, huruvida det är tvärsäkert eller öppnar för vidare diskussion och eftertanke. Dessutom undersöks vilken av de inblandade nationernasom framställs som mest aktivt bidragande till krigsutbrottet.Undersökningen kommer fram till att läromedlens framställningar i mycket stor utsträckning präglas av ett ”auktoritärt” tilltal där det finns mycket lite plats för fruktsam tvekan, vilket skulle kunna stimulera till eftertanke hos eleven. Dessutom redogör läromedlen mycket sällan för att det finns flera sätt att se på första världskrigets utbrott och speglar därför inte forskningens läge i den här frågan.I fråga om möjligheterna att utveckla elevers historiemedvetande argumenterar uppsatsen för att läromedlen har mycket lite att erbjuda. Subjekten i redogörelserna består allt som oftast av abstrakta nationer som utför vissa handlingar och inte sällan utelämnas även motiven bakom detta handlande. Verkliga historiska personer och deras bevekelsegrunder förekommer nästan inte alls. Uppsatsen argumenterar för att detta framställningssätt är till men för framväxten av ett fördjupat historiemedvetande och drar slutsatsen att det måste falla på den undervisande lärarens lott att bredda, fördjupa och problematisera det i mångt och mycket sparsmakade historiska redogörelser som läromedlen erbjuder eleven.

Abstract Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lokalhistoria kan bedrivas för att möjliggöra att elever utvecklar ett historiemedvetande. I vår studie har vi utgått från två frågeställningar. Vilka faktorer är av vikt för att elever ska utveckla ett historiemedvetande genom mötet med lokalhistoria? Hur ser verksamma SO lärare i grundskolan för åk 4-6 samt kulturarvspedagoger inom museum och arkiv på lokalhistoria som undervisningsområde och samarbetet mellan de olika arenorna? För att svara på frågeställningarna gjorde vi en kvalitativ studie. Metoder som vi använde var inspelade intervjuer och enkäter med öppna frågor. Tidigare forskning, intervjuer med kulturarvspedagoger och lärares deltagande i enkätundersökningar har utgjort grunden för vårt analysarbete. Resultatet av vår studie visar att lokalhistoria som undervisningsområde kan med rätt verktyg bidra till ett ökat historiemedvetande. De slutsatser vi kom fram till är att det krävs olika faktorer för att ett historiemedvetande ska kunna utvecklas genom lokalhistoria vilket kräver en konkretiserad historieundervisning med generösa inslag av primärkällor.

Uppsatsen besvarar frågan hur högläsning av skönlitteratur med historie- och religionsinslag kan användas som pedagogiskt verktyg för att stimulera historiemedvetande och reflektion kring livsfrågor från skolår 1. Arbetet visar hur högläsning av skönlitterära böcker som tar upp historiska händelser och viktiga livsfrågor, i kombination med samtal och diskussioner, utvecklar den empatiska mognaden hos eleverna och skapar en grund för tidigt historiemedvetande. En studie har genomförts i två klasser med olika social och etnisk bakgrund. Ett högläsningsprojekt utvecklades och genomfördes sedan på samma sätt i de två klasserna. Valet av skönlitteratur och arbetsmetoden lyfts fram som viktiga för framgång med projektet. Högläsningsprojektet visar hur positiva attitydförändringar uppstått i den heterogena miljön och att det framförallt handlar om en återkoppling av innehållet i skönlitteraturen till de egna erfarenheterna eller den egna levnadssituationen. Detta gör också att ett historiemedvetande sker. Pedagogens betydelse för att skapa en trygg miljö för eleverna att samtala och diskutera i samband med högläsningen ses också vara av stor vikt.

Detta är en undersökande studie om historisk skönlitteratur i undervisningen i skolår 4-6. Huvudarbetet består av sexton kvalitativa intervjuer med lärare och elever. Det övergripande syftet har varit att undersöka vad skönlitteratur kan tillföra historieundervisningen i grundskolans årskurser 4-6. Detta har vi gjort genom att besvara våra frågeställningar: Hur används skönlitteratur i historieundervisningen i skolåren 4-6? På vilket sätt berikas historieundervisningen genom användning av skönlitteratur? På vilket sätt tycker lärarna att användandet av skönlitteratur i historieundervisningen bidrar till att ge eleverna ett större historiemedvetande? Våra resultat visar att historisk skönlitteratur används både som komplement och i fördjupningssyfte. Resultaten visar även att skönlitteraturen i stor utsträckning berikar historieundervisningen och bidrar till ett fördjupat historiemedvetande hos eleverna. / This is an examining study of historical fiction in the teaching in school years 4 to 6. The main part of the study consists of sixteen qualitative interviews with teachers and pupils. The overall purpose of the study has been to examine what fiction can convey to the history teaching in school years 4 to 6. In order to do so we have reached to answer our questions at issue: How is fiction used in history teaching in school years 4 to 6? In what way is the history teaching being enriched by the use of fiction? In what way do the teachers find that the use of fiction in the history teaching, contributes to give the pupils a concept of history? Our results show that fiction is used both as a complement and as a primary tool in teaching. The results also show that fiction to a greater extent enriches the history teaching, and contributes to the pupils’ concept of history.

