No description available.

Den här undersökningen har som syfte att ta reda på hur några förskollärare tolkar och omsätter några av läroplanens, Lpfö:s, skrivningar om könsmönster och könstillhörighet. Undersökningens metod består av sex intervjuer med förskollärare som gjordes med stöd av en intervjuguide. Materialet har analyserats med hjälp av feministisk poststrukturalism och genusteori.Studiens resultat visar att förskollärarna är medvetna om att deras förhållningssätt har stor betydelse i arbetet att motverka könsmönster i förskolan. De menar att det är viktigt att vara närvarande i diskussioner som barnen har om könsmönster och könstillhörighet som kan begränsa flickor och pojkars utveckling, val och lärande. Genom att dela in barnen i mindre grupper skapas enligt förskollärarna goda förutsättningar för alla barn att fritt utforska den miljö och det material som förskolan erbjuder. De beskriver även att dela in dem i mindre grupper och skapa förutsättningar för att våga utforska fritt främjar motverkning av könsmönster. Det framkommer även att organisering av utbildning är rektorns ansvar, men att förskollärarna har ansvaret för utbildningen. Förskollärarna kan delegera arbete till övriga i arbetslaget, men det yttersta ansvaret att undervisning bedrivs är deras. För att främja jämställdhet beskriver förskollärarna att de använder normkritisk litteratur och att de arbetat projektinriktat under flera år, samt att de även förankrat och förbättrat likabehandlingsplanen. Möten för vårdnadshavare sker där verksamheten presenteras och förklaras, för att främja relationen mellan förskola, vårdnadshavare och barn. Slutsatser som dras av föreliggande studie är vikten av att ha utrymme för diskussion för att skapa en samsyn om hur de ska arbeta med könsmönster och könstillhörighet i arbetslaget. Vikten av att beakta läroplanens, Lfpö18 skrivningar från första året barnen börjar i förskolan, gällande könsmönster och könstillhörighet samt förskollärarnas bemötande av barnen i rollen som pedagogiska ledare för att främja lika villkor och möjligheter för flickor och pojkar.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka idrottslärares upplevelser kring ett normkritiskt förhållningssätt i grundskolan utifrån ett genusperspektiv. Studien behandlar frågor kopplat till idrottslärares upplevelser kring genusordning, normkritisk pedagogik samt möjligheter och utmaningar i förhållande till detta. Frågorna besvaras genom semistrukturerade intervjuer där sex respondenter deltar. I analysen av empirin tillämpas en tematisk analysmetod. Studien stödjer sig mot ett övergripande socialkonstruktivistiskt perspektiv där genus anses vara konstruerat, därav används teorier och centrala begrepp som utgår från detta perspektiv. Studiens resultat förstås utifrån dessa teoretiska verktyg och centrala begrepp. Resultatet visar att idrottslärarna upplever en märkbar genusordning i undervisningen i ämnet idrott och hälsa, till exempel att pojkar upplevs ta större plats än flickor. I resultatet kan även skillnader i det normkritiska arbetet i relation till genusordning urskiljas, både på organisationsnivå, lärarnivå och elevnivå i form av i vilken grad ämnet uppmärksammas. Idrottslärarna upplever både möjligheter och utmaningar till följd av ett normkritiskt förhållningssätt i relation till genusordning. Givande diskussioner, ökad acceptans och reflektion är några exempel på möjligheter som idrottslärarna upplever. Hemmet och de erfarenheter som eleverna får med sig därifrån upplevs vara en utmaning. Slutsatsen är att ett normkritiskt förhållningssätt där en genusordning utmanas och ifrågasätts är av vikt. Detta av den anledning att kunna medvetandegöra och därmed förändra strukturer i skolan och samhället.

