No description available.

I en globaliserad och mångkulturell värld ser vi ett behov av att undersöka hur interkulturell kompetens kan utvecklas genom historieämnet. Det interkulturella uppdraget ses som nödvändigt för att människor interagerar i en mångkulturell miljö. Vi har i detta arbete undersökt om och hur lärare uppfattar interkulturalitet i förhållande till historieämnet. Arbetet kretsar i stora drag kring tre frågeställningar som berör lärarnas uppfattningar om interkulturell kompetens, ifall styrdokumenten fungerar som stöd eller begränsning för uppdraget, samt hur en konkret undervisning kan se ut enligt lärarna.  Syftet med arbetet är att få en insikt i lärares uppfattningar om interkulturell kompetensutveckling genom historieämnet. Vi har genom arbetets gång utgått ifrån teori som innefattar narrativ kompetens, historiemedvetande och interkulturell historisk kompetens. Utifrån teori och tidigare forskning har vi format intervjufrågor där ambitionen har varit att ta reda på lärarnas uppfattningar om ämnet. Studiens metod har utgått ifrån kvalitativa semistrukturerade intervjuer. I resultatdelen redovisar vi lärarnas uppfattningar och sammanlänkar dessa med resultat från teori och tidigare forskning. Lärarna är samstämmiga om hur undervisningen kan se ut för att främja interkulturell kompetens genom historieämnet. Lärarna anser det interkulturella uppdraget vara svårt och är oeniga om hur styrdokumenten fungerar som stöd eller begränsning för främjandet av interkulturell kompetens i historieämnet. Avslutningsvis diskuteras vårt resultat och förslag ges på hur framtida forskning kan ta avstamp i vårt arbete för att nå slutsatser som är mer fördjupade och generaliserbara.

Studien syftar till att genom kvalitativ metod, undersöka hur fyra historielärare upplever ochförstår antisemitism hos sina elever och hur de tillämpar olika didaktiska strategier för attförklara, förebygga och motverka antisemitism i sin undervisning.Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra historielärare verksamma i olikadelar av landet och analyserades utifrån teoretiska utgångspunkter kring värdegrundsarbete ihistorieundervisning, kontext och berättelsers betydelse i historieundervisning. Analysenutgick även från definitioner av antisemitism som begrepp och fenomen samt antisemitismensroll i en historiedidaktisk kontext.Analysen av det empiriska materialet visade på att de medverkande historielärarnadelade en syn på antisemitism som negativa föreställningar om och hat gentemot judar, som iolika sammanhang kan ta sig olika uttryck. Historielärarna delade även en syn på attvärdegrundsarbete bör ske integrerat i ordinarie undervisning, men förhåller sig lite olika tillvärdegrundsarbetetsroll i förhållande till kunskapsutveckling. Medan vissa lärare uttryckte attde såg värdegrundsarbete som en konsekvens av kunskapsutveckling, antingen som bieffekteller som mål, uttryckte andra lärare i större utsträckning att de såg värdegrundsarbete som ettverktyg för kunskapsutveckling.Lärarnas förhållningssätt till värdegrundsarbete tycktes i sin tur korrelera med vilkentyp av historiska berättelser och perspektiv som respektive historielärare huvudsakligen arbetarmed i undervisningen. Även förståelsen och upplevelse av antisemitism som lärarna gavuttryck för tycktes påverka de didaktiska val och strategier som lärarna beskrev i intervjuerna.Studiens resultat och slutsatser är inte att anse som representativa för historieläraresförståelse och upplevelse av antisemitism generellt eller vilka didaktiska val som är lämpligaför att motverka antisemitism generellt. Den kan dock bidra med att belysa svårigheterhistorielärare kan konfronteras med i relation till elevers antisemitism, och ge förslag påmöjliga strategier och förhållningssätt för att hantera dem. Den kan även ge perspektiv på hurolika förhållningssätt till värdegrundsarbete i en historiedidaktisk kontext kan ge olikaförutsättningar att kunna motverka antisemitism i undervisningen.

