<p>Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter och inställningar till FYSS samt förskrivning av FaR vid hälsocentraler med hög respektive låg förskrivning. Sjutton distriktssköterskor deltog från två topplistplacerade hälsocentraler och en icke topplistplacerade hälsocentral i ett län, i Mellansverige. Datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Analysen gav två kategorier</p><p><strong><em>Organisation och <strong><em>Individ för de topplistade hälsocentralerna respektive den icke topplistade hälsocentralen samt sex underkategorier vardera. Kategorin Organisation inom de topplistade hälsocentralerna innehöll underkategorierna <em>ledningsstöd, utbildning samt <em>uppföljning och ekonomi. Kategorin Individ beskrev <em>förskrivarens inställning, distriktssköterska med specialiserat arbete och <em>förskrivna motionsformer. Kategorin Organisation inom den icke topplistade hälsocentralen innehöll underkategorierna <em>ledningsstöd, att öka motivationen och <em>samarbete. Kategorin Individ beskrev underkategorierna <em>förskrivarens inställning, att motivera till livsstilsförändring samt <em>uppföljning. FaR förskrevs främst av distriktssköterskor inom diabetes- och blodtrycksmottagningar och de upplevde ledningens stöd. Vid den icke topplistplacerade hälsocentralen saknades ledningsstöd, alla hade inte FaR-utbildning. Tid till kollegiediskussioner för att få in rutiner, läkarstöd p.g.a. patienters multipla sjukdomsdiagnoser och kunskap om förskrivningsbara aktiviteter efterfrågades. Lyckad förskrivning krävde motiverade patienter, individanpassade motionsformer och samarbete med t.ex. sjukgymnaster. Chefer <em>"tryckte på" för ökat antal förskrivningar, utbildning om förhållningssätt att motivera till fysisk aktivitet önskades. FaR uppgavs vara ett av distriktssköterskans ansvarsområden och förväntades öka i framtiden. </em></em></em></em></em></em></em></em></em></em></strong></em></strong></p> / <p>The purpose was to describe district nurses’ experiences and perceptions of Physical activity in Disease prevention and Treatment and Prescriptions of Physical activity (PaP), in health centers, reported high respectively low prescriptions of physical activities. Seventeen district nurses, from two top listed and one not top listed center, in a county, in the middle of Sweden participated. Semi-structured interviews analyzed by qualitative content analysis resulted in two categories</p><p><strong><em>Organization and <strong><em>Individual and six subcategories respectively, for both groups. The category Organization within the top listed centers’ included the subcategories <em>management support, education and <em>follow-ups and economy. The category Individual described <em>preceptor’s attitudes, district nurse with specialized work and <em>type of activities. The category Organization within the not top listed centre included <em>management support, to increase motivation and <em>cooperation. The category Individual described <em>preceptor’s attitudes, to motivate lifestyle changes and <em>follow-ups. PaP occurred mainly in diabetes and blood pressure care, management support was experienced. In the not top listed centre, management support and education lacked. Time for collegial discussions forming routines, physicians’ support and knowledge about type of activities were requested. Successful prescription required motivated patients, individualized activities and interaction with physiotherapists. Educations supporting patients’ motivation were demanded, managements’ stressed increased prescriptions and PaP was reported a district nurse responsibility, expected to increase. </em></em></em></em></em></em></em></em></em></strong></em></strong></p>

<p><strong>ABSTRACT</strong></p><p>Standardized assessment instruments have increasingly come to be used in social work. Although national studies of ASI and DOK's reliability and validity has only been examined to a limited extent. In order to improve knowledge of assessment instruments conditions, relevance and scope, this present literature study highlights the background and the application of the interview methods ASI and DOK, used in swedish abuse and dependent care. In answering the survey questions, a qualitative content analytical method has been used. ASI and DOK are multidimensional interviews which take into account that several areas affecting the client's