Syftet med undersökningen är att undersöka dokumentationsarbetet i förskolan med tonvikt på att synliggöra barnens agentskap och barnens inflytande utifrån ett maktkritiskt diskursperspektiv. Undersökningen har genomförts i två delstudier. I delstudie ett (1) har Emma använt sig av textanalys och analyserat Skollagen, Barnkonventionen, Lpfö 18 och Skolverkets allmänna råd. I delstudie två (2) har Jeppe genomfört intervjuer med fem förskollärare. Studien utgår från ett poststrukturalistiskt perspektiv utifrån Foucaults maktkritiska perspektiv. I analysen har vi använt oss av sociala fenomen, maktdiskurs och formativa diskurser.  Resultatet i studien visar på att barns ålder och mognad har betydelse för om barn ska få en aktiv roll i dokumentationsarbetet. Detta lyfter både förskollärarna från intervjuerna samt Skollagen, Barnkonventionen och Skolverkets allmänna råd. Samtidigt menar Lpfö 18 att barnen ska ha en aktiv roll i dokumentationsarbetet och att förskollärare och rektor ansvarar för att barnen ska få ett reellt inflytande och en aktiv roll i dokumentationsarbetet. I studien har vi också sett att makten ständigt växlar mellan utövarna samt att maktrelationer alltid är relationellt. Makten växlar mellan förskollärare och barn inom dokumentationsarbetet.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om konflikthantering mellan barn i förskolan. Målgruppen i studien var pedagoger i förskolan och studien handlade om deras syn på konflikter och lärande. Metoden som användes var den kvalitativa metoden semistrukturerade intervjuer. Det genomfördes tio intervjuer med pedagoger för att förstå deras tankar och åsikter om konflikter och lärande. Den teoretiska utgångspunkten i studien var ett sociokulturellt perspektiv för att få en uppfattning om pedagogernas syn på konflikter och lärande i relation till socialt samspel och kommunikation. Resultatet visar att samtliga pedagoger anser att det är viktigt att alla barn får komma till tals och ges handlingsutrymme i konflikter, men att det krävs att pedagogerna kan vägleda barnen i form av olika strategier. Pedagogerna uttryckte att de arbetar med förebyggande strategier och strategier som kan användas under pågående konflikt för att ge barn möjlighet att handla i konfliktsituationer på egen hand. Resultatet visar också att samtliga pedagogers sätt att arbeta består av att göra barnen delaktiga i hanterandet av konflikten. Barnen blir delaktiga genom att få mer eller mindre tillgång till handlingsutrymme i konflikten, vilket är av vikt för att de ska lära sig att hantera konflikter. Pedagogerna framhävde även vikten av språket och att prata med varandra som avgörande i hanterandet av konflikter. Ytterligare visar resultatet att samtliga pedagoger ser konflikter som ett lärotillfälle för barnen. I konflikter kan barn utveckla språket, förståelse för normer och regler samt egna värderingar. En slutsats är att ett medvetet arbete med konflikter kan leda till att barn lär sig, utvecklas och samlar på sig erfarenhet för att kunna hantera framtida konflikter.

Studiens syfte är att undersöka rektorers uppfattningar utifrån utbildningsreformerna: lärarlegitimation och förstelärarreformen, samt utifrån innehållet i begreppen didaktisk legitimitet och didaktisk kompetens. Dessa fyra delar har analyserats som fenomen, och utgjort stommen i studien där vi anlagt två teoretiska utgångspunkter, fenomenografi och frirumsteorin. Vi har utgått från fenomenografi för att komma åt rektorernas uppfattningar av fenomenen, och frirumsteorin för att få en inblick i hur rektorer beskriver sitt frirum och förhållningssätt i förhållande till utbildningsreformerna. Båda teorierna har bidragit med att ge verktyg för de fyra fenomen som undersökts i denna studie. I studien har ett kvalitativt angreppssätt använts, där en kvalitativ analysmetod genomförts för databearbetning samt hermeneutik för tolkning av rektorernas svar. Vi har intervjuat tio rektorer inom Stockholm stad, Uppsala, Knivsta och Enköping kommun.  Studiens resultat visar att rektorerna hade skilda uppfattningar av fenomenet didaktisk legitimitet, medan uppfattningarna av fenomenet didaktisk kompetens visade sig vara mer enhetliga. När det kommer till fenomenet lärarlegitimation har rektorerna dels positiva uppfattningar, samt dels uppfattningen av att det endast är ett bevis på fullbordad utbildning, vidare hade de likvärdiga uppfattningar av fenomenet förstelärare. Resultatet visar vidare på att den didaktiska legitimiteten, i jämförelse med den didaktiska kompetensen, förhöll sig mer till lärarlegitimationen, medan både didaktisk legitimitet och didaktisk kompetens förhöll sig mer till försteläraren än lärarlegitimationen. Därefter beskrev rektorerna sitt frirum varierande beroende på deras förhållningssätt gentemot utbildningsreformerna: lärarlegitimation och förstelärare. Vidare har rektorerna ett mer positivt förhållningssätt till lärarlegitimationen i jämförelse med förstelärarreformen. Dessutom visar resultatet på att det finns en sammanhållning mellan rektorernas förhållningssätt och deras upplevda frirum gentemot utbildningsreformerna.