Denna uppsats behandlar Steven Spielbergs film Schindlers list med utgångspunkt i de historiedidaktiska begreppen historiemedvetande och historiebruk. Arbetet baseras således på en analys av filmen. Utslaget av denna analys har blivit en diskussion kring dels specifika scener, dels hur filmen i sin helhet ger uttryck för historiebruk och på vad sätt ett historiemedvetande kan stimuleras. Av vikt har även varit att framhålla på vilket sätt filmen som narrativ kan stimulera ett historiemedvetande. Uppsatsen gör en ansats till att koppla samman de ovannämnda historiedidaktiska begreppen då historiebruk, vilket kan förstås som hur man använder sig av historia, påverkar ett historiemedvetande beroende på vad och hur den väljer att framställa det förflutna. Ett historiemedvetande påverkar i sin tur sättet man handlar och uppfattar världen. Syftet med dessa analyser är att förankra dem i en undervisningssituation, där man med dem som utgångspunkter kan diskutera förintelsen utifrån olika teman och frågeställningar som exempelvis makt, ideologi, demokrati, diktatur, moral etc. I slutsatsen diskuteras således i huvudsak på vad sätt resultatet av analyserna kan kopplas till en historiedidaktisk kontext.

Denna uppsats undersöker hur genusperspektivet synliggörs i historieläroböcker för grundskolans senare år. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur läroböckerna redogör för makstrukturerna mellan män och kvinnor och undersöka möjligheterna för hur en förståelse av det temporala sambandet (då, nu, sedan) kan utvecklas hos läsaren d v s en utvecklingsprocess av historiemedvetande. Undersökningen är uppbyggd kring teorier om historiemedvetande och genus av historikern Niklas Ammert (historiemedvetande) och genusforskaren Yvonne Hirdman (genus). Undersökningen visar att maktstrukturerna mellan könen redogörs i delar av texterna, men att det saknas en röd tråd i textbeskrivningarna som helhet. Förståelsen för det temporala sambandet underlättas bara i enstaka delar av lärobokstexterna då faktorer från Niklas Ammerts kategorier för historiemedvetandet läroprocesser synliggörs. Lärobokstexterna i sin helhet bidrar dock inte till en vidare förståelse av det temporala sambandet / This essay examines how the gender perspective is visualised in history textbooks for the later years of primary schools. The purpose of this survey is to find out how textbooks describes the power structure between men and women and to examine the possibilities for how an understanding of the temporal connection (then, now and later) can develop for the reader, i.e. a developing process of history consciousness. The survey is built upon theories about history awareness and gender of historian Niklas Ammert (historical consciousness) and gender researcher Yvonne Hirdman (gender). The survey shows that the power structures between the genders are described in parts of the texts, but there is a main theme missing in the text description as a whole. The understanding for the temporal connection is made easier only in single parts of the textbooks due to factors from Niklas Ammerts categories for history consciousness is visualized. The textbook as a whole does not contribute to a further understanding of the temporal connection.