treatment outcome. Assessment instruments differ in respect of use, approach to the assessment of client needs and help troubled, the basis for the interview estimates and its rating scales. International research shows that the ASI and DOK include a number of methodological problems that affect the reliability and validity in self-reported data. Assessment instruments different question areas, however, lacks a theoretical framework that allows any assumptions about the causal relationships between key areas of life and substance abuse problems. In accordance with a social constructionism perspective, ASI and DOK's usability are time and culture bound and must therefore be seen as methods that are in a constant process of change to generate as reliable knowledge as possible.</p><p><strong>Keywords: </strong>assessment instrument, social work, Addiction Severity Index, ASI, documentation system, DOC, structured interviews, addiction, substance abuse.</p>

<p>This essay is called <em>What kind of history? and </em>is about how history teachers think when they chose what to teach about and why. In the curriculum there are no guidelines about what substance you have to teach about. This gives the schools and teachers a big freedom. At the same time there is a kind of informal canon which says that it is the European perspective that is the important one. By doing interviews with ten history teachers in two upper secondary schools I try to see what they teach about and why. One of the schools has a global profile and by making a comparative study of the two schools I can see what is different and what is the same in the two schools. Other scientists have studied this subject about Eurocentric history education but not by asking the teachers themselves. There are several studies about the history textbooks and all of them conclude that the text books have a Eurocentric perspective and that is a problem. There are also studies about the curriculum and other steering documents and that concludes that it says in the documents that the education have to have a intercultural perspective, but at the same time de document talks about a western cultural heritage that we have to protect and nurture. I use the theories that Ross Dunn and Kenneth Nordgren presents about teaching a more including and global history.</p><p>My conclusions are that the history education can look very different in Swedish schools today. At the same time the history textbooks guides the teachers a lot about what material to use in the history lessons, so if you want to do something else you have to get other teaching materials than the traditional textbooks, as they do in the school whit the global profile.</p>

Bakgrund: I Sverige är bröstcancer den vanligaste formen av kvinnlig cancer och utgör nära en tredjedel av kvinnlig cancer. I behandlingen av bröstcancer har kirurgi en betydande roll. Nära hälften av kvinnorna genomgår mastektomi, men det finns en stor variation inom landet. Att förlora ett bröst efter mastektomi har såväl en kroppslig som psykologisk innebörd. Avhandlingen omfattar fyra delstudier som beskriver detta på olika sätt. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att studera betydelsen av att förlora ett bröst på grund av cancersjukdom samt motiv och beslutsprocess i ställningstagande till att leva med eller utan ett rekonstruerat bröst. Metod: Avhandlingen baseras på två populationer av kvinnor boende i norra Sverige som genomgått mastektomi på grund av bröstcancer: de kvinnor som genomgått mastektomi under 2003 (delstudie I–III) samt de kvinnor som genomgått mastektomi mellan oktober 2006 och september 2007 (delstudie IV). Dessa kvinnor identifierades via det regionala cancerregistret, onkologiskt centrum, Norrlands universitetssjukhus. Statistiska analyser genomfördes i delstudie I och IV och tematisk narrativ analys har tillämpats i delstudie II och III. Resultat: Delstudie I: År 2007 skickades ett nykonstruerat självskattningsformulär ”Life After Mastectomy” (LAM) ut till 149 kvinnor varav 85% (n=126) besvarades. Av dessa kvinnor hade 25% genomgått bröstrekonstruktion. Resultaten av en multipel regressionsanalys visade att bröstrekonstruktion var signifikant relaterat till lägre ålder, känsla av att vara attraktiv och sexuellt intresse. För att få en djupare och mer nyanserad förståelse kring innebörder av att förlora ett bröst efter