Syftet med uppsatsen är att undersöka hur svensklärarens professionella identitet och uppdrag formuleras och eventuellt förändras i ledarspalten i Svensklärarföreningens egen medlemstidskrift Svenskläraren från 1970-talet och fram till 2011. Undersökningens valda frågeställningar är: 1. Hur konstrueras svenskläraruppdraget i relation till styrdokument och politiska reformer?  2. Hur konstrueras svenskläraruppdraget i relation till elevsyn? 3. Hur konstrueras svenskläraruppdraget i relation till föreställningar om svenskämnet? Metoden för undersökningen är en närläsning av de 26 utvalda ledarspalterna utifrån en fenomenologisk ansats och resultatet visar så väl kontinuitet som förnyelse i konstruktionerna av svenskläraruppdraget, svenskämnet och svenskläraridentiteten. Återkommande är en frustration över brist på förenlighet mellan styrdokument, utbildningspolitik och faktiskt verksamhet. Styrdokument och politiska reformer betraktas då som hot och hinder snarare än vägledande för lärarnas professionsutövande. Uppgiften att möta elevernas behov konstrueras löpande som en kärna i svenskläraruppdraget även om innehållet i dessa behov formuleras olika vid olika tidpunkter. Svenskämnet ges en särskild status i relation till elevernas personliga utveckling, identitet och rättigheter liksom i relation till demokrati och framtidens samhälle – vilket i sin tur placerar svenskämnet i en särställning gentemot andra skolämnen och ger svenskläraren en särskild position i jämförelse med andra lärare.

Syftet med denna studie är att med hjälp av metoden Photovoice undersöka de processer som utmärker unga kvinnors identitetsskapande i förorten Botkyrka i Stockholm. Genom egen fotografering och kvalitativa intervjuer med metoden Photovoice har kvinnorna gets möjlighet att gestalta och kritiskt reflektera över vardagens villkor. Bilder som visar kvinnornas vardagsliv avser att ge sammanhang och förståelse som kompletterar den kunskap som är möjlig att tillhandahålla genom samhällsvetenskapliga metoder. Fyra kvinnor från Botkyrka i åldrarna 19-22 valde att delta i studien. Resultatet presenteras i två delar, en i form av en skriftlig rapport samt en utställning tillsammans med deltagarna i studien. Materialet i den skriftliga rapporten analyserades utifrån tre teman som berör identitetskapandeprocesser: modernitetsteorin, reflexivitet samt individualiseringen, även delar av empirin analyserades utifrån ett "vi och dom" - tänkande. Slutsatsen är att unga kvinnors identitetsskapande påverkas av att bo på en plats som stora delar av samhället ser som avvikande och icke önskevärt. Den samhälleliga bilden av hur en ungdom ska vara eller hur en ungdom ska se ut påverkar i sin tur ens självbild, medias porträttering av förorten spelar således en central roll i formandet av kvinnornas identitet. / <p>2015-06-08</p>

