Full delaktighet i föreningar och i beslutsfattande processer för alla människor på alla nivåer anses vara eftersträvansvärt av internationella konventioner. Forskning visar dock att människor med intellektuell funktionsnedsättning upplever många inskränkningar i delaktigheten inklusive i delaktigheten i beslutsfattande processer. Det finns väldigt lite forskning som undersöker gemensamt beslutsfattande hos personer med intellektuell funktionsnedsättning. Syftet med den här studien är att bidra med fördjupad kunskap kring hur personer med intellektuell funktionsnedsättning upplever delaktigheten i beslutsfattande processer för att för att kunna förstå främjande faktorer. Kontexten för studien är intresseföreningar som har medlemmar och styrelseledamöter med intellektuell funktionsnedsättning, då föreningar tillhandahåller en bred mångfald av möjligheter för delaktighet i beslutsfattandet. Studien utgår ifrån följande frågeställningar utifrån ett biopsykosocialt perspektiv: Hur beskriver personer med intellektuell funktionsnedsättning den upplevda delaktigheten i beslutsfattande processer i en förening? Vilka faktorer för kognitiv tillgänglighet beskrivs som betydelsefulla för personer med IF? Studien utgår dessutom ifrån kritisk realism som vetenskapsteoretisk ansats. Metoden som används är kvalitativa intervjuer som analyseras med en innehållsanalys. Resultat som framkommer är att delaktigheten i beslutsfattande i de undersökta kontexterna upplevs ofta bra men att delaktighetsinskränkningar förekommer. Det finns ett flertal faktorer för kognitiv tillgänglighet som är betydelsefulla.

Denna studie har handlat om övergången för elever från årskurs nio i grundskolan till gymnasiet som ofta innebär en utmaning för elever på olika sätt utifrån deras bakgrund och olika behov. Syftet med studien har varit att få en ökad förståelse för de utmaningar och möjligheter som specialpedagoger på gymnasiet möter i sitt arbete med övergången från grundskola till gymnasiet. Metoden som använts i studien är kvalitativ metod där intervjuerna bygger på semistrukturerade intervjuer. Denna metod har således givit oss som är författare till studien möjlighet att följa upp informanternas svar med ytterligare fritt ställda följdfrågor samt möjlighet att gå djupare in i en viss frågeställning. Analysen skedde utifrån en hermeneutisk ansats. Studien har särskilt berört elever med behov av särskilt stöd och hur specialpedagoger på gymnasiet har arbetat med att skapa en trygghet för just dessa elever. Resultatet i studien har visat att allt som oftast är specialpedagoger som blivit utförare i arbetet med att skapa en trygg övergång. Detta har för specialpedagogen inneburit en omsättning av den information som inkommit till skolan med ett syfte som skapat möjligheter och förutsättningar för en fortsatt god inlärning på gymnasiet för eleverna. Studiens resultat har pekat på att informanterna verkligen har haft en struktur och ambition att skapa en så tydlig och trygg övergång som möjligt för samtliga elever. I studiens avslutning har vi författare givit förslag på olika vägar till vidare forskning som ter sig intressanta i sammanhanget rörande övergångar och elever i behov av särskilt stöd.

Den här uppsatsens syfte är att undersöka vilka erfarenheter ämneslärare har i sina möten med elever som inte når godkänt betyg i engelska på högstadiet. Fokus ligger på ämneslärarnas upplevelser av elevernas skolsituation, vilka anpassningar lärarna tycker att eleverna har mest nytta av, hur mål och utveckling synliggörs men också hur de utformar undervisningen för dessa elever som preciseras även i frågeställningarna. Uppsatsen utgår från en kvalitativ metod där insamling av data sker genom individuella intervjuer som kompletteras med deltagande observationer. Materialet analyserades i två olika faser genom tematisk och tolkad analys som fastställdes till inom gemensamma teman. Resultatet visar att lärarna följer den teoretiska ramen som presenteras i början av uppsatsen. De lyfter inlärningsprocessen som invid styrd och beroende av elevens användning av engelska språket utanför lektionerna. Alla elever har dock goda förutsättningar att lyckas med att klara målen för betyget E på högstadiet men vägen dit är utformas olika. Tydliga mål, synlig formativ bedömning och individuell planering med anpassade uppgifter lyfter resultatet som framgångsrika faktorer för att lyckas med dessa elever.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare och andra yrkesgrupper såg på barn i behov av stöd, samt att undersöka hur deras förhållnings- och arbetssätt i relation till barn i behov av stöd främjar dessa barns delaktighet i planerade aktiviteter. Utefter vårt syfte undersöktes i vår studie vad förskollärare och andra yrkesgruppers syn på barn i behov av stöd var, vilka strukturella faktorer som påverkade förskollärares och andra yrkesgruppers arbetssätt med barnen i de planerade aktiviteterna, samt vilka kommunikativa stöd som förskollärare och andra yrkesgrupper använder för att alla barn ska kunna delta i de planerade aktiviteterna. Studien tog avstamp i det sociokulturella perspektivet och metoderna som användes för att fastställa resultatet var semistrukturerade intervjuer och observationer.  Förskolan där studien ägde rum ligger i ett socialt heterogent område. De huvudsakliga resultaten visade på att förskolan där studien ägt rum såg de flesta informanterna barn i behov av stöd som de barn vilka var i behov av särskilt stöd, men vid eftertanke ändrade de flesta informanter sina svar till att alla barn någon gång är i behov av stöd. Observationerna visade att barnen fick stöd i form av olika scaffoldingstekniker. Även kommunikativt stöd i form av språklig mediering, bildstöd och teckenstöd användes av aktörerna för att främja barnens delaktighet och appropriering. Dock visade studien att vid personalbrist blev förskolepersonalen stressad vilket ledde till att barnen fick mindre stöd i de planerade aktiviteterna.