mastektomi och motiv till att avstå från eller genomgå bröstrekonstruktion gjordes ett strategiskt urval av 15 kvinnor från delstudie I som deltog i en forskningsintervju(delstudie II). I den tematiska narrativa analysen identifierades tre typberättelser. I den första typberättelsen beskrevs mastektomin som ”no big deal” och att genomgå en bröstrekonstruktion var inte ens värt att överväga. I den andra typberättelsen beskrevs mastektomin som ”att förlora sig själv” och en bröstrekonstruktion beskrevs som ett sätt att återställa sig som person, kvinna och sexuell varelse. Den tredje typberättelsen intog en position mellan ”no big deal” och ”att förlora sig själv” och en bröstrekonstruktion beskrevs som ett välkommet erbjudande vilket gjorde det enklare att se och känna sig som kvinna. I delstudie III undersöktes sex kvinnors erfarenheter av att genomgå bröstrekonstruktion. Samtliga kvinnor var oförberedda på den krävande procedur som de genomgick. De beskrev processen som svår och smärtsam med upprepade operationer och en oväntat lång konvalescenstid. Även om kvinnorna var oförberedda på hur tufft det skulle komma att bli både fysiskt och emotionellt beskrevs bröstrekonstruktionen  som betydelsefull för dem. Delstudie IV: I denna uppföljningsstudie inkluderades kvinnorna 10 månader efter mastektomin då självskattningsformuläret LAM skickades ut. Datainsamlingen med samma formulär upprepades två år senare (tre år efter mastektomin). Kvinnornas (n=76) känsla av attraktivitet och kvinnlighet hade inte förändrats mellan de två mättillfällena, med undantag för vissa aspekter av sexualitet som hade försämrats. Vid uppföljningen hade 21% av kvinnorna genomgått bröstrekonstruktion och dessa kvinnor var yngre. I övrigt kundeinga signifikanta skillnader ses mellan de kvinnor som genomgått respektiveej genomgått bröstrekonstruktion. Slutsats: Denna avhandling ger en inblick i betydelsen av att förlora ett bröst efter mastektomi. Att förlora ett bröst efter mastektomi kan vara av mindre eller större betydelse. För de kvinnor som upplevde bröstförlusten som en förlust av sig själva, kom en bröstrekonstruktion att betraktas som en livsnödvändighet (delstudie II). De flesta av kvinnorna 75% i delstudie I och 79% i delstudie IV genomgick inte någon bröstrekonstruktion. De kvinnor som genomgick rekonstruktiv kirurgi beskrev proceduren som svår fysiskt och emotionellt, men trots detta sågs den som viktig för dem (delstudie III). Vid uppföljningen i delstudie IV, var kvinnornas upplevelse av attraktivitet och kvinnlighet oförändrade, men upplevelsen av att känna sig bekväm vid sexuell intimitet utvecklades negativt. Detta var oberoende av om kvinnan genomgått bröstrekonstruktion eller inte, vilket kan ses som överraskande. Det är viktigt att som sjukvårdpersonal uppmärksamma hur den enskilda kvinnan själv upplever betydelsen av att ha förlorat ett bröst för att inte låta sig styras av vaga schabloner kring relationen bröst–sexualitet–kvinnlighet. / Background: Breast cancer is the most common cancer in women, representing nearly one-third of all cancer cases among women in Sweden. The mainstay in breast cancer treatment is surgery and nearly half of the women undergo a mastectomy but there is considerable variation between different counties. Understanding the impact of losing a breast and what motivates women to decide for or against breast reconstructive surgery after mastectomy is necessary in caring for women affected by breast cancer. This PhD thesis comprises four studies that examine this topic in different ways. Aim: The overall aim of the thesis is to explore meanings of losing a breast after mastectomy and what motivates women to opt for reconstruction or no reconstruction of the lost breast. Methods: The thesis is based on two populations, all women who underwent mastectomy in 2003 (Studies I–III) and all women living in northern Sweden who underwent mastectomy during November 2006 to October 2007 (Study IV). The women were identified by the Oncological Centre, at Umeå University Hospital, Umeå, Sweden. In Studies I and IV statistical analyses were performed while in Studies II and III thematic narrative analyses were applied. Results: Study I: in 2007 149 women received a newly developed selfreported questionnaire titled ‘Life After Mastectomy (LAM)’. In total 85% (n=126) of the women completed and returned the questionnaire, 25% of whom had undergone