Syftet med denna undersökning är att urskilja hur en vetenskaplig grund kan synas och tolkas i framställningen av drottning Kristina i historieläromedel. Den vetenskapliga grunden representeras i undersökningen av två historiedidaktiska traditioner: en empirisk tradition, samt en historiefilosofisk tradition. Frågeställningarna behandlar hur uttryck för en vetenskaplig grund kan synas och tolkas i framställningen av drottning Kristina i historieläromedel utifrån en empirisk respektive historiefilosofisk tradition. Undersökningen realiseras genom att tre läromedel undersöks, samtliga publicerade efter implementeringen av att den nuvarande läroplanen, LGR11 (Skolverket, 2019a) samt Kapitel 1, 5 § i Skollagen (SFS 2010:800).   Analysen har genomförts genom en kombination av en kvalitativ och kvantitativ textanalys. I resultaten och analysen framgår det att det i läromedlen kan synas och tolkas en vetenskaplig grund utifrån båda traditionerna. Bland annat kan det i läromedlen urskiljas exempel på när det skapas möjligheter att både utveckla ett historiskt tänkande, vilket kan kopplas till empirismen, och utvidga ett historiemedvetande, något som kan kopplas till historiefilosofin. Fortsättningsvis visar undersökningen att ett kronologiskt perspektiv på historia kan tolkas som betonat i läromedlen. Det genealogiska perspektivet syns främst i periferin, subtilt eller i textsjok avskilda från brödtexten.   I undersökningens diskussion lyfts det bland annat att det kan uppfattas som problematiskt att det kronologiska perspektivet betonas över det genealogiska i läromedlen. Detta har kunnat kopplas till att läromedlen ofta styr undervisningen och hur historieämnet uppfattas samtidigt som de ofta kan förmedla en traditionell och statisk bild av historien (Hammarlund & Lindahl, 2009; Ammert, 2013). En annan slutsats är att de olika traditionerna verkar kunna samexistera, något som de även kan synas göra i LGR11 (Skolverket, 2019a).

Det mångkulturella samhällets ökade behov av interkulturell kompetens ställer krav på att eleverna ges möjlighet att utveckla denna kompetens i skolan och historieämnet är en viktig del i denna process. Tidigare forskning visar emellertid att bland annat historieläroböcker utgivna i enlighet med tidigare läroplaner har haft en tendens att exkludera vissa elever för att läroböckerna orienterats kring Sverige och svenskarna i narrativ som påverkats av den svenska historiekulturen. Sådana läroböcker bistår inte behovet av interkulturell kompetens. Syftet med examensarbetet är att undersöka innehållet i dagens historieläroböcker för gymnasieskolan med utgångspunkt från interkulturell kompetens. En av arbetets frågeställningar fokuserar till exempel på läroböckers narrativ och identifikationer, och huruvida de kan tänkas möjliggöra eller försvåra elevernas utveckling av nämnda kompetens. Historieläroböckers narrativ och påbjudna identifikationer undersöks avgränsat till läroböckernas avsnitt om folkhemmet och välfärdssamhället. Läroböckernas narrativ och påbjudna identifikationer undersöks därefter just i fråga om elevernas utveckling av interkulturell kompetens. För att uppfylla syftet undersöks tre historieläroböcker avsedda för gymnasieskolan. Först undersöks respektive lärobok avgränsat till temat folkhems- och välfärdssamhälleshistorien, detta för att utröna respektive läroboks narrativ om temat. Därefter sammanställs narrativen till ett övergripande narrativ som analyseras vidare, först med fokus på vilka identifikationer som påbjuds och därefter med utgångspunkt från interkulturell kompetens. Undersökningen visar på läroböckernas narrativa ensidighet och en kronologi i berättelsen om folkhems- och välfärdssamhälleshistorien, vilket talar för en linjär historieskrivning. Av undersökningen framkommer dessutom att elevernas utveckling av interkulturell kompetens lär försvåras. Avsaknaden av perspektivgivning och få möjligheter till tolkning är några aspekter som lär försvåra elevernas utveckling av interkulturell kompetens. Slutsatserna om undersökningen är att de undersökta läroböckernas narrativ uppvisar en ensidighet som begränsar perspektiv och också tolkningsmöjligheterna för de läsande eleverna, att de identifikationer som påbjuds inte talar om något särskilt som specifikt bidrar till utveckling av interkulturell kompetens och slutligen att elevernas utveckling av interkulturell kompetens försvåras snarare än möjliggörs av historieläroböcker avsedda för den svenska gymnasieskolan.