In my research, I conducted semi-structured interviews with the help of a qualitative method to investigate how formative assessment is applied by teachers and what the pros and cons they experience there are. The interviewed teachers have presented several different methods and strategies for how they apply formative assessment in the history subject, they have also presented the advantages and disadvantages of formative assessment in the history subject. The methods presented by the teacher include two stars and a wish in which the teacher gives students formative feedback in the form of a comment on what can be improved and two comments on what was good about the work. Another method is self-assessing in which students can judge themselves on a scale of 1-10 where 10 is that they have worked to the best of their ability. The advantages presented by several teachers are that the formative assessment helps students to advance their learning, it develops into the tool that helps students to develop the ability to reflect and analyze their own knowledge development. Some disadvantages presented are that teachers find it more difficult to work with assessment in the history subject because of the substance and it becomes harder for the teachers to motivate their students to learn compared to other subjects. Another disadvantage is that skills must be developed in the subject of history and the teachers find that it can be difficult to take on what abilities it is that should be developed and how to proceed. / I min undersökning har jag med hjälp av en kvalitativ metod genomfört semistrukturerade intervjuer för att undersöka hur formativ bedömning tillämpas av lärare och vilka för och nackdelar de anser att det finns. De intervjuade lärarna har presenterat flera olika metoder och strategier för hur de tillämpar formativ bedömning i historieämnet, de har även presenterat vilka för och nackdelar formativ bedömning har i historieämnet. De metoder som lärarna presenterat är bland annat two stars and a wish i vilket läraren ger elever formativ feedback i form av en kommentar om vad som kan förbättras och två kommentarer om vad som var bra med arbetet. En annan metod är självskattning i vilket elever får bedöma sig själva på en skala 1–10 där 10 är att de har arbetat utefter sin bästa förmåga. De fördelar som presenteras bland flera lärare är att den formativa bedömningen hjälper elever att föra fram sitt lärande, det utvecklas till verktyget som hjälper elever att utveckla förmågan att reflektera och analysera över sin egen kunskapsutveckling. Några nackdelar som presenteras är att lärarna upplever att det är svårare att arbeta med bedömning i historieämnet på grund av stoffet och det blir svårare för lärare att motivera sina elever att lära sig jämfört med andra ämnen. En annan nackdel är att det måste utvecklas förmågor i historieämnet och lärarna upplever att det kan vara svårt att ta på vilka förmågor det är som ska utvecklas och hur man ska gå tillväga.

Syftet med denna studie är att granska tre olika läroböcker inom historieämnet för åk 4–6 där alla anser sig följa styrdokumentet Lgr11. Som en del av min analys kommer det att visas huruvida läroböckerna uppfyller de kunskapskrav som finns för historia åk 4–6 i rådande styrdokument och som de själva anger. I denna studie fokuserar jag på att granska ett och samma område inom alla böcker, medeltiden. Detta för att kunna göra en djupgranskning av: vilka begrepp som används, hur texterna är skrivna, hur framställs området, vilka och hur mycket bilder som används. Metoden som används är inspirerad av hermeneutisk teori, brukstextanalys och interaktionen mellan bild och text. I resultatdelen ställs de olika läromedlen mot varandra och mot de specifika kunskapskraven i ämnesområdet inom historia som det är framställt idag i Lgr 11. Slutsatsen är att….. Således kan denna studie vara både intressant och behjälplig vid val av läroböcker i mellanstadieskolor. / <p>SO</p>

Denna kunskapsöversikt syftar till att ta reda på eurocentrismens konsekvenser inom skola och utbildning och de konsekvenser det kan få på elever. Vidare undersöks hur dessa konsekvenser påverkar elevernas identitetsutveckling med hänsyn till etnisk tillhörighet i synnerhet. För att besvara vår frågeställning har vi granskat forskning från olika vetenskapliga databaser som ter sig påfallande överens om att eurocentrismen har en negativ inverkan på historieundervisningen och i förlängningen på eleverna. Resultatet visar att en eurocentrisk undervisning bidrar till exkludering av marginaliserade grupper och upprätthåller en ojämlik maktbalans. Detta tar sig uttryck i både läroplan, läromedel och undervisning och leder till att elever som inte ryms inom västerländsk identitet hämmas i sin identitetsutveckling. Forskningen har visat att alla människor har ett behov av att få kunskap om sina rötter, men i den västeurocentriska undervisningen ges inte alla elever utrymme att få kunskap om sin egen personliga historia. Detta innebär för lärarprofessionen att det krävs ett större engagemang för interkulturellt lärande för att arbeta inkluderande såsom läroplanen förespråkar. Kunskapsöversikten kommer att påvisa att det inte enbart är lärarens ansvar att implementera detta. Det är främst en lednings- och organisationsfråga då sådan undervisning yrkar på utökad kompetens genom fortbildning inom ämnet. Ett rimligt antagande är att personer inom lärarkåren vill göra sitt yttersta för att undvika diskriminering och exkludering och därför är det av största vikt att lärare ges möjlighet att utveckla ett meta-perspektiv i den egna undervisningen. Målet med denna kunskapsöversikt är att lysa upp vägen mot en mer inkluderande skola, där första steget tas i historieundervisningen.

Att undervisa i historia kräver att eleverna stärker sitt historiemedvetande och sin identitet genom undervisningen. Enligt Skolverkets styrdokument ska skolan hjälpa till att skapa ”en trygg identitet och medvetenhet” för elevernas personliga och kollektiva identitet. Historieundervisningen ska hjälpa elever använda och tolka ämneskunskapen från olika perspektiv. Undervisningen ska utveckla elevernas historiemedvetandegenom att lära dem hur historia används och lära dem ge ”uppfattningar om framtiden”,menar Skolverket. Vad det kräver av historielärare och hur det ser ut i klassrummet är vad detta examensarbete kommer handla om. Historiedidaktiska begrepp och teorier ligger som grund för min undersökning. För att undersöka hur undervisningen kan stärka historiemedvetandet och identitetsutvecklingen har kvalitativa intervjuer genomförts. Intervjupersonerna är fyra gymnasielärare som undervisar historia i Skåne. Resultaten visar att lärarna fokuserar på att koppla elevernas historiekultur till historiska berättelser, via olika forum och perspektiv. Resultaten visar även att elevernas historiemedvetande och identitetsutveckling påverkas av lärarens förmåga att göra undervisningen meningsfull. Resultaten visar slutligen att skolan behöver vara en trygg och social plats för eleverna.