breast reconstruction. Multiple regression analysis showed that these women were younger and scored lower on feelings of attractiveness and higher on sexual activity compared with the women who had opted not to have breast reconstruction. In Study II, to gain a more nuanced understanding of the women’s lived experiences of losing a breast and what had motivated them to opt for or against breast reconstruction, a strategic sample of 15 women from Study I were selected to participate in a research interview. Using thematic narrative analysis of the interviews we identified three types of storylines. In the first storyline the mastectomy was described as ‘no big deal’ and breast reconstruction was not even worth considering. In the second storyline the mastectomy was described as a ‘loss of self’ and the breast reconstruction was perceived as a means to be restored as a person, a woman and a sexual being. The third storyline fell in between ‘no big deal’ and ‘loss of self’, with breast reconstruction described as a welcome offer that made it easier to look and feel like a woman. In Study III, a pilot study, we explored six women’s experiences of undergoing breast reconstructive surgery. All women had not been prepared for the strenuous experience: the process was described as difficult and painful, consisting of several operations and an unexpectedly long recovery period. Although the women were ill prepared for how arduous it would be, both physically and emotionally, having a breast reconstruction had been important to all of them. Study IV: in this follow-up study, women completed the self-reported LAM questionnaire 10 months after mastectomy and again 2 years later, i.e. about 3 years after mastectomy. It appeared that their feelings of attractiveness and femininity had not changed during the follow-up time, except for some aspects of sexuality which had been negatively affected. At follow-up, 21% of the women had undergone breast reconstruction. When comparing these women with those who had not undergone reconstructive surgery, we found no significant differences apart from their younger age. Conclusion: This thesis provides insight into the meanings of losing a breast due to mastectomy. Loss of a breast can be of minor or major importance. For those women who experienced the loss of a breast as a loss of the self, breast reconstruction became a necessity for restoring personhood (Study II). However, most women studied, 75% in study I and 79% in study IV, chose not to undergo breast reconstruction. Those who did, described it as a very tough procedure, both physically and emotionally. Having a breast reconstruction had been important for them (Study III). After a 2-year follow-up of the women (Study IV), their feelings of attractiveness and femininity were unchanged, but not their experiences of sexual intimacy and comfort, which had decreased regardless of whether they had undergone breast reconstruction or not. This finding was unexpected. It is important for health care professionals to be attentive to how women themselves experience the personal meaning of losing a breast. Care professionals should guard against popular preconceptions of the female breast and how it is associated with sexuality and womanliness, and hence of the patient’s needs.

Föreliggande studies syfte var att undersöka vad studenter på civilingenjörsprogrammet med inriktning mot teknisk fysik och elektroteknik beskriver är deras motivation till att genomföra sina studier och om denna förändras över tid. Frågeställningarna som legat till grund för studien är: Vad beskriver studenterna påverkar deras motivation? Vad består motivationen av? Förändras studenternas motivation över tid, om ja på vilket sätt? Gör studenterna själva något för att påverka sin motivation, och i så fall vad? Studien är longitudinell och bygger sammanlagt på 32 intervjuer med åtta studenter som har intervjuats kontinuerligt under 3-4 år. Metoden som använts kan beskrivas som en induktiv empirinära kvalitativ metod då innehållet i data fått styra arbetsprocessen. Resultatet visar att studenternas motivation utgörs av tre byggstenar som alla har betydelse för motivationen på lång sikt - upplevelser av: meningsfullhet/tillämpbarhet, kompetens/behärskande och socialt sammanhang/socialt stöd. Vidare visar resultatet att motivationen skapas i mötet mellan student och utbildningskontext.