This masters thesis examines children of Holocaust survivors otherwise known as second-generation survivors. The aim is to research how memories from a traumatic past, which affected the survivor’s parents during the Holocaust, lives on and continues to affect the lives of those who were not there to experience them. The study examines the life stories presented by children of Holocaust survivors in Swedish journalist and author Bernt Hermele’s podcast Överlevarna –Andra generationen (English translation Survivors – Second-Generation). The study approaches the second-generation survivor’s life stories via a theoretical framework that combines Jörn Rüsens theory of historical narrative and Marianne Hirsch concept of postmemory. By using this new theoretical approach to children of survivor’s life stories the study manages to investigate how the past become and remain important for children of survivors. From the analysis several results surrounding how, the past remains relevant can be discerned. Firstly, that the second-generation survivors in Sweden exhibits a postmemory. This postmemory however should not always be interpreted as traumatic and does not over necessarily overshadow other joyful family memories. The children of survivors negotiate their identity as second-generation survivors and there is no uniform answer to what it actually means to be a second-generations survivor. The main identity discussed by the second-generation is their Jewish identity. However, their Jewish identity does not mainly come from religious beliefs but rather from their relationship to their parents and their parent’s behaviour during childhood. Due to their postmemory, some second-generation survivors show a continuous search for their parents and their parent’s stories. In lack of answers, they use experiences from the present that can be interpreted and applied on their parents for increased understanding of them. This phenomenon can be referred to as postmemory-continuity. Lastly the act of telling and retelling their own and their parent’s stories is presented as a meaningful act for second-generation survivors. This is due to the fact that telling becomes a way to resist and prevent antisemitism and racism and increase tolerance insociety in the future.

Syftet med detta examensarbete var att försöka undersöka hur f-3 lärare ser på yngre barns förmåga att förstå historia samt hur de undervisar för att utveckla elevernas historiska kunskaper och ämnesförståelse. Detta genom att med semistrukturerade intervjuer fråga två lärare om hur de väljer att planera och undervisa i ämnet för att skapa förutsättningar för eleverna att utveckla ett historiemedvetande. Detta tillvägagångssätt gör dock att resultatet inte går att generalisera. Resultatet kan tolkas som att de båda lärarna strävar efter att möta det centrala innehållet för att eleverna ska nå målen inom ämnet och få en så god kronologisk överblick som möjligt. Men att mycket av den utvecklingspsykologiska tanken kring hur yngre barn kan tillägna sig historieundervisningen verkar leva kvar. / The purpose of this thesis was to try to investigate how f-3 teachers view younger children's ability to understand history and how they teach to develop students' historical knowledge and subject understanding. This by using semi-structured interviews to ask two teachers about how they choose to plan and teach the subject in order to create conditions for the students to develop a historical consciousness. However, this approach makes the result impossible to generalize. The result can be interpreted as the two teachers striving to meet the central content in order for the students to achieve the goals within the subject and get as good a chronological overview as possible. But that much of the developmental psychology idea about how younger children can acquire history education seems to remain.

No description available.

I detta examensarbete undersöks vilka förutsättningar elever har i historieämnet för att utveckla kunskap om människans förhållande till naturen ur ett historiskt perspektiv. Vidare hur denna kunskap ger de förutsättningar som krävs för att fördjupa sitt historiemedvetande och utveckla en handlingskompetens. Med utgångspunkt i tidigare forskning kring detta område, narrativa teorier samt principer i form av kriterier för en ”god lärobok” har vi analyserat läroböcker för kurserna historia 2 och 3 utifrån ett miljöperspektiv. Utifrån denna analys är våra slutsatser att läroböcker som ger goda förutsättningar för elever att utveckla en handlingskompetens ska möjliggöra att den kunskap som förmedlas i innehållet ska också kunna beprövas i textfrågor. Textfrågornas ska följaktligen vara formade så att eleverna aktiveras på så sätt att de kan förstå att kunskap om dåtiden har betydelse för nutid för att kunna agera i sin framtid.