Mitt examensarbete behandlar frågeställningen: Hur gestaltar iscensatta och approprierade självporträtt identitet och kön/genus och vad får det för konsekvenser för hur vi betraktar oss själva och andra människor? Jag vill med min undersökning försöka problematisera och vidga sätten att använda självporträtt på som uppgift i skolan. Att visa upp hur samtida konstnärer jobbar med självporträtt, tror jag kan skapa en mer dynamisk bild av vad ett självporträtt är och kan vara för eleverna. Att göra ett självporträtt betyder inte att man måste visa sitt ”riktiga jag”. Det kan handla om att leka och försätta sig själv i olika roller, vilket kan upplevas som väldigt befriande och lustfyllt. I viss mån kan man säga att vi människor alltid spelar en roll, men i konsten kan man dra dessa roller till det extrema. I uppsatsen analyseras tre stycken självporträtt som alla är skapade efter 1980. De har alltså kommit till i vad man inom konsten kallar för postmodernismen. Det är Andy Warhols Self-portrait (in Drag), 1981, Cindy Shermans Untitled #224, 1990 och Charlotte Gyllenhammars Nachsagen – Ich und Meinhof (B 3), 2004. Urvalet är grundat på att konstnärerna i de här verken på ett tydligt sätt arbetar med självporträttet som iscensättning och appropriation vilket är det jag vill titta närmare på och undersöka. De huvudsakliga teoretiska perspektiven som används är semiotiken och psykoanalysen. I analyserna går jag först in på vad man inom semiotiken kallar för den manifesta nivån. Med andra ord en beskrivning av hur bilden är uppbyggd och vad som konkret finns där att se. Efter det går jag över på den latenta nivån, alltså vad dessa synliga tecken kan ha för underliggande betydelser. Resonemangen som uppstår ur detta kopplas sedan till teorier som framför allt kan knytas till psykoanalysen, som bland annat den manliga blicken, kvinnlig maskerad, kön och genus. I min gestaltning har jag arbetat med att göra egna iscensatta och approprierade självporträtt. I en serie fotografier och broderier har jag undersökt identitet och kön/genus på ett visuellt gestaltande plan. Parallellt med mitt skrivande har jag använt min egen kropp för att visa att vi människor är så mycket mer komplexa än de begrepp som vi tillskrivs. Det har varit fascinerande att få upptäcka hur bilden kan fungera som en plattform för ett rollspel som kan fortsätta i all oändlighet. De iscensatta och approprierade självporträtt jag analyserar visar att det inte är lika intressant att framställa sig själv så som vi är vana att traditionella självporträtt ser ut längre. Istället fokuserar konstnärerna på att försöka få oss att förstå att det sätt som vi ser oss själva och våra medmänniskor på är konstruerat av det samhälle vi lever i. En värld som upprättat två olika kön vilka tillskrivits olika egenskaper och attribut. Där kvinnan är objektet och mannen utgör normen för hela samhällskonstruktionen. Han har makten och det är hans begär som styr blicken. Andy Warhol, Cindy Sherman och Charlotte Gyllenhammar bilder bidrar alla till att ifrågasätta denna makt och blick. De är en del i arbetet att skapa medvetna betraktare som förstår att kvinnan inte är ett objekt och att maskuliniteten inte tillhör mannen och feminiteten inte tillhör kvinnan. För att kunna få en universell jämställd blick måste den manliga blicken analyseras och nedmonteras. Blicken kan förändras, men det förutsätter att vi ständigt ifrågasätter den. Att i bildundervisningen arbeta med frågor som rör identitet och kön/genus genom självporträtt tror jag kan bidra till att förändra synen på vad som är ”normalt”. Skolan är en plats där ungdomar dagligen försöker anpassa sig till rådande normer för att passa in och känna att de tillhör en grupp. Vi behöver öppna upp gränserna vi sätter upp för oss själva och andra. Den ”normala människan” existerar inte någon annanstans än i fantasin. / <p>BI/Konst</p>

Bakgrund: Äldreboendet är en plats som utgör den boendes livsmiljö, vilket även innefattar relationer. Då vårdpersonalen är ständigt närvarande kring de äldre, blir skapandet av relationer dem emellan en följd av livet på boendet. I den transpersonella omsorgen har kommunikationen en central position, och att ta sig tid och lyssna och att lära känna varandra i den gemensamma vardagen har både ett etiskt och relationellt värde. Problem: Den relationella aspekten av berättande beskrivs sällan ur den äldres perspektiv, utan dess förtjänster relateras ofta till vårdpersonalens möjlighet att ge personcentrerad vård. Hur upplever de äldre berättande i vårdrelationen och vad upplever de att berättande tillför? Syfte: Att beskriva äldres upplevelser av berättande i vårdrelationer på äldreboende. Metod: Systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes, baserad på kvalitativa studier. Resultaten tyder på att äldre genom att berätta om upplevelser och erfarenheter för någon som lyssnar aktivt kan uppleva känslor av stärkt identitet och gemenskap, vilket i sin tur främjar upplevelser av mening och ökad livskvalitet. Slutsatsen är att vårdpersonal genom att visa intresse och skapa utrymme för berättande i vårdrelationen har potential att främja äldres välbefinnande.

