I vårt samhälle, i vår roll som lärare förväntas vi tolka, förstå samt lära ut dokument som vi inte är delaktiga i att ta fram. I kursplanen för idrott och hälsa förekommer det en del begrepp som kräver tolkning för att förstås och kunna anpassas i undervisningen. Ett sådant begrepp är komplexa rörelser (årskurs 7–9) eller rörelser av komplex karaktär (gymnasienivå). Det finns kommentarmaterial som erbjuder en vidare förståelse av begreppet men inte på en fördjupad nivå och materialet ger inga exempel på hur bedömning och dokumentation av komplexa rörelser kan ske. Komplexa rörelser är en form av kunskap som elever ska förstå och lära sig för att kunna uppnå ett visst betyg vilket tyder på att begreppet måste ta plats i undervisningen.   Syftet med denna studie är på så vis att förstå kunskap, framför allt kunskapen kring komplexa rörelser och hur detta fenomen ter sig innanför skolans dörrar. Frågeställningen denna studie ämnar att besvara är; Vad är definitionen av komplexa rörelser? Hur använder lärare begreppet komplexa rörelser? Är otydligheten i begreppet komplexa rörelser negativt? Studien bygger på en kvalitativ studie genomförd med tre lärare i ämnet idrott- och hälsa samt sju observationer gjorda på lärare A och lärare B frivilliga elever som sedan transkriberades och tolkades utifrån fenomenografi som vetenskaplig ansats.   I resultatet framkommer det att begreppet är mångtydigt men det är inte nödvändigtvis av negativ karaktär. Detta för att ämnet idrott och hälsa som ämne är just så tolkningsbart så att alla lärare kan skapa sin egen definition och därmed använda komplexa rörelser olika från andra lärare. Detta skapar möjligheter för kreativitet och utmaningar för både lärare och elever

Ämnet idrott och hälsa har fått ett större ansvar att lära elever att ta hand om sin hälsa pålängre sikt jämfört med tidigare sekel enligt Larsson (2016, s.266). Sett till dagens samhälle har den psykiska och fysiska hälsan enligt Ekblom och Ekblom (2021, s.19) drastiskt försämrats bland barn och unga. I Sverige har Skolverket (2019, s.37-38; 2021) gått ut med att undervisningen ska ske utifrån ett salutogent perspektiv vilket är en förändring gentemot hur idrott och hälsa har sett ut historiskt. Det har visat sig att hälsoundervisning i skolan har varit bristande (Skolinspektionen, 2021, s.15). Syftet med denna studie är att analysera och diskutera hur lärare undervisar om hälsa inom ämnet idrott och hälsa. Studien bygger på inhämtad data genom kvalitativa intervjuer med sex lärare inom ämnet idrott och hälsa, från sex olika skolor i västra Skåne. Antonovskys(2005) begrepp KASAM har använts för analys av insamlat material. Empirin har sedermera legat till grund för resultat som diskuteras med hjälp av bland annat tidigare forskning. Studien visar att samtliga lärare har utgått från ett salutogent perspektiv i sin undervisning där begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet skapats genom varierande tillvägagångssätt. Resultatet synliggör att våra intervjuade lärare arbetar mycket med att göra kunskaperna om hälsa begriplig i form av hur de planerar lektioner oavsett om lektionen sker praktiskt eller teoretiskt. De arbetar konsekvent med relationsbyggande och individanpassningar för att göra undervisningen om hälsa hanterbar för eleverna.Slutligen försöker de sätta hälsa och idrott i relation till varandra för att på så vis motivera eleverna och därigenom uppnå meningsfullhet. Detta görs för att eleverna ska uppleva en känsla av sammanhang i undervisningen och utveckla ett livslångt lärande.