Vi har i detta arbete undersökt vilka syner på framtiden svenska elever har på integrationen av romer i det svenska samhället. Vi har också undersökt om det finns några skillnader mellan pojkar och flickor. Rent teoretiskt har vi huvudsakligen utgått från Reinhart Kosellecks två begrepp erfarenhetsrum och förväntningshorisont, Jörn Rüsens fyra berättelsetypologier, samt David J. Staleys olika tidssyner. Som metod har vi genomfört en dokumentstudie och innehållsanalys av 63 elevsvar på en fråga från det nationella provet i historia från 2014 som berör begreppen kontinuitet och förändring. I innehållsanalysen kodades elev svarar och analyserades utifrån ett antal narrativa teman som korresponderar med Rüsens berättelsetypologier. Våra resultat visade att de flesta elever hamnade på de traditionella och exemplariska kompetensnivåerna, medan en väldigt liten andel hamnade på den högsta genetiska kompetensnivån. Den lägsta kompetensnivån präglades av en tydlig uppdelning i “vi och dem”, vilket skulle kunna tyda på framtida problem vad gäller jämlikhet och demokratiska värderingar. Vad gäller flickor och pojkar så hamnade fler flickor på den genetiska kompetensnivån, samtidigt som de flesta flickor och pojkar hamnade på någon av de lägre kompetensnivåerna. Våra slutsatser är att många svenska elever har svårt att använda begreppen kontinuitet och förändring för att argumentera för hur integration kan se ut i framtiden.

I läroplanen för grundskolan och fritidshemmet är det framskrivet att elever i F-3 ska arbeta med den historiska tidslinjen men även utveckla deras historiemedvetande. Syftet med studien är att undersöka hur F-3 lärare resonerar kring deras arbetsätt när de arbetar med den historiska tidslijen samt hur de resonerar kring att utveckla elevers historiemedvetande. Den metod som använts inom studien är en semistrukturerad intervju som genomförts digitalt. För att kunna analysera det insamlade materialet har vi använt tematisk analys vid bearbetningen. Resultatet visade att de intervjuade lärarna hade olika sätt resonera kring begreppen inom arbetet med historiska tidslinjen. Begreppet historiemedvetande var ett begrepp som vissa av lärarna kände till och andra inte. Men det som märktes vid analysen var att lärarna på ett eller annat sätt arbetade med historiemedvetande utan att benämna begreppet i undervisningen. Efter bearbetningen av intervjuerna framkom det flera olika arbetssätt som används av F-3 lärare när de arbetar med den historiska tidslinjen. Det framkom även att informanterna inte alltid kände till ordet historiemedvetande däremot beskrev dem olika faktorer som visade att de arbetade med att utveckla ett historiemedvetande.

Syftet med den här uppsatsen var att bidra med kunskap om vilket historiemedvetande fyra historiska museer i Stockholm skapar i sina pedagogiska material riktat till barn. Utifrån en diskursanalys undersöktes materialet utifrån analysverktygen transitivitet och modalitet för att ringa in huruvida museerna lägger någon värdering i kunskapsinnehållet och vilket sanningsanspråk de tar. Det undersökta materialet var sex olika broschyrer riktade till barn, hämtade från Armémuseum, Historiska museet, Nordiska museet och Vasamuseet. Då museerna skiljer sig åt i innehåll, använde de olika typer av värderande ord utifrån på vad de presenterade, beroende på om de ville skapa en positiv eller negativ bild av skedet eller objektet. Större likhet fanns i vilket sanningsanspråk museerna tog i sitt material, då alla museer nästan uteslutande använder sig av ett högt sanningsanspråk, som inte gav utrymme för några alternativa tolkningar på historien. Undersökningens slutsats blev att museerna producerar en homogeniserande historieskrivning. Det beror troligtvis på att materialet är riktat till barn och därför finns det viss förenkling i hur kunskapen presenteras. Men syftet med materialen var inte nödvändigtvis att ge barnen historisk kunskap, utan att genom berättelser låta barnen bli en del av historien och göra den mer tillgänglig för att skapa ett historiemedvetande. / The purpose of this essay was to gain knowledge on how four historical museums in Stockholm creates historical consciousness in educational material directed toward children. Using a discourse analysis, the aim was to, with the help of the analysis tools transitivitet and modalitet, point out what values the museums put in how they present the knowledge and what level of truth they claim. The material consisted of six brochures from the Army Museum, the Swedish History Museum, the Nordic Museum, and the Vasa Museum. Since the museums varies in content, they differed in what words they used to describe the exhibitions they presented, depending on if they wanted to create a positive or negative image of the historical period or object. The level of truth they claimed in their material was more alike between the museums. None of them gave any leeway for alternative interpretations of the history they presented. In the end, the museums create a homogeneous picture of history. The reason for that might be the fact that the material is aimed toward children and therefore simplified. But the purpose of the material wasn’t necessary to give the children specific historical knowledge, but through storytelling let the children be a part of history and make it more available, to create a historical consciousness.