I förskolan läggs grunden för det livslånga lärandet, detta kan exempelvis uppnås med lek. De utmaningar barn stöter på i förskolan ska upplevas som lustfyllda och uppmuntra barns eget lärande. För att kunna utmana barn på ett lustfyllt sätt krävs engagerade pedagoger som befinner sig nära barnen för att utmana i stunden av utforskande och lek. Syftet med denna studie är att belysa förskollärarens syn på när barns lek är matematisk och hur de kan uppmuntra den matematiska leken. I studien utfördes sex kvalitativa intervjuer av förskollärare, två av dessa förskollärare arbetade på samma förskola men resterande arbetade på olika förskolor. Min slutsats av arbetet är att de matematiska glasögonen måste följa förskolläraren oavsett vilka mål som arbetas med för stunden men även vikten av delaktiga förskollärare som lyfter fram matematik i barns lek.

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares uppfattningar av fenomenet digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd. Studien var kvalitativ och utgjordes av semistrukturerade intervjuer som genomfördes med stöd av en intervjuguide. Respondenterna utgjordes av legitimerade förskollärares med minst två års arbetslivserfarenhet av förskolläraryrket. I delstudie två deltog dock en legitimerad förskollärare med mindre än två års erfarenhet. Studien utformades utifrån två separata delstudier. Det teoretiska perspektivet i studien var fenomenografi och ansatsen löpte som en röd tråd genom alla kapitel i studien. De centrala begrepp som användes i studien var erfara, fenomen, kategorier, kritiska aspekter och utfallsrum.  Det empiriska material som producerades analyserades med hänsyn till det teoretiska perspektivet samt frågeställningar och syfte. Frågeställningarna konstruerades utifrån syfte och teoretiskt perspektiv.  Resultatet visade att förskollärare erfar fenomenet (Marton, 1981) digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd på skilda sätt. Förskollärare erfar således fenomenet digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd som någonting som möjliggör, begränsas, medför krav, kräver förutsättningar och behöver anpassas samt påverkar. Resultatet visade tillika att olika aspekter behövde urskiljas kring fenomenet för att på bästa sätt möjliggöra för inkludering och lärande. Några av de aspekter som urskildes var lek, kommunikation, ekonomi, kompetens samt pedagogiskt innehåll. En slutsats kring resultatet är att arbetet med digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd är krävande. Arbetet med digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd behöver få ta tid eftersom det skapar ytterligare möjligheter till inkludering och lärande för barn i behov av särskilt stöd.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares förhållningssätt kring taluppfattning samt barns förståelse för kardinaltalsprincipen. Delstudie 1 genomfördes genom kvalitativa intervjuer med sex förskollärare. Teorin som användes vid analysen av intervjumaterialet var fenomenografi med begreppet andra ordningens perspektiv, där tolkning blev centralt utifrån deltagarnas uppfattningar. Resultatet visar att de förskollärare som ingick i studien har en positiv inställning och ett liknande förhållningssätt till ämnet matematik. Begreppet grundläggande talbegrepp upplevdes svårdefinierat av samtliga förskollärare. När det kommer till matematik på förskolan ser majoriteten av deltagarna att det matematiska lärandet främst uppkommer i det spontana arbetet, då det finns i material och rutiner. Samtidigt kan det tolkas finnas viss planerad matematik i det som benämns spontant. Förskollärarna har ingen djupare kännedom om det bredare matematiska utrymmet i den reviderade Lpfö18. De upplever också de matematiska strävansmålen som tolkningsbara, med skilda åsikter. Delstudie 2 genomfördes genom samtalsfrågor och Give-a-numberuppdrag i två barngrupper, med åldrarna tre till fem år. Teorin av Sarnecka et al. om olika number-knower-levels användes vid analys av resultaten från uppdragen, för att se barnens förståelse för grundläggande talbegrepp och kardinaltalsprincipen. Resultatet visade att barnen använde språket och sina erfarenheter för att delge sina matematiska kunskaper.Ingen av barnen befann sig i pre-number-knower nivån, fyra barn befann sig i subset-knower nivån och slutligen befann sig sju barn i cardinal-principle-knower nivån. Barnen i den sista nivån visade förståelse för kardinaltalsprincipen. Avslutningsvis fanns det under uppdragen och i samtalen med barnen en viss variation i uppvisad kunskap, beroende på individuella och socioekonomiska faktorer.