Denna studie har i avsikt att undersöka och jämföra hur den gemensamma svensk-polska och polsk-svenska historien som utspelade sig under 1600-talet presenteras i svenska och polska nutida läromedel. Jag undersöker vilka skillnader och likheter det finns i framställningarna av denna historia och försöker att ta reda på vad de kan bero på. Undersökningen bygger på en komparativ textanalys och jag granskar innehållet i tre polska och tre svenska läroböcker med hjälp av teorier som behandlar bruk och förmedling av historien, beskrivna främst hos Klas-Göran Karlsson, samt sådana teorier som handlar om historiemedvetandet och dess olika varianter som bland annat presenteras av Ulf Zander. Undersökningen visar att det både finns skillnader och likheter i framställningen av den historia som presenteras i de två ländernas respektive läromedel. Den största skillnaden ligger i mängden av stoff som de polska läroböckerna kan lägga fram på grund av sitt omfång, till skillnad från de komprimerade svenska läroböckerna. Den gemensamma dåtida historien består främst av konflikter av olika slag och deras påverkan på den historiska utvecklingen får mycket olika konsekvenser för de två länderna. Det som blir Sveriges framgång, blir under samma period Polens undergång. Detta är troligen anledningen till att de polska läroböckerna behandlar problematiken grundligare och anknyter till begrepp som finns djupt inrotade i det polska kulturarvet; som den svenska Syndafloden. För Sveriges del hade konflikterna med Polen inte lika stor påverkan på den historiska utvecklingen och beskrivs troligtvis därför mycket sparsamt. Slutligen bör de historiska framställningarna i böckerna motsvara de förväntningar som läroplanerna i historia ställer på dem. Mitt arbete visar att texternas utformning till stor del följer givna riktlinjer och att själva riktlinjerna är ganska snarlika i de två av mig undersökta länderna. Dock med vissa undantag. Undersökningen analyserar presentationen av stoffet, inte bara länderna emellan men även bland det egna landets läroböcker, och även där finns det likheter och skillnader i hur historien presenteras för eleverna. Både polska och svenska läroböcker följer sin specifika struktur för att lägga upp stoffet, vilket presenteras i arbetet.

SammanfattningJönsson, Fredrik och Kostadinovski, Jovan. Det skånska kriget och försvenskningen iläroböckerna. (A textbook analysis – when Scania became Swedish) Individ ochsamhälle, Lärarutbildningen, 180 poäng, Malmö högskola 2007.Syftet med detta arbete är att undersöka hur det skånska kriget och försvenskningenbehandlas i några av grundskolans vanligaste läroböcker. Vi ville även veta vilkenbetydelse läroboken har för genomförandet av undervisningen.Arbetet ger en sammanfattning av Skånes historia och en överblick av hur vi som lärarekan motivera studier om Skåne utifrån våra nuvarande styrdokument.Uppsatsen tar sin teoretiska utgångspunkt i historiedidaktiken och betydelsen av etthistoriemedvetande. Vad är ett historiemedvetande och behöver vi detta? Den metod vifrämst använder oss av för att få svar på våra frågor är läroboksanalys. Som ettkomplement använder vi oss av en enkätundersökning för att lyfta fram lärobokensbetydelse i historieundervisningen.Sammanfattningsvis pekar våra resultat på att urvalet kring det skånska kriget ochförsvenskningen är begränsat i läroböckerna och att de förklaringar som finns ärbristfälliga då de bland annat inte lyfter fram olika perspektiv av historien. Vårenkätundersökning visar även att läroboken fortfarande är grundläggande för planeringoch genomförande av historieundervisningen.

I det multietniska samhället som Sverige är idag, figurerar det många olika historier i klassrummet. Mitt syfte med denna uppsats är att genom undervisning och undersökning granska hur lärare i det multietniska klassrummet kan arbeta med elevers egen historia på en friskola i Malmö. Genom begreppen historiemedvetande, identitet och litteratur granskade jag hur elever med invandrarbakgrund upplever sig själva utifrån sin historiska bakgrund. Jag har valt att utföra min undersökning dels genom enkäter som elever och lärare har fått besvara, dels genom intervjuer med fyra elever på skolan. Min undersökning visar att historiemedvetande är en förutsättning för att utveckla en identitet som eleverna är medvetna om och själva får möjligheten att välja. En förutsättning för att detta ska lyckas är att historielitteraturen i skolan utvecklas till att innehålla mer än den svensk-europeiska historien. Men även att lärare vågar gå ifrån den traditionella historielektionerna och integrera elevernas historia i undervisningen. / In what ways can teachers in the multiethnic classroom work with the students history?

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka utvecklingsmöjligheter det finns för skolan och historieundervisningen om man sätter den mänskliga hjärnan i centrum. Berättade som metod i historieundervisningen presenteras närmare och en diskussion om identitet som begrepp och verktyg i undervisningen avslutar undersökningen. Studien syftar till att väva samman neurovetenskapens område med historiedidaktikens fält. Metoden för uppsatsen bygger i första hand på insamlad fakta från olika forskningsområden: neurovetenskaplig forskning, kognitionsvetenskap, psykologi, kognitiv psykologi, filosofi samt studier i historiedidaktik. Resultatet bygger på en diskussion som sammanställer forskningen och ger förslag på hur forskning kring hjärnan kan utnyttjas för att forma en mer enhetlig skolverksamhet.