Denna studie syftar till att med hjälp av kvalitativ metod undersöka hur antisemitism kan ta sig uttryck i skolan och hur historielärare kan arbeta för att motverka detta. Studiens utgångspunkt är att ett arbete mot antisemitism är i linje med såväl skolans övergripande värdegrund som histo-rieämnets syfte och mål. Den kvalitativa undersökningen bestod av semistrukturerade intervjuer med fyra informanter som var och en arbetar med antisemitismfrågor på myndighet, organisation och projekt. Intervjuerna analyserades sedan utifrån teorier om antisemitism som begrepp och fenomen samt historiedidaktiska teorier. Det empiriska materialet visade en övergripande samstämmighet i vad antisemitism innebär som fenomen och hur detta kan yttra sig i skolmiljön. Manifestationerna av antisemitism i skolan kan säkerligen tacklas på olika sätt och historielärare ska inte bära detta ansvar ensamt. Däremot utgår denna studie från att historieämnet lämpar sig för en undervisning mot antisemitism. Infor-manterna har därför fått resonera över vad en historielärare bör undervisa om för detta syfte. Em-pirin visar att informanterna mångt om mycket tar upp samma eller liknande resonemang. En av de mest utmärkande slutsatserna från studien är att undervisningen kräver att antisemitism sätts in i en större historisk kontext, detta gäller både historisk och nutida antisemitiska yttringar. Även undervisning om antisemitism utifrån ett kontinuitets- och förändringsperspektiv framkommer som en viktig del av detta. Fynden överensstämmer med den tidigare forskning som finns om undervis-ning mot antisemitism och Förintelseundervisning. De resultat och slutsatser som studien presenterar kan inte ses som fullt generaliserbara för undervisning mot antisemitism. Studien kan däremot peka lärare i rätt riktning i att både känna igen antisemitism i skolan och vad som kan undervisas om för att motverka den. Men även med de svårigheter som kan uppstå, och den komplexitet som läraren kan uppleva, i undervisningssi-tuationen. Studien kan utöver detta ge indikationer på vidare forskning inom ämnet.

The purpose of this study is to examine levels shown to aim historical consciousness in history teaching in Swedish Elementary school. The study aims to answer the following questions: What levels of historical consciousness are found in history teaching? What are the reasons behind the levels shown of historical consciousness? The methods used in this study are qualitative research methods interview and observation. The analysis is based on Jörn Rüsens theory of functions of historical narrations for historical consciousness. The study has shown and concluded that there were very low levels to aim historical consciousness in history teaching based on principles of Jörn Rüsens theory.

Syftet med detta arbete är att få kunskap om lärares syn på begreppet historiemedvetande. Vi vill också få kunskap om hur det utvecklas med hjälp av historieundervisningen i årskurs 1-3 med fokus på metod och material. Detta eftersom historiemedvetande som begrepp är omstritt. Då begreppet beskrivs på många olika sätt så blir tolkningsvariationen stor. Detta kan i sin tur medföra att elevernas kunskaper ser olika ut beroende på hur lärarna väljer att utforma sin undervisning i förhållande till deras tolkning av historiemedvetande. Därför vill vi ta reda på hur lärare ser på ett begrepp som tydligt nämns i dagens läroplan och som ska tas hänsyn till när man planerar sin undervisning. För att undersöka detta har vi utgått från Nanny Hartsmars tolkning av en av Karl-Ernst Jeismanns definitioner av historiemedvetande. Den lyder: Historiemedvetande innefattar sammanhangen mellan tolkning av det förflutna, förståelse av nutiden och perspektiv på framtiden. Men vi har även utgått från teorier om tidsuppfattningens betydelse för ett utvecklat historiemedvetande. Genom kvalitativa intervjuer med aktiva lärare och analys av deras svar så har vi kunnat diskutera frågorna Vilka föreställningar och attityder kring begreppet historiemedvetande har lärare i årskurs 1-3? samt Hur tänker lärare om sina sätt att arbeta med årskurs 1-3 för att utveckla elevers historiemedvetande? För att analysera våra resultat har vi lutat oss mot tidigare forskning som innefattar historia som ämne, historiemedvetande och hur ett historiemedvetande kan utvecklas. Resultatet av undersökningen visar att de lärare som vi har intervjuat har en samstämmig uppfattning om vad begreppet historiemedvetande innebär. Lärarna ser historiemedvetande som en koppling mellan dåtid, nutid och framtid, med betoning på de två förstnämnda. Vidare använder lärarna en bred repertoar av material och metoder för att utveckla undervisningen och elevernas historiemedvetande på bästa sätt. En del metoder betonas särskilt, bland annat tematiskt arbete och tidslinjer. De är även samstämmiga angående material, då alla trycker på vikten av en blandning av olika material.