Studiens syfte är att undersöka pedagogers upplevelser om hur de kan möjliggöra för barnens grovmotoriska utveckling i utomhusmiljön. Genom kvalitativa intervjuer med drag av tolkande hermeneutik har vi, författare, genomfört semistrukturerade intervjuer med tio pedagoger på två olika förskolor. Den ena förskolan som utgör delstudie 1 har en kommunal styrning och den andra är en privat, föräldrakooperativ förskola som utgör delstudie 2. Båda delstudierna utgår från Vygotskijs sociokulturella perspektiv för att kunna besvara studiens frågeställningar. Studiens frågeställningar är “Hur upplever pedagogerna att de kan nyttja utomhusmiljön för att bidra till barnens grovmotoriska utveckling?” och “Hur upplever pedagogerna möjligheten till att påverka utomhusmiljön för att främja barnens grovmotoriska utveckling?”. De sociokulturella perspektivets begrepp appropriering och proximal utvecklingszon, har använts för att analysera empirin. Studiens resultat pekar dels på att under pandemin, tenderar delstudie 2, den privata förskolan att vara utomhus mer än den kommunala förskolan i delstudie 1. Eftersom den privata förskolan är ute mer än tidigare, har pedagogerna lagt fokus på att förändra och förbättra utegården medan intervjupersonerna på den kommunala förskolan inte uttalar sig om att ha fokus på att förändra utegården. Studies resultat pekar dels på förskolornas möjlighet till att påverka. Alltså att förskolans pedagoger har olika möjligheter till att påverka utformningen av förskolans utomhusmiljö utifrån de olika verksamheternas styrning. Studien avslutas med diskussion och reflektion om studiens resultat, därefter presenteras våra, författarnas tankar om vidare forskning kring studiens ämne.

Digitala instrument och digitala medel gör det idag lätt att skapa musik med hjälp avdatorn. Men hur långt har dessa virtuella instrument kommit? Denna uppsats jämför tvåolika fiolsimuleringar (Plug-ins) mot varandra, utifrån en riktig inspelad fiol somreferens. Uppsatsen ämnar undersöka vilken av dessa som upplevs som bäst och mestrealistisk. Detta bedöms utifrån tre personer som spelar klassiska instrument och hararbetat med musik på olika sätt, samt att de fortfarande är verksamma inom musiken.Dessa personer har jobbat eller jobbar som instrumentlärare för klassiska instrumentsamt det de själva utövat eller fortfarande utövar musik i form av orkester osv. Dentidigare forskningen visar på att simuleringar har fått bra resultat men att det fortfarandefinns mycket förbättringar att göra. För att få fram empirin spelades en riktig fiol in, föratt sedan användas som referens till två simuleringar av samma melodi och spelsätt iden mån det var möjligt att åstadkomma. Sedan sammanställdes ett lyssningstest somvar ett så kallat dubbelblindtest, där de tre deltagarna jämförde dessa två mot varandrautifrån referensen. Efter detta gjordes intervjuer där de fick svara mer djupgående påfrågor som reflekterar de svar de lämnat vid lyssningstestet. Resultatet visar att dessatvå fungerar att ha i bakgrunden medan en riktig fiol har fokuset som solo instrument.Det framkommer att simuleringarna saknar vissa övertoner och att en viss botten ochfärg som medföljer ett riktigt instrument saknas. Däremot så var alla tre öppna för att dekan användas i bakgrunden till skivinspelningar eller liknande.

Syftet med studien var att ge en bild av hur yrkesprofessionerna förskollärare respektivespecialpedagoger resonerar kring kartläggningens roll i förskolan. Den teoretiskautgångspunkten var Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik som benämns detkompensatoriska-, kritiska- och dilemmaperspektivet. Studien utgick ifrån fyraforskningsfrågor och genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Sammanlagtgenomfördes åtta intervjuer som inkluderade fyra förskollärare och fyraspecialpedagoger. Data i respektive delstudie analyserades enskilt med stöd av tematiskanalys. Resultatet visade att förskollärare och specialpedagoger hade svårt att formulera endefinition av begreppet barn i behov av särskilt stöd. Utifrån pedagogernas resonemangframkom det att samtliga specialpedagogiska perspektiv cirkulerar i förskolan. Det blevsynligt att det är svårt för förskollärarna att identifiera barn i behov av särskilt stöd utan attde bedöms. En slutsats är att bedömningar är nödvändiga men att de kräver ett etisktförhållningssätt för att undvika negativa konsekvenser. Förskolans läroplan behöver ocksåbli tydligare för att identifieringen av vem eller vilka som är i behov av särskilt stöd ska blimer likvärdig.