The essay investigates juvenile offenders experiences of the sanction ”ungdomstjänst” and how it may change attitudes towards committing criminal acts. The essay introduces qualitative interviews with four juvenile offenders, which have all executed ”ungdomstjänst”. The juveniles experiences of features that can be a part of the attitude change have been analyzed with a model of the motivation process, called ”Fyra F”, and four elements of persuading, which can affect an attitude change. The result shows that the juveniles experience ”ungdomstjänst” as punishing in varying degree, dependent of the different parts of the sanction. Positive experiences of the sanction include that it gives them an opportunity to see things from a different perspective as well as help to get out on the employment market. The analyze shows that ”ungdomstjänst” contain several aspects of the above model and elements which can affect the juveniles attitude to committing crimes. It also appears certain aspects which could be improved by professionals within “ungdomstjänst” in order to increase the number of opportunities to affect the different types of juvenile offenders that they encounter.

Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter och inställningar till FYSS samt förskrivning av FaR vid hälsocentraler med hög respektive låg förskrivning. Sjutton distriktssköterskor deltog från två topplistplacerade hälsocentraler och en icke topplistplacerade hälsocentral i ett län, i Mellansverige. Datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Analysen gav två kategorier Organisation och Individ för de topplistade hälsocentralerna respektive den icke topplistade hälsocentralen samt sex underkategorier vardera. Kategorin Organisation inom de topplistade hälsocentralerna innehöll underkategorierna ledningsstöd, utbildning samt uppföljning och ekonomi. Kategorin Individ beskrev förskrivarens inställning, distriktssköterska med specialiserat arbete och förskrivna motionsformer. Kategorin Organisation inom den icke topplistade hälsocentralen innehöll underkategorierna ledningsstöd, att öka motivationen och samarbete. Kategorin Individ beskrev underkategorierna förskrivarens inställning, att motivera till livsstilsförändring samt uppföljning. FaR förskrevs främst av distriktssköterskor inom diabetes- och blodtrycksmottagningar och de upplevde ledningens stöd. Vid den icke topplistplacerade hälsocentralen saknades ledningsstöd, alla hade inte FaR-utbildning. Tid till kollegiediskussioner för att få in rutiner, läkarstöd p.g.a. patienters multipla sjukdomsdiagnoser och kunskap om förskrivningsbara aktiviteter efterfrågades. Lyckad förskrivning krävde motiverade patienter, individanpassade motionsformer och samarbete med t.ex. sjukgymnaster. Chefer "tryckte på" för ökat antal förskrivningar, utbildning om förhållningssätt att motivera till fysisk aktivitet önskades. FaR uppgavs vara ett av distriktssköterskans ansvarsområden och förväntades öka i framtiden. / The purpose was to describe district nurses’ experiences and perceptions of Physical activity in Disease prevention and Treatment and Prescriptions of Physical activity (PaP), in health centers, reported high respectively low prescriptions of physical activities. Seventeen district nurses, from two top listed and one not top listed center, in a county, in the middle of Sweden participated. Semi-structured interviews analyzed by qualitative content analysis resulted in two categories Organization and Individual and six subcategories respectively, for both groups. The category Organization within the top listed centers’ included the subcategories management support, education and follow-ups and economy. The category Individual described preceptor’s attitudes, district nurse with specialized work and type of activities. The category Organization within the not top listed centre included management support, to increase motivation and cooperation. The category Individual described preceptor’s attitudes, to motivate lifestyle changes and follow-ups. PaP occurred mainly in diabetes and blood pressure care, management support was experienced. In the not top listed centre, management support and education lacked. Time for collegial discussions forming routines, physicians’ support and knowledge about type of activities were requested. Successful prescription required motivated patients, individualized activities and interaction with physiotherapists. Educations supporting patients’ motivation were demanded, managements’ stressed increased prescriptions and PaP was reported a district nurse responsibility, expected to increase.