Syfte: Att beskriva barnmorskors erfarenheter av att identifiera psykisk ohälsa i mötet med gravida kvinnor på barnmorskemottagning. Metod: Kvalitativ ansats applicerades genom att 11 barnmorskor på barnmorskemottagning medverkade i semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades med induktiv manifest innehållsanalys vilket genererade tre kategorier med tillhörande subkategorier. Resultat: Barnmorskors erfarenheter i identifiering av psykisk ohälsa i mötet med gravida kvinnor påverkas av trygghet, kontinuitet och yrkeserfarenhet. Barnmorskor beskriver engagemang i kvinnors psykiska hälsa och särskiljer inte det fysiska från det psykiska i mötet. Utmaningar i identifiering av psykisk ohälsa hos kvinnor med annan kulturell bakgrund beskrivs. Barnmorskor önskar vidareutbildning inom ämnet psykisk ohälsa då det anses vanligt i mötet med gravida kvinnor. Slutsats: Barnmorskor beskriver utarbetade arbetsrutiner och kollegialt stöd. Yrkeserfarenhet bidrar till ökad trygghet i identifieringen. Tydligare gränsdragning inom barnmorskans ansvarsområde är önskvärt vid identifiering av psykisk ohälsa. Tid och kontinuitet i mötet skapar trygghet för kvinnorna att öppna sig och samtala om den psykiska hälsan.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare arbetar för att främja flerspråkiga barns språkutveckling. I vår studie utgår vi från två teorier, den sociokulturella och den interkulturella teorin. Fyra gruppintervjuer har genomförts med tio förskollärare. Under intervjuerna ville vi få svar på våra tre frågeställningar. Hur arbetar förskollärare för att främja flerspråkiga barns språkutveckling? Vilka strategier använder de sig av för att främja flerspråkiga barns språkutveckling? Var har förskollärarna fått sin inspiration/ kunskap ifrån för att främja flerspråkiga barns språkutveckling? I resultatet kom det fram gemensamma nämnare. Osäkerhet, Polyglutt, bildstöd och mer utbildning. De flesta förskollärarna upplevde osäkerhet i arbetet med flerspråkiga barn och i samband med detta önskar de sig mer utbildning och kunskap. Polyglutt är ett hjälpmedel som var populärt i alla intervjuerna. Pollyglutt är en applikation med sagor inspelade på en mängd språk som används dagligen i förskolorna för att främja flerspråkiga barns språkutveckling. Högläsningen enligt forskarna var och är givande för flerspråkiga barn och bör återkomma i verksamheterna. Dessutom använder förskollärarna bildstöd för att förtydliga olika rutinsituationer, vilket underlättade för förskollärarna otroligt mycket, inte enbart för flerspråkiga barn utan för hela barngruppen. Flerspråkighet är en viktig del i förskolan konstaterar många förskollärare, vilket de har rätt i eftersom vart fjärde barn i dagens förskola är flerspråkigt (Calderon 2004).

Tidigare forskning visar att Albert Banduras begrepp självförmåga har ett samband med elevers skrivprestationer, och att en hög skrivsjälvförmåga verkar minska deras oro inför skrivande. Bandura (1997) identifierade fyra källor till självförmåga: personlig erfarenhet, fysiskt och psykologiskt mående, observation av andra samt verbal och social övertalning. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka låg- och mellanstadieelevers erfarenheter av dessa fyra källor. Uppsatsens frågeställningar är: Hur beskriver elever i årskurs två och fem sina erfarenheter av de fyra källorna till självförmåga? Vilka likheter och skillnader går det att hitta mellan årskurserna?