Syftet med studien är att undersöka pedagogers och  barns  uppfattningar om delaktighet och inflytande i förskolan. Datainsamlingen gjordes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare samt fyra barn från två olika förskolor. Studiens resultat visar att barns inflytande påverkas av förskollärarnas förhållningssätt till barns inflytande. Förskollärarna tolkar inflytande som när barn ges möjlighet att påverka sin vardag samt att barns intressen ska var utgångspunkten när man planerar aktiviteter i förskolan. Det är viktigt att närma sig barns perspektiv och låta barn vara med och fatta olika beslut. Förskollärarna eftersträvar alltid inflytande men de menar att det finns vissa begränsningar för att arbeta med barns inflytande fullt ut. Exempelvis gruppstorlek, barns ålder och förskolans resurser. Resultatet visar också att barn tycker att de får vara delaktiga men att de får välja mellan färdiga alternativ som förskollärarna bestämt. Barnen uttrycker att det är bra att de är delaktiga men att de samtidigt önskar att de kan få vara mer delaktiga genom hela processen och ges mer inflytande. / The aim of this study is to examine children’s and pre-school teachers view of children’s influence. The data was gathered through semi-structured interviews with four pre-school teachers and four children from two different pre-schools. The result of this study shows that the influence of children depends on the teacher’s approach and attitude. Pre-school teachers view influence as when children are given influence of the school day and let them be part of the decision making. It is also important to listen children and also view it from a child’s perspective. At the same time, they believe that there are certain limitations when it comes to the influence of children. For example, large groups, the age of the children and resources at the preschool. The result also shows that the children believe and express that they have influence but the teacher give them alternatives that are decided beforehand. At the same time, the children express a wish that they would have more opportunities to be more involved throughout the process.

Syftet med den här studien var att undersöka vilka känslor elever har kring klimatförändringar och ifall de känner hoppfullhet inför framtiden. Vi undersökte även hur eleverna upplever klimatundervisningen. De pågående klimatförändringarna är ett av mänsklighetens största hot vi står inför idag (IPCC, 2022). Den nuvarande situationen är oroväckande och det krävs omgående åtgärder. Det är därför av stor vikt att även den unga generationen har ett intresse och engagemang för frågor som rör klimatet. För att besvara frågeställningarna har semistrukturerade intervjuer med åtta elever i årskurs 6 genomförts som sedan analyserats genom en tematisk analys i sex steg. Resultaten från studien visar att eleverna anser klimatundervisningen som bristande då de saknar viss kunskap för individuella åtgärder samt att eleverna har svårt att minnas konkreta arbetsformer. Vidare fastställs att känslor som oro, ilska och sorg är vanligt förekommande bland eleverna. Vi möts även av uttryck som “det beror på”, “om vi tar oss samman”, “om vi inte gör något” och “om vi fortsätter såhär” när eleverna talar om framtiden vilket visar en medvetenhet om klimatförändringarna. Till sist konstateras att eleverna visar en relativt hoppfull syn på framtiden.

Det övergripande syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur skönlitteratur och berättelser används i SO-undervisningen i årskurs 1 och 3. De forskningsfrågor som denna studie utgår från för att bidra med kunskap om användningen av skönlitteratur och/eller berättelser i SO-undervisningen är: vilka didaktiska val gör lågstadielärarna i studien vid användning av skönlitteratur och berättelser i SO-undervisningen?, vad har lågstadielärarna i studien för erfarenheter av att använda skönlitteratur och berättelser i SO-undervisningen? samt hur ser eventuella skillnader ut vid användningen av skönlitteratur och berättelser i SO-undervisningen i åk 1 jämfört med åk 3? Studien har ett kvalitativt fokus då lågstadielärarnas resonemang kring didaktiska val och erfarenheter är centrala för att besvara forskningsfrågorna. Av denna anledning har kvalitativa semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod och tematisk analys som analysmetod. Totalt intervjuades tre lågstadielärare som undervisar i årskurs 1 och två lågstadielärare som undervisar i årskurs 3 digitalt över mjukvaran Zoom. Studiens resultat analyseras utifrån den sociokulturella teorin, vilket i denna studie innebär att lågstadielärarnas svar kommer att analyseras med utgångspunkten att skönlitteratur och berättelser är medierande artefakter i SO-undervisningen som först kan användas för yttre tänkande tillsammans med andra för att sedan omvandlas till inre processer hos den enskilda eleven. De yttre aktiviteter som studeras i denna studie är kopplade till skönlitteratur och berättelser och sker i dialog med andra elever eller lärare. Vi kommer i denna studie dock inte att kunna säga någonting om elevernas inre processer. De resultat som framkommer i studien bekräftar tidigare forskning inom området. Resultatet visar att lågstadielärarna i denna studie använder mycket skönlitteratur och berättelser i SO-undervisningen, med det främsta målet att fånga och skapa elevintresse. Hur skönlitteratur och berättelser används varierar dock beroende på årskurs och elevgrupp. Resultatet visar även att lågstadielärarna i studien mestadels använder skönlitteratur och/eller berättelser inledande för att bygga en grund för eleverna att stå på innan dem använder facklitteratur. En annan slutsats är att textsamtal används frekvent som en yttre aktivitet av lågstadielärarna i studien för att bearbeta skönlitteraturens och/eller berättelsernas innehåll samt ämneskunskaper. Resultatet indikerar även positiva effekter på elevernas lärande då skönlitteratur och berättelser nyttjas i SO-undervisningen.