1987 i Medellin, föder Maria ett barn, hon vill ge henne namnet Natalee, men efter att hon lämnat barnet till adoption ger någon annan henne istället namnet Leonela. Leonela bor 6 månader hos en fostermamma som också heter Maria, sedan adopteras hon till Sverige av Marie och Janne och får namnet Sara. Utan kronologi, blandas fragmenterade minnen och upplevelser. Essän ställer frågor så som vad namngivning gör med utformningen av ett jag och vad fysisk likhet spelar för roll i känslan av tillhörighet.

Neuropsykiatriska diagnoser hos barn och vuxna ökar. Två av de mest förekommande diagnoserna är ADHD och Autismspektrumtillstånd (AST). Båda dessa diagnoser innefattar symptom inom socialt samspel och kognitiv prestation, vilket inverkar på individens vardag, självbild och identitet. Syftet med föreliggande studie var att undersöka individens upplevelse av hur identiteten påverkas av att få och leva med en neuropsykiatrisk diagnos. Elva deltagare i åldersspannet 15 till 30 år rekryterades. Genom semistrukturerade intervjuer och en tematisk analys i två delar; en induktiv och en deduktiv, framkom sammanlagt tolv teman. Resultatet beskriver positiva aspekter med diagnosen såsom identifikation, stöd och förståelse, samt negativa aspekter såsom fördomar, diskriminering och en upplevelse av att vara annorlunda. En teoretisk analys utifrån identitetsteori visade att problemen huvudsakligen uppstod i mötet med omgivningen och att omgivningens syn på och förhållningssätt till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behöver diskuteras för att skapa förändring.

Syftet med litteraturstudien är att göra en begreppsanalys av begreppet identitet samt att diskutera detta i relation till styrdokumenten för religionskunskapsämnet i åk 7-9 och gymnasiet. Detta har gjorts utifrån fyra frågeställningar. Vilka olika innebörder, synonymer och asymmetriska motbegrepp kan identifieras i primärkällorna? Vilka andra begrepp finns i samma semantiska fält som begreppet identitet i primärkällorna? Hur har författarna i samtida forskning använt begreppet identitet i sin forskning? Vad implicerar de olika tolkningarna och användningarna av begreppet identitet i förhållande till aktuella styrdokument? Metoden för undersökningen har varit begreppsanalys där både samtida forskning och deras primärkällor har analyserats. Detta mot en teoretisk utgångspunkt som utgjorts av socialkonstruktionism och essentialism. Undersökningen visar att en essentialistisk tolkning av identitet är problematisk som utgångspunkt för lärare i religionskunskapsämnet.