För att lärare ska kunna hjälpa eleverna att utveckla sitt historiemedvetande krävs det pedagogiska strategier. Vi vill därför undersöka vilka strategier lärare använder sig av i sin undervisning. Förutom att undersöka lärarnas pedagogiska strategier vill vi även undersöka lärarnas användning av artefakter, museum och historiska platser, för att jämföra om dessa tankar stämmer överens med den forskning som vår uppsats är grundad på. I vår undersökning har vi utgått från hermeneutisk vetenskapsteori för att skapa oss en förståelse kring lärarnas tankar.I läroplanens första kapitel (Skolverket, 2011), som berör skolans värdegrund och uppdrag, står det att skolan genom sitt arbete ska främja elevernas empatiska förmåga genom att utveckla deras förståelse för andra människor. Genom att utveckla elevernas historiemedvetande kan vi stärka det gemensamma kulturarvet. Eleverna lär sig då att skapa sig en förståelse för andra människors förutsättningar och värderingar, inte bara ur det historiska perspektivet, men även i sin vardag. Detta stärker även elevernas förståelse för den mångfald vi har i Sverige idag.Förutom i kursplanen för historia (Skolverket, 2022) står det även med i Läroplanens första kapitel (Skolverket, 2011) att historiemedvetande är viktigt. Begreppet “Historiemedvetande” används inte specifikt. Men innehållet i texten lägger vikt vid liknande tankar som definitionen av historiemedvetande har.Enligt forskning som Wallace-Casey (2016) tagit del av, så ser många elever ämnet historia från ett förenklat perspektiv. Detta ensidiga perspektiv riskerat att eleverna till exempel tror att en händelse sker endast på grund av en enskild orsak. Ett sådant exempel kan vara att första världskriget startade på grund av att Franz Ferdinand blev skjuten. Denna är utlösande faktor är så klart en viktig del av historien, men det är viktigt att eleverna inte fastnar där utan ser vilka andra händelser och perspektiv som gjorde att detta blev den utlösande faktorn för kriget.I den nya revideringen av kursplanen för Historia står det tydligt i syftet att:“Undervisningen i ämnet historia ska syfta till att eleverna utvecklar sitt historiemedvetande och sin historiska bildning. Det blir möjligt genom att eleverna i undervisningen får utveckla kunskaper om historiska förhållanden och historiska begrepp, får insikter i hur historia skapas genom tolkningar av källor samt utvecklar förståelse för hur historia kan brukas i olika sammanhang. På så sätt får eleverna förståelse för hur det förflutna har format nutiden och därmed präglar våra förväntningar på framtiden.” -Kursplanen för historia (Skolverket, 2022).Dessa visar på att historiemedvetandet fått en större betydelse inom den nya kursplanen. Därför anser vi det viktigt att undersöka hur lärare i praktiken undervisar för att främja denna.Vidare kan vi se i den nya kursplanen för historia (Skolverket, 2022) att eleverna inom historieämnet ska ha möjlighet till att utveckla kunskaper om det förflutna genom att arbeta med historiskt källmaterial, lära sig att tolka dessa, kritiskt granska dem och leva sig in i det förflutna. Till stöd för lärarna finns det redan utformad pedagogik på olika platser såsom olika museums pedagogiska utbud för skolor. Ett sådant exempel är Livrustkammaren. De erbjuder bland annat besök på museet som inkluderar möte med olika artefakter som är direkt knutna till olika historiska personer och händelser, såsom Slaget vid Lützen och Gustav III:s maskeradbaler. Under dessa besök får eleverna möjlighet att utforska bland annat dräkter, rustningar, vagnar och vapen. Enligt Livrustkammaren (Statens historiska museer, 23 februari 2022) bidrar detta till att eleverna får kunskap om och perspektiv på Sveriges kungliga historia. Detta har väckt vårt intresse kring att undersöka om besök på museer, historiska platser och möten med artefakter är något som lärare använder sig av i sin undervisning och om de anser att dessa platser och ting hjälper eleverna i deras utveckling av ett historiemedvetande.