När jag blickar tillbaka på när jag själv gick på kulturskola och spelade cello som barn var det inte mycket fokus på hur jag skulle öva, bara att öva. Med denna studie har jag valt att undersöka hur stråkinstrumentlärare ger ut övningsstrategier och hur de motiverar sina elever till att öva. Den tidigare forskning som lyfts fram visar att elever ska få metoder för att kunna arbeta självständigt och att elever ska kunna utveckla en förståelse för vilken typ av övning som bör betonas. Ansvaret för lärande ligger hos elever men att dom är beroende av musiklärare för vägledning och motivation. Genom semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod syftar föreliggande studie till att studera stråkinstrumentlärares syn på övning och motivation. Forskningsfrågorna som ligger till grund för arbetet berör hur stråkinstrumentlärare erfar och uppfattar elevers övning och motivation i sin egen musikundervisning, vilka ideal och förväntningar lärarna har på sina elever samt lärares metoder för att lära ut. Metodmässigt har studien sin grund i kvalitativa ansatser med en fenomenologisk utgångspunkt. Resultatet av studien visar att stråkinstrumentlärare uppfattar övning som ett stort begrepp och att det finns många vinklar att se övning på. Det framkommer att elevers önskan på vad de själva vill spela är oerhört betydelsefullt för eleverna. Ett till resultat visar på genom att öva utvecklar sig elever på sitt instrument och stycke, därmed kan elever tycka det är roligare att spela ihop med andra människor just för att de har övat på sina stycken, vilket kan bli motivation till att öva. Avslutningsvis förs en diskussion kring studiens resultat och huruvida övning och motivation kan hänga ihop och hur stråkinstrumentlärare motiverar genom löften. Själva övandet i sig självt är en inre drivkraft som är motiverande samt att övandet innehåller en bekräftelse på att det är någonting elever kan, vilket ger ett löfte på att elever kommer kunna klara av det dom spelar.   Nyckelord: Övning, motivation, stråkinstrumentlärare, fenomenologiskt perspektiv, intervjuer / When I look back on when I went to music school and played the cello as a child, there was not much focus on how I should practice, just to practice. I have with this study chosen to investigate how string instrument teachers publish practice strategies and how they motivate their students to practice. Previous research that highlights shows that students should be given methods to be able to work independently and that students should be able to develop an understanding of the type of exercise that should be emphasized. It is the student’s responsibility to learn, but they are dependent on music teachers for guidance and motivation. Through semi-structured interviews as a collection method of data, this essay aims to study string instrument teachers views on practice and motivation. The research questions that form the basis of the study concern how string instrument teachers experience and perceive students practice and motivation in their own music teaching, what ideals and expectations teachers have of their students and teacher’s methods of teaching. Methodologically, the study is based on qualitative approaches with a phenomenological starting point. The result of the study shows that string instrument teachers perceive exercise as a big concept and that there are many angles to look at practice. It turns out that student’s desire for what they themselves want to play is extremely important for them. Another result shows that by practicing, students develop on their instrument and piece, thus students may find it more fun to play with other people precisely because they have practiced their pieces, which can be motivation to practice. Finally, there is a discussion about the results of the study and whether practice and motivation can be connected and how string instrument teachers motivate through promises. The practice itself is an inner driving force that is motivating and to practice contains a confirmation that it is something students can do, which gives a promise that students will be able to cope with what they play. Keywords: Practice, motivation, string instrument teacher, phenomenological perspective, interview

Syftet med det här arbetet är att ta reda på vad barn i åldrarna 4 och 5 år på en förskola har för tankar om användning av vatten ur perspektivet hållbar utveckling, samt att undersöka vilka dimensioner inom hållbar utveckling som barn på en förskola tar till sig då vi tillsammans genomför övningar inom temat användning av vatten. Eftersom övningarna genomfördes tillsammans med barnen utgår jag från de metoder som används vid aktionsforskning. De undersökningsmetoder som användes var kvalitativa intervjuer och deltagarobservationer. Resultatet visar att barnen som deltagit i undersökningen har tankar om vilket behov av vatten som finns samt tankar om användning av vatten utifrån de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna av hållbar utveckling. Störst andel barn har tagit till sig inom den sociala dimensionen av hållbar utveckling.