Den svenska idrottsrörelsen är en stor del av samhället med långa anor som en ideell institution med traditionellt betingade uppdrag härrörande till fostran för ungdomen i såväl tävling som demokrati och föreningsliv. Samtidigt, som en del av samhället, är idrottsrörelsen utsatt för förändringsprocesser drivna av samhället, exempelvis professionalisering och individualisering, som kan försvåra ledarskapet och uppdraget inom rörelsen. En strategi för att motverka eller hantera dessa effekter är utbildning och ledarskap. Denna studie belyste åtta nationella idrottsförbunds, fyra individuellt inriktade idrotter och fyra lagidrotter, grundläggande tränarutbildningar med särskilt fokus på innehåll, struktur, upplägg och mål med utbildningen relaterat till ledarskap. Särskilt fokus lades på innehåll, säkerställande av inlärning samt syn på och utmaningar med ledarskap som de olika förbunden tog upp. Detta analyserades sedan med hjälp av institutionell teori. Genom semistrukturerade intervjuer och en dokumentanalys konstaterades att innehållet på utbildningar inte varierade nämnvärt mellan olika förbund och att fördelningen mellan idrottsspecifika kunskaper och mer generella ämnen numera är relativt lika. Dessutom var strukturerna på utbildningarna och förmedlingsmetoderna även det liknande mellan idrotterna. En tydlig förändring i utbildningarna under senare år belystes från informanternas sida, med ett tydligare fokus på ledarskap. Detta ökade fokus härrörde både från det organisatoriska fältet, dess uppdrag, och dess aktörer men även från förbunden själva. Detta relaterades sedan till olika utmaningar som idrotten ställts inför såsom ökade krav på resultat, utbildade tränare och en mer professionellt inriktad verksamhet och problematik relaterad till att behålla individer inom idrotten men även till att det ideella ledarskapet blivit mer ifrågasatt. Samtidigt identifierades en förändring i själva tränarna, med en annan typ av ledarskap och ett generationsskifte inom idrotten som kan komma att påverka ledarskapet inom idrotten. Idrottsrörelsen står inför många utmaningar och har börjat förändra sina utbildningssystem därefter.

Syftet med denna studie var att beskriva och analysera hur några lärare ser på användningen av läromedel i sin matematikundervisning och hur de ser på användningen av läromedlet för att individualisera sin matematikundervisning för att möta alla elever. Studiens metod var en kvalitativ ansats där åtta lärares syn och erfarenhet av användandet av matematikläromedel har studerats genom kvalitativa intervjuer som var halvstrukturerade. Resultatet av studien visade att lärarna i denna studie använde läroboken som en grund i sin matematikundervisning. Lärarna kompletterar användandet av läroboken med andra delar så att eleverna fick möjlighet att träna på alla förmågorna. De förmågor som var svårast att träna på utifrån användandet av matematikläroboken var problemlösningsförmågan och resonemangsförmågan. De lärare som arbetade med ett helt nytt läromedel använde sig av lärarhandledningen och tyckte att den gav ett stort stöd. Övriga lärare använde lärarhandledningen främst som kopieringsunderlag då dessa lärare inte tyckte sig få något stöd i undervisningen från den. När lärarna pratade om individualisering hänvisade de till elevernas olika lärstilar och de betonande att individanpassning innebar att de arbetade med samma matematiska område fast på olika nivåer. De ansåg att läromedlets uppbyggnad hjälpte dem att individualisera deras matematikundervisning men att de ibland fick ge vissa elever en svårare eller lättare bok för att de skulle få de utmaningar som de behövde. Lärarna efterfrågade tidiga insatser inom matematiken redan på lågstadiet. De upplevde att stort fokus låg på läs- och skrivinsatser och att det endast var de elever som var i stort behov av matematikstöd som fick ta del av en speciallärares kompetens. Läromedlet har en stor betydelse och inflytande över den matematikundervisning som deltagarna i denna studie bedriver. De läromedel som användes av deltagarna i denna studie var alla på ett eller annat sätt nivåanpassade för att lärarna lättare skulle kunna individualisera matematikundervisningen med stöd av läromedlet. Lärarna hade utifrån fortbildning fått ökad kunskap och trygghet i att undervisa i ämnet matematik. Det hade ökat deras förmåga att gå ifrån användandet av matematikläromedel för att säkerhetsställa att eleverna fick träna alla de matematiska förmågorna.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka huruvida läromedel kan underlätta individanpassningen i ämnet idrott och hälsa på mellanstadiet. Då läromedel är ett brett begrepp har vi fokuserat på läromedel i form av läroböcker, lärarhandledningar och digitala läromedel. Studiens undersökningsmetod har varit av kvalitativ art och bestått av åtta intervjuer. Intervjupersonerna är alla verksamma inom ämnet idrott och hälsa och består av sju idrottslärare på mellanstadiet och en läromedelsförfattare som har skrivit läroböcker i idrott och hälsa. Den insamlade datan har därefter analyserats utifrån de teoretiska begreppen differentiering, inkludering och individanpassning. Resultatet av analysen visar att idrottslärarna i liten grad använder läromedel i undervisningen. Flera idrottslärare har inte undersökt vilka läromedel som finns inom idrott och hälsa och dessutom har några lärare slutat leta då de anser att läromedelsutbudet är för dåligt. Lärarna vill att ett läromedel inom idrott och hälsa ska vara utformat som en idébank där materialet har en tydlig koppling till läroplanen och involverar idrottsämnets teoretiska delar. Majoriteten anser att det finns svårigheter med att individanpassa undervisningen i idrott och hälsa och många menar att hinderbanor är en bra aktivitet för att inkludera samtliga elever. De moment i undervisningen som ansågs svårast var bedömning och betygssättning, vilket även känns igen i den tidigare forskning som studien presenterar. Bedömning och betygssättning var dessutom moment som idrottslärarna ansåg att läromedel skulle vara mest behjälpligt inom. Ett läromedel som är bra utformat och som används som ett stöd i undervisningen ansågs positivt av majoriteten av idrottslärarna, dock uttryckte många att läromedlet inte fick styra undervisningen. Denna studie visar på att idrottslärare är i ett stort behov av metoder och hjälpmedel för att bedöma, dokumentera och individanpassa undervisningen. Vår slutsats är att läromedel skulle kunna vara just det hjälpmedel som idrottslärare behöver för att underlätta dessa utmaningar.