This essay is called What kind of history? and is about how history teachers think when they chose what to teach about and why. In the curriculum there are no guidelines about what substance you have to teach about. This gives the schools and teachers a big freedom. At the same time there is a kind of informal canon which says that it is the European perspective that is the important one. By doing interviews with ten history teachers in two upper secondary schools I try to see what they teach about and why. One of the schools has a global profile and by making a comparative study of the two schools I can see what is different and what is the same in the two schools. Other scientists have studied this subject about Eurocentric history education but not by asking the teachers themselves. There are several studies about the history textbooks and all of them conclude that the text books have a Eurocentric perspective and that is a problem. There are also studies about the curriculum and other steering documents and that concludes that it says in the documents that the education have to have a intercultural perspective, but at the same time de document talks about a western cultural heritage that we have to protect and nurture. I use the theories that Ross Dunn and Kenneth Nordgren presents about teaching a more including and global history. My conclusions are that the history education can look very different in Swedish schools today. At the same time the history textbooks guides the teachers a lot about what material to use in the history lessons, so if you want to do something else you have to get other teaching materials than the traditional textbooks, as they do in the school whit the global profile.

ABSTRACT Standardized assessment instruments have increasingly come to be used in social work. Although national studies of ASI and DOK's reliability and validity has only been examined to a limited extent. In order to improve knowledge of assessment instruments conditions, relevance and scope, this present literature study highlights the background and the application of the interview methods ASI and DOK, used in swedish abuse and dependent care. In answering the survey questions, a qualitative content analytical method has been used. ASI and DOK are multidimensional interviews which take into account that several areas affecting the client's treatment outcome. Assessment instruments differ in respect of use, approach to the assessment of client needs and help troubled, the basis for the interview estimates and its rating scales. International research shows that the ASI and DOK include a number of methodological problems that affect the reliability and validity in self-reported data. Assessment instruments different question areas, however, lacks a theoretical framework that allows any assumptions about the causal relationships between key areas of life and substance abuse problems. In accordance with a social constructionism perspective, ASI and DOK's usability are time and culture bound and must therefore be seen as methods that are in a constant process of change to generate as reliable knowledge as possible. Keywords: assessment instrument, social work, Addiction Severity Index, ASI, documentation system, DOC, structured interviews, addiction, substance abuse.

Sammanfattning ”Pedagogers arbete med flerspråkiga barn i förskolan utifrån ett språkstödjande perspektiv. En studie av pedagogiska situationer utifrån Vygotskijs teori.” Denna undersökning vill belysa hur pedagoger i förskolan kan medverka till att ge flerspråkiga barn ett aktivt stöd i att utveckla såväl modersmål som svenska språket. Syfte med föreliggande studie är att utifrån Vygotskijs teori om språkutveckling och modern forskning om flerspråkighet, undersöka och beskriva i vilken utsträckning förskolepedagoger visar ett språkstödjande arbetssätt i olika situationer som kan tolkas som att de aktivt stödjer flerspråkiga barns utveckling av modersmål och svenska språket. Ett delsyfte är att studera pedagogernas tankar om barns språkutveckling samt om förskolans samverkan med barnens familjer. Teoretisk utgångspunkt har varit Lev Vygotskijs (1896 – 1934) sociokulturella teori. Den innebär att barnet utvecklas i en kulturell gemenskap där språket är en produkt och ett resultat av barnets samspel med sin omgivning. Metoder som valts för den empiriska undersökningen är videofilmning av olika pedagogiska situationer: dels av planerade aktiviteter med pedagog och barngrupp, dels av måltidssituationer med pedagog och barngrupp. Dessutom har intervjuer av pedagoger använts. Undersökningen genomfördes på sex olika förskolor i tre olika förorter till Stockholm. I fyra av förskolorna var de flerspråkiga barnen i majoritet, på två av förskolorna utgjorde de flerspråkiga barnen en minoritet. Sex pedagoger och sextien barn har deltagit i studien. Resultaten visade att pedagogernas språkstödjande insatser var av skiftande kvaliteter relaterat till presenterade teorier och forskning om vad som är viktiga faktorer för att stimulera barns språkutveckling. Graden av kunskap och medvetenhet om språkutvecklande faktorer varierade hos pedagogerna. Det motsvarades av graden av språkstödjande arbetssätt som synliggjordes i de observerade situationerna. Det ger en implikation om att kompetensutveckling av pedagoger skulle bidra till att fler barn i förskolan får en större möjlighet till aktivt stöd i sin språkutveckling.