Sammandrag  Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur den berättelseskrivande undervisningen i ämnet svenska kan se ut, samt hur drama används i berättelseskrivandet. Jag ville undersöka om och på vilket sätt drama används i undervisningen i ämnet svenska. Arbetet fokuserar på den berättelseskrivande undervisningen och hur drama kan stärka elevers utveckling och fantasi i skrivprocessen. För att ta reda på detta intervjuades fyra lärare och fem elever som alla är hemmahörande i årskurs 4–6. Det teoretiska ramverket och tidigare forskning i studien grundar sig på det sociokulturella synsättet med fokus på att elever lär i en gemenskap med andra, samt  på meningsskapande undervisning och multimodal teori. Utifrån resultatet kan det konstateras att det gynnar alla elevers utveckling att använda sig av en varierad undervisning samt att det är positivt när elever får till sig kunskap med alla sina sinnen. Det framkommer också att meningsskapande undervisning utgörs bland annat av ett tydliggjort syfte, en förutbestämd mottagare och tydliga strukturer. Det finns skilda uppfattningar kring vad drama är bland informanterna. Samtliga informanter ger exempel på när drama används i svenskundervisningen, däremot identifieras det inte som drama av alla. Avslutningsvis diskuteras resultatet samt förslag till vidare forskning presenteras.

I denna studie har vi intresserat oss för digitaliseringens utveckling och mera specifikt svenskundervisning om källkritik, informationssökning och digital läsning. Syftet med studien är att undersöka hur lärare beskriver sin svenskundervisning om källkritik och informationssökning. Vårt syfte är även att undersöka lärares erfarenheter och uppfattningar om källkritik och informationssökning. Vi har valt att genomföra en kvalitativ undersökning med intervju som metod eftersom vi vill ta reda på lärares erfarenheter och uppfattningar när de undervisar om källkritik, informationssökning och digital läsning. Det var åtta medverkande grundskollärare som var verksamma i F-3 som deltog i en enskild intervju, digitalt via tjänsten Zoom. Inspelningarna transkriberades och analyserades tematiskt. I resultatet framkom det att lärarna beskriver att undervisningen om källkritik och informationssökning bearbetas under spontana moment vilket blir mer autentiskt för eleverna. Resultatet visar även på att digital läsning sker på en ytlig nivå eftersom lärarna upplever det komplext när eleverna ska bearbeta och möta digitala texter. I vår slutsats diskuterar vi att lärarnas digitala kompetens blir betydelsefull för att utveckla deras undervisning om källkritik och informationssökning.

Tidigare forskning visar att elever upplever en otrygghet att byta om och duscha i samband med idrottslektionerna i skolan. Syftet med denna studie är därför att genom kvalitativa intervjuer undersöka idrottslärares uppfattningar kring huruvida ombyte och dusch för elever i samband med undervisning i ämnet idrott och hälsa skall vara ett krav eller inte. Frågeställningarna i studien är: a) Vilka uppfattningar har idrottslärare kring ombyte och dusch för elever i samband med undervisningen i ämnet Idrott och hälsa? b) Har deras förhållningssätt till ombyte och dusch förändrats under den tid de arbetat som idrottslärare och vilka är orsakerna i sådana fall? c) Vilka uppfattningar har de om eventuella samband mellan att elever inte har med sig ombyte och elevernas prestationer på lektionerna i Idrott och hälsa? Studien har en semistrukturerad kvalitativ ansats med intervju och transkribering som datainsamlingsmetod. Urvalsgruppen består av 6 idrottslärare från 6 olika grundskolor i Sverige, från norr till söder. Resultatet visar att de intervjuade idrottslärarna till övervägande del ändrat sitt förhållningssätt kring ombyte och dusch över tiden som de jobbat. Exempelvis var det några av de intervjuade idrottslärarna som uttryckte att de i början av sin yrkesroll haft det lite som ett krav, att eleverna måste byta om för att överhuvudtaget få delta på undervisningen. Medan idrottslärarna idag menar att man inte får ha det som ett krav längre och fokuserar mer på all form av delaktighet och närvaro, oavsett ombyte eller inte.

No description available.