Vad vilja ungdomen? undersöker hur ungdomar ser på inflytande och delaktighet inom samhällsfrågor, om demokratiutredningens förslag följer detta synsätt samt försöker förklara varför det ser ut på detta sätt. Detta görs genom en enkätundersökning som besvarats av 140 ungdomar mellan 15-18 år. Ungdomarnas svar har analyserats med hjälp av en tematisk analysmetod där fyra framstående tema utkristalliserades. Dessa teman analyserades med hjälp av individualiseringsteorier som byggts upp av Roland Inglehart (1997) och Robert D. Putnam (1995, 2006). Dessa teorier utökas med hjälp av Robert A. Dahls (1996) teori angående demokrati. Undersökningen visar att ungdomar har en vilja att påverka sin omgivning och sitt samhälle. De gör detta på ett mindre kollektivistiskt sätt än tidigare generationer och det leder till att påverkansformerna tenderar att bli, att gilla och dela saker på sociala medier och att bojkotta vissa varor. Detta är en förlängning av den individualiseringstrend som varit stark i västvärlden under de senaste decennierna. Detta kan leda till att inflytelserika eliter får mer makt och tillåts få mer makt inom de former för representativ demokrati som arbetas efter i Sverige. Vi kan också se att vuxenvärlden har ett ansvar att låta ungdomar ta plats och utnyttja deras kompetens och vilja till förändring. Ungdomar vill påverka samhället, det gäller för vuxenvärlden att ta vara på denna energi. Resultaten verifierar det mesta av den tidigare forskningen på området gällande inflytande och påverkan, men de ger oss möjligheter att förstå ungdomars syn på demokratiutredningens förslag där det står klart att ungdomarna vill ha tydliga påverkansmöjligheter genom exempelvis ungdomsråd, folkmotioner och sänkt rösträttsålder.

This study aims to describe what individual support four primary school pupils with high mathematical skills are given in their mathematical teaching and how this affect their attitude towards the subject. It also examines their possibilities to influence their conditions during these classes and the level of challenges they are given in order to expand their mathematical knowledge. The study is based on classroom observations, a McIntosh test (McIntosh, 2008) as well as individual interviews with the four pupils and their teacher. The results of the study show that the studied pupils attitudes towards mathematics in school as well as their motivation to complete the tasks they were given were affected by their relationship with the teacher. A large portion of the study time in the observed lessons was devoted to group discussions connected to assignments in their class workbook. The possibility for the studied pupils of getting individualized tasks and guidance or influencing the classes was low. This leads to the conclusion that they do not get the proper challenges and stimulation needed in order to gain a deeper mathematical knowledge.