Syftet för denna studie har varit att undersöka verksamma fritidslärares syn på hur man kan motverka utanförskap och hitta faktorer som främjar barns delaktighet i sociala sammanhang. Underlaget kommer ifrån kvalitativa intervjuer av fem verksamma fritidspedagoger fördelat på tre skolor. Med tre forskningsfrågor: Vad anser fritidslärare motverkar utanförskap? Vilka faktorer anser fritidslärare kan påverka och främja barns delaktighet i sociala sammanhang? Vilka forum anser fritidslärare kan främja barns uttrycksförmåga? Resultaten har visat på fritidspedagogens ambitioner om att arbeta för ett positivt, tryggt och öppet klimat. I första hand etablera en nära relation för att kunna prata med barnet och veta vad utanförskapet handlar om. Här är dokumentationsformen sociogram att föredra för att synliggöra dolda mönster och således utanförskapets orsaker. Fritidspedagogen kan även ha en dialog med arbetslaget och med övriga samverkansparter. Med ens förhållningssätt av att aktivt observera barngruppen och med verksamhetsplaneringar förankrade i värdegrunden kan man bygga för att bredda barns sociala erfarenhetsfront. Ett socialt lärande som hör fritids till. Forskning, främst identitetsteorin, har visat att med berikade möjligheter till sociala interaktioner, där barn blir bekräftade för vilka de är, stärker barns självkänsla. Bekräftandet gör också att individen tenderar att bibehålla de sociala relationerna där bekräftelse sker. Därför är det viktigt att arbeta efter ett accepterande gruppklimat och medvetandegöra vilka normer som finns. Arbeta efter ett klimat där alla blir lyssnade på, vilket är speciellt viktigt för att förhindra att barn ska hamna i en gråzon och uppleva utanförskap. För en fritidslärare att klara se och ge sig tid att lyssna för att barn ska synas och komma till tals, behövs det mer resurser i form tid och personalfördelning för att detta genuint kan ske.

Samhället blir alltmer mångkulturellt och globaliserat i takt med den ökade invandringen och rörligheten mellan länder. Klassrummen speglar det mångkulturella samhället med elever från flera olika länder. Det centrala innehållet i historieämnet för år 4–6 återspeglar dock inte det mångkulturella samhället. Syftet med denna studie är att undersöka om lärare tar hänsyn till det mångkulturella klassrummet i valet av innehåll i historieundervisningen. Studien ska även un-dersöka hur eleverna upplever urvalet av innehåll samt hur eleverna med utländsk bakgrund påverkas av innehållet. Metoden som använts är en kvalitativ litteraturstudie, där främst svensk forskning inom området analyserats. Resultatet av studien visar att majoriteten av lärarna un-dervisar ur ett eurocentriskt perspektiv och följer en västerländsk kanon. Lärarna uttrycker många svårigheter med att anpassa innehållet efter elevernas bakgrunder, exempelvis kunskaps-brist, tidsbrist och språksvårigheter. Eleverna med utländsk bakgrund visar en vilja att lära sig om ”sin” historia och vissa visar ett ointresse i att lära sig om Sveriges historia. Om eleverna med utländsk bakgrund inte får lära sig om ”sin” historia påverkas de negativt. Det kan uppstå en känsla av ”vi och dom” vilket leder till utanförskap. Elevernas identitetsbildande kan för-svåras om de inte lär sig om sitt ursprung. Vår slutsats är att det är viktigt att lärare är medvetna om att den svenska historieskrivningen har en västländsk kanon, de bör därför anpassa innehållet efter elevernas bakgrunder eller förhålla sig kritiskt till det västerländska perspektivet.

Forskning visar att ungdomar med minoritetstillhörighet möter andra utmaningar i identitetsskapande än ungdomar med enkom majoritetstillhörighet. Trots sådan kunskap finns få psykologiska studier som undersöker upplevelser representerade hos den svenska minoritetsgruppen judar. Studiens syfte var att lyfta berättelser om vilken betydelse det har för sex unga svenska kvinnor att identifiera sig som judinnor samt att analysera deras berättelser ur ett psykologiskt identitetsperspektiv. Teorier om minoritets- och majoritetsgruppers interaktionsmönster samt teorier om social identitet utgjorde studiens bakgrund. Sex personer som identifierade sig som kvinnor, svenskar och judinnor, deltog i telefonintervjuer. Intervjumaterialet bearbetades genom tematisk analys vilket genererade huvudtemat ”Jag hör hemma på flera ställen men ibland undrar jag om jag hör hemma någonstans”. I studien diskuteras hur dubbel kulturell tillhörighet kan upplevas beroende på kontextuella förutsättningar, hur delaktighet i gemenskaper kan underlätta i identitetsskapande samt hur upplevelser av att vara annorlunda kan ha en central roll i identitetsutvecklingen hos unga judinnor.