Sammanfattning Sverige är ett högutvecklat land som kännetecknas av kombinationen av ett sekulariserat samt icke traditionellt samhälle. Det svenska samhället präglas av ett individuellt synsätt med stor frihet och individuellt ansvar. I takt med att religionens betydelse minskar tar den privata religiositeten mer plats, där varje individ skapar sin egen trosuppfattning. Det talas därför om en sakralisering i samhället, alltså ett ökat intresse för religiösa idéer. De parallella processerna, sekularisering och individualisering, bidrar inte bara till en större frihet och flexibilitet utan även till moderna tiders problematik såsom ensamhet, höga krav och brist på gemenskap. Svenska kyrkan har tidigare haft en viktig social funktion och personal inom kyrkan har lång erfarenhet av arbete med utsatta människor. Dagens sociala arbete grundar sig till stor del i de så kallade kristna värderingarna.   Denna kvalitativa uppsats syftar till att problematisera Svenska kyrkans roll i ett sekulariserat samhälle med stöd av litteratur samt intervjuer med präster och diakoner inom Umeå kommun. Resultaten visar att det finns en ambivalent bild av Svenska kyrkan i samhället. Dels finns bilden av kyrkan med en problematisk historia dels bilden av Svenska kyrkan som samhällets försäkring. Det går att ana en omedvetenhet angående den mer flexibla kyrka som följt med i samhällets utveckling, samt deras outnyttjade resurser.

Syftet med studien är att undersöka några lärares uppfattningar om sitt arbete med individualisering  i förskoleklass och årskurs 1-3, samt att synliggöra deras erfarenheter om att individanpassa sin undervisning utifrån varje elevs behov och förutsättningar. I studien användes den kvalitativa metoden i form av semistrukturerade intervjuer. Åtta lärare på två olika skolor intervjuades. Av resultatet kom det fram att lärarnas erfarenheter av individualisering liknade varandra, dock hade lärarna olika medel och metoder i arbetet med att individualisera och individanpassa den egna undervisningen. Slutsatserna av studien var att individualisering innebär individanpassning för deltagarna i studien samt att det finns svårigheter vad gäller individualisering i form av att få tid och resurser att räcka till.

Studien undersöker vilka verktyg svensklärare i årskurs 6 eftersöker för att underlätta den individanpassade undervisningen. Dessutom undersöks hur lärare redan arbetar med individanpassning i klassrummet samt hur de förhåller sig till läroplanen. Studien går in på begreppen individualisering och individanpassning samt individuella behov och redogör för en definition av dessa. Det sociokulturella perspektivet diskuteras utifrån dess inverkan på den befintliga läroplanen samt lärarnas sätt att arbeta. Fyra lärare i Uppsala kommun intervjuas, och dessa intervjuer analyseras i tre olika kategorier: Lärares nuvarande arbetssätt, från styrdokument till skolverksamhet samt lärares önskemål för en framgångsrik anpassad undervisning. Under samma rubriker presenteras också studiens resultat vilket kortfattat visar att individanpassning ser olika ut beroende på skola, lärare och elevernas behov. Individens och gruppens behov prioriteras och definieras olika beroende på situation och en individanpassad undervisning möter i dagsläget vissa svårigheter. För att hitta en lösning på dessa svårigheter uttrycker lärarna flera exempel på hjälpmedel som skulle underlätta deras individanpassning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur sex stycken grundskollärare individualiserar för och inkluderar elever som är i generella matematiksvårigheter, i matematikundervisningen. Denna studie är baserad på semistrukturerade intervjuer som utförts med sex stycken grundskollärare från årskurserna 1–3. Studiens resultat analyseras med hjälp av studiens teoretiska utgångspunkter, Vintereks (2006) nio olika individualiseringsformer samt Asp-Onsjös (2006) tre inkluderingskategorier. Studiens resultat visar att grundskollärarna som intervjuades både inkluderar och individualiserar för elever i generella matematiksvårigheter, på flera olika sätt. Det finns inte ett sätt som passar alla elever utan det gäller att man som grundskollärare är öppen för att prova nya metoder och uttrycksformer. Lärarna är alla överens om att det handlar om att utgå från varje barns bästa för ögonen och att det är viktigt att allas olika behov tillgodoses. Grundskollärarna nämner dock att tiden är ett hinder när det kommer till individualisering och inkludering, att det inte finns resurser nog som kan stödja klassläraren i inkluderings- och individualiseringsarbetet. Ytterligare ett hinder som lärarna nämner är att kunna inkludera samtidigt som du som klasslärare individualiserar. En av lärarna förklarar dock att det går att inkludera genom att individualisera, det ena utesluter inte det andra.

Studien syfte var att undersöka hur förskollärare anpassar förskolans verksamhet utifrån barns individuella behov. Metoden som användes var kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Det sociokulturella- och kompensatoriska perspektivet användes för analys och tolkning. Resultatet visar att förskollärarna identifierar individuella behov i barngruppen. Detta genom att reflektera, dokumentera och kommunicerar med varandra i arbetslaget för att kunna anpassa förskolans verksamhet utifrån barns individuella behov. För att kunna möjliggöra anpassningen av förskolans verksamhet delades barngruppen in i mindre grupper, förskollärarna anpassade inne- och utemiljön samt hade barnets specifika intresse i åtanke.